Forn-Swenskans och Forn-Norskans Språkbyggnad/Verslära

←  De wigtigaste reglor ur Syntaxen

Forn-Swenskans (Svænsku ok Gøzku) och Forn-Norskans (Norrænu) Språkbyggnad jemte ett bihang om den äldsta runskriften av P. A. Munch Verslära

Bihang, om Runorna  →

V. Verslära.

§. 122. I F.-Nordiska metriken är aldrig frågan om werkliga quantiteten, utan endast om accenten. En accentuerad stafwelse måste i nordiska rhythmiken betraktas såsom lång i Græco-latinsk metriks mening, och med en dactylus, troché o. d. förstås här endast accentuerade och oaccentuerade stafwelser, combinerade på samma sätt som långa och korta i Grekiskan och Latinet.

Alla Nordiska versarter, med undantag af en enda, málaháttr, se §. 126, hafwa en af twå stafwelser bestående rhythmus. De finna derföre beqämligen jemföras med så kallad 2⁄4 takt i musiken, t. ex. versraden.

geira hregg við seggi

har tre takter, hwardera på 2⁄4. Att första fjerdedelen i hwarje takt är, som man säger, god, eller accentuerad, andra fjerdedelen oaccentuerad, är sjelfskrifwet. Accentuationen i nämda verslinie är sålunda:

géi-ra | hrégg við | séggi.

Men här måste anmärkas, att de oaccentuerade stafwelserna i hwarje takt kunna på ett wisst sätt utwidgas eller ombytas med flera, än kortare och mer hastigt uttalade, stafwelser, alldeles som när en fjerdedels not i musiken ombytes med twå åttondedelar, fyra sextondedelar, tre trioler o. d., t. ex.

nú er þat er rekr á rakna;

här är metrum detsamma som i förra exemplet, men stafwelserna måste indelas:

nus er hat ers] rekr åå | räkna” | sp ne lat AR BS Sk pr AI re) FO 10 AN. och följande: 2 vér getum | bili at | bölva Fe ef

och ftafwelferna: er Pat er, getum, li at, måfte låfag mycet haftigt och nåftan dragas ihop. —

På famma fått funna oc i början af versraden frå flera oaceentuerade frafmelfer, Hwilfa åro att jemföra med de i mus fifen få fallade förflag; detta förflag fallag melfylling, £ tk. i-den twåraktiga linienz

skyldi mes ÖK-ni | fara. SEAN Hi | På andra fidan funna oc unpesftundom två fjerdedelar fammanflås i en ftafrelfe till en enda trvåfjerdedely t. ex.

Diöye: | fé

PR | deyja | frsendr.

frit

Accenten fan eljeft ife låggas på ftafivelfer, fom i wans liga uttalet ej Åro accentucrade.

d. 123: Ett wåfendtligt PRAG i all ForiuOtordiia poes ficår alliteravionen, eler bofftafsrimmer Denvid förfråg, att ett mift antal ord i hroarje par rader börja med: famma bofftaf. -Alliterdtionen år antingen confonantiff eller wocaliffs Confonantiffa alliterationen beftår deri, åttifles: ra ord börja > med famma confönrant: BVocaliffa alliterationen beftår egentligen i att flera ord börja med spiritus lenis; men hår erforbdrag, för eleganfens ffull, :att fjelfwa vöralérna, fom i ffriften börja orden, måjte wara fliljaktiga i Hwarje ifråga: mwarande ord. Foraderna:

T laut und Unu; lysti at kyssa bilda de 3 l'en i l»ut, linu, l)8li consonantisk alliteration; deremot i raderna: a«Btr Bl«reiV »t t^lrunn bilda au i e i vFill, t) i 6lr6uu vocalifk alliterae tion. Alliterationen uppenbarar sig redan i urgamla ordspråk, lagl formularer o. a . d ., kor t sagdt, allt hwad som later hanfora sig Under betydelsen af det Latinska ordet carmen, t . ex . til /<o^B 01l til ti! torks 01l til izliru, o^il^an l^rir ars» ok ektir M8Sl»n6»; — Farßr er Frann» Blettir; »t /jissu ull loiVu; — til 01l til b»l8; — 8«m li«emen«lr tlc«lnllu, metou6r MHtu, virVknllr virVu, /l^F^enllr I werkliga vers brukar alliterationen efter regeln alltid an^ wandas sH, att i hwarje par versrader atmiilstone twa, of tast, och i wista metra owillkorligt tre, men aldrig fiera accen tue ra de ord allitereras. De sista af de allitererade orden ma ste owillkorligt borja andra raden (forslaget eller malfyllningen naturligtwis ober^knad) och kallas llofu^ztalr, hufwudbokstaf wen, warande ansedd sssom den rådande. Den eller de an dra msste alltid finnas i forra linien, anses såsom bistafwar och kallas stullar, pl. af stuVill, ett stod. I de ofwanfore anforda enmplen aro sslunda l i lvBtl och (> i ()lrunu huf, wudbokstafwer; l i laut och linu, »u i och N i LFill Hro stullar, »t ar malfyllning. Anm. 1. anses i affeende pa alliterationen endast sastm i. Anm. Z. Nar ord borja med sk, s?, «t, maste bada consonanterna upp- repas i alliterationen. Anm. 3 . I den sa kattade !j6A!,K»ttr bildar hwar tredje linie ett alli- terationssysteul for sig sjelf. Se nedanfore, § . IL6 . Anm. 4 . I F- -N./ der v i borjan as ord ofta ar bortfallet, anses det efter rcgcln som alldeles borta, och r-zn^- (urspr. vr,n°, ) allitereras ut an sel med !'iVl>, rukli,r. Endast i nagra mycket gamla dikter betrak tas det utelemnade v såsom annu warande till, der fragan ar om alli- terationen, t . ex . (^)lyi^i «ask Hun:,, (^llakvi^Z, sir. Z .) 112 Verslara. Nim> ?ch (/^)rincl>- derr i (V»l6r3 stt. li .) 124. Utom alliterationen anwandes a^fwen, och myc^ ket ofta, i Forn-Nordiska poesien werkliga r im eller stafwell serim (lltznllin^ar). Stafwelstrimmen aro af twa slag: ») hel rim (»B»lllVu6inF)) der twZ eller fiera stafweiser hafwa samma bade vocal och slutconsonanter; li) halfrim («Kot liEnllin^), der slutconsonanterna aro de samma, men vocalen skiljaktig, t. er. vel iattua nier »nin!e menn — «exlutu 8t)?r har aro laun och »nin halfrim, menn och heun hellim. Fles xionsandelserna r och 8 komma icke i frsga, t. ex. kasto^V»' sl«^li /«/l^a, har bilda ur°3r och k^rV, laulls och dank goda rim. Rimmens och rimbokstafwernas bruk ar strangt regelbllNF det; de forra aro derfore af mycken wigt lill att mrona ett ords ratta skrifsatt. Det har t. er. warit fragå, om man skall skrifwa tir eller t^r (ara, berommelse). Nu finnes en seljande verslinie, som ester regeln skall hafwa helrim: tirarlautr ok Ir». Har ser man, att Ir» (Irlandarnes) har rena i, och, da tir skall bilda helrim med ir, kan icke heller tir hafwa annan vocal. H. 125. Hwarje versrad kallas i Fornsprsket «rB; hwar^ je stroph kallas vis» eller erenlli. En vis» består wanligtwis af 8 rader; derfore kallas hwarje par rader, innehsllande ett alUterationssystem, Hor^unFr, eller en fjerdedel; fyra rader och i ljoValmttr 3 limer uelniin^r, eller en halft. 126. Den enklaste och aldsta versarten i Forn-Nors och Verslara. M3 diskan, och hwilken afwen finnes i andra Germaniska sprsk, i synnerhet Anglosariskan, kallas korn^rValgF (aldsta ordalag), hwilket ursprungligen, likasom i Anglosaxiskan, endast synes haf wa warit en hoplankning af twa och twa korta twataktiga versrader, utan afdelning i stropher. Imellertid har dock stroph indelningen i 8 eller 6 rader blifwit sa allman, att den kan anses såsom den regelrata. Egentliga uppstallningen for detta 8-radiga kuru^rV»l»F ar: !!l!! men har rader mycken omwerling, genom forbytande af tros re gelrata stafwelser mot en lang, en regelrat mot fiera korta, genom mait^lliuFz eller forslag, o. d., t. er. Detta I^ttrnFxValgF kallas Bt3rl.»Barl2F. Ett annat slags loru^rZglllF, kalladt ar af- wen mycket wanligt; strophen består af twa halfstropher, hrvar dera pa trenne rader. I en dylik halfstroph bilda de twa for stå raderna ett alliterationssystem och aro twataktiga, alldeles pa samma satt som i Bt3r^lF»rli,F; 3:dje raden har oftast 3 takter och bildar ett alliterationssystem af twanne rimboke stafwer for sig sjelft, t. er. M u n c b , Fom-Sw. och Forn-N . Grannnatik^ s NI6 Z>a I Lr?nllU6r "sl'" LnVla i 66ttir ,"' >fs ...... »»i»» er kan til > hvilu ,'?5', sf I 66ttur. s5 s Lix > Oakcn» !" 514 Verslara. Ms!al,attr. ««rFerzHoBol,HM ,' j >f^ En annan, men mycket sallsynt art afB:radigafornyrdalaget Hr den ss kallade malalialtrZ der takterna aro tredelade, t. ex^. NlFBi I llriu^ljereu6r ' !"' «neVan ek lra N»ral6i «e^i !* i" inulu «kar I au^Z»; lr» lnalum mun ek I B«F^ er el« mo^ lisvr^a bråku dl I roeV»; §. 127. Nar det B:radiga fornyrdalaget inrattas ss kotU stigt, att uti hwarje par rader finnes i forra raden ttvs halft tim, i andra raden twa helrim, kallas det to^lszx, t^ e^t^ Olt Berm BUN2 s/o livsrn 01l Ao EVa «it 2Nm6i /i')l«l»' §. 128. Wanliga metern i de egentliga aredikterna tilt fornama man kallas llrMkvnA!. Det bestyr af atta rader, hwardera med trenne tw^fjerdedels takter, enligt excmplen i §. 124, och med de skiljaktigheter genom insattandet af fie ra korta stafwelser for en lsng, hwilka redan aro anttiarkta (^. 122); hwarje par rader bildar ett regelratt alliterationssy stem, och destlttom mZste i wanligaste formen af metern owill korligen 2 halfrim finnas i fdrra raden af hwarje par, 2 helrim i andra raden. Man bor afwen marka, att andra rimstafwelsen i hwarje rad owillkorligen maste wara nast sista stafwelsen, och hufwndftaswerna owillkorligen borja hwarje «Ni ') Constructionen: Ok hu 510 e^a utllHmcU linulr «enn nvi,>rn XV"!> mHz «un». 066» I zAr6tt»r I>!!!! Verslara. OrMkvXtzl. 115 dra rad i paret, utan nagot slags malkvllinF, eller forslag. Genom alla detza stranga reglor blifwer detta metrum, ehuru walklingande och med angenam omwerling, dock mycket swar t att iakttaga och lar ej heller hafwa kunnat begagnas s^ all mant, som skedt ar, om icke constructionens frihet hade tills? tit snart sagdt alla mojliga omsattningar af orden, och forn- Nordiska poesiens ande ej hade medfort en mangd omskrifnin gar for witza begrepp. Men haraf foljer annars, att desta skaldestycken, utan sarskild anwisning till constructionens utre dande och forklaring af omskrifningarne, i allmanhet icke kun? na forstås af den, som icke trangt djupt in i nordiska sprakets och poesiens hemligheter. Erempel pa en dylik stroph ar: Liirum, «ttr! «s a/l» ' l !l° ' — imun!all/c8 — a ll«n^H ""! >^ !"' sriV, l^liliNllsr tev». !!!,!!ll !^!S»V!»«  !ll i,, me/t/r i m6Vur lio/t/i !!!!!!i, l" 'I '! D. a. ilnulilaut:^ ullr! (swardbarande Furste; ty imun ar strid, stri dens l»ukl>, lok, ar swardet; swardets ullr, )! gud, ar swardt fursten), lillruln (wi buro) I^risvall» s»»: (Fyriswallarnes sad, ): guldet, ty Nolf Krake sådde guldet pa Fyriswallarne) » ll»ull» lMKlln (pa hokarnes fjell, ). pa handerna, ly jagtho karne eller falkarna plagade baras pa handleden) ok »ll» lt»» p.on»r «vi (i all Kung Hakan den Godes tid); Hu (): under den girige Harald Grafelds regemente) l»ellr solKstriVll» (har folkets fiende, ). Kung Harald) ok kol^it (bortgomd) l^roTl» ka^lv^Tr» h/^» mel6r (Frodes sorgfulla slafwinnors malning, ): guldet, ty Kung Frode nodgade sina slaswinnor Fenja och Menja till att mala guld pa qwarnen Grotte) i mollu 661^3 moVur (eg.; jatteqwinnans fiendes, ?: guden Thors, moders, ?: jordens) kolli» (kott, ?: skote). Meningen ar salund«: l.ellr k6!k8t^ir ,«,«?!f ,' ,« «Förr, i den frikostige Kung Hakans dagar, buro wi Norrmän öppet guldringar om armarna; nu är den tyranniska kungen så girig och nidsk, att han nedgräfwer guldet i jordens sköte.

Detta konstiga 6ruttllVN^i lär ej wara uppkommet förr än wid pass 850:talet. De äldre drottqwäden, t. ex. Brage skalds och det så kallade krakumal, om Ragnar Lodbrok, äro mycket enklare. Men i 13:de och 14:de seklet finnas drottqwäden, så konstiga, att alla stafwelser bilda rim.

§. 129. Ett metrum, alldeles som dróttkvæi, men fyrataktigt, blef wid pass år 1000 mycket brukligt: det kallas hrynhënda (af hrynja, klinga) och är mycket wälklingande, t. ex.

I^6tu varp li l^ptiuF «iau lan^ri, l/lfKisk Fullit ealtVg) f^^is F»l>lnr ok 8!l8lVur st^li; Btl>Vuln ll6!t Uln Bt»l»nFr no^Van eitli Flill i l)anaveitii. D. a .: l^joln lau^ri v»rp (det sula hafsskum slangdes) nt> »n ll l^ptinF (utifran mot lyftningen »a steppes); rau^a dilVlgk (det roda gulo, ): de gyllene wimplar swaja de) «k slliilTar st^ri (ofwer steppets styrare); tastllFl- sfriz- (): den waldsamma winden) llniii^z lurv Fl^ztri (tryckte nedst, bugade den glansfmyckade furen, ): det strålan de furuskeppet). Bt!rVum st^lum (de styfwa stal, 3: stalsatta stammar) lislt (holl du, styrde du I^Kung Magnus) nnrVan u«n Bt»s»l,Fr i Van3vel6l (soderut om Stawanger till Dan mark) al»r (hafsstrommarna) dlk^usk k^rir (bafwade tillbaka for farten); elmars (waderhastens, ): steppets) t^ppi (masthufwu den) ellli Flik (elden lika, naml. af guld) uzipi (skeno hogt uppe). Vcrslara. l^nnllenll». 117 130. I Forn-Nordiskan finnes ett mycket onuyckt me trum, som rna handa faller bast i nyare lasares smak, ty det har, utom ailiteranonen, werkliga rad-rim, twa och twa. Me, tem ar for ofrigt tw^taktig, med tws fjerdedelar i hwardera takten, men med afwikelser pa wanligt satt. Detta metrum kallas lunliVNlla: zxenFr ril kr 01l j om I"5 ok I lloru. I"'" i IIuFU IIOFFVIU 1 lirZL "" l D. a .: Nu ar hersens hamd fullkonmad mot Konungeni (ty) warg och om gar ofwer ynglingens (o: Pngwe-attmannens) barn. Hallwards huggna lik dref (nyst) ut ps hafwet; or nens nabb sliter Snarfares sar. Ofta finnes twa par, hwilka bilda halftim, t. ex. vostr kur elt ok ver, en eli ViVris lier munBtran6l»r m»r, tt) 'or ar halftim mot -ar. Afwen helrim: v»r o6<la »t ok e^g Fu»t; orVstir ok z;at Lirikr 2t h»t. h. 13!.. Ett helt qwade innehaller stera, ofta ganska mmn Za erenlli, eller stropher. Stundom aro de indelade i tvista afdelningar fßti>si»lnill), wid hwilkas slut ett omqwade (stek) p 3tw^ eller fyra rader, ofta med en liten forandring, uppre«  pas. T. «. i koluVlsuLn, en dlkt af EZil Skallaglimsfon; Exempel: Rn, er K«rB!s > lwlull " " » Frun glitr 312 un6ir Bnar> I s»ra ? l>">" 8V» er lnitt ok kar; 118 Verslara. Btek. ljou6. har forekommer, utom det »yst citerade «hli var oll^a at ote», afwen detta omqwade: IINV s^l^l» 8t hwilket deri skiljer sig fran det forra, alt hwarje par rader bil> dar halfrim. I nagra qwaden finnas de sa kallede bcinll (): band), eller wista versrader, hwilka endast i sammanhang med sig sjelf wa bilda en mening, men derjemte i en alltid lillbakarpandande ordning insattas i de andra stropherna (ds wanligtwis sista ra^ den) som en sjelfstandig del deraf. Sa t. ex. finnes i den af i^'6llr llaPasKlilll diktade drapan Laullallra^» till Erik Jarls pris foljande bandrader: unl! sik, Fklia veVrNilllr, ult semr lnl6l D. a.: <iLlr»veVrmilllr Lll-i^r (den pa spjutregn frikostiga Erik) llreFr lanll un 68»k (drager landet under sig) »t bau^a muu (efter gudarnes willja) ol« «emr Funnl»liVr l,illli (och ordnar kampglad slaget), «l: reV si^gu !^'»rN (och rådde sedermera for landet): FoV v«r^u (Gudarne forswarade jarlen!) En stroph, der twanne af besta rader forekomma, ar: liVr lr^FUln Aat »Vr2. (Liril«r un 6«il: Akir») er F«rV Vsl» AerD» <^otl»nll v»la Btr»n6nr Virtil» vitt ok lier^t. (VeVlmilor ol; semr lnllli). Constructionen: Nssrr vann sißau milllu lleiri mlilm» briVir; llu^um assra hat liVr; ha er (karm) Vala- >'«5 Bein» lluit, Nssrr v»nn inililu lleiri garð Virfils strandar vala of vítt herjat Gotland. De två bandraderna komma här icke i fråga.

§. 132. En dikt (kvæði) kan wara antingen ärodikt (lofkvæði), hwilken, om den år lång, samt indelad i stëfjamál och försedd med stëf, kallas drápa, om den är kort och utan omqwåden kallas flokkr, eller trollsång (galdr), spottsång (níð), kärlekssång (mansöng). En flokkr kunde icke bjudas, åt en Konung; den war god nog endast för jarlar och ringare höfdingar; Konungen måste hafwa en drápa. De äldre dikterna i Fornyrðalag kallas ofta mál, ljóð, kviða, alltid med tilläggande af hufwudpersonens namn, t. ex. Hákonarmál, Harbarðsljód, Vegtamskviða.

§. 133. Öfwergången till nyare diktarter, nämligen de så kallade kampawisorna, bildar ett fyra-radigt metrum med alternerande rim, hwilket anwändes i så kallade rímur; dessa tillhöra en sednare period af språket, i synnerhet 14:de och 15_de seklen, t. ex.

Fyrrum átta ek frœða brunn,
fékk ek af skemtan ljósa;
þann hëfir næsta niðr í grunn
náð með angri at frjósa.

§. 134. Af här framställda versformer finnes nu mer ingen qwar i F.-Sw. handskrifter, de swaga lemningar undantagna, hwilka förekomma i de äldsta lagarna m. m.; men att de warit wanliga äfwen bland de gamla Swenskarne ses af flera runstenar, t. ex. Fornyrðalag:

Hann oft siglt
til Semgalla,
dýrum knërri
um Dómisnës.

och dróttkvæði i den bekanta, men swårtydda inskriften å Wicklebystenen på Öland, hwars förra halfpart, omskrifwen i wanlig orthographi, måste ljuda:

fólginn liggr hins fylgþu
— flestr vissi þat — mestar
døþir dólga þrúþar
drøgr, í þømsi høgi.

Fólginn í þømsi høgi (gömd i denna hög) liggr drøgr (ligger såsom gengångare) hinn døþir dólga (den fiendedräpare) es (ɔ: er, hwilken) mestar þrúþar (de största folk?) fylgþu (följde); flestr vissi þat (mången wisste det).

I de äldsta hittils upptäckta Swenska dikter tyckas de flesta spår af de gamla vers-slagen, och ofast äfwen af allitterationen, wara utplånade, och det enda kännetecknet för poesien är det wanliga moderna rimmet i förbindelse med ett bestämdt stafwelsemått. De Swenska kämpa-wisorna tillhöra ej längre Forn-Swenskan. Af de äldsta bekanta Swenska rimmade qwäden finnas prof i Läseboken.

---