Gotlands konsthistoria/Lärbro

←  Fårö

Gotlands konsthistoria av Carl Georg Brunius Lärbro

Gann  →

På Wikipedia finns en artikel om Lärbro kyrka.

Lärbro.

Från Fårö färdades vi tillbaka om Bunge till Rute för att komma till Lärbro. Emellan de tvenne sistnämnda kyrkorna sträcker sig vägen, som är högländ och backig, i sydvest 1 mil. Trakten är mycket ofruktbar, så att knappast ett hus der förmärkes. På klipporna ses dvergartade tallar. En temligen brant och mycket lång backe nedför till en lågslätt, hvarest Lärbro ligger å en liten landrygg. Denna kyrka utgöres af ett aflångfyrkantigt skepp, ett likadant men något mindre kor med en sådan sakristia vid norra sidomuren och af ett åttkantigt torn i vester. Hela byggnaden är uppförd af huggen och tuktad kalksten.

Skeppet, som invändigt håller i vestra ändan 39.9 och i östra 38.2 samt i längd 49.0 och i murtjocklek 4.0, har socklar, hvilka bildas af en stor skråkant och derpå en öfverfalsad rundstaf. Tvenne kolonner, som stå i skeppet och motsvaras af kragstenar å sido- och gafvelmurarna, uppbära med skarpkantiga skiljebågar sex korshvalf. Grundstenarne äro rätvinkliga, socklarne karnisade och baserne attiska, och alla runda. Skaften, hvilka bestå af hela höga och slipade rundstycken, hålla 5.0 i omkrets. Vestra kapitälet har för skiljebågarnas uppbärning stora halfrunda sidostycken med yfvigt bladverk. Kransen är hålkälad med afsnedad platt. Östra kapitälet är bägarlikt och bladprydt med hålkälad krans. Det vestra kapitälet motsvaras af långa smärta och fyrkantiga, men det östra af halfrunda kragstenar, som alla äro bladprydda och ha hålkälade kransar. Härvid bör likväl märkas, att kragstenen å vestra och östra gafvelmuren är låg och halfrund. Skiljebågarne äro enkla och spetsiga, kapporna raka och lågspetsiga samt uppåtgående.

En mycket bred och hög ingång å den södra sidomuren i midten af vestra hvalfafdelningen har en motsvarande helt liten å den norra. I den södra portalen stå å hvarje sida tre kolonner mellan små murhörn och ytterst en grof föga framspringande halfkolonn. Grundstenarne äro brant skråkantiga, baserne attiska med afrundade plinter, kapitälerne höga och bägarlika. Baserne äro släta, men de ha för halfkolonnerna bladverk. Kapitälerne prydas med yfviga blad och fasettband. Å östra halfkolonnens kapitäl märkes en krönt person, som i högra handen håller ett svärd, och derbakom åt öster ses ett upprättstående lejon, hvilket har blomprydd svans och uträcker tungan. Kransarne äro hålkälade med afrundade platter. På poster, som äro breda och stå på hög tröskel, hvilar ett sexflikigt dörrfält, och deröfver utspringa sex rundbågar, hvilka prydas med rullika knoppar och uppbäras af de innersta helt tunna murhörnen. Kolonnerne motsvaras af rundstafviga och murhörnen af skarpkantiga bågar samt halfkolonnerne af en qvartstaf, som alla äro spetsiga. Portalen, hvilken är slipad, håller 5.3 mellan posterna, som bestå af hela block och äro 11.0 höga. Från tröskeln till midten af dörrfältet utgör hela höjden 15.1. På halfkolonnerna uppstår ett högspetsigt röste med hålkälade vattenlister.

Den norra portalen är rätvinklig. Omfattningen betäckes med en rundbåge och bildar ett litet framsprång, hvilket sluter sig med en skråkant till yttermuren. Innanför denna rundbåge utspringa två konsoler, som prydas med hålkäl och rundstaf och uppbära en skarpkantig rundbåge. Portalen, hvilken är huggen, håller mellan posterna nederst 3.1 och öfverst 3.4. Höjden från tröskeln till konsolernas öfverkanter utgör 6.2 och ifrån tröskeln till midten af bågen 7.3. Begge ingångarnas inre omfattningar ha sneda smygar med lågrakspetsiga betäckningar.

Å den södra sidomuren i midten af mellersta hvalfafdelningen finnes ett högt fönster, hvari en midtpost uppbär två spetsiga bågar och deremellan en fyrbladig ros. Ett nära lika högt men smalare fönster ses åt söder i midten af östra hvalfafdelningen och ett motsvarande åt norr. Begge de sistberörda fönstren äro enkla och alla tre ut- och invändigt snedsmygiga. Triumfbågen har ansenlig bredd och höjd samt spetsig betäckning med hålkälade dynstenar.

Koret, som håller i inre bredd 26.5 och i längd 33.8 samt i murtjocklek 4.3, har likadana socklar som skeppet och betäckes med två korshvalf, hvilka ansluta sig till en spetsig och skarpkantig skiljebåge, som hvilar på smärta kragstenar å midten af södra och norra sidomuren. Den södra kragstenen öfvergår från halfrund till skarpryggig och sedan till fyrkantig och dithörande krans siras med qvartstaf och hålkäl. Den norra kragstenen är alldeles likadan, men knoppen uppslukas af en långsträckt och flygande drake. Korshvalfven ha raka lågspetsiga och uppåtgående kappor samt i hörnen mycket små kragstenar.

På midten af södra sidomurens vestra hvalfafdelning finnes en stor ingång, hvilken har å hvarje sida två kolonner mellan murhörn och ytterst en stor skarpryggig halfkolonn. Grundstenarne äro skråkantiga, baserne attiska med skyddsblad och öfversvällande torer, kapitälerne bägarlika med yfviga blad och fasettband, kransarne rundstafviga och hålkälade. Poster, som äro breda och stå på hög tröskel, uppbära ett dörrfält med två halfva och två hela blad. Trenne rullika knoppar framstå i spetsarna och en i hvarje helt blad. Deröfver uppgå sex rundbågar med två enkla, två treflikiga och en femflikig knopp. Kolonnerne motsvaras af rundstafviga och murhörnen af skarpkantiga samt halfkolonnerne af en qvartstafvig spetsbåge. Öfver halfkolonnerna höjer sig ett mycket utåtsvängdt och högspetsigt röste med hålkälade vattenlister. Hela portalen är slipad. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig.

Å södra sidomuren och i midten af östra hvalfafdelningen finnes ett smalt fönster. Å altarväggen ses tre fönster, af hvilka det mellersta är något bredare och högre än de omgifvande. Det södra fönstret har vida högre bröstning än altarväggens trenne. Alla dessa fönster äro spetsiga samt ut- och invändigt snedsmygiga. I södra sidomuren märkes ett litet rakspetsigt väggskåp. Å altarväggen nära södra ändan finnes ett smalt och högt väggskåp med rakspetsig betäckning. Omfattningen, som 0.1 framskjuter ur muren, siras i nedra hörnen med rosor och å betäckningens sidor med bladverk samt öfverst med ett Andreaskors. Mot vestra ändan af norra sidomuren märkes ett fyrkantigt väggskåp. Öster derom finnes ett större sådant, hvilket har en fyrkantig midtpelare och derpå två rakspetsiga bågar. Pelaren prydes nedtill med en hålkäl och rundstaf och upptill med rundstaf och hålkäl och är således lika i båda ändar. I norra sidomuren och midten af östra hvalfafdelningen ses jemväl ett större rakspetsigt väggskåp.

Altarbordet beslår af huggen ocb skifvan af finslipad kalksten. På midten af bordets framsida märkes ett fyrkantigt hål. Skifvan, som utgöres af en enda häll, håller 4.1 i bredd och 11.3 i längd och prydes å kanterna med en qvartstaf och en hålkäl. Derpå står ett altarskåp, hvilket förlorat sin undersats, men för öfrigt är i godt stånd. I skåpet, som har djupa flygeldörrar, sitter å en tron Maria krönt och har barnet på knäet. Å hvarje sida om henne stå trenne och i hvarje dörr fyra personer, alltså tillsammans fjorton. Öfver Maria ses en rundbågig, men öfver alla de öfriga spetsbågiga baldakiner med bladverk. Dessutom sträcker sig ofvanom de omgifvande personerna ett spetsbågigt galleri i likhet med fönster. Arbetet är temligen simpelt, och målningen, som härrör från sednare tid, ännu sämre. Skåpet med uppslagna dörrar håller 12.6 i bredd och 4.2 i höjd.

Å norra sidomuren finnes en rakspetsig ingång till sakristian, hvilken invändigt sträcker sig i söder och norr 16.6 samt i vester och öster 23.0 och har likadana socklar som skeppet och koret. Ingången har rätvinklig omfattning. Skarpkantiga poster på hög tröskel uppbära på fyrkantiga konsoler ett rakt dörrfält. I midten af detta dörrfält ses en tron, hvarpå Christus med korsgloria sitter och utsträcker högra handen till välsignelse. Å hvarje sida derom står en engel med vingar och rundgloria. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig. Sakristians betäckning är till den vestra delen ett tunnhvalf på vederlag i söder och norr, men till den östra ett spetsigt korshvalf med nära raka och uppåtgående kappor. På detta sätt har korshvalfvet blifvit qvadratiskt. Ett fönster med spetsig betäckning intager midten af östra sidomuren. En midtpost i detta fönster uppbär två spetsbågar och deröfver en fyrbladig ros. Åt norr finnas ett rakspetsigt och ett rakbetäckt väggskåp.

Tornet, som innehåller två afdelningar öfver hvarandra, har likadana socklar som men något högre än den öfriga byggnaden och uppbär en åttkantig spira. Nedra afdelningen, hvars inre sträckning i söder och norr utgör 30.0 samt murtjocklek 12.0 betäckes med ett åttadeladt korshvalf, hvilket från golfplanen till slutstenen håller 41.5 i höjd. Korshvalfvets hvarje kappa har till nedra hälften spetsig och uppåtskjutande och till öfra skarpryggig och nedåtlutande hållning, som är både ful och konstruktionsvidrig.

Åt vester förmärkes en igenmurad ingång. Yttre omfattningens hvarje sida har mellan murhörn tre kolonner, af hvilka skaften saknas. Ytterst stå fyrkantiga pilastrar. Grundstenarne äro skråkantiga, baserne attiska med skyddsblad å den norra sidan, men i deras ställen ses menniskohufvuden å den södra. Kapitälerne, som äro nära raka, prydas med halfupphöjda bilder. De södra kapitälerne förete Marias besök hos Elisabeth, Maria till sängs, deröfver oxen åsnan och barnet, Josef sittande vid Marias fötter samt engelns uppenbarelse för herdarna. På de norra kapitälerna afbildas de tre vise männens besök och Herodes’ barnamord. Å den södra pilastern märkes framtill en baldakin med röste och fialer, och deri står nederst S. Olof med yxa i venstra och riksäple i högra handen och krona på hufvudet, öfverst S. Petrus med en bok i venstra och en nyckel i högra handen. Å den norra pilastern finnes framtill en likadan anordning, och der ses nederst S. Paulus med bart hufvud och svärd i högra handen, öfverst en biskop med spetsig mössa hållande en kräkla i den venstra handen och läggande den högra på bröstet. Kapitälerne ha kransar med hålkäl och rundstaf. Poster på hög tröskel uppbära ett dörrfält och derpå ses två halfva och fyra hela rundbågar med knoppar och bladprydda svicklor. På kapitälerna och murhörnen uppstå motsvarande spetsbågar. Inre omfattningen kan icke bestämmas.

Midt öfver ingången märkes ett spetsigt fönster, som ut- och invändigt har sneda smygar och blifvit igenmuradt för inrymmande af ett magasin derinnanför. I detta fönster står en midtpost under två spetsbågar och derpå en fyrbladig ros. Å södra sidomuren finnes ett stort fönster, hvilket äfvenledes har spetsig betäckning samt till det yttre och inre sneda smygar. Två poster i detta fönster uppbära trenne trebladiga spetsbågar och derpå höja sig tre sexbladiga rosor. Östra sidan af åttkanten upptages af en stor spetsig tornbåge med hålkälade dynstenar.

Man uppgår i den sydvestra sidan på en beqväm spiraltrappa, som håller 6.3 i tvärmått och har en temligen smal illa tilltuktad midtpelare, till öfra afdelningen, hvilken å alla sidorna, med undantag af östra sydöstra och nordöstra, omgifves af ett galleri. Man kan från galleriet i sydost och nordost inkomma till vinden genom små rakslutna ingångar. Från galleriet inför en lågrakspetsig ingång på fyra trappsteg genom vestra muren till öfra afdelningen. Galleriet, som håller 3.5 i bredd och 2.0 i yttre murtjocklek, intager yttre hälften af de underliggande murarna och har å hvarje sida tvenne tvådelade gluggar, hvilka åtskiljas af en fyrkantig pelare, som motsvaras af pilastrar, alla med hålkälade kransar. I hvarje glugg har en midtkolonn uppburit två trebladiga spetsbågar med en trebladig ros deremellan. Alla midtkolonnerne saknas, men bågarne och rosorna äro i behåll. Den öfra afdelningen, hvars murar äro 6.5 tjocka, hvilar på inre hälften af den nedra. Stegar uppleda i den öfra afdelningen, som har ganska ansenlig höjd och betäckes med ett åttadeladt takhvalf, hvilket liknar den nedras. En stor glugg åt vester midt på muren vid halfva höjden af afdelningen är ut- och invändigt rätvinklig, men har till det yttre rundbågig och till det inre lågrakspetsig betäckning. Midt öfver denna glugg ses en fyrbladig ros med lodrät ställning. En likadan ros märkes på midten af södra muren och vid lika höjd. Öfra afdelningens takhvalf är ganska märkvärdigt, emedan både stöttor bågar och skålbräder qvarstå sådana, som de blifvit för murningen uppsatta. Skålbräderne äro med nedra ändarna lagda på korsbågarna och med öfra på kappbågarna, så att der finnas sexton bågar, nemligen alla lägre och åtta högre. Detta visar, det man ej förstått att på fri hand inslå dylika takhvalf; ett svårt arbete, då kalkflisor måste dertill användas. Öfra afdelningens murar höja sig vidpass 5.0 öfver spetsen af dithörande takhvalf. Å hvarje sida finnes vid öfra murkanten en mycket bred, men temligen låg muröppning, hvilken betäckes med spirans remstycken. Tornets höjd säges vara 100.0 till murarna och 100.0 till spiran.

Tornet har till det yttre en helt olika anordning å den nedra än å den öfra afdelningen. Den nedra afdelningen, som är ungefär lika hög med den öfra, utmärker sig med sju framsprång, af hvilka de fem lemna rum för galleriet och de öfriga sluta sig till skeppets vestra gafvelmur. Dessa framsprang ha hörnpilastrar, som uppgå med åttkantiga fialer, och deremellan höja sig fem prydliga rösten, hvilka sluta sig med kroppåstak till öfra afdelningens fem fristående sidor. Både fialer och rösten prydas med korsblommor. I svicklorna och genom fialerna framskjuta vattenrännor, som likna djur och menniskor i nära naturlig storlek. Öfra afdelningen har äfven hörnpilastrar, hvilka äro liksom murarne afbrutna.

Kyrkan skall enligt en förteckning från medeltiden vara uppförd 1211 ^[1]. Då hela byggnaden, hvars alla hufvuddelar äro samtidiga, företer en mycket utbildad spetsbågsstil; så tyckes nämnda uppgift ha afseende på en kyrka, som der funnits före den nuvarande. Skeppets norra portal, hvilken röjer ren rundbågsstil, måste tillhört en äldre helgedom, som blifvit såsom för liten bortbruten. Alltså är vår mening, att kyrkan uppstått omkring början af femtonde seklet.

Strelow berättar, att tornet under en häftig storm 1522 förlorat hälften af sitt murverk och hela sin träspira ^[2]. Ehuru denne författares äldre uppgifter visa sig i högsta grad opålitliga, så äro likväl hans yngre ej sällan välgrundade. Det synes dock föga sannolikt, att tornet vid berörda tillfälle förlorat öfra hälften af sina murar: men deremot är det troligt, att, då den nedra afdelningen onekligt är den prydligaste på Gotland, den öfra uppburit en tredje, som å hvarje sida haft tvenne tvådelade gluggar öfver hvarandra och derpå ett högspetsigt röste med en sådan. Då man betraktar, huru den nedra afdelningen utmärker sig med sirliga rösten, huru sådana saknas å den öfra, och huru tvärtom der förekomma breda och låga öppningar, hvilka betäckas med spirans remstycken; så visar sig, att dessa förhållanden stå högst illa tillsammans. Dock tyckas begge takhvalfven härröra från samma tid; ty den nedra hälften skulle både till galleri och takhvalf förstörts, om hela den öfra nedstörtat. Det är för öfrigt föga sannolikt, det man 1522 haft tillfälle eller skicklighet att återställa detta ovanliga murverk. En sådan förmodan synes mer än trolig, enär åtta rösten kring spiran saknas.

Vi böra ej lemna oanmärkt, att tornets nedra afdelning gifvit sig åt vester, men att dess öfra röjer föga utåtlutning. Således måste denna betänkliga sjunkning tillkommit å den nedra afdelningen, innan den öfra blifvit uppförd. Att detta härrör af dålig byggnadsgrund, ligger i sakens natur. Fyra murstöd, som hålla 9.0 i tjocklek, 18.0 i framsprång och ungefär 20.0 i höjd, äro utan murbruk uppförda mot tornets två vestra samt dess sydvestra och nordvestra hörn. På dessa otäcka murstöd växa flere löfträd. Vestra ingången är, såsom vi omnämnt till det inre igenmurad; ett arbete, hvilket är föga gagneligt, men ganska vanprydligt. Slika förbättringar å en kyrka, som vittnar om ett utbildadt konstnärskap och en ovanlig uppoffring af en landsförsamling, ådagalägga den bedröfliga fåkunnighet, hvartill vårt byggnadsväsende i sednare tid nedsjunkit. Då tornet på berörda sätt gifvit sig och man uppfört dylika murstöd, är det rentaf oförsvarligt att man för icke lång tid sedan upptagit ända inpå vestra portalen en familjegraf. Det är otroligt, att sådant oskick tillåtes vid en helgedom, som är en af Nordens värderikaste landskyrkor.

Att tornet ej tillkommit för inrymmande af ringklockor, synes oss vara alldeles solklart, ehuru det är både i anseende till omfång och höjd mer än tillräckligt för ett dylikt ändamål. Det hade påtagligen varit den största dårskap att uppföra ett så ansenligt torn, hvilket ofelbart kostat lika mycket som hela den öfriga byggnaden, om man blott ärnat detsamma till inrymmande af ringklockor. Dessutom hade den nedra afdelningens vidlyftiga galleri och den öfras takhvalf varit i sådant fall rentaf öfverflödiga. Alltså måste man byggt tornet för att begagnas såsom försvarsverk, hvartill det också enligt forntidens bruk visar sig vara passande.

Ett smalt kastspjut med granskaft och lång fyrkantig jernspets förvaras i kyrkan. Detta spjut håller 17.9 i längd. Spetsen, som är 0.6 lång, har å motsatta sidor en infälld skena, hvilken är 1.6 lång och fastsatt med spikar. Skaftets största tjocklek nemligen vid nedra ändan utgör 0.4 i omkrets.

I södra kyrkogårdsmuren inrymmes en port med spetsigt tunnhvalf och en lågrakspetsig sittnich. Yttre liksom inre omfattningen är rätvinklig utan framsprång. Nära yttre omfattningen stå tunna poster på tröskel. En port uti vestra kyrkogårdsmuren har spetsigt tunnhvalf och i den södra insidan en lågrakspetsig sittnich och en sådan är igenmurad i den norra. Den yttre omfattningen saknar framsprång och den inre har helt nära derinom lemningar efter poster. Portarne bestå af huggen och tuktad kalksten.

Blott 37.5 ifrån tornets vestra yttersida står en fyrkantig byggnad, som utgöres af huggen och tuktad kalksten och innehåller trenne afdelningar öfver hvarandra. På midten af östra sidomuren finnes en rundbågig ingång till första afdelningen, hvilken betäckes med tunnhvalf på vederlag i söder och norr. Midt öfver denna ingång är åter en sådan till andra afdelningen, hvartill man tvifvelsutan begagnat en löstrappa. Vid södra sidan om nedra ingången uppför en trappa genom södra och vestra samt norra sidomurarna. Denna trappa, som har fyra hviloplatser med afrundade hörn, håller 2.5 i bredd. Andra afdelningen betäckes med ett tunnhvalf på vederlag i vester och öster. I nordvestra hörnet af andra afdelningen, hvarest spår märkas efter ett bjelklag, finnes en rakspetsig murfördjupning och derifrån sträcker sig ett murhål till marken. Der har således varit en latrin. Berörda trappa uppleder till tredje afdelningen, hvilken å hvarje sida har två rundbågiga gluggar och uppbär en lägre spira, som öfvergår från fyrkant till åttkant. Nära södra sidomuren ligger en lemning af en källare, hvarifrån en trappa skall enligt sägen uppledt först i södra och sedan i vestra sidomuren till andra afdelningen.

Murtjockleken i första och andra afdelningen utgör 7.5, i tredje blott 3.5. De nedra afdelningarne hålla i inre sträckning i söder och norr liksom i vester och öster 15.5; men den tredje har i anseende till sin murförtunning 23.0 i hvarje sida. De nedra afdelningarne äro mer än dubbelt högre än den öfversta och hela byggnaden håller från marken till öfra murkanten 51.5 i höjd. Öfversta afdelningens gluggar äro 9.5 breda och 8.1 höga. Omfattningarne, hvilka bestå af tuktad kalksten och icke ens fått någon anputs, röja en sådan vårdslöshet, att der måste funnits andra omfattningar med midtkolonner och bågar derpå, allt af huggen kalksten. Detta är så mycket troligare, som intet torn på Gotland har någon så bred och låg glugg utan sistberörda anordning; dock finnas på ett och annat ställe liksom der dylika murverk förstörda dels genom vittring, dels genom utbrytning. Vid första anblicken af dervarande anordning inser hvarje sakkunnig, att i öfversta aldelningen funnits ett fyrkantigt rum, som troligtvis haft ett takhvalf, och att ett öppet galleri, hvilket omgifvit detsamma, tjenat till försvar mot fiendtliga anfall. Byggnaden, som af allmogen kallas kastal, en vanlig benämning på dylika torn å Gotland, måste således varit ett kastell, hvilket tillkommit ungefär tvenne århundraden före den nuvarande kyrkan. Uti den tredje afdelningen hänger en liten ringklocka. Det tyckes, som man för denna klockas inrynmande och ljudets spridande bortbrutit den inre fyrkanten och utvidgat gluggarna.

Å Angelbo gård söder om några hundra steg från kyrkan låg en grushög, hvarpå ett två våningar högt boningshus af kalksten för få år sedan uppfördes. Kort derefter påträffades i huset ett underjordiskt takhvalf och derunder en ansenlig källare af huggen och tuktad kalksten. Källaren, hvari man nedkommer genom ett uppbrutet hål uti takhvalfvet är alldeles mörk. Ehuruväl huset vid vårt besök var i anseende till en vapenöfning i närheten helt och hållet upptaget af främmande; så hade dess egare C. Bolling den godheten att sjelf lysa oss, medan vi undersökte källaren, som är fyrkantig och har följande anordning. Den ena sidomuren håller i inre sträckning 19.3 och den andra 20.3. Betäckningen utgöres af ett enda korshvalf med rundbågiga och vågräta kappor. Detta vidspända korshvalf har såsom stöd fått en kolonn i uppnedvänd ställning och en illa inmurad pelare. En ingång å ena sidomuren är utåt rundbågig, inåt rakbetäckt, och en likadan å motsatta sidomuren har troligtvis inledt till en annan källare. I tvenne sidomurar finnas två lågrakspetsiga väggskåp. Källaren ligger nu helt och hållet under den grushög, hvilken tillkommit genom en deröfver uppförd samt nedbruten och förvittrad byggnad.

Konung Birger, som 1312 vid Slitehamn landsatt krigsfolk, tågade dermed till Lärbro för att tvinga Gotländningarne att utgöra några nya pålagor. Det kom vid Röcklingebacke tull en drabbning med allmogen, hvilken anfördes af en höfding från Angelbo gard. Efter denna drabbning, hvartill allmogens anförare utryckt med tolf och hvarifrån han återvände med blott tvenne ryttare, blef konungen tillfångatagen ^[3]. Den ofvanberörda källaren, som fordom legat ofvan jord och tvifvelsutan varit en underbyggnad för ett fast boningshus, är utförd i ren rundbågsstil och måste således funnits före drabbningen vid Röcklingebacke. Måhända har anföraren för allmogen vid denna märkvärdiga händelse varit egare af ifrågavarande boningshus.

---

1. Script. Rer. Dan. T. VIII. P. 312.
2. Strelow. S. 254.
3. Strelow. S. 155—157. Jemför Lagerbring, Svea rikes hist. 3. D. S. 90, 91.