Wikisource

Historisk Afhandling om Musik och Instrumenter/Musiken i Gamla Testamentet hos andra folkslag

< Historisk Afhandling om Musik och Instrumenter
←  Instrumenterna i Gamla Testamentet
Historisk Afhandling om Musik och Instrumenter
av Abraham Hülphers
Första Samlingen om Musik och Instrumenter
 Instrumenterna i allmänhet hos fordna folkslag  →


[ 26 ]

IV. Afdelningen om Musiken i Gamla Testamentet hos andra Folkslag.

§. 1.

Efter Syndafloden, särdeles under Salomos Regering, hade Sång- och Spel-Konsten, [ 27 ]som redan är sagt, ibland GUDs Folk stigit til sin högd. Huru samma wetenskap hos andra Slägter då tiltagit, är wäl för oss, såsom mindre nödigt at weta, i Bibelen förtegadt; men af flere Skriftens rum, (Jobs 21:12, 39:28. Hesek. 26:13. 33:32. Dan. 3: m. fl.) kunna wi sluta, at ock Musik utom Judiska Landet warit allmänt bekant. Den äldsta Instrumental-Musik har utan twifwel warit den, som herdarne, det första slags människor öfwat, nästan på samma sätt, som wåre barn, då de blåsa twärt öfwer ändan på en Nyckel-pipa, hwilken gifwer ljud, likt en Fleuts. Hwarföre äfwen Hedningarnas Herde-Gudar, Pan, Silwanus, Fauni m. fl. blifwit afbildade med en kafle i handen, hwarpå sju längre och kortare pipor efter sju olika toner warit fästade, i hwilkas öpna ändar den ena tonen blåstes efter den andra. [1] Månge hafwa eljest bemödat sig, at utur Hedniska Auctorer sammanhämta det, som kunde tjena til Historiens uplysning, men efter en del deraf, blott gissnings-wis blifwit anteknadt, och derföre mycket [ 28 ]såsom dikt är at anse, [2] kan följande sammandrag af åtskilligas berättelser i denna afdelning, icke af mig utgifwas för mera tilförliteligt, än saken och omständigheterna tillåta. [3] För bättre redighet, meddelas dock flere särskilte [ 29 ]anmärkningar, efter Monarchiernas tideräkning.

§. 2. Under Assyriska Monarchien och Konungarnas Regering i Grekeland, har utan twifwel Musiken hos Hedningarne likasom ibland GUDs Folk blifwit fortplantad igenom Noachs Söner och deras afföda. Nimrod, som bygt Babel och Assur hwilken anlagt Ninewe, förmenes derföre der tillika bidragit til Sång och spel-konstens utöfning; likasom Mizraim, Chams Son eller Noachs Son-Son, ifrån hwilken Egyptierna hade sin härkomst, tilskrifwas upfinnande af deras Musik, hwaraf påstås, at samma wetenskap redan wid Patriarchernas tid warit i nog anseende ibland Egyptierna. (Jemför p. 6.) [4] Grekerna, som, både förr [ 30 ]och efter Monarchiens erhållande, warit namnkunige, hafwa icke mindre än de Egyptier idkat denne konsten, hwaraf upkommit täflan dem emellan om den hedren, hwilkedera först skulle sägas utspridt och mäst upöfwat Musiken. Wi kunne med wisshet sluta, at de begge dertil bidragit, men tycks dock wara nog sannolikt, at Grekerna gjort sig derigenom mera bekante, ty man finner af deras skrifter, redan för äldsta tider, at ibland dem warit månge som berömmas för insigt i Musiken. [5] Ibland flere fordna folkslag hawa de Arcadier och Cretenser [ 31 ]i synnerhet mäst blifwit namnkunnige för utöfning af Sång- och Spelkonsten.

§. 3. Under Persiska Monarchien, eller ock, i widsträcktare begrep, ifrån Salomos tid, til werldenes 3600 år, tyckes, at Musiken utom GUDs Folk i allmenhet genom flere förbättringar kommit i större wärde. Sedan konsten lenge idkats efter få, men ofullkomlige reglor, som tid efter annan blifwit uptäkte och antagne, finner man at en Therbandus gjordt sig förtjent genom särdeles flit wid Cither-spel och Lyror, han skall warit den förste som skrifwit om Musik. [6] Efter honom namngifwas flere såsom samma wetenskaps befordrare. [7] [ 32 ]Den wise Solon, som lefde på 3300 åratalen, har äfwen blifwit hedrad för konstig Elegisk sång. Archilochus en Grekisk Poet och stor Musikant, berömmes wid samma tid för sina Jambiska werser. Alcman omtalas såsom Lyrisk Poet, Arion säges författat Tragiska sånger, o. s. w. [8] alt til bewis, at Musik och Skalde-Konst fordom warit nära förbundne. [9] Sedan Therbandus och dess efterföljare i 250 år gjordt denna wetenskapen rikare pá reglor, framträdde Pythagoras, en ibland de så kallade Wisa, mycket hedrad Man omkring år 3430. Hitintils hade Musiken hos uplyste [ 33 ]Folkslag warit mera afpassad efter örat och Naturen, än konst och snille, men han, som af någon särdeles händelse funnit flere grunder i Musiken, [10] war den förste, som genom sina undersökningat träffade Tonernas rätta proportion emot hwar andra och deras olika förhållande, så at Qvinta och Qvarta såsom behagelige Consonanter til Octava blefwo uptäkte, och har således wisat, huru Mathematisk uträkning borde i Musik mera gälla än örat. Man räknar derföre, icke utan orsak, för denna wetenskap et nytt tidehwarf.

§. 4. Ifrån Pythagoras, eller något för Grekiska Monarchiens början, intil dess slut, som inneſattar de sista 600 åren näst för Christi tid. De Wise började nu likasom at täfla med hwarandra om Musikens förbättrande, hwarigenom den också alt mera kom i [ 34 ]anseende. Ibland Grekerna blefwo nu många bekante för sina insigter: Aristoteles, som war Alexanders den Storas Läro-Mästare, gjorde sig känd af en Bok om Musik, [11] utom månge andre, som skrefwo i samma ämne. [12]

Om Socrates, Antistenes, Plato och flere [13] berättas; at de bidragit til denna [ 35 ]wetenskapens förkofran. Euclides som egde så märkelig Mathematisk insigt, har ock i sin afhandling, utom annat, wisat skillnaden emellan de då nyligen upfunne, men ännu rätt ofullkomliga tre toners slägten, nemligen det Diatoniska, Chromatiska och Enharmoniska. Efter någon tid, eller på 3620 talet, kom en annan konstens idkare Aristoxenus ifrån Tarentum i Italien i stort rop. Han hade utan twifwel märkt, at tonerna som då efter Mathematisk uträkning fördeltes och ansågos, icke woro örat til behag, för hwars skull han likwäl mäst fann Musiken nödig, ogillade derföre all Mathematik derwid, och gaf således anledning til de stridigheter, som sedan öfwer 400 år warade, emellan Pythagore och Aristoxeni medhållare, af hwilka de förra nämdes Canonici och de sednare Harmonici. Detta oagtadt, tilskrifwes dock Aristoxenus, at hafwa träffat Tertiens och Sextens behaglighet, samt derjemte wisat mycken färdighet wid Composition, och således blifwit ibland deras antal, som bragt konsten i sitt wärde. [14] Wi tillägge för desse tider något i allmänhet

§. 5. Om beskaffenheten af de Gamlas Musik. Af hwad redan är nämnt, finne wi, at Grekerne märkeligen warit deruti öfwade, [ 36 ]hafwa ock derföre ansett samma wetenskap så nödig, at alle Friborne pilte-barn måste lära sjunga och spela, så framt de skulle blifwa ansedde för skickelige och lärde, men så gafs ock den tiden Cyniska Philosopher som deraf gjorde föragt. De Gamle hafwa eljest, efter Qwintiliani berättelse, hållit Musik-idkare och Wise för alt et, hwaraf kan slutas, at de warit i lika wärde. Ehuru enfaldig man eljest må anse fordna werldens Musik och Instrumenter emot de sednare tiders uptäkter, är dock säkert, at de länge warit angelägne om bibehållande af sine äldsta inrättningar. Lacedemonierne woro så nogräknade, at de drefwo sin Capellmästare Timotheus ur Staden, för det han satt en sträng mera på sin Harpa, än hos dem war brukeligt. Grekerne woro så mycket mera mone om Musikens bestånd, som de trodde, at genom dess förändring, också deras Republiker skulle lida någon förwandling, Plato hade ock samma tankar enligit Ciceros berättelse: (Lib. 2 de Legg.) Ibland Greker och andra folkslag ansågs äfwen Fält-Musik både nödig och nyttig, för at upmuntra Krigsfolket til tapperhet, de hade ock dertil sina särdeles inrättningar med Musikanter och Instrumenter. [15] Af [ 37 ]Historien äro derföre flere bewis af de tiders lyckeliga Fält-Musik, [16] men sådant är icke wårt ämne; wi anmärke allenast något om

§. 6. Skillnaden eller olikheten emellan äldre och sednare tiders Musik. Om det nu mera är swårt döma om de gamlas Byggnader, Skilderier, Målningar m. m. som för ögonen ses, fast owissare blir, at kunna beskrifwa deras Musik, så wida man derom eger ringa kundskap. Baron Lud. Holberg har likwäl i sin 33 Epistel sökt lemna oss härwid någon underrättelse. Med ordet Musik hafwa, säger han, de Gamla innefattat både sång, Poesie, och Dans, så at namnet då warit af widlöftigare betydelse; man förstod ock ofta under Musik, liknelsewis all Harmonie och ordning i Hushållning och seder, m. m. hwaraf också sades, at en Regering icke kunde bestå utan Musik. Omsider blefwo här af 3 särskilte Wetenskaper, så at til Musiken endast kom at räknas Sång och Instrumenters bruk, hwarföre den ock nu fördelas i Vocal och Instrumental. (17) [17] [ 38 ]Baron Holberg påstår, at de Gamle ej wiste af annat än Homophonier, eller hwad Italienarne kalla Unisono, och, at förändringen allenast bestått deri, at sjunga eller spela i en Octav öfwer den andra. Men härwid gjöres den anmärkning: emedan de äldre Auctorer tala om Harmonie, consonantier och dissonantier, så [ 39 ]tyckes, at deras insigt måste warit större i Musiken, än wi förmode, hälst när man ihog kommer, huru de med så mycken flit i lång tid den samma upöfwat. Modi Musici äro hos oss egenteligen at nämna twå, durus och Mollis, men hos Grekerna woro de i förstone tre: Doricus, Phrygius och Lydius; eller, som andre säga; Jonicus lustig och weklig, Doricus häftig och alfwarsam, Æolicus högmodig och upblåst. Sedan föröktes de, och räknades til tolf, som på sitt ställe skall berättas, men de Gamla hafwa förmodeligen tagit ordet modus i en annan bemärkelse än wi, och dermed förstått det, som nu kallas Allegro, Andante, Adagio, Moderato, Simfonia, &c. Man nekar icke, at ju fordna tiders Musik, ehuru i wårt tycke slät och enfaldig, måste haft någon naturlig behagelighet, efter de Gamlas smak, [18] men wi fele ej heller, om wi påstå, at den emot wår, warit mycket ofullkomlig, hälst de [ 40 ]icke wiste af dylika Noter, som wåra äro, och således ej heller hwad Contra-punctum har at betyda. De kunde för denskull ej sjunga och spela sådane Concerter som nu brukas af åtskillige partier, med Discant, Prim eller Principal, Second, Alt och Bas, än mindre förstodo de sig på någon General Bas eller Basso continuo, besynnerligen, som de icke ägde något Instrument, likt wåra Clavèr, Spinett, Clavecymbaler, positiver och orgwerk. De hade likwäl sina besynnerliga Musikaliska noter, och deras Musik skal warit delt i 18 toner, som hwardera hade egit namn och med särdeles tekn Σημῦα utmärktes. Sådane tekn brukades både i Vocal, och Instrumental-Musik, men woro skrifne ofwan för orden på 2 linier; den första för sången, den andra för Instrumentet, såsom Kircherus berättar hafwa funnit af gamla Grekiska Böcker uti et Sicilianskt Bibliotek, mäst af sådant utseende.

Musik och Instrumenter p40

Det är: O Apollinis gyldene Cithra!

Deraf kan slutas, at hwart ord i Sången tydeligen hörts och swarat til sin Not på Instrumentet. Men utom dessa, har ock Praetorius afritat andra, i sitt Syntagma Musicum p. 12. och 13, hwilka likwäl förekomma oss otydelige och otilräckelige, at ingen efter dem kunde sjun[ 41 ]ga och spela något stycke, utan at på annat sätt först lära Melodien, således saknas deraf rättelse huru tonerna skulle höjas och sänkas, icke heller utwisa de någon wiss ordning, tid och tact; det förmenes derföre, at då de Gamla sjungit eller spelt Tutti, både Bas och Discant warit i samma ton, och således det ena partiet ej haft flera noter än det andra. Den förste hos Grekerna brukeliga Harpa hade allenast 4 strängar, men sedan och efter hand blefwo de förökte til 15, ja omsider til 18 strängar, hwilket antal, wart lämpadt efter den Människliga rösten, som ock troddes i sång wara inskränkt til 18 toner, det är, efter wårt sätt at tala, sträckt sig föga öwer twå octaver. Någre hålla troligt, at de Gamle på sina Harpor ihopslagit vissa toner, som med hwarandra sammanstämde, men wi lemne sådant i owisshet, [19] och endast giöre häraf den slutsats, at Musiken, såsom alla andra wetenskaper, haft sina tidehwarf, at förbättras, upöfwas och utspridas. Wi erinre likwäl, huru

§. 7. Musikens werkningar i alla tider warit besynnerlige, och förtiena wår [ 42 ]upmärksamhet. Både Bibliska och Politiska Historien lemna oss deraf flere bewis. Utom hwad redan är nämdt p. 4, kunde ännu mycket anföras, huru Musik fordom ansågs nödig, ej allenast för at lindra beswär sorger och bedröfwelser, utan ock, at dämpa wrede och hetsighet, at upmuntra til frögd och glädje, stilla Melancholie o. s. w. men sådant alt blefwe för widlöftigt. I wåra tider tales äfwen om Musikens olika werkan wid flere tilfällen. [20] Ibland annat, har man berättelser, huru en så kallad Dans-sjuka Tarantismus, som i Italien och annorstädes är gängse, också igenom Musik eller en särdeles ton på Viol och Cithra blifwer botad. [21] Men wi lemne dylikt i sitt wärde, och bifoga nu


  1. ↑ Härpå syftar Wirgilius, Ecl. 2. v. 32. då han säger:

    Pan primus calamos cera conjugere plures
     Instituit - - -

    så ock ibid. v. 36.

    Est mihi disparibus septem compacta cicutís
     Fistula - - -
  2. ↑ Utom hwad redan p. 1 och 5 är nämnt, om Dikten med Apollo och Mercurius samt de Nio Muser, föregifwa hedningarne, at Orpheus såsom Apollos och Calliopes Son, skall med sådan färdighet spelat på Lyra, at både djur och liflösa ting deraf blifwit rörde til förundran. Lika werkan tilskrifwes Amphion, såsom Jupiters och Antiopes Son, hwilken sades af Mercurius lärdt konsten at spela på Luta, och det så dråpligt at han kunnat röra stenar. Samma beskaffenhet är med díkten om Daphnis, Minerwa och flere. Wi finne ock nog sällsamma berättelser om Linus, som säges warit Orphei och Herculis Läromästare, om Damon, hwilken med sin Harpa skulle kunna beweka liderlige personer til ärbart lefwerne, om Thales, som med sin Cithra kunde fördrifwa Pestilents och bota åtskillige sjukdomar, o. s. w. Af alt sådant må slutas, huru lätt det warit i de äldre tíder, at af den dumma Hedendom, för upfinning eller särdeles förbättring med någon konst och wetenskap, blifwa räknad ibland deras Gudars antal.
  3. ↑ Hwad Plutarchus i sin Commentario de Musica, Plinius i dess Historia Mundi, samt Athenaeus och flere Auctorer berätta om Musiken och dess Idkare hos fordna Hedniska folkslag, har af en Anonym blifwit i sammandrag anmärkt, i et så kallat Kurzgefasstes Musikalisches Lexicon trykt 1737 i Chemnits. Derutur har jag hämtat flere underrättelser som i denna Samling nyttjas.
  4. ↑ Egyptierna påstodo företräde i anseende til upfinning af Musiken, hade ock derom flere gissningar. Någre tillade sin Thaut den hedren; andre påstodo at en Isis ibland dem först infört samma wetenskap. Celterna sades lärt konsten af en Bardus. Flere Folkslag hafwa ock på sådant sätt, genom dikter tilägnat upfinnings-rätt åt dem, som det minst förtjent. Wi göre oss derföre ej möda, at utröna, huruwida en Tuiscus ibland Tyskarna, en Disa eller Ifis i Norden o. s. w., först der underwist i Sång- och Spel-konsten, utan, som Japhet bör anses som Stamfader til Europeiska Slägten, så kunna wi säkrast gifwa honom den äran, at genom sina efterkommande i de af dem intagne och först bebygde orter, hafwa lärt och upöfwat Sång- och Spel-konsten efter den med skapelsen förlänta böjelse, alt som dertil mer eller mindre lust funnits hos Nationerne.
  5. ↑ Hyagnis nämnes A. M. 2450, såsom Grekernas största Musikant, och den, hwilken först lärt spelning på dubbla Fleuter. Förut skal konsten hos dem warit mycket enfaldig. Marsyas förwgifwes ock hafwa gjort flere förbättringar. Achilles en namnkunnig Hjelte, säjes warit stor älskare af Musik, äfwenså den Trojanske Printsen Paris, bägge berömas ock för nya uptäkter. I Trojaniska kriget nämnes en Stentor såsom stark Sångare och god Trummetare. Demodochus och dess Broder Phemius omtalas wid Trojas förstöring såsom förträffelige Sångare och Cither-spelare. Thamyras från Thracien, påstås warit den, som i Staden Doris giort Doriska Harmonien först bekant, hwilken sedan blifwit allmänt nyttjad til Fält-Musik. De Tyrrheners Konung Piseus föregifwes också 260 år förrän Rom byggdes, upfunnit en särdeles art af Trummeter och Basuner, utom flere, som för dylikt ihogkommas.
  6. ↑ Therbandus eller Terpander nämnes både såsom Poet och Musicus, säges warit Homeri Son, och liknat honom i wishet, men Orpheus i behagelig sång. Cithran som förut hade allenast 3 til 4 strängar ökades då med flere.
  7. ↑ Coepius skall warit Terpanders Lärjunge, och gjort ännu bättre inrättning med Cithran. Tyrtäus berömmes af färdighet på Fleut och Trummet, förmenes ock först infört Trummeters bruk i Spartanska kriget. Stesichorus Tisias wid 3400 årtalet som ock war bekant under namn af Himeräus, ifrån Staden Himera i Sicilien, har blifwit hedrad för Cither-spelning. Phrynis säges warit den första bland Athenienserne, som spelat på Cithra och äfwen ökat samma Instrument med 2 strängar; skall eljest warit en Lärling af Aristoclides, hwilken i Grekeland blifwit såsom Terpanders efterkommande mycket berömd. Huru denne Phrynis blifwit lastad af Aristophane för sina sina uptäkter, berättar Baron Holberg i sin 33 Epist. p. 185. Til bewís, at ock Fruentimer denna tid warit öfwade på Instrumenter, må nämnas en Sappho ifrån Lesbus, Corinna iſrån Theben, Archelodori-Dotter, Lamia i Athen, utom flera, som både för Sång och Musik omtalas i de gamlas skrifter.
  8. ↑ Scopelinus skall warit Mästare på Fleut, Epicles på Cithra, Pindarus ägde stor insigt i Lyrans spelande. Empedocles war en förträfflig Sångare och Poet; det skulle blifwa för widlöftigt upräkna dem alla, som på den tiden gjort sig namnkunnige genom Musiken. Konungarne hade ock då sina Hof-Musikanter; sådane woro Angares hos Konung Astyages i Meden, Dorian hos Konung Philippus i Macedonien, flere at förtiga.
  9. ↑ Homerus och andre fordna Skalder afsjöngo sjelfwe sine werser, hwaraf det än i dag säges, fast merendels utan werkställighet: canere versus. Wåre Poëmer börjas ännu som oftast med de orden: Jag sjunger om &c. til at likna de gamlas Hielte-dikter.
  10. ↑ Sedan Pythagoras länge sökt bättre grunder i Musiken, och at finna tonernas rätta förhållande sig emellan, skall han af 2:ne Hamrars olika ljud i en Smedja, då han fant, huru deras tyngd gjorde en fullkomlig Octavs skillnad, fått anledning utröna Mathematikens gemenskap med denna wetenskap. Man skulle tycka, at detta rön säkare kunnat tagas af jernstängernas olika längd, hwarpå Hamrarne slagit, men i hwilkendera händelsen, blifwer dock Pythagoras den, som först skaffat de lärde något at bygga sine undersökningar på. Härom berättas widare af Baron Fred. Palmqwist i dess Afhandling om Wetenskapernas Historia och Musiken: Se Wet. Acad. Hand. 1748.
  11. ↑ Alexander den Store säges ock i sin ungdom spelat på Cithra, men skall derföre blifwít bannad af sin Fader Konung Philippus. Någre den tidens Fält-herrar berömmas dock för Musik, såsom Alcibiades, Epaminondas med flere.
  12. ↑ Ibland dem woro Heraclides Ponticus, som warit Lärling af Plato, Theophrastus Eresius, Aristotelis efterträdare, Epicurus från Athen, som gaf anledning til den Epicuriska secten, utom flere.
  13. ↑ Såsom Lamprus, Socratis Läromästare, och Democritus Abderites, hwilken lefde wid Socratis tid, Timotheus Milesius och Aristonicus, begge af Alexander hedrade för sin färdighet på Cithra; den sednare så högt, at dess bild med sådant Instrument blef satt i Apollos Tempel. Anaxenus från Tyana, och Stratonicus af Athen woro lycklige Cither-spelare. Antigenides och dess Lärjunge Ismenias i 3700 åratalet nämnas hos Thebanerne som berömlíge Pipare. Man finner ännu et större antal af dylika, i Hedniska skrifter från dessa tider, hwílka wore för widlöftígt upräkna, dock må nämnas, at ibland dem Pronomus och Tilesias ifrån Theben, Scilax af Carian?ia, Soteridas i Epidauro, Xenophilus i Chalcedonien 100 år gammal, Alcidames från Elea, Philammon, Mimnermus Colophonius, Sacades Argivus m. fl. mycket hedras.
  14. ↑ Om Aristoxenus ses widare Musik. Lexicon pag. 45. Af de många arbeten han sammanskrifwit, skall ej mer finnas i behåll än 3 Böcker: de Elementis Harmonices.
  15. ↑ Spartaner och Cretenser brukade någre särdeles ljudande Instrumenter, när de gingo mot sina fiender; de Lacedemonier hade ock en särskilt inrättad fält-Musik, o. s. w.
  16. ↑ Crotonienserne berättas genom en öfwerlöpare lärt den Musik, hwarefter Sybariterne under en lång fred öfwat sine Rustnings Hästar till skådespel, hwarigenom de ock erhöllo seger; ty då desse kommo til drabbnings, och de förstnämde började spela, begynte Sybariternas hästar dansa, som gjorde et hastigt slut på samma Krig, til de sistnämdas stora förlust.
  17. ↑ Såsom redan p. 2 är anfördt, inbegriper i synnerhet Musikaliska wetenskapen Theoretiska och Practiska delar, hwilka hwardera bestå af flere stycken, som här anmärkas. Til den förra räknas Musica Historica, eller den Historiska kundskapen om Musikens öden, hwartil hörer, Chronologien, Biographien m. m. Musica Acustica betraktar de Anatomiska delar, som äro hörsel, ljud, rörelse o. s. w. Musica Harmonica lärer proportionen eller tonernas likhet och förhållande mot hwarandra, tillika med deras genera, Enharmonicum som handlar om Qvart-toner, Chromaticum om Semitoner, samt Diatonum om de öfrige toner, likaledes beskrifwes här temperaturn. Musica Rhythmica innefattar harmoniska cadencer, mått och fottal m. m. Musica Hyprocritica är 3 faldig Oratoria, Histrionica, och Orchestrica. Musica Signatoria wisar System, not-plan, tact, mensur, pauser, puncter samt de öfriga Musikaliska tekn och Characterer. Den senare, eller Musica Practica fördelas i Poëtica samt Executoria. Musica Poëtica är antingen Choralis eller figuralis. Choral-Musik kallas, då flere sjunga en melodie tillika. Den åtskiljes i stylum Ecclesiasticum, Stylum Theatralem och Stylum Cameræ, som hwardera innefatta många förändringar. Musica Executoria delas som sagt är i vocal och Instrumental, efter den p. 2 gifne anledning. Men detta alt är et ämne som större kännare bättre måga utföra.
  18. ↑ Baron Holberg säger sig ej kunna döma om sednare tiders Alamodiska Musik, för at icke blifwa ansedd som en person af ringa smak och slät hörsel; han talar om folk som wämjas wid det som är sött och harmoniskt, men endast wisa behag för dissonanser och det som skorrar i öronen. Efter hans mening skall en sådan smak wara stigen så högt, (jag wet icke war,) at om en af de gamla stode up och afhörde en nu brukelig och ansenlig Concert, skulle han inbilla sig, at Instrumenterna icke accorderade mot hwarandra, eller at de woro ostämde.
  19. ↑ Witruwius Lib. 5 : C. 4. har sökt at ur Aristoxenus förklara många namn på toner m. m. men det blir ändock swårt fatta rätt begrep derom; så mycket kan likwäl slutas, at Diapason betydt samma som wår Octava, Diotrion har bemärkt Tertia, Diatessaron Quarta, Diapente Quinta, och Diesis en semiton o. s. w.
  20. ↑ Albertus Kranzius Dan. Lib. 5. C. 3. har en märkwärdig berättelse om Dana Konung Eric, huru han genom Musik först blifwit bedröfwad, sedan glad, och sist såsom ursinnig. I Stock. Homilet. Lexicon nämnes, at Alexander Magnus låtit spela för sig, när han warit olustig o. s. w. Mig äro ock berättade någre särdeles händelser ibland oss, huru store älskare af Musik under swåra sjukdomar igenom anstäldte Concerter, skolat återwunnit sin hälsa. Men wi inlåte oss icke i utforskande af Musikens besynnerliga werkningar, utan lemne sådant til deras bepröfning, som äga större insigt i Naturens kännedom.
  21. ↑ Månge hafwa påståt, at denne sjukdom förorsakats af Tarantlars (et slags Spindlars) bett, men Doctor Mart. Kähler har bewist i Wetensk. Acad. handl. 1758 p. 29, at den så kallade Tarantismus härrörer af de warma orters Climat, och säges wara en art af Mjältsjuka, som endast genom dans och Musik cureras, och mäst är gångbar i Staden Tarento. Jemf. Wallerii Diss. de Tarantula Ups. 1702.
Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Historisk_Afhandling_om_Musik_och_Instrumenter/Musiken_i_Gamla_Testamentet_hos_andra_folkslag&oldid=412579”