Hjelpreda I Hushållningen För Unga Fruentimber/Några nyttiga Påminnelser

[ 588 ]Sluteligen anföras här några påminnelser som, ehuruwäl nogsamt bekante, torde likwäl til någons nytta förtiena detta sidsta rummet i denna Boken; flera kunde fuller uptecknas, men at undwika widlyftigheten, har jag här allenast welat nämna några enda, at dermed gifwa en upmärksam hushållerska någon anledning at erindra sig, hwad som förtienar des flitiga omsorg och eftertanka.

1) Alla matwaror måste som oftast efterses, på det de samma ej måtte förskämmas; til exempel: alt det som ligger i lake, at den står wäl öfwer kött, fläsk, lax, sill, strömming, små torsk; salta gäddor, ål &c. på dessa salta waror läggas små botnar, som gå neder i tunnorna, med en liten sten uppå, hwilken kan hålla dem neder, så at laken står öfwer; men så snart något härskt rödt fett flyter ofwanuppå fiskwaror, som mäst plägar ske på Lax och Sill, så skummas det bort med blånor, och torkas dermed wäl omkring bräddarne, at alt det röda följer med.

2) At botnar hållas altid ofwan uppå tunnorna, så at ej någon ting faller uti dem; men derest [ 589 ]råttor äro, så lägges sten uppå, at de ej måtte tränga botten af: tunnorna böra ej eller, derest desse djuren wankas, sättas för tätt tilhopa; ty då hjelpa råttorna sig up ifrån den ena och på den andra.

3) Alla torra fiskwaror, som ej blifwit nyttjade öfwer wintren, böra om Wåren efterses, såsom spil-långor, flundror, ståckfisk, salta långor, hwitling, torra gäddor &c. samt dylika saker: altsammans bör då wäl afsopas med en ny wiska, så at intet mått kommer deruti: när wärman om sommaren infaller, så läggas de upnämde torra fiskwaror neder uti tunnor eller lårar, med botnar eller sten deruppå, som trycker fisken tilhopa, hwarefter de hålla sig bättre, och ståckfisken härsknar ej så snart.

4) All spicken mat, såsom skinckor, gås-halfwor, kött-korf och rökt lax förwaras bäst uti hwalf eller annat kalt rum, derest ej sol-wärmen kommer in; men rökt lax bör wändas som oftast på det sättet, at han ibland hänges up wid hufwud och åter wid stierten, ibland ligga neder, än på kött-sidan och åter på skinsidan; ty om han på et sätt ligger för länge, så stannar det feta åt en ända.

5) När linkläder gifwas ut til twättning, som äro pontak- eller bläckfläckar uppå, at sådan först må uttagas, emedan efter bläcket blifwer råstfläckar och sedan hål; ty pontaken går lättare utur på duk-tyg, om de uttagas förän de twättas: äfwen ock fordrar försiktigheten at upskrifwa huru mycket af hwart slag gifwes i twätten, på det man må weta, hwad som bör återställas: när kläderna komma utur twätten, lägges då hwart mönster på servietterna tilsammans, som äro af et slag, och [ 590 ]parom på örnegåtts-war och lakan; derföre böra de icke allenast wara märkte med namn, utan ock hwart slag hafwa sina särskilta numrer, hwaraf kan synas hwilka äro par, hwarefter de förwaras uti linkläds-skåpet; äfwen bör ock hållas ordning på de linkläder, som blifwit brukade, at de altid förwaras på et wist ställe, at ej sådant må släpas omkring och derigenom komma bort.

6) Uti källaren bör hållas renligit, och efterses at swickorne intet glömmas at sättas wäl i tunnorna, så at drickat derigenom icke dufnar, samt förfara då med tunnorna, när drickat är aftappat, som wid brygd står beskrifwit. Uti skafferi och bodar, bör all ting stå uti sin ordning, och hwart och et på sit wissa ställe, såsom miöl-tunnor, gryn-byttor, då på hwart och et bör fästas skrefna lappar, hwad slag deruti är, och alla med sina låck uppå, så at ingen ting faller deruti.

7) När kiött eller fisk gifwes ut til at wattenläggas, bör dertil hafwas sina wissa käril, och sedan efterfrågas, om de äro rena, och at watten i rättan tid ömsas på det som blifwit wattenlagt.

8) På köks-käril bör ock hafwas noga upsickt, at de hållas wäl förtenta, och ej bäras ut på andra ställen, utan straxt då det sker, efterfrågas; ty bör hwar och en sort hafwa sit wissa rum, på det de så mycket lättare kunna kommas ihog.

9) Aldrasidst medgifwer förfarenheten, at ibland allehanda slags grytor inga bättre finnas, än de så kallade tälgstens-grytor, hwilka, då de äro nya, inrättas på följande sätt: först smörjas de både innan och utan rätt wäl med smör, hwartil [ 591 ] gammalt ock kan nyttjas; sedan ställas de uti en warm bakugn, efter bröds gräddande, och lämnas dem tid at der stå, til des fettet dragit sig wäl in, och lika som intorkat; derefter kokas up watten i dem, så kunna de sedan nyttjas til allehanda slags mat; I gemen i akt tages at de hållas wäl rena; men om något uti dem skulle widbrännas, så får det ej bortskrapas, utan genom watten upblötas, och derpå med linne rentwättas: dessa grytor äga den nyttan at när de en gång komma sig til at koka, så behöfwa de ganska liten eld, då låcket ligger uppå: de böra ock aktas för stark lågeld, då de kunna hålla många år, allenast de ej stötas sönder: de äga ock den förmån framför koppar-käril, at de giöra hwit mat, och ej behöfwes frukta för ärg, som snart händer när förtenningen går bort af de förra; desutom äro åtskillige saker, som ej förtenta käril kunna nyttjas til; men deremot äro dessa stengrytor tjenliga til alt hwad man deruti wil koka.