Jorden rundt på åttio dagar/16
← Femtonde kapitlet |
|
Sjuttonde kapitlet → |
Sextonde kapitlet.
Mr Fix tycktes alls icke känna till det man talar med honom om.
Rangoon, en af de paketångare, som »Penninsular
and Oriental Company» satt in i traden på kinesiska
och japanska farvattnen, var en jernbåt om 1770 tons
drägtighet och 400 nominella hästkrafter. Han gick
lika snabbt som Mongolia, men var icke så
komfortabelt inredd. Också hade mrs Aouda det ej så trefligt
ombord som Phileas Fogg hade önskat. Men det var
ju blott fråga om en resa på elfva eller tolf dagar och
hon visade sig ej vara någon synnerligt svår
tillfredsställd passagerare.
Under de första dagarne af färden lärde mrs Aouda känna mr Phileas Fogg och mänga gånger betygade hon honom sin lifliga tacksamhet. Den flegmatiske gentlemannen lyssnade dertill, såsom det tycktes åtminstone, med största köld, utan att ett tonfall i rösten eller en åtbörd röjde den minsta rörelse hos honom. Han vakade noga öfver att ingenting skulle fattas den unga qvinnan. På vissa timmar infann han sig hos henne, om ej för att prata med henne, så dock för att lyssna till hvad hon hade att säga. Han iakttog gentemot henne en afmätt artighet, men med en automats rörelser, liksom derför enkom beräknade. Mrs Aouda visste icke hvad hon skulle tro, men Passepartout hade lite smått beskrifvit för henne husbondens excentriska personlighet. Han hade omtalat för henne att det var ett vad, som förledde denna gentleman till resan jorden rundt. Mrs Aouda hade smålett deråt, men hon hade ju honom att tacka för sitt lif och sin räddare kunde hon ju ej annat än beundra och skänka honom sin erkänsla af fullaste hjerta.
Mrs Aouda bekräftade den berättelse, som den hinduiske vägvisaren gifvit om hennes sorgliga öden. Hon var verkligen af den race, som eger högsta anseende bland de infödda racerna. Flera parsiska köpmän ha samlat stora rikedomar i Indien på handel med bomull. En af dem, sir James Jejeebhoy, har blifvit adlad af engelska regeringen, och mrs Aouda var slägt med denne nabob, som var bosatt i Bombay. Det var en kusin till sir Jejeebhoy, den hedervärde Jejeeb, till hvilken hon skulle vända sig i Hongkong. Skulle hon väl hos honom finna tillflykt och bistånd? Hon kunde ej bestämdt säga det. Mr Fogg svarade härpå, att hon ej behöfde vara orolig och att allt skulle bli ordnadt fullt matematiskt — det var just hans ord.
Den unga qvinnan, förstod hon väl det der ohyggliga ordet »matematiskt»? Man vet det ej. Men emellertid voro hennes stora ögon riktade på mr Foggs, hennes ögon, »klart genomskinliga som Himalayas heliga sjöar.» Men, den ohjelpligt tröge Fogg, igenknäppt ända upp till hjertgropen, var ej den man som just ville kasta sig i den heliga sjön!
Början af resan gick alldeles förträffligt. Vädret var hyggligt. Hela den del af den ofantliga bugten, som sjömännen kalla »Bengalens brassar», var gynnsam för ångarens gång. Rangoon skulle snart få känning af stora Andaman-ön, den förnämsta i den grupp från hvilken det pittoreska berget »Sadle Peak», 2,400 fot högt öfver hafvet, sticker upp på mycket långt afstånd från seglaren. Kusten passerades helt nära, men af det vilda, menniskoätande Papuas-folket, som står på den menskliga odlingens nedersta trappsteg, visade sig icke en enda medlem.
Det efter hand uppdykande panoramat af dessa öar var prägtigt. Ofantliga palm-, bambu-, muskott- och teak-träd, jättelika mimosæ, blommande fräkenbotten tedde sig i förgrunden; i bakgrunden framträdde de vackra silhouetterna af bergen. Längs kusten kretsade dessa beryktade svalor, hvilkas ätbara bon utgöra en så eftersökt rätt i det himmelska riket. Men hela detta omvexlande skådespel, som Andaman-öarna erbjuda, passerade fort förbi, och »Rangoon» påskyndade sin färd till Malacca-sundet, hvarigenom den kom in i det Kinesiska hafvet.
Hvad gjorde under denna öfverfart polisagenten Fix, som så obehagligt blifvit indragen i en verldsomsegling? När »Rangoon» afgick från Calcutta hade han kommit ombord utan att Passepartout observerat honom och han hoppades att kunna dölja sin närvaro ombord till paketångarens ankomst till Hongkong. Det hade också blifvit kinkigt för honom att förklara hur det kom sig, att han var med ombord, utan att uppväcka Passepartouts misstankar, ty Passepartout trodde ju att han var qvar i Bombay. Men han skulle snart återknyta bekantskapen med den hyggliga karlen genom omständigheternas makt. Men huru? Man skall få se det.
Alla polisagentens förhoppningar och önskningar voro nu koncentrerade på en enda punkt: Hongkong. Det var der han ovilkorligen måste häkta tjufven eller der tjufven skulle undkomma honom, utan att, så att säga, komma mer tillbaka igen.
Hongkong var också engelsk mark, men den sista som anträffades på specielt denna färd. Dessutom erbjödo Kina, Japan, Amerika, en nästan lika säker tillflykt för Fogg. I Hongkong, om arresteringsordern, som verkligen var hack i häl på mr Fix, ändtligen der komme honom tillhanda, skulle Fogg ovilkorligen bli arresterad och öfverlemnad åt lokalpolisen. Dervid fanns alls ingen svårighet, men blefve Hongkong vackert och väl passeradt, så förslog ingen arresteringsorder. Dertill behöfdes en utlemningshandling. Derigenom uppstode dröjsmål och hinder af alla slag, af hvilka skurken nog skulle begagna sig, för att komma alldeles undan. Om han ej lyckades knipa honom i Hongkong blefve det, om ej omöjligt, så åtminstone mycket svårt att finna reda på honom igen.
Således, sade Fix till sig sjelf flera gånger under de långa timmar han tillbringade i sin hytt, antingen är ordern i Hongkong, och då hugger man sin man, eller är den icke der, och då måste jag till hvad pris som helst ställa så till, att hans afresa blir fördröjd. Jag misslyckades i Bombay, jag misslyckades i Calcutta. Skjuter jag nu bom i Hongkong också, så är det totalt slut med mitt anseende. Men kosta hvad det vill, måste det lyckas. Men hvilket medel skall jag använda för att uppehålla den förbannade Foggs resa, om så blir nödvändigt?
Såsom sista utväg hade Fix beslutit att omtala allt för Passepartout, att låta honom få veta hurudan karl han hade till husbonde, men hvars medbrottsling han säkerligen ej var. Passepartout, som, han då blefve upplyst härom, måste frukta för att sjelf råka illa fast, skulle då öfvergå till honom, Fix. Men nog var medlet något vågadt, det var då visst, och det kunde användas blott derför att det icke fanns något annat. Ett enda ord af Passepartout till hans husbonde vore tillräckligt för att ohjelpligt förstöra affären.
Polisagenten var verkligen mycket nedstämd, då närvaron af mrs Aouda, ombord på Rangoon i sällskap med Phileas Fogg, öppnade nya utsigter för honom.
Hvem är väl denna qvinna? Genom hvilka omständigheter hade hon blifvit Foggs följeslagerska? Tydligen hade deras sammanträffande egt rum mellan Bombay och Calcutta. Men på hvilken punkt af halfön? Var det slumpen som fört Phileas Fogg tillsammans med den unga resande damen? Hade icke tvärtom denna resa genom Indien företagits af denne gentleman just i afsigt att sammanträffa med den förtjusande qvinnan? Ty förtjusande var hon. Fix hade nog sett det, han, i domstolssalen i Calcutta.
Man ser till hvilken grad agenten var i bryderi. Han frågade sig, huruvida icke här vore fråga om en brottslig enlevering. Jo, så måste det vara! Denna tanke fäste sig fast i Fix’ hjerna och han insåg hvilken fördel han skulle kunna draga af denna omständighet. Antingen den unga qvinnan var gift eller icke, hade en enlevering egt rum, och det vore ej omöjligt att i Hongkong bereda qvinnoröfvaren sådana förlägenheter, att han icke kunde komma ur dem för aldrig så stor summa penningar.
Men det var inte värdt att afvakta Rangoons ankomst till Hongkong. Denne mr Fogg hade den fula vanan att hoppa från en ångbåt till en annan och innan affären ännu hunnit blifva inledd kunde han redan vara långt borta.
Det var således af vigt att förbereda de engelska myndigheterna och signalera för dem passageraren på Rangoon, innan han hunne komma i land. Icke var det svårt att göra det heller, ty Rangoon gick in till Singapore och Singapore står i förbindelse med kinesiska kusten genom en telegraftråd.
Emellertid beslöt Fix att, innan han handlade och på det han skulle kunna operera med mera säkerhet, examinera Passepartout. Han trodde icke att det skulle bli svårt att få honom att öppna sin språklåda, och han bestämde sig för att aflägga det inkognito, han dittills iakttagit. Det var heller ingen tid att förlora. Den 31 oktober var inne och följande dagen skulle Rangoon löpa in till Singapore.
Nämnde dag gick Fix derför ur sin hytt och upp på däck, i afsigt att närma sig Passepartout, naturligtvis med uttryck af den ytterligaste öfverraskning öfver att få se honom. Passepartout spatserade fram och åter på däcket, då polisagenten skyndade fram mot honom och utropade:
— Ni, ni här ombord på Rangoon!
— Monsieur Fix, ni här ombord, svarade Passepartout, verkligt öfverraskad då han kände igen sin kamrat på resan med Mongolia. Huru! Jag lemnar er i Bombay och jag återfinner er på resa till Hongkong! Så att ni också gör en resa kring jorden?
— Nej, visst inte, svarade Fix, och jag tänker stadna i Hongkong, åtminstone några dagar.
— Åh, sade Passepartout, som ett ögonblick tycktes förundrad. Men hur kommer det sig, att jag icke har sett till er ombord sedan vår afresa från Calcutta?
— Jo, ett illamående... lite sjösjuka... Jag har legat der nere i min hytt... Jag känner mig icke så bra i Bengaliska viken som på Indiska Oceanen. Nå, huru är det med er husbonde, mr Phileas Fogg?
— Mycket bra, och han är lika punktlig som om han vore en marcheroute. Icke en dag på efterkälken! Ah, monsieur Fix, ni känner intet till det der, ni, men jag skall säga något, vi ha en ung dame med oss också.
— En ung dame? svarade agenten, som såg ut alldeles som om han ej begrep hvad hans interlokutör menade.
Men Passepartout hade snart pratat om för honom hela historien. Han omtalade tilldragelsen i pagoden i Bombay, köpet af elefanten för två tusen pund, »Sutty»-affären, Aoudas bortförande, domstolens i Calcutta utslag, friheten mot borgen. Fix, som kände till den sednare delen af dessa händelser, låtsade icke känna till det allra minsta, och Passepartout öfverlemnade sig åt nöjet att få omtala sina äfventyr för en åhörare, som visade sig så ytterst intresserad.
— Men, sjelfva summan af saken är ju den, anmärkte Fix, att er husbonde ämnar föra den unga qvinnan med sig till Europa?
— Nej, monsieur Fix, rakt icke. Vi skola helt enkelt öfverlemna henne i en slägtings vård, en rik köpman i Hongkong.
— Således ingenting att göra på det hållet heller, sade detektiven för sig sjelf, döljande sin missräkning. Behagas ett glas gin, monsieur Passepartout?
— Gerna, monsieur Fix. Det är ju alldeles i sin ordning, att vi dricka ett glas för vårt sammanträffande ombord på Rangoon!