Kristus, den rätte Herren

Kristus, den rätte Herren av Elisabet Cruciger

Originaltitel: Herr Christ, der enig Gotts Sohn. Här i den första svenska översättningen från 1526, troligen av Olaus Petri publicerad i Swenske Songer eller wisor 1536. Psalmen också publicerad i Göteborgspsalmboken 1650 s. 118-119 med sämrre skillnader i stavningen. Den återfinns också i 1695 års psalmbok som nummer 119. Det andra exemplet är Johan Åström översättning av psalmen år 1816 inför 1819 års psalmbok med inledningsraden Förlossningen är vunnen, vilket behölls även i 1937 års psalmbok. Samma inledning används i Svensk söndagsskolsångbok 1908, Svensk söndagsskolsångbok 1929 och i Lilla Psalmisten 1909 (nr 34). På Wikipedia finns en artikel om Kristus, den rätte Herren.

Olaus Petris översättning 1526

1.
Christus, den rätte Herren,
Guds Son i ewighet,
af Fadren är upprunnen,
som Skriften säga vet.
Han är den morgonstjärna,
som oss kan lysa och wärna
ifrån allt mörksens qwal.

2.
Han är nu menniska worden
i werldsens sista tid,
af rena jungfru boren,
till oss hit kommen nid.
Dödsfängslet hafwer han brutit
och lifsens dörr uppslutit,
oss himmelen öppen gjort.

3.
O Christe! gif dina nåde,
din kärlek låt oss få,
att sig med råd och dåde
wårt hjerta kofra må.
Och låt oss till dig längta,
rättwisan efterträngta
och fly fåfänglighet.

4.
All makt hafwer din Fader
i händer gifwit dig:
dess är nu hwar man glader,
att du den magten fick.
Ty du will alltid hjelpa,
ej låta nederstjelpa
dem, som intet förmå.

5.
Hwad Fadren hafwer dig gifwit,
låt ej borttappas det,
men för till rätta lifwet,
der du sjelf blifwer med.
Låt oss få med dig wara
alltid förutan fara,
och glädjas i ewighet.

Nr 119 i 1695 års Psalmbok

1. CHristus then rätte HErren/
Gudz Son i ewighet/
Af Fadren är vprunnen/
Som Skriften säija weet:
Han är then Morgonstierna/
Som oss kan lysa och wärna
Ifrån alt mörcksens qwahl.

2. Han är nu menniskia worden
I werldsens sidsta tijd/
Af rena Jungfru boren/
Til oss hijt kommen nidh:
Dödzfängslet hafwer han brutit/
Och lifsens dör vpslutit/
Oss Himmelen öpen giordt.

3. O Christe gif tina nåde/
Tin kärlek låt oss fåå/
At sigh medh rådh och dåde
Wårt hierta kofra må:
Och låt oss til tigh längta/
Rättwisan efterträngta/
Och flyy fåfängelighet.

4. All macht hafwer tin Fader
I händer gifwit tigh;
Thess är nu hwar man glader/
At tu then machten fick.
Ty tu wilt altijd hielpa/
Ey låta nederstielpa
Them som intet förmå.

5. Hwad Fadren hafwer tigh gifwit
Låt eij borttappas thet;
Men föör til rätta lifwet/
Ther tu sielf blifwer medh.
Låt oss få medh tigh wara
Altijd förvtan fahra/
Och glädias i ewighet.

Johan Åströms version ur 1937 års psalmbok. I Åströms version, medtagen i Svensk söndagsskolsångbok 1908 (nr 65) i ett något ålderdomligare språk.

1.
Förlossningen är vunnen:
Guds Son från evighet
av Fadern är upprunnen
till världens salighet.
Han är den morgonstjärna,
som lysa kan och värna
i mörker och i kval.

2.
Han människa är vorden:
en lovad nådetid
har uppgått över jorden
med ljus och hopp och frid.
Nu dödens makt är krossad
och syndens boja lossad
och öppnad himlens port.

3.
O Kriste, oss benåda,
så att i tron vi må
ljus i din sanning skåda,
liv av din kärlek få.
Till dig vårt hjärta längtar.
Från världens flärd det trängtar
till din rättfärdighet.

4.
Din Fader dig allena
har givit allt i hand,
att du må allt förena
med trons och fridens band,
och så åt dig förvärva
ett folk, som sällt skall ärva
det rike du berett.

5.
Vad Fadern dig har givit
du ej borttappa vill.
Du för till rätta livet
allt vad dig hörer till.
Dit värdes mig ock föra,
att jag må dig tillhöra
i tid och evighet.