Swenske songer eller wisor (1536)

Swenske songer eller wisor nuu på nytt prentade/ forökade/ och vnder en annan skick än tilförenna vtsatte
På Wikipedia finns en artikel om Swenske songer.


[ Titel ]

Swenske songer eller wisor nuu på nytt prentade/ forökade/ och vnder en annan skick än tilförenna vtsatte


Stocholm


MDXXXVj


[ Förord ]THet haffuer altijd warit aff första begynnilsen (godh Christen läsare) en plägsidh ibland the folck som then sanskyldiga gudz kundska hafft haffuer/ at the haffua dictat och sammansatt besunneliga wijsor oc songer om gudz dråpelig ting oc welgerningar/ som han giort oc både menniskior oc annor creatur beuisat haffuer/ huilkit (vtan twiffuel) aff gudz besunneliga rådh oc ingifft skeedt är/ at menniskian som en naturligh lust och begier haffuer til siungande/ och spelande/ skulle tå haffua the til at siunga och spela som gudi kunde wara til prijs oc henne sielffuo til nytto oc gagn/ huilkit ock wisseliga så skeer ther the rett tilgår/ Sonygen om andeliga songer eller wisor warder gud prsisat for sina obegripeliga godheet/ oc menniskian som aff sich sielff glömsk oc j thet goda otacsam är/ warder ther igenom vpwäct oc vppåminess huad gud henne til godo giort haffuer/ ther hon tå får en hugnat och tröst aff/ at såsom han haffuer tilförenne altijd warit mild/ barmhertig oc bijstondig/ så scal han ock än nuu wara her epter ee huad nödh oc bekymer oss påkomma kan/ ty han bliffuer altijd widh itt sinne / Hade han lust til at göra oss gott tilforenne/ så haffuer han ock än nuu lust ther til och bliffuer wid thet sinnet til ewig tijd/ Oc thetta är then nytta oc gagn som andeliga songer oc wijsor me sich haffua/ ther the äre i theres retta brukning/ Så äre ock somlige songer andeliga böner genom huilka wij bidie gud om the wij behöffue.

Ther nuu menniskan scal igenom sådana songer vpwäct warda til at betracta gudz dråpeliga werck/ och vppåminas hans stora welgernigar/ är clart nogh påtaga at the scal skee på förstondeligit mål/ elles fölier ther ingen fruct me/ och songen haffuer icke sitt retta werck/ Ey haffua the heller i fortijden annorledes pläghat dictade warda /vthan på föstondeligit mål/ än tå at man i någon förliden tijd/ oc j något besunnelig land sungit haffuer på okunnugt mål/ Men ther haffuer ock så folgt fructen epter som förstondit haffuer warit på the man sungit haffuer/ som nuu wille förlongt wara at omtala

Therfore på the at ther motte fölia någon fruct me/ haffuer man nuu j någon tijd [ I ]begynnat halla sådana songer på the mål som aff allom förstås kan/ Oc såsom thet haffuer hafft god skääl me sich/ så haffua ock monga goda christna menniskior warit ther glade ått/ siunga oc höra them gerna/ For huilka saak skul man nw her på nytt hafuer vtgå latin samma songer/ oc forökat them me några flere än the tilforenne vtgongne woro/ Oc äre the fremst satte som aff ålder haffua j kyrkionnes tijder på Latine brukade warit oc äre j sielffuom evangelij textenom så bescreffne som the her siungne warda/ Sedan fölia tå andre songer j tessom woron tijd dictade/ huilke ock så nogh i scrifftenne grundade äre/ Somlige äre en deel aff the paraboler j evangelio/ somlige aff Dauidz psalmer somlige epter några Latiniska hymnor vtsatte som j fortiden haffua j kyrkionne brukade warit/ oc somlige the ther elles wel haffua sin fasta grund j scifftenne oc måga j chrsteligon forsamlingom siungne warda

Coloss. iijLärer oc formaner idher inbyrdes me psalmer oc lofsonger oc andeligon teckom wisom siungandes herranom vti idro hierta


Benedictus dominus deus Israel.
Luce. j

WElsignat ware herren Israels gud/ forty han haffuer sökt och frelsat sitt folck/ Och haffuer vpreest salighetennes horn/ vti sin tienares Dauidz hwse/ Som han j förtijden sagt haffuer genom sina heliga propheters mun/ At skee skulle thet wij frelsas skulle ifrå wora fiender/ och vthu alles theres händer som hata oss/ På thet han skulle bewijsa sina barmhertigheet med wora fäder/ och minnas på sitt helgha testamente/ Thet är på then eedh han sworit haffuer worom fader Abraham/ At giffua oss thet wij frelste vthu wora fienders händer/ måghom honom tiena vtan fructan j heligheet och rettferdigheet före honom j alla wora lijfedaghar/ [ II ]Och tu barn scal bliffua kallat then högstes prophete/ ty tu warder föregåendes före herrans ansicte/ Til at beredha hans wäghar/ och giffua hans folk salighetenes kundskap/ Med theres synders förlatilse genom wor gudz inneliga barmhertigheet/ genom huilka vpgongen aff högdenne haffuer oss besökt/ Til at vplysa the som sittia j mörkret och j dödzens skugga/ och styra wora föter på fridzens wägh.

Äära wari fadrenom och sonnenom och them heliga anda/ Såsom thet warit haffuer aff begynnilsen och nw och altijd/ aff ewigheet til ewigheet Amen


Magnificat
Luce. j

Mijn siel haller mykit aff herranom/ Och min ande frögdar sich j gudi minom frelsare/ Forty han haffuer seedt til sina tienarinnes ringheet/ ty her epter warda mich alla släcter saliga kallandes/ Ty then ther mectig är han hauffer giort mectig ting med mich/ och hans nampn är heligt/ Och hans barmhertigheet warar ifrå släcte j släcte offuer them som fructa honom/ Han haffuer bedriffuit mact med sinom arme/ och förskingrat them som högferdige äre vti theres hiertes sinne/ The mectiga haffuer han satt vtaff sätit/ och vpsatt the swagha/ The hungruga haffuer han med godh ting vpfylt/ och the rijka haffuer han latit toma bliffua/ Han haffuer vptagit sin tienare Israel tenckiandes på sina barmhertigheet/ Såsom han sagt hade til wora fäder/ Abraham och hans sädh til ewig tijd / Äära wari fadrenom. etc


Nunc dimittis
Luce. ij.

HErre nw låter tu tin tienare fara j frid/ epter som tu sagt haffuer/ Forty mijn ögon haffua seedt [ III ]tina saligheet/ huilka tu bereedt haffuer for allo folke/ Itt liws til hedninganes vplysning/ oc titt folk Israel til prijs/ Äära wari rc


S. Ambrosij och Agustini loffsong Te Deum

O Gud wij loffue tich/ och bekenne tich for wor herra/ Tich wyrdar hela werlden/ for en ewig fader/ Tich prisa alle änglar/ himlar och alla craffter/ Tich presa Cherubin och Seraphin/ seyandes vthan enda/ Helig/ Helig/ Helig herre gud Sabaoth/ Fulle äre himlaner och iorden/ aff tine maiestates herligheet/ Tich loffua och prijsa the helige apostler/ Teslikes loffua tich alle helige propheter/ Sammalunde helige martires loffua tich med sanna witnesbyrd/ Then heliga Kyrkia j hela werldenne/ bekenner tich for en fader j obegripelig herligheet/ Och tin eenfödda son then me tich haffuer sannan guddom/ Theslikes hwgswalaren then heliga anda/ Tu Christe herlighetenes konning/ Fadrens son estu j ewigheet/ Til menniskionnes återlösning j iungfru lijffue togh tu mandom/ Tu öffueruan döden och vplåt himmelen för them som ther på trodde/ Tu sitter på gudz högra hand/ vti fadrens herligheet/ Och wentes igen komma en streng domare/ Ty bidie wij tich at tu wille hielpa tina tienare som tu med tin dyra blodh haffuer återlöst/ Och begåffua them med tinne ewiga herligheet ibland tijn helgon/ Frelsa titt folck o herre/ och welsigna them som tich äre giffne til arffuodeel/ Och regera them och vphögh them j ewigheet/ Så welsigne wij tich j alla wora dagar/ Och loffuom titt nampn ifrå ewigheet til ewigheet/ Bewara oss herre i thenne [ IV ]dagh/ at wij icke göre moot tin wilia/ Forbarma tich offuer oss o herre och war oss barmhertig/ Tijn barmhertigheet herre ware offuer oss såsom wij oss på tich fortröste/ På tich herre fortröste wij låt oss icke komma på skam til ewig tijd.


Tronnes bekennilse

Vij tro vppå alzmectig gud/ som all ting j sina orde/ skapat haffuer erlig och godh/ gott är alt thet som han giorde/ oss for fader wil han wara/ aff sin eghen goda wilia/ han wil oss altijd bewara/ och oss ey ifrå sich skilia/ han beskermer oss j sijn krafft / och ingen står emoot hans mact.

Wij tro vppå Jesum Christ/ eenda gudz son och wor herra/ han är ewig och thet är wist/ med fadren lijker j äro/ aff Marie iungfru reen/ med san mandom wart han födder/ aff gudz andes tilhielp alleen/ for wor synd wart pijnt och mödder/ och döden han oss öffueruan/ sitter på fadrens högra hand.

Wij tro vppå then helga and/ Ena christeliga kyrkio/ thet är helga manna samfund/ som gudz ande pläghar styrkia/ Her warder synden borttaghen/ then oss pläghar göra wonda/ Och vp på then sidzsta dagen skolom wij alle vpstonda/ Och itt ewigt lijff kommer tå/ gud låter oss sijn glädi få/ Amen


Een parabola
aff Luce xv

GUd warder lijknat widh en man/ huilken twå söner hade/ tu lät mich fara huart iach kan/ then yngre til honom sade/ thet mich [ V ]tilkommer lät mich så/ aff gotzet som her finnes/ at iach nuu ther med handla må/ som iach betzt är til sinnes/ ey dogher hema bliffua.

Han kom ther med j annor land/ doch sich til fögo froma/ så litit war thet han ther wan/ hans kistor wordo ther toma/ j lösheet liffua war hans ijdt/ medan thet reckia kunde/ sedhan han war tå allo quit/ brast honom bröd åt munne/ ey war tå bätre handlat

Til en borgare gaff han sich/ en swijnaherde bliffua/ åt swijnadraff han ock lust fick/ men ingen wilde thet giffua/ sins faders hws kom han j hugh/ ther woro tienare monge/ the alle sammans finge nogh/ han lågh j armosz twånge/ och moste hunger lijdha

Ney iach går til min fader igen/ mijn brist for honom kenna/ hoo weet han bliffner wel min wen/och glömer brutten thenna/ iach är ey werd kallas hans son/ for tessa skuller mina/ han settie mich til en stor mon/ ibland tienare sina/ meer kan iach ey begiera

Tå fadren honom komma sågh/ brast vtaff faderligo bryste/ then kerlech som ther inne lågh/ han famtogh honom och kyste/ fick honom sköna cläder på/ the ingen kunde lasta/ en gulring på hans hand ock så/ och ther til låt sich hasta/ en göddan oxa slacta

Glädioms min son liffuande är/ som dödh war och försuunnen/ borttapat then mich war fulkär/ och nw her igen funnen/ Hem kom tå andre brodren then/ som äldre war aff årom/ strax frågade han en sin swen/ huad är j gårde worom? är något nytt på ferde?

Dantza och quädha hörer iach/ pijpor och harpor lydha/ her står glädhin alt vp j taak/ hwad mon thet alt betydha/ hwad är thet min fader nw gör/ han braskar j fullo [ VI ]ruse/ med min broder som intit gött bör/ aff thet her är j hwse/ han haffuer alt sitt förslösat

Iach haffuer honom tient så longan tijd/ och på hans saker actat/ aldrig haffuer han än nw itt kidh/ åt mina wener slactat/ åt tessom tectes honom wel/ en sådan kostnat göra/ en göddan oxa slå ihiel/ hoo kan slijk oskääl höra/ ther kan mich ey åtnöya

Swarar fadren/ min son tu weest/ hwad iach tich nw her sägher/ tu haffuer aldrid frå mich reest/ titt är alt thet iach ägher/ thenne tin broder war alt dödh/ och är igen vpstonden/ kommen war han j största nödh/ och är nw quitt then wåndan/ thet gör mitt hierta frögde

Om tijn saak haffuer sådana skääl/ til glädi aldrig warit/ med tich är alltijd gongit wel/ som ingen wägh haffuer farit/ ey heller lijdit sådana brist/ som thenne moste lijdha/ intit aff tino gotze mist/ ther tu offuer må quidha/ scal man ey sådant tenckia?

Så war nw syndare oförskrect/ tu haffuer en mildan fader/ emoot tich är hans fampn vtrect/ han annammar tich gladher/ Om tu tijn synd bekenna kan/ och faller för honom nidher/ alla tijn skuld förlåter han/och giffuer tich hwad tu bidher/ tu må wel framgå trygger

Tes wari gud j ewigheet/ högt prijsat aff oss alla/ han seer wist til wor vselheet/ när wij til honom falle/ hielp herre gud j allo nödh/ och låt tijn nåde skijna/ frels oss ifrå then ewiga dödh/ sett oss j glädi tina/ Amen wij ther til siunge


Een parabola aff
Matt. xviij.

ENom könning tectes thet så/ sina tienare kalla/ med them til ena stemno gå/ och en rekenskap [ VII ]halla/ så kom en fram som skyldig wart/ een stoor penninga summo/ med them samma gick thet wel hardt/ som alle tå förnummo

Til at betala sådana skuld/ war ther intit til rådha/ han hade hwarken silff eller guld/ tess större war hans wåde/ at han skulle selias herren bödh/ hustru/ barn/ äghor alla/ til betalning bleeff tå stoor nödh/ tijd war til ödmyuct falla

Kere herre mild och godh/ låt tina miskund skijna/ haff doch nuu me mich tolamodh/ om tesse skulder mina/ iach wil leggia wilian widh/ at iach tich wel förnöyer/ ther på iach nuu faller her nidh/ och mich til iorden böyer

See på herrans barmhertigheet/ then han her nuu bewijste/ han lät sich ey wara swårt eller leedt/ at han then summo miste/ han gaff alt til och lät honom gå/ sin wilia til honom wende/ men hin tencte ther lijtit uppå/ at honom thz godha hende

Han fan strax en sin skyldener/ än doch then skuld war ringa/ på honom han sijn händer bär/ och begynner honom twinga/ tina skuld betala full snart/ hwij faar tu med then flätia/ j tornet scal tu med een fart/ tijt scal iach tich wist settia

Han föll nidh och beddes dagh/ han wille honom wel betala/ ney sade han thet tagher ey lagh/ lenger her med förhala/ ey war han meer sin broder huld/ j tornet motte han liggia/ thet han än skulle tiggia

Tå herren thetta weta fick/ wart han ey litit wreder/ han kallade honom strax til sich/ hör til tu tienare ledher/ tu kan ther intit sköna uppå/ hwad nådh iach med tich giorde / med tinom broder thet ock så/ alltijd tich göra borde [ VIII ]Han sattes uti fengsle hart/ så lenge ther at bliffua/ at alt samman betalat wart/ ther halp ey emoot at kijffua/ huilkit ock oss allom skeer wist/ om wij så äre til sinnes/ at wij icke förlåte then brist/ som när wor nästa finnes

Gud är oss barmhertig och godh/ och wil oss alla spara/ han wil ock at wij ther emoot/ skole så hwar annan wara/ giffue oss gud wor fader blijd/ widh thetta sinnet blijffua/ och så sedan j ewig tijd/ glade med honom liffua/ Amen


Een parabola aff
Luce. xvj

OM en rijk man her siunge wij/ then herlig cläder hade/ och leffde j stort fråtzerij/ ther han sitt sinne på lade/ en fattig man som Laszarus heet/ kom for hans porte liggia/ full me sår och mykin crancheet/ bröd wille han ther tiggia

Han hade wel ätit the smulor små/ och ther med til fridz bliffuit/ som aff bordet förföllo tå/ om någor hade them giffuit/ Komo ock hundar til hans hans sår them med sijn tungo sleecte/ ty welgerning han aff them får/ then doch then rijke neecte

Så bleff tå then fatige dödh/ och wart aff änglom taghen/ och förd vthi Abrahams sköt/ salig war honom then daghen/ Bleeff ock så med then rijke dödh/ och lagdes j graffuen nider/ han kom j stoor pijno och nödh/ then dagen wart honom ledher

Tå han nuu j pijnonne lågh/ sijn ögon han vplyffte/ Abraham han fierran sich sågh/ och Lazarum j hans sköte/ han ropte ther nogh önskelig/ och war ey mykit gladher/ her [ IX ]offuer tu förbarma tich/ Abraham kere fader.

At tu wil senda Lazarum hijt/ j tesso mine plågho/ ther om iach bidher me allo flijt/ tu seer her mijn formågho/ han duppe j watn finger sitt/ mijn tungo ther med swale/ j thenne logha är fast heet/ och ingen roo eller dwale.

Min son tenck på huru stor lust/ tu hade j tino liffue/ tu drack her både wijn och must/ thet tectes gud tich giffua/ Lazarus war tå ther emoot/ j armodh och stor iemmer/ nuu huugnas han och haffuer gott modh/ och tu tich swåra gremmer

Itt stort swalg seer man her ock så/ emillan oss och idher/ någon gång her emillan få/ tes kommer man ey widher/ så bidher iach tich sade han/ iach haffuer fem bröder j liffue/ sendt Lazarum then froma man/ han them forwarning giffue

Min son huru kan thetta skee/ thet står ey til at göra/ Mosen och propheter haffua the/ them bör them alltijd höra/ ney kere fader Abraham/ thet kan them ey nogh wara/ kommer någon aff dödhom fram/ sky the widh thenne fara.

Swarar Abraham j samma tijd/ om the Mosen ey lydha/ och the propheter ther bredho widh/ som them gudz ord vttydha/ skola the wist ey heller tro/ for sino harda modhe/ om någor ifrå sinne roo/ vtaff the döda vpstode

Sy gud haffuer then fattiga kär/ och låter han ey förgonga/ än doch han j werlden her/ warder försmådd aff monga/ aff huilko wij nuu lära må/ then fatiga ey föracta/ gudz sinne wij alt fölie tå/ och på hans wilia wacta.

Doch scal man ey så teckia her/ at then rijke förkastas/ een gudz [ X ]gåffua rijkedom är/ och bör for ty ey lastas/ men synd är ey bruka then rett/ ther tarff är med wor nästa/ for honom scal thet wara alt slett/ ospart ock til hans besta.


Een parabola aff Matt. xxij.
och Luce. xiiij

EN riker man/ wellogher han/ en bröllops kost tilreedde/ åt sinom son med mykin mon/ sijn stora äro beredde/ Ther til böd han/ så margan man/ så såm then äran skedde

Han sende vth wijdt/ både hijt och tijt/ och badh til bröllops komma/ the budne wore/ the giorde som dåre/ the actade ey hans doma/ the haffde förfal/ och sagde them all/ the wille forsökia sin froma

Han badh sin wen/ at koma till sijn/ han wille honom gerna welpläga/ han swarade så/ iach ey formå/ iach kommer thet ey til wägha/ at warda tin gest/ ty iach haffuer fest een quinno som iach wil ägha

Han sende en annan/ både wissan och sannan/ tu bidh honom til mich fara/ och göra sich gladh/ som iach honom badh/ iach wil min kost ey spara/ for mina bön/ och haffua til lön/ alt thet som gott kan wara

Han sade ney/ iach gitter thet ey/ iach bygger en gård aff nyie/ ther iach wil bo och haffua mijn roo/ iach haffuer ock flere byiar/ iach wil them skodha/ så må tu budha/ iach wil see huru the sich flyia

Han sende then tridie/ och lät honom bidia/ och röffua icke förlänge/ skynde sich bråt/ thet warder skötnat/ och folkit går alt tilsengia/ Iach haffuer nuu bijdt/ så longan tijd/ iach wil mina portar stengia

Han sade ney/ iach sägher for hwij/ [ XI ]iach haffuer fem starka öker/ iach wil them åka alt for then saka/ iach wil theres krafft forsökia/ Iach haffuer tes act/ med alla minne mact/ iach will mitt gotz föröke

Iach recker alt å/ huru iach scal få/ wil werlden med mich gonga/ me rett och orett/ iach tagher alt slett/ ee men iach kan gotzet fonga/ iach brukar fast til/ och gör hwad iach wil/ iach dårar och swijker monga

Han ålte och körde/ och samman förde/ hans oxar gingo at liggia/ quellen kom å/ och mörkret blå/ han wille tå hwijlo tiggia/ hans hustru hade stengt/ och sich vmtenct/ hon wille honom icke siya

Honom böriade longa/ och wille tå gonga/ och konnings gester warda/ tå war förseent honom wart förmeent/ och dören war läst så harda/ han måtte stå vthe/ the retter ey nyute/ som förra woro osparde

Gack snarliga bort/ ifrå thenne port/ mine gester äre alle sätte/ then äran skeer tich aldrig meer/ at tu äter aff mina retter/ tu tagh nuu rådh aff them tich badh at tu mitt buud ey sätte.

Mich är alt emoot/ och ingen boot/ mijn hustru mitt gotz mitt welle/ hwart skal iach roo/ hwar scal iach boo/ hwar tagher iach huus åt quelle/ Gud laste then stund/ iach siunker j grund/ så stor är mijn misselle

O werld tu stenger/ nuu medhan mich trenger/ iach lijtte alt å tijn nåde/ nuu står alt scriffuat/ huru iach haffuer liffuat/ hwad scal nuu warda til råde/ himmelrikit är stengt/ tijt hade iach mich tenct/ nuu står iach åter j wåda

Nuu kommer döden/ som mich är öden/ iach kan ey vndan rida/ werldenes swick haffuer dårat mich/ thet är mijn högliga quida/ sy alskons nödh/ me heluetis glödh/ the warder iach therfore lijda


[ XII ]
Miserere mei
Psalm. L.

FOrbarma tich gud offuer mich/ for tijn stora barmhertigheet/ Och for then nådh som är j tich/ tagh bortt mijn oretferdigheet/ twå aff mijn synd och gör mich reen/ ty mijn brist iach wel kenna kan/ moot tich haffuer iach syndat alleen/ at tijn ord skola bliffua sann

See gud j synd är iach aflat/ j synd aflade moder mijn/ sy sanning haffuer tu elskat/ tijn hemligheet gaff tu mich in/ stenck mich med helsosam Hysop/ som sniö warder iach hwijt och reen/ låt mich höra glädi och håp/ så förgdas mijn förskrecta been

Ifrå mijn synd wendt titt ansict/ och mijn synd tagh bort alla slett/ itt reent hierta skapa j mich/ gör j mich andan ny och rett/ kasta mich icke tich ifrå/ och tagh ey bort tin anda godh/ tine helses glädi låt mich få/ sterck mich j andans friya modh

Tin wägh iach gerna lära wil/ them som oretwise äre/ at the skola falla tich til/ och giffua tich prijs och äro/ O herre mijne helses gud/ frelsa mich frå synder mina/ mijn tunga scal epter titt budh/ forkunna rettwiso tina.

Om tu hade hafft offer kärt/ iach hade iw thet giffuit tich/ men thet offer som tu haffuer lärt/ thet hierta som bedröffuar sich/ gör wel widh Sion herre min/ så warder vpbygt med tijn ord/ Jerusalem then staden tin/ ther reen offer warda tich giord


Deus noster
Psalm. xlvj

WOr gud är oss een weldigh borg/ han är wor sköld och weria/ han hielper oss aff nödh och sorg/ som oss wil her besneria/ wor fiende besk/ är [ XIII ]oss så hesk/ på mact och list/ haffuer han ey brist/ på iorden är ey hans lijke

Wor eghen mact war her förswag/ thet moste wij sielffue röna/ ty gick for oss til thetta slagh/ Christus then kempen sköne/ herren zebaoth/ bewijste oss gott/ then kempen godh/ som gaff oss modh/ han wan seegher och äro.

Wore oss än hela werlden gram/ och wille j grund nidh kasta/ thet vpsååt scal doch ey gå fram/ ee huru hon sich kan hasta/ hennes forman/ göre hwad han kan/ hans skadelig act/ får doch ey mact/ han haffuer sin dom alt funnit

The moste låta oss med fridh/ ee hwad the siunga eller springa/ ty gudz son är kommen her nidh/ och skyler oss vnder sin winga/ röffua the oss ifrå/ wort gorz lijff ock så/ haffue sich thet bortt/ the winna ey stort/ gudz rike wij wel behalle


Deprofundis
Psalm. cxxx.

AF diuupsen nödh ropar iach til tich/ o gud tu hör mijn claghe/ tijn milda öron wendt till mich/ mijn röst lät tich behagha/ ty om tu synd grant rekna wil/ och hwad rett är see nogha til/ hoo kan tå for tich bliffua?

Så är oss nuu ey annor rådh/ at synden frå oss skilia/ vtan at tu gör med oss nådh/ aff tinom goda wilia/ på iorden finnes ingen man/ som thet got är rett göra kan/ gudz nådh hwar man behöffuer.

Ty wil iach til then fasta grund/ som är gudz ord mich halla/ och på mich trösta ingelund/ gudz nådh iach wil åkalla/ gud är alleen som hielp formå/ ty wil iach honom trösta på/ thet skal mich wel bekomma

Om gud än wille pröffua mich/ och [ XIV ]hielpen ey strax senda/ til honom scal doch stadelig/ hiertat med tronne lenda/ han synes gröm och är doch blijd/ och hielper mich j rettom tijd som han mich loffuat haffuer

Aän tå mijn synd är ganszka stor/ doch är storre gudz nåde/ han hielper mich om iach thet troor/ och lossar vtaff wåda/ iach tackar honom gladelig/ som mijn synd haffuer förlåtit mich/ honom skee prijs och ära


Beati omnes rct
Psalm. cxxviij.

SEll är then man som fructar gud/ och gerna wandrar j hans buudh tijn eghen hand tich födha scal/ så leffuer tu rett och vtan qwal

Tich bliffuer hustrun j huset huld/ såsom en quist aff wijnbär full/ tijn barn omkring titt bord ock så/ som friska olioplantor stå

Sy rett så welsignas then man/ som j gudz fructan liffua kan/ han warder then olycko frij/ ther wij alle födhes vti

Aff Zion signar gud tich så/ then hugnadh låter han tich få/ med glädi scalt tu altijd see/ Hierusalem godh lycko skee

Skal tu ock skodha ther til med/ til itt stort taal forökas tijn sädh/ ia frid offuer gudz Israel scal tu see och at alt går wel


Nisi quia dominus
Psalm. cxliiij.

VTan herren faller oss til/ när fiendanar mot oss strijdha/ så är mz oss förlorat spil/ wij kunne them ey bijdha/ Om han Israels beskerm ey är/ och för oss alla vmsorg bäär/ fåfeng är tå wor mödha

[ XV ]Menniskios krafft och wijsheet stoor/ moste oss ey förskreckia/ herren som j högdenne boor/ scal theres rådh wel vpteckia/ handle så wijsliga som the må/ gud scal doch en annan wägh gå/ thet står alt j hans händer

The rasa fast och trädha fram her/ som the skulle oss vpäta/ til dråp står alt theres begier/ slijkt är iw gud förgäta/ som hafsens wåger her in slå/ så the ock epter wort lijff stå/ ther gud sich offuer förbarme

Oss for kettare skella the/ epter wort blod the wacta/ doch låta the sich tyckia och see/ at the alleena gud acta/ ah gud vnder tit helga nampn/ skyla the sijn skalcheet och skam/ tu moste en gong vpwaka

Om the än vpgapa fast wijdt/ som the oss vpsluka wille/ doch wari gud loffuat alltijd/ som theres rådh förspiller/ theres snaro sönder riffuer han/ theres lära pröffuas osan/ ee hwad the ther om göra

I herranom står wor hielp och tröst/ som himmel och iord haffuer skapat/ han styrker hirtan j wor bröst/ elles wore wor saak tapat/ trygge måghe wij her widh stå/ fast är then grund wij bygge vppå/ hoo kan oss tå vmstyrta.


Then psalmen Noli emulari

j tree songer delat.


Psalm. xxxvij.
Then förste

LAt thet icke förtryta tich/ om the än finnes marge/ som om alt ondt beflijta sich/ och äre sin nästa arge/ som gräs och höö skola the full snart/ affhuggas och wisna med een fart/ tijn tröst scal gud wel wara

Til herran sett titt håp och lijt/ försuma ey got göra/ tu torff ey [ XVI ]wijka hijt eller tijn/ gud skal tijn saak wel vtföra/ j tino lande blijff och bo/ ther bruka tich j een san tro/ ther scal han tich wel födha

Ee hwad tich gud åleggia kan/ ther lät tu tich åtnöya/ tijn hiertas bön tå hörer han/ än doch han synes thet dröya/ befala gudi allan tin wegh/ och itt fast håp til honom dregh/ titt besta han wel ramar

Tin rett låter han wel komma fram/ och skijna som liuuset clara/ ther the andre komma på skam/ och kunna sich ey forswara/ halt gudi stilla som tich bör/ och war tilfridz som han thet gör/ epter sin helga wilia.

Offuer then man tu haff ey nijt/ then werlden flux med haller/ och är doch then som med all flijt/ på swik och orett faller/ halt vp aff wrede och bitterheet/ at tu ey gör thet gudi är leedt/ och warder them onda lijker.

Utrotas moste alle the/ som haatt och argheet driffua/ men the ther epter herran see/ the skola j landet blijffua/ snarliga kommer thens ondas fall/ at han hädhan förswinna scal/ tu skalt honom ey meer finna.

The milde och spakferdige/ skola landit besittia/ med frögd och gantz frijmodige/ thes rijkedomar nyttia/ lust ock så haffua j myknom fridh/ iw mest then hiertat roor sich widh/ ee hwart sich werlden wrijdher.


Then andre songen

Then onde wactar ther nogh vppå/ at han then froma må stielpa/ och honom med argheet epter gå/ doch skal thet ey mykit hielpa/ ty herren moste ther åt lee/ han kan thet nogh betracta och see/ at hans tijd wel snart kommer.

The onde dragha vth sitt swerd/ sin bogha the ock benda/ moot then froma som annat är werd/ the sina händer wenda/ men swerdet skal en [ XVII ]annan wägh få/ j theres egit hierta gå/ och boghen bruttin warda

Them rettferdiga fast bätre är/ thet lijzla som han ägher/ än then skatt the onde haffua kär/ och ifrå gudi drägher/ the ondas arm förkrossar gud/ och sterker the froma som hans buud/ aff hiertat gerna halla

Herren the fromas daghar weet/ när han them tröst wil giffua/ theres arff scal j ewigheet/ them wel forwarat bliffua/ the få ey skam j ondom tijd/ j hunger är han them så blijd/ at han them wel forsörier

Förgårz moste the onde wist/ ee huru the weldige äre/ och haffua sijn lust och ingen brist/ på the the mågha tära/ så skola the lijkwet innan kort/ såsom en röök förswinna bort/ och en snar enda grijpa.

Then onde borghar aff en falsk grund/ betala han ey tencker/ then frome är barmhertig och rund/ både med lån och skencker/ landet få hans welsignade/ twert om skola hans förbannade/ther vt fördreffne warda

Eens mandz wandring och all hans stigh/ styrer gud med sijn nåde/ elles far han ey wel med sich/ han förer sich sielff j wåde/ om han än fast staplar til fall/ gud honom handhen reckia scal/ til skadha han ey faller

Frå barndom in til åldern min/ haffuer iach ey kunnit förfara/ en rettferdigan j något sin/ aff gudi förlåtnan wara/ ey heller hans barn gå om bröd/ han är mild och hielper j nödh/ hans sädh welsignat warder


Then tridie songen

GÖr wel och låt alt ondt bestå/ och låt tich ey förskreckia/ wonda ey hwad her kommer vppå/ och händer til tich reckia/ blijff tu och boo alt framgeent her/ och see hwar til tu kallat är/ och hwad titt staat vtkräffuer

Ty herren elskar rett och skäl/ sijn [ XVIII ]helgon han ey förlåter/ vtan alltijd bewarar them wel/ j alla theres stater/ förgåtz moste the onde alt slett/ the frome erffua landet med rett/ och ewigt ther inne bliffua

Then fromes mun til wijsheet står/ ther han med wistas gerna/ hans tunga med rettheet vmgår/ then hielper han at werna/ gudz lagh vti hans hierta är/ hans gong och stigh styras wel her/ at han ey orett wandrar

Then onde på then froma seer/ alt ondt han honom actar/ men herren honom nådh beteer/ och for hans händer wactar/ om han än warder wrongwijst dömdt/ så haffuer doch gud hans rett ey glömdt/ vrskuld han honom haller

Forbijdha herran hans wegh tu halt/ for wist han tich vthielper/ at tu landit besittia scal/ när han the onda stielper/ the scalt tu mz tijn ögon see/ oc må wel åt theres oferd lee/ then the ey kunde tenckia

Iach sågh en ogudactigh man/ som nogh stodh til at röna/ mectig oc wel rotat war han/ som lagherbers träät gröna/ Iach sågh mich om så war han ey til/ fåfeng åt then honom sökia wil/ han är sin wegh förswunnen

Halt fromheet och hwad lijksamt är/ på sijdstonne scal tu finna/ at thet samma tich fridh heem bär/ när tu thet wilt besinna/ tilsamman moste the onde få/ förderff/ och ther fast longt ifrå/ med iemmer vtskorne warda

Gud är the fromes helsa god/ starkheet j nödzens tijdhe/ han scal them hielpa och giffua modh/ j all mootgong och quide/ han scal them friya och frelsa wist/ ifrå the ondes arga list/ ty the på honom trösta


Deus misereatur
nostri Psalm. lxvij

GUd ware oss barmhertig och mild/ forläne oss nåder sina/ sins andletes liuus aff kerlechs wild/ [ XIX ]offuer oss läte gå och skijna/ at wij hans wäghar kenna må/ hans signade wilia lära/ j allom heednom spöria ock så/ Christum wor heel och ära/ all prijs och lofford bära

At tacka må och loffua tich/ o herre gud all tunga/ och hela werlden frögda sich/ med lust och glädi siunga/ at tu til oss hijt kommen est/ then retta domen halla/ och wil thet iuu bekomma som betz/ synder förlåtas alla/ them som her til tich falla

Ja/ tacke gud och loffue tich/ all folk med dygd och froma/ ty iorden bär nuu rijkelig/ sijn fruct med grödha och bloma/ Oss signe fader så ock son/ oss signe gud then helige and/ alzwoldig gud j himels thron/ fructes oc wyrdes j all land/ wij seya aff hiertat Amen.


En song om budordhen

TEsse äre the tiyo buud/ som oss gaff sielffuer herren gud/ genom Mosen sin tienare tro/ vppå thet berg Sinai Kyrieeleyson.

Jach är tin herre gud alleen/ halt tich frå andra gudhar reen/ til mich scal stonda all tijn lijt/ och elska mich med allo flijt Kyrieeleyson

Gudz dyra nampn misbruka ey/ titt taal scal wara ia och ney/ låt ey fåfengt gå aff tin mun/ hedra gudz nampn aff hiertans grund/ Ky

Gudz sabbatz dagh halt ock fullwel/ at sich må huila then arme trääl/ Tu lät tijn eghen werck bestå/ at gud sielff j tich werka må/ Ky

Fader och moder j wördning halt/ them tu hedra och hielpa scalt/ Så scalt tu lenge liffua få/ och thet scal wel med tich gå/ Ky

Dräp ej med tungo eller knijff/ och statt ey epter annars lijff/ Lägg bort [ XX ]haat och haff sacta modh/ war ock så tinom owen godh/ Ky

Tu scal ock ey bedriffua hoor/ ty ther aff kommer plågha stor/ All okyskheet driff bort frå tich/ hon haffuer skam och blygd med sich/ Ky

Så scal tu allan tiuffnat fly/ fals/ flerd/ ocker/ bedregerij/ Them fattiga tu gör bestond/ vtaff titt godz och milda hand/ Ky

Tu scalt ey medh falsk tygh uumgå/ och ey tin nästa liuga vppå/ Hielp och styrck honom til sin rett/ Hans blygd och skam tu skyyl all slett/ Ky

Tin nästes hustru/ huus/ bohagh/ begier och lusta haff fördragh/ Önska och skynda honom til/ alt thet tu sielffuer haffua wil/ Ky

Gudz bud är nuu så wijdt vtstrect/ och lärer oss hwad honom är täckt/ Thet wil han haffua aff oss wist/ then thet ey gör seer her sin brist/ Ky

Göra gudz buud j alla stund/ han vnne oss aff sijn miskund/ Hans ande hielpe oss ther til/ at göra thet han haffua wil/ Kyrieeleyson


En annan song om budordhen

THen som wil en Christen heta/ och rett thet nampnet bära/ han scal tiyo budord weta/ som retta reglan äre/ med gudz finger j stentaflor scriffuin/ oc war på Sinai berg vtgiffuin genom then trogna Mosen.

Tenck på at tu haller mijn buud/ och lär hwad tu scalt göra/ sägher til oss wor herre gud/ som låter laghen föra/ Haff mich for tin herra gud alleen/ och halt mich trona skäär och reen/ och fly fremmande gudhar

Mino nampne gör wördning med/ thet är wärdt allan hedher/ om tu låter misbruka thet/ warder iach på [ XXI ]tich wreder/ Så scal tu weta thet är mijn lagh/ at tu gör helig sabbatz dagh/ och låt mich j tich werka

Fader och moder hedra wel/ så får tu lenge liffua/ och slå ey tin nästa ihiel/ Hordom scal tu ey driffua/ Tu scalt ey stiela Ey falsk tygh bära Och ey tins nästes hustru begiera/ Eller hans ägodeler

Tesse äre budordhen all/ som lära oss gudz wilja/ them hwar menniskia halla scal/ och them ey frå sich skilia/ Trona kreffia try första budord/ j kerlech warda the andra fullgiord/ när gud giffuer sin anda.


O Fader wor barmhertig och godh/ som oss wille til tich kalla/ och skenkia oss med Christi blod/ som borttagher synder alla/ låt komma til oss tit helga ord/ tin wilia kan thet forclara/ som skapat haffuer himmel och iord/ thet må wor ledhare wara/ at wij ey wille fara.

Men alle rope wij nuu til tich/ oss är ey annat til rådhe/ ty ingen tagher tijn ord til sich/ vtan han får tina nåde/ O helge fader tenck ther vppå at dieffuulen gör oss wånda/ och wil oss tagha tijn ord ifrå och komma oss sich til handa/ ty sendt oss then heliga anda

O gud och menniskia Jesu Christ/ som syndena på tich lade/ tu weest wel sielff wor stora brist/ epter tu ock mandom hade/ O Jesu Christ wor broder kär/ werdes titt löffte halla/ huugsualaren lät komma her/ som oss lärer sanning alla/ at wij ey frå tich falle

O tu helige ande kom/ slijt sönder dieffuulsens snaro/ låt gudz ord få j wort hierta rum/ at thet må när oss wara/ så warde wij alle rene giord/ och prijse wor gud med gammen/ aff Jesu Christi heliga ord/ then wij tacke alle sammen/ nuu siungandes ther til Amen


[ XXII ]O Jesu Christ som mandom togh/ j rene iungfru liffue/ kerleken han tich ther til drogh/ wort håp wille tu bliffua/ tu sågh wor synd och stora nödh/ at oss stod fore en ewig dödh/ heluetit stodh oss öpet

Thet läst tu tå forbarma tich/ kunde thet ey lenger lijdha/ at dieflen togh oss så til sich/ ther om wille tu strijdha/ gaff så tich her j werlden nidh/ och giorde oss en ewig frid/ med tinom dödh och pijno

Och så sade tu oss thz til/ wij skulle haffua trona/ ty tu est både godh och mild/ och wil oss alla skona/ om wij settie wor tro ther på/ at thet scal med oss warda så/ som tu oss sägher fore.

Tu est worden wor broder kär/ oss til stor prijs och äro/ och alltijd wil oss wara när/ hwad kan man meer begiera? är thet oss icke en stor mon/ wor broder är gudz eenda son/ hoo kan oss nuu föderffua?

Prijs ware tich ewinnelig/ som oss then nådh bewijste/ at wij äre gudz barn med tich/ o kere broder Christe/ så må nuu hwar man wara gladh/ och tacka gud j allan stadh/ han är wor kere fader


O Herre gud aff himmelrijck/ wij må thet alle clagha/ at werlden är olydig tich/ thet see wij alla daghar/ tijn ord försmås thet är tes wer/ at ingen haffuer sanning kär/ lögn haffuer macten fångit

Her lärer hwar sijn eghen dict/ alt är menniskios funder/ thet sant är haller man ey lijkt/ nuu är gudz ord for vnder/ thet seer man wel for ögon her/ at farlig tijd nuu kommen är/ ther Christus oss aff sade

Gudz tienst är wend j skrymterij/ [ XXIII ]synd är j hiertat inne/ for gud är thet itt gieckerij/ thet få wij sielffue finna/ man skal thet göra gud oss bödh/ hielpa wor nästa j hans nödh/ kerlech vpfyller laghen

Men nuu är thetta oss vmwendt/ med dieffuuls list och läro/ ty gudz ord haffue wij ey kendt/ som rette wäghen äre/ ty är thet sant j scrifften står/ wij wore alle som the får/ ther ingen heerdan hade

Wij haffuom lenge farit wild/ ty ingen haffuer oss wactat/ och dieflen gaff ther rådhen til/ at gudz ord wardt föractat/ then for oss gick war blind som wij/ och kunde icke wäghen see/ ther aff moste wij falla

Men tack wari tich Jesu Christ/ som lest tich thet forbarme/ at dieflen sweeck oss med sijn list/ wij wore fongar arme/ nuu lärer tu oss få tijn ord/ j them wij äre friye giord/ aff diefflens falska läro


Wij som liffue på werlden här/ äre dödzens fongar/ hwem få wij som hielpen är/ then wij epter longa? thet est tu herre alleene/ wij må wel gråta bitterlig/ ty wij haffue förtörnat tich/ Helige herre gud/ Helighe starke gud/ Helige barmhertig frelsare tu ewige gud/ låt oss icke falla j then bittra dödzens nödh/ War oss barmhertig

Wij som äre aff syndom swår/ måghom alle quidha/ hoo är then som for oss går/ och wil döden lijdha? Thet giorde Christus alleene/ han haffuer lidit hardan dödh/ och frelst oss aff dödzens nödh/ Helige herre gud/ Helige starke gud/ Helige barmhertig frelsare tu ewige gud/ låt oss ey bortkastas j brinnande helvetis glödh/ War oss barmhertig

Wij som liffue ey som oss bör j synd alltijd falla/ hoo är then oss starka gör/ [ XXIV ]emoot synder alla? then helige ande alleene/ som driffuer synd aff hiertat bortt/ hans är thet som wel är giordt/ Helige herre gud/ Helige starke gud/ Helige barmhertig frelsare tu ewige gud/ låt oss ey förtapas j then ewinnerlig dödh/ war oss barmhertig


JEsus Christus är wor helsa/ som oss alla wille frelsa/ med sijn pino och bittra dödh/ frelste han oss aff dödzens nödh

At wij honom ey förgäta/ gaff han oss en spijs at äta/ vnder bröd lekamen sin/ gaff oss dricka sin blodh j wijn.

Med then spijs wil han oss trösta/ at wij äre återlöste/ ther skole wij fast tro vppå/ oc så til thenne natuard gå

Scal här något gott aff warda/ scal man stå j tronne harda/ at han är j thetta bröd/ som for oss haffuer lidit dödh.

Wil man ey j misbruck falla/ men thet retta settet halla/ när man tå går til Christi bord/ skal forkunnas gudz helga ord

Så är thet ock Christi wilie/ at wij thetta ey åtskilie/ vtan dricke alle hans blod/ som äte thenne natward godh

Man skal ock sich sielff betracta/ och vppå sijn saker acta/ then owerdelig här til går/ for liffuet han här döden får

Så scal tu ock här begrunda/ och thet tuifla ingelunda/ at tijn synd är affplanat grant/ ty får tu här en wissan pant.

Tijn synd Christus på sich lade/ och ther med han til tich sade/ Kom til mich tu som syndig är/ tina synd iach vppå mich bär

Thet scal tu tich hart widh halla/ och ey frå hans löffte falla/ then sich [ XXV ]kenner aff synder swår/ han rett til thetta bordet går.

När han kan thet ock besinna/ at han scal her nådher finna// åter så j een starka tro/ tå får han j sitt hierta ro.

Gud wor fader wilie wij prisa/ som oss wille så wel spijsa/ Tack haffue han j ewigheet/ for sijn stora barmhertigheet.


A solis ortus

Wij loffuom Christ en konning bold/ aff solsens vpgong är hans wold/ alt vth så wijdt som iorden är/ han föddes aff een iungfru skäär

Then werlden skoop aldeles wel/ åtogh mandz hampn och wart en trääl/ at mankön som förtapat lågh/ j mandom måtte frelsas så

Gudz nåd vti en salig tijd/ kom j then rena moders qwid/ een helig fruct then iungfrun bar/ aff huilko hon sielff skapat war

Gud sielffuer thetta werket dreeff/ at vtan man hon moder bleeff/ tå Gabriel til henne gick/ aff hans ord hon gudz son vndfick

Elisabeth kan thet forstå/ och til Mariam sägher så/ gudz moder kom nuu här til mich/ ther aff Johannes frögdar sich

J krubbo nid tå lagdes han/ som iungfru födde vtan man/ med lijten miölk han föddes tå/ som alla låter födho få

Tå hördes ock stoor ängla frögd/ gudi skee prijs j himmels högd/ så siungo the på thenne dagh/ meniskiom fridh och gott behagh

Aära oc prijs skee fadrenom/ teslikes ock så sonnenom/ then helga anda skee ock så/ at ther är ingen ende på


[ XXVI ]
Under samma noter

WAr gladh tu helga Christenheet/ och prijsa gudz barmhertigheet/ got haffuer han bewijsat tich/ han är tich godh ewinnelig

Itt vnder här på iorderijk/ lät han oss skee så mildelig/ then som gudz faders wijsdom war/ wart här j mandom vppenbar

Maria moder skäär och reen/ födde en son förutan meen/ ingen haffuer wist eller tenct/ at iungfru födde oförkrenct.

Een ny menniskia föddes här/ then som gudz enda sonnen är/ han wardt vtgiffuin oss til tröst/ och haffuer alla återlöst.

Aff Adams synd kom oss then nödh/ at oss stodh fore en ewig dödh/ och kom ther med j samma stund/ förbannilse så margelund

Thet togh han bortt som helsan är/ Jesus Christus wor broder käär/ wor synd och plict drogh han på sich/ wart pijnt och plåghat iemmerlig

Heluetit synd och dödzens krafft/ som oss hade for fongar hafft/ wan han öffuer j sin mandom/ hans dödh war oss sann läkedom

Tes wari prijs j ewigheet/ fadrens stora barmhertigheet/ som thet hade beslutit så/ och wille döden niderslå


En song vnder the noter Dies est leticie/ then om iulatijd tienar

EEn iungfru födde itt barn j dagh/ thet wij skole prijsa och ära/ j thet haffuer gud itt gott behagh/ han biudher oss höra hans lära/ wore icke thz barn til werlden födt/ tå skulle hwar man ewinneliga dödt/ nuu ärom wij frelste alle/ loffuatz ware tu Jesu Christ/ som oss haffuer frelst aff dieffuulsens list/ mz pino och dödzens galla.

[ XXVII ]The heerdar wactade theres hiord j markenne ther the lågho/ the finge höra ängilsens ord gudz clarheet the ock sågho/ iach budhar idher stor glädhi oc gammen/ som skeer allo folkena sammen/ them som haffua gudz anda/ j dagh föddes Jesus Christus/ han är herren j Dauidz huus/ han frelser aff dödzens wånda

The himmelska herscap me högha röst/ vphoff me ängelen siunga/ the loffuade gud me glädi oc tröst/ så seyandes me ene tungo/ prijs ware gud j högdenne/ fridh ware och på iordenne/ menniskiom en godh wilie/ gud haffue loff for ynnist och fridh/ han oss sende med sonnen här nidh/ then aldrig ifrå oss skilia


GUd aff sinne barmhertigheet/ haffuer oss til nåde tagit/ och all wor orettferdigheet/ med Christi blod afftwagit/ all wor fortienst är vteluct/ wij haffuom ingen annor vtfluct/ til nådhen moste wij falla

Gudz lagh the woro helig och godh/ doch kunde wij them ey halla/ wort kötzliga sinne föll ther emoot/ ty moste wij j synd falla/ gudz wrede ther mz öffuer oss kom/ oc oss tilstundade en strenger dom/ tå gudz bud wordo brutin

Andan creffia gudz helga lagh/ som hiertat moste röra/ elles haffuer gud intit behagh/ til hwad wij tenke eller göre/ nuu är ey menniskian vtan köt/ och är så ond aff moderlijff födt/ at hon moot andan strijder

War doch aff nödene at gudz lagh/ moste fulbordat warda/ om man wil på wredenes dagh/ vndwijka domen harda/ ty war thz oss til en stor mon/ gud sende til oss sin eenda son/ och lät honom mandom tagha

Laghen for oss fullbordade han/ och stilte ther med gudz wrede/ ther aff frögdas hwar Christen man/ at [ XXVIII ]honom then frome skedde/ til laghen må nuu wara wort taal/ tråtz at tu mich fördöma scal/ Christus tich fullgiordt haffuer

När nuu wij här til settie wor lijt/ och intit til oss sieffua/ så warde wij wora synder quitt/ som samwetit plågha quelia/ wij warde och ther med frome for gud/ och få een ynnest til hans bud/ och gerna them åtlydha

Med tronne kommer gudz ande godh/ som oss på nyio föder/ han werkar j oss itt annat modh/ och kötzens ondsko dödhar/ så komma godha gerningar fram/ thet war ey annat än synd och skam/ hwad wij tilforena giorde.

Utan kerlech tron aldrig är/ then henne pläghar prijsa/ så få wij wor nästa käär/ och honom gott bewijsa/ så wardet tå gudz lagh vpfylt/ wij tiene hwar annan oförskylt/ som Christus oss tient haffuer

Kerleken söker ingen lön/ doch wete wij them tilstunda/ wij settie them vti gudz skön/ och tuifle ingelunda/ at wij them skole wisseliga få/ hans fasta löffte wij haffue ther på/ doch aff hans nåd alleena

Så står altsammans vti gudz nådh/ at wij skole salige bliffua/ och är vti hans ewiga rådh/ hwem han thet teckes giffua/ wij haffue ey annat än skröpligheet/ j gud är all wor saligheet/ honom skee prijs och ära/ Amen


HWar man må nuu wel glädia sich/ här är stor frögd på ferde/ ty gud är oss nuu nådelig/ som wore döden werde/ han haffuer allom sagdt thet til/ at han barmhertig wara wil/ hwad står oss nuu til trengia

Jach vnder dieflen fongen lågh/ kunde mich ey sielffuer hielpa/ mijn synd mich qwalde natt och dagh/ och [ XXIX ]wille mich nider stielpa/ mijn sorg mich til förtuiflan dreeff/ ty synd och döden for mich bleeff/ heluetit stod mich öpet

Gud aff sinne barmhertigheet/ sijn ögon til mich wende/ han gaat ey lijdha mijn uselheet/ hielp wille han mich senda/ än doch iach war aff synder full/ war han mich for en fader hull/ och lät sich om mich wårda

Han sade til sin eenda son/ nuu är tijd til forbarma/ faar nidh uti thet synda land/ och löös the fongar arma/ uthaff theres synd och stora nödh/ och frels them aff then ewiga dödh/ och låt them med tich liffua

Sonnen sin fader lydig war/ och kom til mich på iorden/ aff ene iungfru reen och clar/ och är min broder worden/ sin kerlech wille han mich betee/ han togh ifrå mich heluetis wee/ thet iach war plictig lijdha

Han lät utgiuta sitt dyra blod/ och wille sitt lijff ey spara/ hand leed mich thet til syndaboot/ ty må iach trygger wara/ han är mitt hoffuud och höffuitzman/ uti hans dödh mijn synd förswan/ ther är iach salig worden

Han foor ock up til fadren igen/ ifrå thenna werldzens lijffue/ ther wil han wara min mester alleen/ och mich sin anda giffua/ then j mijn nödh scal trösta mich/ och lära mich at kenna sich/ och mich j sanning ledha

Tes wari prijs j ewigheet/ och loff förutan enda/ fadrens stora barmhertigheet/ som oss then nådhen sende/ och niderslogh j Christi dödh/ heluetit synd och dödzens nödh/ hoo kan mich nuu förderffua?


Eleni redemptor

VErldenes frelsare kom här/ lät see at iungfru moder är/ alt werlden må thet undra sich/ een sådana byrd höffdes tich [ XXX ]Aff mandz hielp är the ey så skeedt/ gud sielff haffuer sijn krafft beteedt/ gudz ord är här nuu wordet köt/ aff iungfru lijffue är thet födt

Jungfrunes qwid här fructsam war/ men iungfrudomen bleeff doch qwar/ gudz stora krafft lät sich skina/ werkandes j temple sina

Aff himmels throne kom här nidh/ en starck kempe och baar oss fridh/ han är nuu både gud och man/ then som oss allom hielpa kan

Frå fadren han vtgongen är/ sann mandom han til fadren bär/ hans welle går offuer all land/ och sitter på gudz högro hand

Så stor som fadrens är hans mact/ döden haffuer han niderlagdt/ heluetis krafft hon gaffe ther widh/ at hennes förste lagdes nidh

Äära och prijs skee fadrenom/ teslikes ock så sonenom/ them helga anda skee ock så/ at ther är ingen ende på


Christe qui lux

CHriste som liuus och daghen är/ ther mörkert ey kan blijffua när/ gudz faders liuus the skijn j tich/ och allestedz bewijsar sich

Allom til tröst est tu vpsat/ ty wacta oss j thenna natt/ at wij må j tich haffua roo/ och alltijd trygge samman boo.

Then swåra sömpn tagh oss ifrå/ at fienden ey skadha må/ låt ock wort köt så warda späkt/ at iuu göres som tich är täkt.

Til sömpn wor ögon giffua sich/ wort hierta acte doch på tich/ beskerme oss tijn högra hand/ och löse frå wor synda band

O herre låt them icke få/ sin wilia som oss epter gå/ tu haffuer iuu löst oss igen/ frå döden med titt blod så reen

O herre tu tenck ther vppå/ at [ XXXI ]diefflen wil oss niderslå/ wor sielatröst tu worden est/ ty blijff med oss thet är oss bäszt

Giff gud thet som wij bidie om/ genom tin anda och tin son/ som är en san trefaldigheet/ och regerar j ewigheet.


Ad cenam agni

NUU är kommen wor påsca frögd/ ty loffuom Christ j himmels högd/ aff reno hierta siungom frij/ gongne thet rödha haff förbij

Hans helge mandom offrat är/ på corsset som oss hade käär/ och hans blod vtgötz rosenrödh/ wij leffuom nuu widh himmels bröd

Frij ärom wij wor syndaband/ och frå then grömma ängels hand/ enda haffuer then trääldom swår/ nuu är thet retta gylden år

Wort påscalamb är Jesus Christ/ meenlös vtan all fläck och brist/ här skola ock osyrat bröd/ warda ätin som herren böd.

Itt sant offer thet heta må/ som heluetit kan niderslå/ förlossa fongar sich til prijs/ oc öpna for them paradijs

Wij bidie tich o skapar godh/ som aff dödha til lijff vpstodh/ slå nid j oss all dödzens lagh/ giff lijff med tich på domedagh

Äära wari tich herre bold/ som vpstodh aff dödzens wold/ med fadre helgom anda ock så/ at ther är ingen ende på.


Jesu nostra redemptio

JEsu tu est wor saligheet/ alt wort begier och kerligheet/ tu som är gud och skapar blijd/ bleeff man j werldsens sijdsta tijd

Barmhertigheet tich öffueruan/ tå tu togh bort wor syndaband/ tu gaff tich j thenna bittra dödh/ och [ XXXII ]frelste oss aff dödzens nödh

Heluetit tu igenom gick/ och togh ther monga vt med tich/ foor med them til titt faders land/ sitter ther på hans högra hand

Tijn godheet och barmhertigheet/ haffuer oss alt thetta beteedt/ wor fortienst begick thet ey så/ at wij skulle the nåder få

Ty tacke wij tich Jesu Christ/ som oss haffuer then nådh bewijst/ ära och tack j ewigheet/ skee tich for tijn barmhertigheet


Ueni creator spiritus

KOm helge ande herre god/ besök wor hierta giff oss modh/ låt oss få tina gelga nådh/ och war med oss j rådh och dådh

For een san tröst tu kender är/ säl är then man som tu est när/ the harda hierta gör tu week/ och giffuer them en rett kerlech

Titt liuus tändt j wort mörka sin/ giff kerlechs dygd j hiertat in/ hwad oss fela och brista må/ låt oss aff tine styrkio få

J tijn gåffuo est tu margfal/ gudz högra handz finger vtwald/ tu lärer Christi läriungar/ prisa gud med monga tungor

Wor fienda ifrå oss drijff/ och tu med friden när oss blijff/ leedsaga oss j alla stund/ at wij må vndfly dieffuuls fund

Gud fader tu oss kenna läär/ med sonnen som frelsaren är/ låt oss ock lära thet ther näst/ at tu vtaff them vtgongen est

Gud fader och hans eende son/ warde prijsat j himmels thron/ them helga anda skke ock så/ han läte oss sijn nåder få


[ XXXIII ]
Lucis creator

O Herre gud som all ting skoop/ himmel och stiernor me sitt loop/ tuu stor liuus haffuer tu vpsatt/ sool til dagh och måna til natt

Och daghen är så skapt aff tich/ at tå skal huar man bruka sich/ men alle the på iorden boo/ skola om natten haffua ro

All creatur hwar j sitt skick/ är vpsatt till at prisa tich/ och menniskian är skapat så/ at hon scal all diuur fore stå

Men hwar man må beklagha thet/ at synden är inkommen med/ wort regement haffuer hon kränckt/ och oss med sich j döden sänkt

Wij bidie tich o herre mild/ huad brutit är thet giff oss til/ giff oss tijn nåd o herre gud/ at wij alltijd halle tijn buud

Giff gud thet som wij bidie om/ genom tin anda och tin son/ som är een san trefaldigheet oc regerar j ewighet


Te lucis

EPter gudz skick går thet så til/ at natten nuu påkomma wil/ oss thenne dagh framliden är/ mörkret med sömpnen kommer här

Så haffuom nuu thet ey fördragh/ men tackom gud for thenne dagh/ som hafft haffuer på oss then act/ at wij äre än nuu widh mact

Oss ligger ther ock mact vppå/ at wij bidie gud med oss stå/ at dieflen som til oss bär haat/ slår oss ey nidh j thenna natt

Wij bidie tich o herre käär/ tu som wor rette fader är/ gör med oss epter tijn miskund/ bewara oss j alla stund

Äära och prijs skee fadrenom/ teslikes ock så sonnenom/ them helga anda skee ock så/ at ther är ingen ende på


[ XXXIV ]
Gaude visceribus

GLäd tich tu helga Christenheet/ aff gudz stora krafft miskund och godheet/ at then som ewig är/ vtwalde een iungfru skäär/ aff henne lät sich födhas här

Gud sende sitt buud Gabriel/ han helsade Mariam heel och säl/ och lät henne forstå/ at hon stor nådh skulle få/ och gudz sons moder warda tå

Thet werket gud wel göra kan/ at een iungfru födher barn vtan man/ som han haffuer här giort/ thetta ärendet är stort/ ther ingen haffuer förra spordt

Oss til godho är thetta skeedt/ och gud haffuer ther med sijn nådh bereedt/ han lät födhas then man/ som allom wel hielpa kan/ then nåd werlden när gudi fan

O Maria thet är tich wist/ stoor ära at tu födde Jesum Christ/ j then byrd est tu een/ som födde som vtan meen/ oc bleeff än tå een iungfru reen

Wist est tu säl o iungfru clar/ at tu Gabriels budskap lydig war/ tu gaff tich gud j sköön/ tich gick wel tes fan tu röön/ och haffuer fåt när gudi löön

Giff oss then nådh o herre blijd/ at oss bliffuer fructsam thenna högtijd/ at här må hwar me sich/ for tijn mildheet tacka tich/ med Maria ewinnelig.


Exultet celum laudibus

SIch frögde nuu himmel och iord/ aff gudz miskund och helga ord/ som han vtsende oss til tröst/ genom sina apostlers röst.

Tå Christus hade alt besteldt/ thet som fadren hade befält/ sende han vt j werlden wijdt/ sina apostler hijt oc tijt [ XXXV ]Han befalte them seya så/ at the ther skola nådher få/ och heluetit vndwijka wist/ the skola tro på Jesum Christ

Thet budskap wijde om werlden gick/ hwar man gudz wilia weta fick/ och föllo ther med itt sin/ alle the som gud gaff thet in

Ther som gudz ord predicat wart/ ee huru hiertat thet war hardt/ när gudz ande folgde ock med/ hierat til gud vmwende thet

Tesse budhen syntes fast ring/ bedriffuo doch vnderlig ting/ och med theres eenfaldigheet slogho the nidh werldslig wijsheet

Land och städher the wende om/ frå wrongheet til san kennedom/ ty giffs them prijs på iorderick/ och ewig lön j himmelrick

Giff oss o gud tijn helga nåd/ at wij må fölia theres rådh/ och alle med them prijsa tich/ och liffua så ewinnelig


Christe redemptor

JEsu som är wor frelsare/ tu est wor rette midlare/ gör nuu med oss j thetta sin/ som tu giorde med helgon tijn

Alt mankön här förderffuat war/ men werldzens synd tu på tich bar/ the gud hade ther til vtwaldt/ wordo ibland tijn helgon taldt

Offuer alla gick här een soot/ som ingen kunde rådha boot/ men tu frelste frå ewig dödh/ tina wener med blod så rödh

Som förr är skeedt så gör tu än/ vtaff sydarom helga män/ them som liggia j dödzens diuup/ förer tu til tin fader vp

Wij som här än på iorden gå/ tijn helgon wij nuu tencke vppå/ huru the äre alle frij/ får then iemmer wij äre j

Läär oss nuu gud them acta så/ at wij må samma nåder få/ som the fingo [ XXXVI ]ewinnelig/ och bliffua så alltijd me tich

Giff gud thet som wij bidie om/ genom tin anda och tin son/ som är een san trefaldigheet/ oc regerar j ewighet


NUU bidie wij then helga and/ om een sanna tro och rett forstond/ at han for oss rådher j alla tijdha/ helst vti thet ytersta wij skolom hädan lijdha Kyrieeleyson

O edla liuus giff oss titt skeen/ lär oss Jesum Christum kenna alleen/ at wij me honom halle och faste bliffue/ och han oss arffuelot j sino rike giffue Ky

O kerlechs eeld vptend wor sin/ giff oss allom thet j hiertat in/ at wij samman liffue som bröder käre/ j frid och j roligheet wij som Christne äre Ky

O högsta tröst j alla nödh/ hielp at wij ey fructe skam eller dödh/ när wij then bittra döden skole smaka/ så blijff me oss j frestilsen at wij tich ey försake Kyri


CHristus then rette herren/ gudz son j ewigheet/ aff fadren är vprunnen som scrifften seya weet/ han är then morgon stierna/ som oss kan lysa och werna/ ifrå alt mörkers qwal

Han är menniskia worden/ j werldzens sijdsta tijd/ aff rena iungfru boren/ til oss hijt kommen nidh/ dödzfengsle haffuer han brutit/ och lijfzens dör vpslutit/ oss himmelen open giort

O Christe giff tina nåde/ tin kerlech låt oss få/ at sich med rådh och dådhe/ wort hierta koffra må/ lär oss epter tich lengta/ rettwijsone epter trengta/ och fly fåfengligheet

All mact haffuer tin fader/ j händer giffuit tich/ tes är nuu hwar man gladher/ at tu then macten fick/ ty tu scalt alltijd hielpa/ ey låta nidher stielpa/ them som intit förmå

Hwad fadren haffuer tich giffuit/ låt ey borttapas thet/ men föör til [ XXXVII ]retta liffuet/ thet tu sielff bliffuer med/ låt oss så med tich wara/ alltijd forutan fara/ glädias j ewigheet


GUd wari loffuat och högeliga prijsat/ som oss haffuer så wel spijsat/ med sin lekame och me sinom blode/ the giff oss herre gud til godhe Ky

Herre genom tin helga mandom/ som aff tinne moder Marie kom/ och titt heliga blod/ hielp j nödh och giff oss modh Ky

Sin helga lekame for oss monde giffua/ at wij ther aff skulle liffua/ ey kunde han oss större gåffuo skenkia/ ther med wij honom skole åtenckia Ky

Herre tijn kerligheet thet giorde/ at wij aff titt blod thet vnder sporde/ at thet galt wora skuld/ ty är gud oss worden huld Ky

Gud giifue oss sina welsignade nåde/ at wij wandre epter hans rådhe/ j rett kerlech och broderliga tro/ at the oss alla må komma til roo Kyrie

Herre med tinom anda oss ey förlåt/ then som lärer halla thet retta mååt/ at tijn arma christenheet niuta må fridh j ewigheet Kyrie


En song om gudz ord emoot menniskiors stadgar

O Herre gud tijn helga ord/ haffua förgäten leghat/ och til ey litit sielamord/ lenge wordit förteghat/ vp war kommit j samma stadh/ menniskio tant och ära/ then scrifften oss förkasta badh/ och widh gudz ord oss nära

Ty sielen haffuer ey annan spijs/ ther hon sich med kan födha/ then annan söker han är ey wijs/ han wil sich fåfengt mödha/ wor mester Christus thet också/ een fåfeng gudz tenst kallar/ ty sielenne intit hielpa hielpa må/ om hon sich ther wid haller

Then planteerning vpryckias scal [ XXXVIII ]som gud ey haffuer stictat/ hon får utan twiffuel sitt fall/ til thet är hon alt plictat/ Gudz ord består j ewig tijd/ seker man ther på bygger/ och boor ther med j godom frid/ for regn och storme trygger

Men tackom gud som oss wel bör/ for stora nåder sina/ som han nuu med oss alla gör/ och dagliga låter skina/ hans helliga ord j liuuset igen/ see wij me alffuar komma/ menniskiors tant lijdher stort meen/ som lenge stod j bloma

Låt oss forty j liuusena gå/ at wij må liffuet finna/ om gud tagher oss thet ifrå/ kunne wij tijtt ey hinna/ j mörkre wandrar man ey rett/ man stöter sich snart illa/ han trådher hen mong owiss fiet/ och går om weyen willa

Så är thet wel stoor clagan werdt/ och är een högelig quidha/ at man haffuer mörkret kärt/ och må ey liuuset lijdha/ Men herre tu som liuuset est/ vplyys wort mörka sinne/ mörkret fördriffua kant tu bäst/ som ligger j hiertat inne

Jach är wiss om himmel och iord/ at the iuu sijn koos fara/ lijkwel moste aldrig gudz ord/ förgåtz och ogilt wara/ wid them iach mich wil halla wist/ och låta mich ey förskreckia/ ee hwad ondt aff sijn arga list/ mich fienden kan vpweckia

När iach nuu j itt sådant modh/ warder aff werlden taghen/ then dödh är mich for wisso godh/ salig är mich then daghen/ tess tackar iach min fader blijd/ sitt löffte han wel haller/ han seer til mich j allom tijd/ ee hwad på ferde faller

Så bedher iach tich fader min/ som mich j all nödh sterker/ tu giff tin anda j hiertat in/ när thet fast swidher och werker/ och iach moste aff thenna öö/ ther ingen slipper med liffue/ at iach tå motte gladher döö/ och sedan med tich bliffua


[ XXXIX ]
Thetta minne må siungas j brudahusen

GUd som all ting skapade sich til loff och prijs/ skop han man och quinno och satte j paradijs/ böd them bliffua samman/ såsom itt köt och blod/ och haffua gud for ögon/ och liffua j kerlech godh/ Gudi wari loff

Gud som sade mannenom ey gott wara alleen/ han skapte honom ena hielp vtaff hans sidobeen/ och gaff them så welsignilse me thenna orden/ wexer til föröker idher och vpfyller iorden/ Gudi wari loff

Ty scal mannen offuer giffua fader och moder/ och när sijn hustru bliffua then gud honom foghar/ både j nödh och gammen epter gudz wilia/ och the gud föghar tilsamman må ingen åtskilia/ Gudi wari loff

Bidiom nuu så innelig for thetta hionalagh/ at gud är theres styreman både natt och dagh/ at the mågha vndfly dieffuulsens falska list/ och få een ewig glädi med herran Jesu Christ/ Gudi wari loff


O rene gudz lamb/ oskyldig på corsset for oss slactat/ alltijd befunnen tollig/ ee hure tu war föractat/ wora synder haffuer tu dragit/ döden och heluetit niderslagit/ forbarma tich offuer oss o Jesu.

Giff oss tin ewiga frid o Jesu

Förlän oss gud så nådelig frid j wora daghar/ ty ingen är på iorderik/ then ofrid kan förtagha/ vtan tu allene


Fölier nuu itt register på hwad bladh och sidho hwar songen finnas scal. [ Register ]

Aff diwpsens Blad xiij. sidho j
Christe som liws xxx. j
Christus then rette xxxvj. j
Enom konning vj. j
En riker man wello. ix. ij
Een iungfru födde xxvj. j
Epter gudz skick xxxiij. j
Forbarma tich gud xj ij
Gud warder liknat iiij j
Gör wel och låt xvij. j
Gud wari oss barm. xviij j
Gud aff sinne barm. xxvj ij
Gläd tich tu helga xxxiii. ij
Gud ware loffuat xxxvj. ij
Gud som allting ska. xxxviii. ii
Herre nw låter tu tin ij. j
Hwar man må nw xxviii. j
Jesus Christus är xxiii. ij
Jesu tu est wor fa. xxxi. j
Jesu som är wor frel. xxxv. j
Kom helge ande xxxi. ij
Låt thet icke förtryta xv. j
Mijn siel haller my. j ij
Nw är kommen wor xxx. ij
Nw bidie wij then hel. xxxv. ij
O gud wij loffue tich ij. ij
Om en rik man vij. ij
O fader wor barm. xx. ij
O Jesu Christ som xxi. ij
O herre gud aff himme. xxii. ij
O herre gud som all xxxii. ij
O herre gud tijn hel. xxxvii. j
Sel är then man xiii. ii
Sich frögde nw him. xxxiiii. j
Then onde wactar xvj. j
Tesse äre the tiyo xix. j
Then som wil en chri. xx. j
Welsignat wari her. j. j
Wij tro vppå alzmec. iii. ii
Wor gud är oss een xii. j
Utan herren faller oss xiiii. j
Wi som liffue på werl xxiii. j
Wi loffuom Christ xxiiii. ii
War glad tu helga xxv. ii
Werldenes frelsare xxix j