Menniskans härledning och könsurvalet/Inledning

←  Titelsida (Förra bandet)

Menniskans härledning och könsurvalet av Charles Darwin Översättare: Rudolf Sundström

Bevis för menniskans härledning från någon lägre form  →

Inledning.

Detta arbetes beskaffenhet kan man bäst finna af följande korta redogörelse för orsaken till dess författande. Många år bortåt sysselsatte jag mig med att samla anteckningar om menniskans ursprung eller härledning, utan att hysa någon tanke på att offentliggöra något härom; snarare var det min föresats att icke bringa dessa anteckningar till allmänhetens kännedom, emedan jag höll för sannolikt, att jag genom ett sådant steg endast skulle öka fördomarne mot mina åsigter. Det syntes mig vara tillräckligt att i första upplagan af min Origin of Species^{[Öfvers. anm. 1]} antyda, att genom detta arbete “ljus skulle kastas öfver menniskans ursprung och historia“; detta innebär, att menniskan måste inbegripas med andra organiska varelser i hvarje allmän slutsats om sättet för hennes uppträdande på jorden. För närvarande har saken erhållit ett helt annat utseende. Då en sådan naturforskare som Carl Vogt i sin egenskap af president i Institution nationale i Genève (1869) vågar yttra: “Personne, en Europe au moins, n’ose plus soutenir la création indépendante et de toutes pièces des espèces“, är det uppenbart, att åtminstone ett stort antal naturforskare, hvilket isynnerhet gäller om de yngre och uppväxande, måste medgifva, det arter äro andra arters förändrade afkomlingar. De flesta antaga det naturliga urvalets inverkan, ehuru somliga påstå, — om med rätta måste framtiden utvisa — att jag mycket har öfverskattat dess betydelse. Af de äldre och högt ansedda naturforskarne äro många olyckligtvis ännu motståndare till hvilket slags utveckling som helst.

I följd af de åsigter, som nu omfattas af de flesta naturforskare, och hvilka slutligen, liksom i hvarje annat fall, skola omfattas af andra personer, har jag blifvit föranledd att sammanställa mina anteckningar för att se, i hvilken mån de allmänna slutsatser, hvartill jag har kommit i mina föregående arbeten, äro tillämpliga på menniskan. Detta syntes vara så mycket önskvärdare, som jag aldrig har noggrant tillämpat dessa åsigter på en särskild art. Då vi rigta vår uppmärksamhet på någon särskild form, sakna vi de vigtiga argument, hvilka hemtas från beskaffenheten af den frändskap, som förenar hela grupper af organismer, nämligen deras geografiska utbredning under förflutna och närvarande tidrymder samt deras geologiska följd. Den homologa byggnaden, den embryologa utvecklingen och de rudimentära organerna hos en art, det må nu vara menniskan eller något annat djur, hvarpå vår uppmärksamhet rigtas, återstå att betrakta; men dessa stora afdelningar af fakta lemna, såsom det tyckes mig, rigtiga och afgörande bevis för den gradvisa utvecklingens princip. Den kraftiga hjelp, som hemtas från de öfriga argumenten, borde dock alltid bibehållas i minnet.

Detta arbetes enda uppgift är att undersöka, för det första om menniskan, i likhet med hvarje annan art, härstammar från någon förut existerande form, för det andra sättet för hennes utveckling och för det tredje betydelsen af skilnaden mellan de så kallade menniskoracerna. Som jag ämnar inskränka mig till dessa punkter, skall det icke blifva nödvändigt att i detalj beskrifva skilnaderna mellan de olika racerna — ett ofantligt företag, hvilket har blifvit tillräckligt afhandladt i månget värdefullt arbete. Menniskans höga ålder har i nyare tider blifvit ådagalagd genom en mängd framstående mäns arbeten, först af alla genom Boucher de Perthes, och densamma är den oundgängliga grundvalen för att kunna inse hennes ursprung. Jag skall alltså antaga denna slutsats som medgifven och torde få hänvisa mina läsare till sir Charles Lyell’s, sir John Lubbock’s och andras beundransvärda afhandlingar. Ej heller skall jag få tillfälle till mera än att hänvisa till vidden af skilnaden mellan menniskan och de menniskolika aporna, ty professor Huxley har, i öfverensstämmelse med de mest kompetenta domares mening, afgörande bevisat, att menniskan i hvarje enskild synlig karakter mindre skiljer sig från de högre aporna än dessa från de lägre arterna af samma ordning af Primates.

Detta arbete innehåller knappast några nya fakta i afseende på menniskan; men som de slutsatser, till hvilka jag kom, då jag gjorde ett simpelt utkast, syntes mig anmärkningsvärda, trodde jag, att de borde intressera andra. Det har ofta med tillförsigt påståtts, att menniskans ursprung aldrig kan uppdagas, men okunnigheten visar oftare tillförsigt, än kunskapen gör det; det är de, hvilka veta litet, och icke de, hvilka hafva stora kunskaper, som så bestämdt påstå, att det ena eller det andra problemet aldrig skall kunna lösas af vetenskapen. Slutsatsen, att menniskan tillsammans med andra arter härstammar från någon forntida, lägre och utdöd form, är icke i något hänseende ny. Lamarck kom för länge sedan till denna slutsats, hvilken sedermera förfäktats af åtskilliga framstående naturforskare och filosofer samt för närvarande af Wallace, Huxley, Lyell, Vogt, Lubbock, Büchner, Rolle m. fl.^[1] och isynnerhet af Häckel. Denne sistnämnde naturforskare har, utom sitt stora verk, Generelle Morphologie (1866), nyligen (1868 och i en ny upplaga 1870) publicerat sin Natürliche Schöpfungsgeschichte, hvari han fullständigt afhandlar menniskans härkomst. Om detta verk hade utkommit, innan mitt utkast hade blifvit hopskrifvet, skulle jag sannolikt aldrig hafva fulländat det. Nästan alla de slutsatser, hvartill jag har kommit, återfinner jag bevisade af denne naturforskare, hvilkens kunskaper i många fall äro mycket fullständigare än mina. Hvar helst jag har bifogat något faktum eller någon åsigt från professor Häckel’s skrifter, har jag i texten citerat honom; andra uppgifter lemnar jag i det skick, hvari de ursprungligen stodo i mitt manuskript, hvarjemte jag då och då i noterna hänvisar till hans arbeten såsom en bekräftelse på mera tvifvelaktiga och intressantare företeelser.

Under många år har det synts mig högeligen sannolikt, att könsurvalet har spelat en betydande rôle vid menniskoracernas differentiering; men i min Origin of Species, första upplagan, sid. 199, åtnöjde jag mig med att endast framställa en antydan om denna öfvertygelse. Då jag kom att tillämpa denna åsigt på menniskan, fann jag oundgängligt att behandla hela ämnet i alla dess detaljer^[2]. I följd häraf har senare delen af detta verk, som afhandlar könsurvalet, vuxit till ett betydligt omfång i jemförelse med förra delen, men detta kunde icke undvikas.

Jag hade för afsigt att till dessa delar foga ett försök om uttryckandet af de olika själsrörelserna hos menniskan och de lägre djuren. Min uppmärksamhet fästades för många år tillbaka på detta ämne genom Sir Charles Bell’s beundransvärda arbete. Denne berömde anatom förfäktar, att menniskan är utrustad med vissa muskler endast i det ändamål att kunna gifva uttryck åt sina själsrörelser. Som denna mening strider mot den åsigten, att menniskan härstammar från en annan och lägre form, var det nödvändigt för mig att undersöka densamma. Jag önskade likaledes förvissa mig om, till hvilket omfång själsrörelserna hos de olika menniskoracerna uttryckas på samma sätt. Men i betraktande af närvarande arbetes omfång har jag ansett det bättre att gömma mitt utkast, hvilket är delvis fullbordadt, för att särskildt utgifvas.

1. Emedan de förstnämnda författarnes arbeten äro så välbekanta, behöfver jag icke nämna titlarne; men som de senares äro mindre allmänt kända i England, uppräknar jag dem här: “Sechs Vorlesungen über die Darwin’sche Theorie“, andra upplagan, 1868, af dr L. Büchner (öfversatt på franska under titel: Conférences sur la Théorie Darwinienne) och “Der Mensch, im Lichte der Darwin’schen Lehre“, 1865, af dr F. Rolle. Jag vill icke försöka att hänvisa till alla författare, som hafva behandlat samma sida af frågan. Så har G. Canestrini offentliggjort (i Annuario della Soc. d. Nat., Modena 1867, sid. 81) en ganska egendomlig uppsats om rudimentära karakterer såsom hänvisande till menniskans ursprung. Ett annat arbete har år 1869 blifvit utgifvet af dr Barrago Francesco; dess italienska titel lyder i öfversättning: “Menniskan, som skapades efter Guds beläte, skapades likaledes efter apans beläte.“
2. Professor Häckel är den ende författare, hvilken efter utgifvandet af Origin of Species på ett ganska skickligt sätt i sina olika arbeten har afhandlat könsurvalet och insett dess fulla betydelse.

Öfversättarens anmärkningar:

1. Femte upplagan af detta arbete har år 1871 utkommit i svensk öfversättning under titel af: “Om arternas uppkomst genom naturligt urval eller de bäst utrustade rasernas bestånd i kampen för tillvaron“. Öfvers. anm.