Om Norge

Om Norge av Erik Bergstedt

OM
NORGE.

---

---

STOCKHOLM,
Elméns och Granbergs Boktryckeri 1814.

Desse anteckningar om Norge, utdragne ut Thaarups Statistik der Danische-Monarchie och andra godkända Skrifter, utgifvas i hopp att allmänheten med välbehag skall anse ett försök att meddela några underrättelser om detta Nabo-Land, som nu blifvit så vigtigt för Svenskar att lära känna.

Norge bragtes 1387 af Drottning Margareta under Danmark, och har alltsedan dermed varit förenadt. Under Kalmar-Unions-tiden gjorde väl Normännen några försök att skilja sig derifrån; men dessa försök hade inga andra följder, än att öka deras beroende. Svenske Konungen Carl Knutson blef väl vald och äfven krönt till Konung i Norge 1419; men oenigheter inom Sverige och Svenska Magnaternas afund gjorde att detta val blef onyttigt. Emot Konung Johan II gjorde Normännen en resning. Förlusten af drabbningen vid Opslo (gamla Staden vid Christiania) 1502, återbragte dem under lydnad. Blodige exkursioner, sådane som sedan, fast med aldeles olika påföljd, företogos i Sverige, försvagade Norska Adeln och försäkrade Danska Regenterna om Allmogens undergifvenhet, sedan densamma ej mera hade några anförare.

Norge fortfor dock att äga ett egit Riks-Råd; men detta upphäfdes igenom Riksdags-Beslutet i Köpenhamn 1537. Det är märkligt att Norge blef förvandladt till en Dansk Provins på nästan samma tid, som Sverige återtog sin sjelfständighet. Norge har sedermera blifvit styrdt genom Ståthållare. Vid Suvräniténs införande i Danmark erhöll Norge en Högsta Rätt, hvilken Domstol det sedan Rådets afskaffande hade saknat.

Norge utsträcker sig emellan 57° 58' 48'' och 71° 12' nordlig latitud, ifrån Lindesnäs till Nordkap. Dess längd utgör, enligt Pontoppidan, ifrån den sydligaste udden Lindesnäs, till Jadnems-Röset på Riksgränsen i Trondhems Län, 118 geografiska mil af 15 på graden; då likväl Nordlanden och Finmarken icke äro inberäknade. Största bredden ifrån Östliga gränsen af Aggerhus Stift, till Vestliga öarna af Bergens Stift, går till nära 60 geografiska mil. I Nordlanden är den deremot knapt 9 mil.

Landrymden är enligt Pontoppidan:

Stift-Amtet Aggerhus	1360	geogr.	□ mil.
Christiansand	660
Bergen —	730
Amterne Trundhem och Romsdalen	890.
	3,640	geogr.	□ mil.
Härtill komma
Nordlanden ungefär	2082	—	—
Finmarken —	1244.	—	—
Hela areal rymden	6,966	geogr.	□ mil.

Angående Folkmängden kan jag icke meddela fullt bestämda uppgifter. 1799 skall antalet af de födda i Norge varit 28,540: det af de döda 18,354. Enligt Büsching voro, vid allmänna folkräkningen 1769, i Norge och på Ferröarna 728,058 menniskor. Som antalet af de födda i Norge merendels alla år betydligen öfverstiger det af de döda, är denna folkmängd sedan den tiden säkert ansenligen ökad. Enligt utgifna Tabeller öfver födda och döda i Norge ifrån och med 1785 till och med 1799, under hvilken tid de födde alla år, utom 1785, varit flere än de döde, har öfverskottet af de förra på dessa 15 år varit 98,585 personer.

Förhållandet af Invånarnes antal i följande Norska Städer vid den allmänna folkräkningen 1769 och år 1799 uppgifves,

	år	1769		1799
Bergen	—	13,733	—	16,000
Kongsberg	—	8,088	—	—
Christiania	—	1,496	[1]	10,000
Trondhem	—	7,478	—	8,000
Fredricshall	—	3,834	—	5,000
Christiansand	—	3,034	—	5,600
Laurvig	—	2,424	—	3,000
Bragnäs	—	2,038	—	2,600
Skeen —	—	1,809	—	2,000
Fredricstad	—	1,375	—	1,500
Moss —	—	1,176	—	1,200

Antalet af barn som dö är i förhållande mindre i Norge än i Danmark: deremot är afgången på ungdom och medelåldern större i Norge: emedan så väl olyckshändelser, som det hårda arbetet vid sjöfart, fiskerier, bergshantering m. m., medtaga en mängd människor. Vid en högre ålder blir åter förhållandet till fördel för Norge. Få länder lära kunna uppvisa ett i jämförelse med sin folkmängd större antal af personer öfver 80 år, och äfven af sådana, som uppnått en alldeles ovanligt hög ålder. I detta afseende bör Christian Jacob Drakenberg i synnerhet nämnas, som var född 1626 och dog 1772, således 146 år gammal. Då K. Christian VI med sin Gemål, år 1733, var i Fredricshall, anstälde Kommendanten derstädes ett Jubel-Bröllop för 4 par af Bondefolk, hvaraf 3:ne par voro verkeligen gifta: ingen af dessa åtta personer var under 100 år, så att de tillsammans utgjorde öfver 800 år. De undfägnades och dansade tillsammans för Konungen och Drottningen, samt lefde 6 till 10 år der efter.

Naturen har igenom Dovre och Lange-fjällryggar likasom klyft Norge i tvänne delar, hvaraf den nordlige kallas Nordan-fjäll, den sydlige och östlige Sunnan-fjäll. Dovre fjäll är så brant, att det anföres såsom bevis på en serdeles djerfhet, att Konung Christian V vid dess besök i Norge 1685 red deröfver, då alle som åtföljde honom stego af sina hästar.

I anseende till Styrelsen indelas Norge i fyra Stift eller Län: Aggershus, Christiansands, Bergens och Trondhems. De styras af Stifts-Amtmän. För hvart och ett af dem är äfven en Biskop tillförordnad.

Dessa 4 Stift-Amt äro vidare födelte i: 5 Amt och 42 Fögderier. Såsom Biskops-Stift äro de fördelte i 317 Pastorater med 818 kyrkor.

Städer finnas 22, hvaraf 10 äro i Aggershus Stift: 4 i Christiansands: en i Bergens och 7 i Trondhems Stift.

Bergsverk. Edsvolds guldgrufva, 8 mil ifrån Christiania, upptäcktes 1758, öfvergafs 1768; arbetet börjades åter 1770, men som det drefs med beständig förlust och ej heller gaf hopp om framtida vinst, nedlades, och grufvan utböds åt enskilta Spekulanter, med förbehåll att Konungen skulle äga rätt att lösa det vunna guldet och silfvret. Sedermera har i samma Edsvolds Socken anledning till Silfverhaltigt bly blifvit upptäckt, och brytningen deraf med guldverket förenad. Arbetet lär dock icke gifvit någon serdeles afkastning. Kammarherren Bernt Anker inlöste hela verket 1791.

Silfvergrufvan vid Kongsberg blef upptäckt den 16 Juli 1623 efter en nyss föregången jordbäfning, hvarvid en del af berget nedstörtade, och stycken med gediget silfver kommo i dagen. En bergstad anlades följande året och arbetet företogs för Konungens räkning. 1627 öfverläts det åt ett Bolag, bestående af 32 lotter, hvaraf Konungen förbehöll sig 8. Styrelsesättet har sedermera ofta undergått förändringar och grufarbetet drifvits med omväxlande vinst och förlust. Ehuru den förra understundom för flera år varit ganska betydlig, hade förlusten dock så uppstigit, att densamma år 1790 beräknades ifrån Silfververkets början hafva uppgått till 803,566 Rd. 38 skill. Dervid bör dock anmärkas, att afkastningen af Silfververket blifvit uträknad efter Silfver Rd., utan godtgörande af agio emot sedlar, igenom hvilket förlusten likväl i stor mån måste minskas, kanske aldeles försvinna.

Osäker och till halt mycket omväxlande malmgång, samt den beständigt tilltagande dyrheten af betjenings och arbetares underhåll, synas ha varit orsakerne hvarföre verket ej burit sig.

De autentiske underrättelser, hvartill jag haft tillgång, stanna med år 1790. Betydlige förändringar hafva likväl sedan förefallit. Kronan skall upphört att drifva verket för egen räkning, och upplåtit det åt enskilta. Detta skall likväl hafva blifvit mycket klandradt. Man har sagt mig att Kronan återtagit det; men jag vet ej om det så förehåller sig.

I Kongsberg är Öfver-Berg-Amtet inrättadt, äfensom en Undervisnings-anstalt i de till Bergverks skötande nödiga vetenskaper.

Tre silfverhaltiga blyverk finnas väl i Norge; men deras afkastning synes icke vara betydlig.

Kopparverk äger Norge 5. Vid Rörås, belägit emellan Strömmarna Glomen och Hittern, på den högsta trakten af hela landet, omkring 4,468 alnar öfver hafvet, uppfans ett Koppar-malmstrek 1644 af Bonden Hans Aason, äfven märkvärdig för den höga ålder af 116 år, som han upplefde. Detta verks förvaltning äfven som afkastningen deraf hafva varit underkastade flera förändringar och omväxlingar. Afkastning skall i sednare tider mycket aftagit. Minskad och genom grufvornas djup försvårad malmtillgång, stigande dyrhet på lifsmedel och missvård af skog, med deraf följande dels högre pris, dels brist på kol, uppgifvas såsom orsaker till detta aftagande.

Rörås bör ansenligen vinna på Norges förening med Sverige. Belägit nära Svenska gränsen, har det derifrån erhållit kol, som smugits förbi Tullarna. Då denna handel blir tillåten, böra kolen bli mindre dyra och tillgången större, till ömsesidig fördel såväl för Rörås, som för Herjedalen och Särna Socken i Dalarna, hvilka äro försedde med ymnig tillgång på skog, hvaraf de hittills kunnat draga föga vinst, och ganska väl behöfva denna nya utväg till förtjenst. Dessutom äro i Norge 4 Kopparverk af mer eller mindre betydenhet. Alla desse verk gåfvo år 1792, Gårkoppar:

Rörås Verk	2,315	S℔	5	ℓ℔	11	℔
Löckens Verk	201	—	3	—	4
Qvickne Verk	25	—	16	—	—
Selboe Verk	445	—	18	—	9
Fredricsgave Verk	obekant.
	2,986	℔	3	ℓ℔	8	℔

Detta sistnämnda verk gaf nästföregående året 330 S℔ 5 ℓ℔.

Jernverken i Norge skola vara 19.

Uteslutande rättigheter till vissa skogstrakter förlänte åt Norska Bergverken, äfvensom kolnings-skyldighet almogen ålagd verka, likasom i Sverige, missnöjen och klagomål: förmodligen rätt ofta grundade.

Den första Bergsordning för Norge är af 1540 under Konung Christian III:s Regering. Införsel af främmande jern är i Danska Staterna förbudet. Norge afsatte sitt så väl Stångjern, som gjutgods och öfrige Smidestillverkningar till största delen på Danmark. Svenskt jern, med hvilket det Norska ej kan hålla pris, lurendrejades öfver gränsen och sändes sedan såsom Norskt till Danmark. Bruket der att nyttja jernkakelugnar bereder mycken afsättning af detta slags gjutgods, som äfven mycket tillverkas i Norge.

Länge var Norge underkastadt vissa tryckande monopolika Författningar angående dess handel, och derigenom nödsakadt att endast ifrån Danmark förse sig med Spannmål, bränvin och andra förnödenheter. Som Jutland har öfverflöd af sådana varor och öfverfarten derifrån till den sydliga kusten af Norge är ganska korrt och lätt, har handeln förmodligen fortfarit, ehuru tvång-författningarne i senare tider blifvit upphäfne.

En Kobolt Fabrik är anlagd vid Modum ej långt ifrån Christiania. Malmstreket upptäcktes 1772; år 1792 var tillverkningen af Kobolt 2,817 Centner.

Vid Vallö, i Grefskapet Laurvig, blef 1739 ett Saltkokeri anlagdt. Det har 2:ne gradérhus och öfriga nödiga inrättningar. Arbetet drifves för Kronans räkning. Inrättningen har kostat betydliga summor; men i anseende till hafs vattnets ringa sälta, var dervid en ständig förlust, till dess man påfann att förstärka den kokade saltluten med Medelländskt eller Engelskt salt ifrån Liverpool. Salttillverkningen skall derefter kunnat göras med fördel

Norge äger äfven ett Alunverk, som dock ej skall kunna hålla pris med de Svenska.

Åkerbruket hindras mycket af Landets hårda klimat, serdeles Nordanfjälls. Korta somrar med omväxlande hetta och köld, sena nattfroster om våren och tidige om hösten, äfven som öfversvämning af strömar vid snösmältningen hindra ofta växten och mgnaden af grödan, eller förstöra densamma. Dertill kommer att dalarne, på somliga ställen äro så trånge och omgifne af så höga berg, att solstrålarne på ena sidan icke kunna nedhinna, på den andra åter bli brännande. Icke desto mindre skall södra delen af Norge vanliga år frambringa sitt behof af Spannmål och understundom äfven kunna utskeppa. Det är egentligen norra delen som lider af Spannmålsbrist.

Hafre och Korn äro de sädesslag som mest skördas i Norge. Hvete, Råg, Bohvete och Ärter något, men mindre; Bönor och Vicker föga. Potates-planteringen skall deremot vara mera allmän och betydlig.

Åtskillige anstalter hafva till uppmuntrande af Landthushållningen i Norge blifvit vidtagne. Landthushållnings-Sällskapet i Köpenhamn omfattade äfven i sin verksamhet Norge. Dessutom äro der någre Hushålls-Sällskap för särskilta distrikter, samt ett Vetenskaps-Sällskap i Trondhem.

I anledning af den länge förda klagan att intet Universitet fanns i Norge, utan att Landets ungdom måste med mycken kostnad och olägenhet resa till Danmark för att erhålla akademisk undervisning, har anläggandet af ett Universitet i Christiania för några år sedan blifvit beslutit. Ansenliga sammanskott hafva dertil blifvit gjorda, så väl i Norge, som i Danmark. Hvad verställighet sedan följt, känner jag icke.

Skogarne utgöra en hufvudsaklig del af Norges rikedom, och det är trädhandeln som Städerne på sydliga och östliga kusten af landet hafva att tacka för deras uppkomst och förmögenhet.

Timmerstockarne flottas till Sjöstäderna, sedan de blifvit nedförde ifrån skogarna i det inre af landet, till vissa ställen vid strömarna. Der infinna sig Köpmännen för att besigtiga stockarna och afsluta handeln, om den ej redan förut är gjord, hvarefter de märka alla stockarna; äfven som Länsmännen påslår sin distrikt-stempel. Köpmännen emottaga då timret af bönderna, hvilke, så framt ej särskilt kontrakt annorlunda derom bestämmer, sedermera ej ansvara för de förluster, under flottningen kunna tima. Köpmännen lemna då äfven bönderna såkallade Märke-sedlar, innehållande priset för timret och betalningstiderna, hvilka märke-sedlar sedan gälla såsom fullgiltige skuldsedlar. Timret nedvältas i strömarna; men som det igenom dessas krökningar och strömdragen sammanstaplar sig i stora högar på vissa ställen, måste det då lossas och fortbringas, De som åtagit sig detta svåra och ofta farliga arbete, kallas brytningskarlar. För att kunna samla och qvarhålla timret till dess vattnet blir tillräckligen högt och passagen lätt, äro stängselverk eller så kallade Lenzer bygde öfver strömarna. Jordägare få ej vägra anläggandet af sådana Lentzer vid deras strand, der de kunna erfordras.

Ingen Mast eller mastspets får säljas eller utföras, vid vite af 100 Rd. för hvar mast och 50 Rd. för hvarje mastspets, samt varans konfiskation. Derifrån undantages 1:o hvad enligt kontrakt lemnas till Kongl. Flottan. 2:o Inländske Skepsbyggeriernas behof. 3:o 140 Tolfter ifrån Fredricstad enligt särskilta Resolutioner.

Angående bjelkars fällande och utförande äro flere inskränkande Författningar utkomne. Huru betydlig handeln med bjelkar är, kan dömas deraf, att endast Drammens hamn årligen deraf lemnar 12 till 16,000 tolfter och ofta deröfver.

Den stora mängd Sågverk Norge äger, har gifvit anledning till åtskilliga föreskrifter och Författningar. Nästan icke något slags Embetsman är det tillåtit, att äga priviligierade Sågverk i det distrikt, der han utöfvar sin syssla. Ingen annan än ägare af sådana priviligierade Sågverk få uppköpa Sågtimmer, eller handla med plankor och bräder; dock få de ej upphandla mera timmer än de för hvarje år såga, och icke hafva något upplag. Drammen, som jag förut omnämt för dess starka trädhandel, skall årligen afyttra 11 till 1200,000 bräder.

I allmänhet klagas i Norge öfver Skogarnes aftagande: man uppger såsom en af de mest dertill bidragande orsaker, att ehuru hemmanen vanligen äro utbygde enstaka, äro likväl Skogarne icke delte, utan nyttjas af hela bylaget gemensamt; hvilket ger anledning till missvård och omåttligt fällande af några.

Likasom trädhandeln och hvad dertil hörer, utgör det förnämsta näringsfånget för invånarne af det inre af landet, så äro fiskerierne Kust-invånarnes indrägtigaste yrke.

Enligt Thaarups uppgift skola fiskvaror utföras årligen ifrån

Bergen för	958,000 Rd.
Christiansand	78,000 —
Trondhem	75,000 —
Molde	22,000 —
Stavanger	10,000 —
Finmarken	40,000 —
Norge Sunnanfjells	20,000 —
Tillsammans	1,203,000 Rd.

Utom hvad som går landvägen till Sverige.

Matrikel (Jordboks) och Beskattningsinrättningen i Norge, är högst invecklad och tarfvar mycken förbättring, emedan utlagorne på landet under en mängd för hvart Stift olika titlar och beräkningssätt utgå, så att de betalande mycket bero af Krono-Betjeningens redlighet vid uträkningarnes uppgörande.

Landets Kontributioner utskrefvos fordom för hvarje år; men blefvo igenom en Förordning af den 15 December 1746 till sina grunder faststälde. Konsumtionsafgifter, Tullar och andre särskilta utlagor utgå efter derom utfärdade taxor och förordnanden.

Cattean lemnar i sin Tableau des Etats Danois T. 2 sid. 82 följande Tabell öfver Stats-inkomsterna af Norge för år 1787.

		Riksdal.	skill.
Jord-Ränta		281,042	76.
		41,571	38.
Tionde	af Spannmål och Fiske	20,682	3.
	af Järn	4,616	64.
	af Koppar, jämte andra afgifter på Koppar	49,309	95.
Fisktionden och Accissen i Bergen		13,693	42.
Konsumtions-taxa för Landet		11,521	38.
Stempling af spel-kort		4,066	64.
Stempladt papper		54,418	54.
Taxa för Rang		13,304	94.
Fjerdeles procent		20,334	19.
Procent på Embetsmäns Löner		16,070	6.
Tullarne		472,778	21.
Tull på Salt och Tobak		34,871	1.
Städernas Konsumtions afgift		100,580	43.
Tull på Humla		1,368	48.
	Tillsammans	1,140,230	34.

Jorden tillhör dels Konungen, hvilken nu mera likväl endast äger några få smärre stycken på Allmänningarna: dels allmänna Stiftelser, i synnerhet Hospitaler; dels har den efter Reformation blifvit anslagen vissa Embetsmän, serdeles Presterskapet till aflöning; dels är den i enskilta personers ägo. Jord af denna sistnämnda egenskap är antingen Privilegierad eller opriviligierad. Till den förra höra Länen, nämligen de två Grefskaperne Laurvig och Jarlsberg, Baroniet Rosendal, Adliga Godsen, som Büsching uppger vara 27. Dessa äro fria från tiondes erläggande, och om de innehafvas af en priviligierad person, äfven från Skatter. Till den opriviligierade jorden, hör odal och annan jord, som ej inbegripes i hvad som förut blifvit omförmäldt.

Bönderne äro alle frie. De indelas i 1:o Odal-Bönder, som ej allenast med full egendomsrätt besitta sin jord, utan äfven om de försälja den, bibehålla för sig och efterkommande bördes-rättighet till densamma efter en viss stadgad ordning. 2:o Bönder, som öfver deras inköpta jord för öfrigt äga full besittningsrätt, men icke odal-rätt; utan igenom börd af Odalsmän kunna fördrifvas ifrån deras hemman. Desse bönder kallas vanligen Jord-rottor: de erhålla likväl Odalrätt, om de i 10 år besitta jorden, utan att börd af Odal-arfvingar blir anmäld. 3:o De som mot afgifter eller för arrende bruka annars jord, torpare och husmän.

Adeln är i Norge mest utgången. Likväl skola ibland Odal-Bönderna finnas åtskillige slägter, som härstamma ifrån den äldsta Norska Adeln och äfven från Norges fordna Konungar. Desse Bönder förvara ganska noga deras slägtregister och stamtaflor, äfven som deras urgamla vapen och sköldemärken målade på gamla fönsterrutor, eller inhuggna på stockar, vapen eller andra fornlemningar, och nyttja ännu sina sköldemärken såsom Bomärken. Vid en sådan högslägtad Bondes begrafning uppräknas hans anor i Personalierna. Dessa bönder skola sällan gifta sig i andra, än lika anrika slägter.

Den gamla Norske Lagen, utgifven 1604 af Konung Christian IV, samt äfven äldre stadgar och Författningar fortfara att ännu vara gällande. Desse Lagar hafva i stilen mycken gammaldags enfald^[2].

Då en ny Lag i Sverige nu är under utarbetning, vore det högst önskligt att den kunde göras så lämplig äfven för Norge att Normännen blefvo benägne att antaga den. Intet band förenar folkslag starkare, än det att nyttja samma Lag.

På landet äro de så kallade Böjde-Ting den förste instansen, der Sören skrifvaren är Domare biträdd af 8 så kallade Dingsmän eller Laugrettsmänd. I Länen deremot och på ön Svanö i Bergens Stift hållas Birke-Ting och Sören Birkeskrifvaren är Domare.

Andra instansen är Laugstinget, som hålles i hvarje Lagmansdöme tre gånger om året. I Länen dömer en Öfver-Birkdomare i andra instansen.

I Städerna förhålles olika efter deras serskilta inrättning.

Hof-Rätten i Christiania utgör tredje instansen.

Inrättningen af Landsmilisen bestämmes igenom Förordningen af den 28 Februari 1705. Utskrifningen sker efter folkmängden; men bestämde föreskrifter skola saknas till allmogens skyddande ifrån att bero af Officerares godtycke vid utskrifningar. Egentlige tjensttiden är nio år, men den åtföljdes sedan af förbindelsen att ännu i 6 år stå qvar såsom landvärn. Norske Arméen uppgifves till 4,349 man Kavalleri och 50,509 man Infanteri, utom fördelningar af danska Artilleri-Corpsen, som äro i Landet förlagde. Denna Arméen är inrättad nästan endast till Landets försvar, och Regementerne mycket manstarke, emedan de alle hafva ett visst antal miliser och reserver, som endast nyttjas till försvar inom landet och i nödfall till garnisoner; men utan sådant behof icke uppbådas. Om den årliga kostnaden för Arméen i Norge, Thaarup uppger, nemligen: för Kavalleriet 75,029 Rd.: för Infanteriet 320,917 Rd. tillsammans 395,746 Rd. är tillräcklig att underhålla en så talrik krigsmagt, vittnar det att inrättningen är gjord med den, i Norden så nödiga, kloka beräkning, att äfven med inskränkte och knappa medel ernå vigtiga resultat. Landet lär dock till Arméens underhåll utgöra åtskilligt i varor och andra tjenstbarheter, hvilkas värde ej i ofvanförde beräkning är upptagit.

Dessutom lemnar Norge ett betydligt antal sjöfolk. 1776 är en Matrikel utgifven för utskrifningen så för land- som för sjötjensten.

För att nogare lära känna Landets produkter samt att väcka industri genom införande af Fabriks-inrättningar, oktrojerade Konung Christian VI 1739 det Norska, eller som det vanligen kallas, det Svarta Kompaniet, hvilket erhöll Bergverks friheter, egen jurisdiktion m.m. Detta Kompani har sedan undergått flera förändringar. Jag känner icke i hvad tillstånd det nu befinner sig; men om det äfven ej lemnat den vinst på sina företag, som delägarne kunna hoppas, erkännes dock allmänt att Norge har att tacka Svarta Kompaniet för åtskilliga nyttiga inrättningar, hvaribland dess glas-fabriker torde vara de vigtigaste.

Hela den långa sträckan af Norge, Finmarken, som ofvanför Svenska Lappmarken utgör hafstranden ända till Ryska gränsen, har ingen Stad. Under ett så hårdt luftstrek, som Finmarken är belägen, lär väl åkerbruk svårligen kunna med framgång idkas. Boskaps-skötsel och jagt torde kanske kunna ge någon afkastning; men troligen böra fiskerierne der utgöra det vigtigaste yrket. Handels gemenskap med Archangel har varit påtänkt och börjad, äfvensom fråga i senare tider varit om Städers anläggande. Att bringa denna gemenskap i en viss och ordentlig gång vore förmodligen en välgerning för Finmarken, emedan dess behof af Spannmål sannolikt lättast bör ifrån Archangel kunna erhållas. Om ock denna handel skulle, som det påstås, medföra någon förlust, så lär denna knapt kunna undvikas: den bör dessutom ej komma i jämförelse med nödvändigheten att skaffa invånarna bröd, och med nyttan af att hos dem väcka industri och verksamhet.

---

1. Förmodligen är här ett misstag eller tryckfel i uppgiften af Catteau, Tableau des Etats Dan. T. 2 p. 109, som jag dock ej velat eller kunnat ändra.
2. I Konung Fredric den Andres Ordinantz om Ectenskabs Sager af 1582 står följande, § 3. Det som Hustru eller Hossbonde, falde udi nogen besmittelig sjugo, som spedalsk eller frantzoser, da bör dennem icke derfor at skiljes at, men lide det taalmodelige, som det kaarss Gud hafver dennem paalagt, dog er det udi sig selff Christeligt, att den som med slig sjugdom er beladt, icke begärer att besmitte den anden.