Räggler å paschaser/E gökvis
| ← Å jasså, må dä? |
|
Mä sjôl → |
E gökvis.
Så môrk va mi stôge
å hemmalens bôge
i väst langt i skyan va rö,
da hörde ja nôge,
som skrek bål i haga: ko dö!
Da sa ja: »du västgök
ä bästgök,
hva spår du för löcke?»
— käpp å kröcke,
ondt ôm brö!
Sen spord ja: »du östgök
ä tröstgök,
så si, hôr ä tröst, du?
— natt å höst, du,
svält å nö!
Da sa ja: »I ljuger, ja tror inte på,
hva göker kan spå,
min skog å min sjö vell ja fråge om rå.»
Da svara dä så:
Se gräse dä tôrker
å löfgrönska ôrker
i hösten int länge bestå.
I fôlk ä sôm strå,
I fôlk ä sôm kôrker
på böljan di blå.
Så sa dä, så sang dä frå skog å frå sjö,
når mörk va mi stôge
å hemmalens bôge
i väst langt i skyan va rö,
da hörde ja nôge,
sôm skrek bål i haga: ko dö, ko dö!