Räggler å paschaser/Å jasså, må dä?
| ← Melangtäras intåg i Kallsta |
|
E gökvis → |
Å jasså, må dä?
Dä va en gammel såger ve bruke, sôm hett Annersch, å han va tocken, att inge bet på'n. »Å jasså» äll »å må dä» va allt ha sa, hur ill dä än va för'n.
Når di fôr i vala kom te'n å sa, att koléra hadd komm te sockna, sa'n bar »jasså, må dä, ha ho dä?»
»Ja, men ho ä allt i granngårn när släkta di,» sa di.
»Å jasså,» sa Annersch han.
»Ja, bror din ä allt när ve te dö han, Annersch,» sa di.
»Å jasså,» sa Annersch han.
Å »jasså, må dä» feck'en allt hett åg. Men når di tart ôm för'n att di kall'en »jasså, må dä», tog'en allt åssä mössa å ref sä i skael.
»Å jasså, må dä,» sa'n.
Da va dä en gang, att Annersch kom unner ett bräras, satt di feck lôf å ha in'en te lasarätte i Kallsta, å dä va allt ja sôm feck frakt in'en.
Dä va int mö lif kvar i Annersch. En öre va åslet ätter rota på'n å hang mä nö fast. Hôvvsvårn va te hällta årefven å i halsen bakte va dä a stor grop.
»D'ä allt slut mäddä nu, Annersch,» tänkt ja, för Annersch låg sôm han va dö. Men dä va int fritt att ja int tänkt, att Annersch skulle res sä ôpp å säj: »å jasså».
Ja så kom vi te lasarätte å feck ôpp Annersch i sael, där di skull bese'n, ôm dä va nô te gär ve'n. Å så la vi Annersch på ett bol, å lasarättskvennfôlka kom in mä all lavmanger å varktyg å bôrker mä ôljer, som di skull begagn på Annersch.
Mällerti bynnt allt doktarn vräng ôpp ärman å ställ mä bôrkan å klepp å lef mä Annersch, å da bynnt allt Annersch å vackten ôpp.
»Hur står dä te mä gôbben, har gôbben mö plåger,» frågt doktarn.
»Ånä,» sa Annersch han — »fast nock känns dä litt unnlitt.»
»Ja, ja ska allt säj gôbben, att dä ä allt allvarlitt dä här,» sa doktarn. »Han har ett stort hôl i hôvve å hôvvesvårn ä allt mäst åsleten den på'n.»
»Å jasså?» sa Annersch han å drog allt på't.
»Å ena örat ä åsletet,» sa doktarn.
»Å jasså ä dä dä, ja dä va allt kônstitt,» sa Annersch han.
»Å en kan se in i svalje på'n gômmen nacken.»
»Ja dä va allt besönnli, hocken skull ha trott tocke,» sa Annersch han.
»Å d'ä allt frågan, ôm gôbben kan bli bra,» sa doktarn. »Vi vet int om dä int kan te å mä bli dön.»
»Å jasså,» sa Annersch han å gjord ett litt fresten te få ôpp näfven te nacken. »Ja dä blir allt varst för kärnga dä,» la'n te, når'n hadd grönn ätter e stönn.
»Men ja ska allt gär ett försök te lapp ihopp gôbben ja,» sa doktarn, för han ble änn sôm rasen för dä, att inge bet på Annersch, å så bynnt'en å plåstre på'n igän.
Å han lapp allt ihop Annersch, å Annersch han lefver allt än han å ä ve go häls, fast att han ser allt litt skarfvat å lagat ut.
Men når han blir dö en gang å kommer te hemmel å änglan sier te'n: »nu ä du allt sali, Annersch,» så ä dä int fritt att ja int tror att Annersch sier: »å jasså, ä ja dä, hocken skull ha trott tocke!»