Samlade dikter/2/Cither-Spelaren
| ← Mosaik-Tafla från Mosebacke |
|
Vid Dramatiska Theaterns Brand → |
CITHER-SPELAREN.
.Uppå malmen längst en gång
Ryktet vida bar min sång:
I qvarteret alla kände
Citherspelarn, — men hvad hände?
I mitt grannskap kom, o ve!
Snart en Kopparslagare.
Knack, knick, knack, fortissimo!
Hammarn storde sångens ro,
Sårande mitt fina öra ...
Nu för mig hvad var att göra?
Jo, jag hyr mig innan korrt
Andra rum, och flyttar bort.
Snart en blåögd skön Blondine
Genom fenster-jalousi’n
Till sin nya granne skickar
Sångens lön i hulda blickar ...
Se! hon blef för hvar andante
Mera huld och languissante.
Men o, ve! hvad hände då?
Galonerad med tschakot
En kusin i Hebes fönster,
Just af Hercules ett mönster,
Snart min serenad förstör:
Missljud i mitt bröst jag hör.
Martialisk på sitt sätt,
Blandning af off’cer och sprätt,
Snart han började sifflera,
I min solo intonera;
Men — ett moderato är
Bästa spel i slik affär.
Vid hans sida sällan fick
Jag en halft förstulen blick;
Men, var Älskarn ner om brinken,
Opp till mig hon såg i blinken;
Jag dock tänkte: ”nej, ma Chère!
Ingen trio duger här.”
Snart con expressione ljöd,
Saknadens farväl jag böd:
Inom sjelfva hufvudstaden,
Lik den irrande nomaden,
Suckande mitt o och ack,
Drog jag bort med pick och pack.
Men — o, toner! hvart J flyn,
Chaisar à demie fortune,
Vagnar, än på promenaden,
Än till bodarna i staden,
Störde sångens harmoni ...
Snart jag hyr ett nytt logis.
Dock Apollos helgedom
Var bekrigad, hvart jag kom,
Af Titaner, bryggardrängar,
Rop och klatsch vid åkarslängar;
öfverallt hvad dissonans
Inom stadens murar fanns!
Ja, mitt öde var fatalt;
Knappt ett annat hem jag valt,
Knappt begynt en amoroso,
En allegro grazioso,
Förr’n en lismande rival
Sång-Gudinnans hjerta stal.
Snart med cithran på min arm
Långt jag flydde stadens larm;
Men ett orons barn, mitt hjerta,
Var du städs i fröjd och smärta,
Och, hvar du din boning fäst,
Blef du flyktig hyresgäst.