| Petri predikan. | Apostlagerningarna. | Kap. 2. | 305 |
23 honom, som efter Guds faststälda råd och förutseende war utlemnad, hafwen I tagit och genom orättfärdiges händer fastnaglat och dödat.
24 Honom har Gud uppwäckt, sedan han lossat dödens wånda, emedan det icke war möjligt, att han skulle behållas af döden. Ap. G. 3: 15. 4: 10. 10: 40. 13: 30 f.
På det mest öfwertygande sätt wisar apostelen här, att Jesus, som genom så stora tecken och under bewisat sig wara Guds Son, hade blifwit åt dem utlemnad efter Guds betänkta råd och försyn, och att de eljest icke kunnat hafwa magt öfwer honom. Hans kallelse såsom Messias war derigenom icke tillintetgjord, utan twärtom, hans lidande och död woro äfwen i skriften förkunnade. De borde således icke finna någon anstöt uti hans kors och död, utan twärtom en fullbordan af alla messianska profetior, profetiorna om hans död, uppståndelse och upphöjelse. — Ordet wånda kan enligt grundtexten betyda både plågor och band.
25 Ty David säger om honom: ”Jag hade Herren för mina ögon alltid, ty han är på min högra sida, på det att jag icke må wackla. Ps. 16: 8 f.
26 Fördenskull gladde sig mitt hjerta, och min tunga fröjdade sig, och äfwen mitt kött skall hwila på förhoppning.
27 Ty du skall icke lemna min själ i dödsriket och icke låta din helige se förgängelse.
David profeterat om Jesu uppständelse i den 16 psalmen. Genom honom talar Kristus i Anden dessa ord. I lifwet och i döden öfwerlemnade han sig med den fullkomligaste lydnad i sin himmelske Faders wilja. Om ordet dödsriket, jemför 1 Mos. 37: 35. Job 17: 13. Jesu lekamen blef icke lemnad i grafwen så länge, att någon förgängelse kunde inträda.
28 Du kungjorde mig lifwets wägar; du skall uppfylla mig med fröjd inför ditt ansigte”.
Dessa ord höra ännu till profetian, Ps. 16. Lifwets wägar eller wägen till lifwet betyder här uppståndelsen. Genom Jesu uppståndelse är också för oss wägen till lifwet och till ewig fröjd för Herrens ansigte öppnad.
29 I män och bröder, man kan öppet säga till eder om patriarken David, att han är både död och begrafwen, och hans graf finnes ibland oss intill denna dag.
30 Emedan han nu war en profet och wisste, att Gud hade lofwat honom med ed, att en af hans länds frukt skulle sitta på hans tron. 2 Sam. 7: 12. Ps. 132: 11.
31 såg han förut och talade om Kristi uppståndelse, att han icke skulle lemnas i dödsriket, och att hans kött icke skulle se förgängelse.
Eftersom David blef död och begrafwen och icke är uppstånden ifrån de döda, så kunde hans ord i Ps. 16 icke handla om honom sjelf, utan måste wara en profetia om Kristus, som war utlofwad åt David, emedan Messias skulle härstamma från honom. Barn och efterkommande kallades bland Judarna ländens frukt. Messias skulle sitta på Davids tron, se Luk. 1: 32. David såg i anden Kristi uppståndelse.
32 Denne Jesus har Gud uppwäckt, hwarom wi alla äro wittnen.
33 Sedan han nu genom Guds högra hand har blifwit upphöjd och af Fadren fått löftet om den Helige Ande, har han utgjutit detta, som I nu sen och hören;
Aposteln har wisat, att både Jesu korsfästelse och död, och äfwen hans uppståndelse skett till fullbordan af klara profetior, och nu wisar han också, att det är han, som med detta underwerk på pingstdagen fullbordat Joels profetia och utgjutit den Helige Ande, såsom han förut hade lofwat, och sjelf derom fått löfte of Fadren, kap. 1: 4. Joh. 14: 26.
34 ty icke har David farit upp i himmelen, men han säger: ”Herren sade till min Herre: Sätt dig på min högra sida, Ps. 110: 1.
35 till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall”.
Emedan David icke war uppfaren till himmelen, och emedan hans kropp hade sett förgängelsen, så hade profetian i Ps. 16: 10 icke blifwit fullbordad på honom sjelf, och ännu mindre denna profetia i Ps. 110: 1, som handlar icke om David, utan om Davids Son, hwilken David i Anden kallar Herre, och hwilkens upphöjelse på Fadrens högra hand blef för David uppenbarad. Fiendernas läggande till en fotapall betecknar, att de skola blifwa fullkomligt underdåniga. Detta är en liknelse, tagen af det forntida bruket i österlanden, att den besegrade anföraren eller konungen måste lägga sig ned, så att segerwinnaren kunde trampa på hans hals. Detta war ett tecken, att han hade ett fullkomligt herrawälde öfwer den, som så blifwit nedlagd.
36 Derföre må hela Israels hus för wisso weta, att denne Jesus, som I hafwen korsfäst, honom har Gud gjort till Herre och till Kristus.
Detta är nu den kraftiga tillämpningen af Petri tal. Den korsfäste Jesus hafwer Gud uppwäckt och upphöjt till Herre och konung på sin högra hand, han är Kristus-Messias, och en annan skulle de icke wänta.
37 Då de hade hört detta, fingo de ett styng i hjertat och sade till Petrus
_309.jpg&oldid=347821){kind=link}