| Uppmaning till sjelfpröfning. | Till Korintierna. | Kap. 12, 13. | 483 |
wandrat i samma anda? Hafwa wi icke wandrat i samma spår? 2 Kor. 8: 6, 18.
Hafwa wi icke wandrat inwertes i samma anda, nemligen i Kristi anda? Hafwa wi icke, hwad det yttre lefwernet beträffar, wandrat i samma spår, nemligen Kristi fotspår?
19 Åter menen I, att wi förswara oss inför eder. Inför Gud i Kristus tala wi, men allt, mina älskade, för eder uppbyggelses skull. 2 Kor. 5: 12.
20 Ty jag fruktar, att, då jag kommer, jag icke finner eder sådana som jag will, och att jag sjelf af eder befinnes sådan som I icke wiljen, och att trätor, afundsjuka, wrede, partisinne, förtal, örontassel, högmod och oordningar torde finnas bland eder, 2 Kor. 3: 3. Gal. 5: 20. Rom. 1: 29 f. 2 Kor. 4: 21. 2 Kor. 10: 2. 13: 2.
21 och att, wid min återkomst, min Gud förödmjukar mig med afseende på eder och jag måste sörja öfwer många, som förut hafwa syndat och icke bättrat sig, för den orenhet och skörlefnad och liderlighet, som de hafwa bedrifwit.
Förödmjukar, förnedrar, bedröfwar mig för eder motsträfwighets och obotfärdighets skull.
13 Kapitlet.
Uppmaning till sjelfpröfning. Slutönskan.För tredje gången kommer jag nu till eder: ”Efter twå eller tre wittnens utsago skall hwarje sak bestämmas”. 4 Mos. 35: 30. 5 Mos. 17: 6. 19: 15. Matt. 18: 16. Joh. 8: 17. Ebr. 10: 28.
Jag will då pröfwa allt inför ojäfwiga wittnen och iakttaga Herren Jesu föreskrift om den broderliga bestraffningen och bannlysningen. Matt. 18: 15, 16.
2 Jag har förut sagt och jag säger förut, likasom när jag för andra gången war hos eder, så ock nu, frånwarande, till dem som förut hafwa syndat och till alla de öfriga, att när jag kommer åter, skall jag icke skona;
3 eftersom I söken ett prof af den i mig talande Kristus, hwilken hos eder icke är swag, utan är mägtig bland eder.
Detta hade de erfarit, det skulle de och erfara. Hade Kristus warit och bewisat sig ibland dem mägtig genom de wäldiga Andens werkningar, som genom aposteln skett i Korint, så skulle de ock erfara, att samme Kristus skulle wara mägtig att öfwerwinna förderfwet i församlingen.
4 Ty ehuru han blef korsfäst af swaghet, så lefwer han likwäl af Guds kraft. Ty äfwen wi äro swage i honom, men wi skola lefwa med honom af Guds kraft hos eder. Fil. 2: 7 f. 1 Petr. 3: 18.
Om hans korsfästelse war en följd af hans friwilligt åtagna swaghet och wanmagt, så lefwer han likwäl nu af Guds kraft, sammalunda och wi. Ty äfwen wi äro swage i honom, nemligen så att wi i föreningen med honom uppträda, likasom han under sin förnedringstid, i swaghet och wanmagt, men wi skola likwäl lefwa med honom af Guds kraft hos eder. Denna kraft skulle således också bewisa sig mägtig genom aposteln till att stäfja oordningarne och tukta de motsträfwige ibland dem.
5 Försöken eder sjelfwa, om I ären i tron, pröfwen eder sjelfwa. Eller kännen I icke eder sjelfwa, att Jesus Kristus är i eder. Så framt det ej så är, att I icke hållen profwet? 2 Kor. 11: 28.
I stället för att försöka eller fresta Kristus, skulle de försöka sig sjelfwa; i stället för att söka ett sådant prof, som det i v. 3 uppgifna, skulle de pröfwa sig sjelfwa och tillse, om icke Kristus bewisade sin kraft i dem och sin Andes närwaro ibland dem. Saknas alla prof af hans närwaro, så är det ett tecken, att man är affallen ifrån honom och derföre icke håller profwet. 2 Kor. 9: 27. Tit. 1: 16.
6 Men jag hoppas, att I skolen förstå, att wi ej äro sådana som icke hålla profwet.
D. ä.: Att wi icke äro de, som ej ”hålla profwet” i utöfwandet af den apostoliska magten, huru I nu ock mågen befinna eder sjelfwa inför sjelfpröfningen.
7 Men jag beder till Gud, att I icke måtten göra något ondt, icke på det att wi må synas hålla profwet, utan att I mån göra det goda och wi wara såsom hölle wi icke profwet.
D. ä.: Men jag beder till Gud, att I icke måtten göra något ondt, och det önskar jag, icke på det att wi genom eder kristligt rena wandel må synas hålla profwet, såsom de der i sina lärjungars rena uppförande skulle skåda profwet och bewiset af en äkta apostolisk lärarewerksamhet, utan att I mån göra det goda, och wi wara såsom hölle wi icke profwet, enär I gjorden det goda, och således det saknades oss tillfälle att genom kyrkotukt afgifwa prof på wår apostoliska magt och myndighet. Paulus förutsätter den grundsats, att detta hörde till en apostels egenskaper att han kunde bestraffa det onda icke blott med kraft, utan med en omedelbar och synlig werkan. 2 Kor. 5: 4, 5. (Jemför Ap. G. 13: 11). 1 Tim. 1: 20.
8 Ty wi förmå icke något mot sanningen, utan för sanningen.
Wi hafwa således icke någon magt att utöfwa mot eder, om I gören det goda och följaktligen wandren i sanningen, utan att wår magt hafwa wi för sanningen eller till sanningens förmån.
_487.jpg&oldid=348207){kind=link}