| 540 | Kristi omskärelse. | Pauli Bref | Kap. 2. |
9 Ty i honom bor gudomens hela fullhet lekamligen, Kol. 1: 19.
De falska lärarne i församlingen hade af judendomens stadgar och werldswishet eller så kallad filosofi gjort en lärobyggnad, som hade ett stort sken af djupsinnighet, men den gick derpå ut att föra hjertat bort ifrån Kristus; och för att sådan werldswishet warnar aposteln strängeligen, och kallar den ett tomt bedrägeri, och sådan är all förnuftswishet, som för sin forskning icke lägger till grund Kristus Jesus, som har blifwit för oss till wisdom från Gud och till rättfärdighet och till helgelse och till förlossning, 2 Kor. 1: 30. Sådan är också all den werldswishet, hwarmed många i wår tid bjuda till att bortblanda och tillintetgöra kristendomen. Kunskap och lärdom kan hafwa stort wärde och göra mycken nytta, om den will helt och hållet underkasta sig Herrens ord, men så snart den will mästra Guds ord, uttyda det efter eget godtycke eller förkasta något deraf, så försöker den att göra Kristus till sin lärjunge och blifwer likaså förförande som ormen i paradiset, då han höll en föreläsning om wisheten för wår stammoder Eva. Om werldens barnaläror, se Gal. 4: 3, 9. Kristus allena är sanningen och lifwet, och emedan i honom allena bor gudomens hela fullhet lekamligen, så kan ingen rätt andelig kunskap finnas, utom den, som utgår från Kristus; och han sjelf är den personliga ewiga wisheten, Ords. 8. Joh. 1: 5. Wakten eder fördenskull, will aposteln säga, wakten eder för all wishet, som icke är efter Kristus. Det ordet lekamligen wisar oss, att icke blott i Kristi gudomliga natur är hela gudomens fullhet, emedan alla tre personerna i gudomen äro ett och samma wäsende, fastän särskilda i afseende på sättet att wara, utan i Kristi förklarade mandom, i den förhärligade menniskan Jesus, bor också gudomens hela fullhet. Mandomen är fullkomligt upphöjd i gudomen, men den menskliga naturens egenskaper äro derigenom ingalunda upphäfda, utan upphöjda till oändlig fullkomlighet och härlighet. Från gudomens fullhet i den förklarade menniskonaturen meddelar Kristus gåfwor och krafter åt menniskorna och werkar en ny skapelse. Ef. 4: 8.
10 och I ären uppfylda i honom, som är hufwudet för allt herradöme och all wäldighet.
I kraft af trosföreningen med Kristus äro ock de troende uppfylda med Guds fullhet; alla Guds härliga egenskaper blifwa äfwen deras. ”I hafwen det allesamman, när I hafwen Kristus.” L. — I behöfwen då icke se eder om efter något annat till salighet. Kristus är i anseende till den menskliga naturen upphöjd öfwer alla änglar, högre än himlarne och insatt såsom Herre och Konung öfwer allting. Ps. 2. Fil. 2: 9–11.
11 i hwilken I ock hafwen blifwit omskurna med en omskärelse, som icke är gjord med händer, genom afklädandet af köttets syndakropp, genom Kristi omskärelse, 5 Mos. 10: 16. Fil. 3: 3.
I Kristus hafwen I den sannskyldiga, renande och helgande omskärelsen, som den utwertes på kroppen skedda omskärelsen förebildade, hwilken senare omskärelse fördenskull icke mer behöfwes. Omskärelsen i Kristus, som är den nya födelsen, består i afklädandet af köttets syndakropp, i afklädandet af hela den gamla menniskan, alla synder till deras skuld, fördömelse och wälde, och slutligen hela kroppens afklädande i döden, och förebildades i gamla testamentet genom afskärandet och bortkastandet af förhuden, hwilken war en bild af hela menniskans synduppfylda natur. Detta är genom Guds egen werkan skedt i Kristi omskärelse, som är dopet, v. 12, af Kristus för oss insatt i omskärelsens ställe, hwilken war en skugga af det tillkommande, v. 17.
12 med honom begrafna i dopet, i hwilken I ock hafwen blifwit uppwäckta med honom genom tron af Guds werkan, som har uppwäckt honom från de döda. Rom. 6: 3 f. Kol. 3: 1.
I dopet äro wi medbegrafna med Kristus, d. ä. Kristi död i wårt ställe, som med begrafningen bekräftades, tillräknas och tilldömes oss så alldeles i dopet, som om wi sjelfwa dött för wåra synder; och såsom wi i dopet äro meddöda och medbegrafna med Kristus, så äro wi ock i dopet meduppwäckta med honom, Rom. 6: 6, genom tron. Genom tron på Kristus, att hans död borttagit wåra synder och hans uppwäckelse är wår uppwäckelse, uppstår och förwerkligas i oss Kristi uppwäckelse, den nya menniskan, förmedelst hwilken den gamla dör. Tron är af Guds werkan med dopet, som innefattar hela evangelii predikan, att Guds nåds tillsägelse och tillegnelse i Kristus. Det är genom samma Guds werkan, genom hwilken han uppwäckte Kristus, då han war död för wåra synder, som han uppwäcker i oss tron och skapar i oss det nya lifwet i Kristus, och just derföre ock slutligen uppwäcker den dödliga kroppen. Rom. 8: 11. I Mark. 16: 16, står det ordet 'tror före det ordet blifwer döpt, men här nämnes tron efter dopet, och härmed har Guds Ande wisat oss, att tron och dopet, dopet och tron icke så skiljas åt, så att det ena måste föregå det andra, utan Herrens Ande skänker tro och lif genom dopet, och derföre kallas det nya födelsens bad.
13 Äfwen eder, som woren döda i edra öfwerträdelser och i edert kötts förhud, eder har han gjort lefwande med honom, sedn han har förlåtit oss alla öfwerträdelserna Ef. 2: 1, 5, 11.
14 och utplånat handskriften i stadgar, som war mot oss och låg oss i wägen, och den har han tagit bort och fastnaglat den wid korset.
Aposteln förklarar widare, huru wi i dopet äro med Kristus uppståndne och hafwa undfått ett nytt, andeligt lif och dermed rätt till det ewiga lifwet; och detta har skett derigenom att han efterskänkt eller förlåtit oss alla wåra öfwerträdelser och synder; och synderna har han förlåtit oss, i det han utplånade den handskriften i
_544.jpg&oldid=348366){kind=link}