| 634 | Kristus wårt föredöme. | Petri Första Bref. | Kap. 2, 3. |
bör tacka Herren, då man för wälgerningars skull måste lida, och genom Guds barmhertighet tider med stilla tålamod. Se Matt. 5: 11.
21 Ty dertill ären I kallade, emedan äfwen Kristus har lidit för oss och lemnat oss en föresyn, på det att I skullen efterfölja hans fotspår, Matt. 16: 24. Joh. 13: 15. Fil. 2: 5.
22 hwilken icke gjorde någon synd, och i hwilkens mun intet swek wardt funnet, Es. 53: 9. 2 Kor. 5: 21. 1 Joh. 3: 5.
23 hwilken, när han blef smädad, icke smädade igen, och när han led, icke hotade, utan öfwerlemnade det åt den som rätt dömer, Matt. 27: 39 f. Joh. 8: 48 f.
24 hwilken wåra synder sjelf bar på sin kropp upp på trät, på det att wi skulle wara döda från synderna och lefwa för rättfärdigheten, ”genom hwilkens sår I hafwen blifwit helade”. Es. 53: 5. Rom. 6.
Dertill ären I kallade, nemligen att lida och tåla allt i Kristi efterföljelse. Kristus är salighetens höfding, sina trognas medlare, öfwersteprest och konung, men han är också det heliga exempel och föredöme, som de skola genom hans Ande följa och söka att likna. Om hans renhet, helighet och tålamod såsom ett stilla offerlam, se Es. 53: 7. Matt. 27: 39–49. Joh. 8: 48–50. (V. 23, 24) Fastän han är den tillkommande domaren öfwer lefwande och döda, så näpste han icke sina anklagare, bespottare och falska wittnen; han öfwerlemnade allt detta åt den himmelske Fadren, som rätt dömer. Såsom i det gamla testamentet de offrande lade sina händer på djuren, som skulle offras, och dermed lade sina synder på offren, så att, då dessa brändes, äfwen synden blef liksom uppbränd, tillintetgjord samt försonad genom offrets blod, se 3 Mos. 4: 29, så woro, i ordets fulla mening, alla wåra synder lagda på Kristus, det rätta offerlammet, och i hans lekamen, som led döden för oss, blefwo wåra synder med honom uppburna på korsets trä, såsom på altaret, och sålunda borttagna från oss. Derföre hänwisar Johannes till honom och säger: Se, Guds Lam, som borttager werldens synd. Joh. 1: 29. Äro således genom Jesu offerdöd wåra synder offrade, så äro wi genom hans död försonade med Gud; och i stället för att såsom syndens trälar och wredens barn fortfara under lagens förbannelse, låtom oss framgå till nådastolen i tro på Herren Jesus och genom hans död dö ifrån det gamla wäsendet, dö ifrån synden och med honom uppstå till ett nytt lif, att lefwa för rättfärdigheten, se Rom. 6: 6. I Jesu sår är ewig helbregdagörelse för själen, hans död är själens lif och helsa. — En stor del af de kristna i Rom woro slafwar. Ingen fri romersk borgare kunde straffas med korsfästelse, ehwad brott han begick, utan detta nesliga dödssätt bestämdes i lagen blott för sådana förbrytare, som woro trälar. Det swåraste jordiska lidande, som någon af dessa kristna möjligen kunde komma att utstå, war således att dö på ett kors, och äfwen dertill skulle de wara beredwillige af kärlek till honom, som lidit döden på korset för dem. — Gisselslag och hudflängning måste dessa slafwar ofta utstå, och då skulle de tänka på Jesu hudflängning och hans många sår. — Blott de, som äro pånyttfödda, äro helgade genom Jesu sår, ty kraften af hans lidande och död och af hans heliga blod har i deras hjertan werkat det nya lifwet och den rätta helbregdagörelsen.
25 Ty I woren willfarande såsom får, men nu ären I omwända till edra själars herde och biskop. Es. 53: 6. Hes. 34: 5 f. Joh. 10: 11 f. Ebr. 13: 20.
Genom sitt lidande har Kristus efter profetians ord frälst oss ifrån synden och förtappelsen, ty wi gingo alla uti willfarelse såsom får, Es. 53: 6, men han kom och blef den gode herden, som gaf sitt lif för fåren. Han söker de förtappade, willfarande fåren; och dem, som låta sig finna, lägger han på sina axlar med glädje, gör dem helbregda, föder dem på en grön äng, förer dem till friskt watten och bewakar och wårdar dem alltid. Ordet biskop betyder en som har tillsyn, wård och wakt. ”Guds Son är för wår skull kommen, att han skulle blifwa wår herde och biskop; han gifwer oss sin Ande, förer oss på bete och leder oss med sitt ord, så att wi nu weta huru oss hulpet är. Derföre, om du känner, att dina synder genom honom äro borttagna, så är du hans får, han är din herde; han är din biskop, du är hans själ”. L.
3 Kapitlet.
Äkta makars inbördes pligter. Uppmaning till hwarjehanda kristliga dygder.Sammalunda waren ock I hustrur edra män undergifna, på det att, äfwen om några icke tro ordet, de genom hustrurnas umgängelse må winnas utan ord, 1 Mos. 3: 16. 2 Kor. 14: 34. Ef. 5: 22. Kol. 3: 18. Tit. 2: 5.
2 när de förmärka eder kyska umgängelse i fruktan;
3 hwilkas prydnad icke ware den yttre, af hårflätor och guldsmycken eller klädedrägter, 1 Tim. 2: 9.
4 utan hjertats fördolda menniska, med den saktmodiga och stilla andens oförgängliga wäsende, som är kostbart inför Gud. Rom. 7: 22. 2 Kor. 4: 16.
Om kristnas pligter mot öfwerhet och husbönder har aposteln i det föregående talat, och nu följer ett annat wigtigt stycke af den kristliga hustaflan, nemligen huru hustrurna skola förhålla sig mot sina män samt i hela sin umgängelse och wandel. Icke blott då männen äro sanna kristna, utan också då männen äro oomwända, ja, till och med om de äro hedningar, såsom ofta händer i början, då kristendomen
_638.jpg&oldid=348638){kind=link}