| 60 | Gud tilltalar Job. | Jobs Bok. | Cap. 38 |
uppslagen bok med både stjereskrift och blosterskrift och mångfaldiga annat slags skrift om himlens och jordens HErre, som skapat och upphåller allting. Men isynnerhet är den Heliga Skrift för den pånyttfödde menniskan ett lefwande ord, hwaruti Herren sjelf talar till hennes hjerta. Ofta får den menniskan genom särdeles lefwande intryck af något ställe i Skriften likasom ett nytt ljus, en ny uppenbarelse. För den menniskan wisar sig också Herrans uppenbarelser uti sådana skickelser, hwaruti andra menniskor se endast en slump eller en händelse. Men någon slump finnes icke, och händelserna styras af den himmelska konungahanden. Matth. 10: 29. I Gamla Testamentet war kunskapen om Gud och om Hans underbara wägar icke så klar, som den blifwit igenom Evangelii ljus i Nya Testamentet. Men äfwen i Nya Testamentet måste Herrans trogna med ödmjuk öfwerlåtenhet åt Herran bekänna, att de icke kunna fatta Hans outransakliga styrelse i den enskilda händelsernas gång, och ännu mera war en sådan ödmjuk öfwerlåtenhet nödwändig uti Gamla Testamentet. Barnaskapets klara blick i den himmelske Fadrens stora hushållning war icke möjlig, så länge det fulla barnaskapets tilgång till Fadren i enfödde Sonen ännu icke war så öppnad. Se Joh. 1: 12. Joh. 15: 15.
2. Hwilken är den, som i sina tankar så fela will, och talar så med oförnuft?
Herren wänder först sitt tal till Job och gifwer honom swar, såsom han hade önskat. Detta swar är en outsägligt nådig tillrättawisning. Job hade felat i sitt tal, och nu blifwer han underwisad af Herran sjelf. Den, som beder Herran om upplysning, blifwer också af Honom upplyft. Att Job hade syndat med sina ord hindrade icke Herran ifrån denna underbara tillrättawisande uppenbarelse. Häraf se wi både Guds rättfärdighet och barmhertighet. Wi lära också, huru försigtig man bör wara uti hwarje ord man talar, isynnerhet då, när utan talar om Herran, om Hans ord och om Hans wägar. För hwart och ett fåfängt ord, som menniskorna tala, skola de göra räkenskap på domedag. Matth. 12: 36.
3. Gjorda dina länder såsom en man: jag will fråga dig? säg, är du så klok?
Gjorda dina länder m. m., d. ä. rusta dig till striden. Se cap. 9: 32; cap. 31: 35.
4. Hwar war du, då jag grundade jorden?* Säg mig: *Ords. 8: 29.
Denna och alla de följande frågorna skola wisa både Job och oss alla, att wårt förnuft och wår insigt äro långt ifrån tillräckliga att kunna fatta Guds werldsregering och hela sammanhanget af Hans skickelser. Äfwen om en menniska uppnår en hög ålder, så är hon likwäl såsom ett barn i jemförelse med werldens ålder. Det föregående af Guds werldsregering har ingen sett; ty ifrån begynnelsen har ingen menniska warit närwarande; hwad som skall följa kan icke heller någon se, ty framtiden och ewigheten äro för menniskan förborgade, så att hon icke wet mera derom, än hon får weta af Guds ord. Och äfwen af det närwarande kan menniskan icke öfwerskåda mer än en liten fläck af werldens stora skådeplats. Huru högst otillbörligt är det derföre, att den kortlifwade, korttänkta och kortsynta menniskan wågar att fälla sjelfkloka omdömen om den allsmäktige Gudens alltomfattande styrelse.
5. Wet du, ho henne hafwer satt sitt mått; eller ho hafwer dragit något snöre öfwer henne?
6. Eller hwaruppå står hennes fotafäste; eller ho hafwer henne en hörnsten lagt?
7. Då morgonstjernorna tillsammans lofwade mig; och alla Guds barn* fröjdade sig. *Job 1: 6: cap. 2: 1.
Då Gud skapade werlden, fröjdade sig morgonstjernorna och lofwade Herran. De prisade Honom för den nya skapelsen, som de då fingo skåda. Med morgonstjernorna menas ljusets englar, den himmelska skapelsens innewånare, hwilka här äfwen kallas Guds barn, emedan de i den stora pröfningen, som öfwergick englawerlden, blefwo beståndande, då djefwulen och hans englar föllo. Genom denna ståndaktighet uppstod hos dem den fria kärleken till sin himmelske Fader, den fria lydnaden och det fulla, fria himmelska lif, hwarigenom de kommo i åtnjutande af den stora härligheten, som war nådelönen för deras fria kärlek och lydnad. De blefwo derigenom för alltid stadfästade i sanningen.
8. Ho hafwer tillslutit hafwet med sina dörrar,* då det utbrast såsom utur moderlifwet? *Job 26: 10. Ps. 104: 9.
I v. 5—7 beskrifwes skapelsen under bilden af ett hus, som uppbygges; men här öfwergår bilden till en annan liknelse, hwaraf wi kunna finna, att hafwet först war inneslutet i jordens sköte såsom i ett moderlif. Se 1 Mos. 1: 2. 2 Petr. 3: 5. 1 Mos. 7: 11.
9. Då jag klädde det med skyar; och inwefwade det i töcken, såsom i lindakläder;
Detta syftar på andra skapelsedagen. 1 Mos. 1: 6, 8, och cap. 2: 6.
10. Då jag förtog det dess stod med min damm; och satte det bom och dörrar före;* *1 Mos. 1: 9. Ps. 33: 7. Jer. 5: 22.
Här åsyftas isynnerhet tredje skapelsedagens werk.
11. Och sade: Allt här intill skall du komma och icke widare; här skola dina stolta böljor sätta sig.
12. Hafwer du i din tid budit morgonen; och wisat morgonrodnaden sitt rum?
13. Att jordens ändar måga fattade warda; och de ogudaktige der utskuddade blifwa?
Jorden, som om natten är inwecklad i mörker, blifwer af morgonrodnaden liksom fattad
_064.jpg&oldid=344731){kind=link}