Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 226.jpg

Den här sidan har korrekturlästs
222 Ps. 143, 144. Psaltaren.

Denna härliga bön måste Guds folk dagligen bedja, för att alltid blifwa ledsagade på den rätta wägen och bewarade från alla afwägar på hela deras wandring till ewigheten. Den jemna wägen är nådens wäg, den smala wägen, som förer till ewinnerligt lif och tillika den wäg, på hwilken menniskan under faror, frestelser och snaror, som i denna werlden läggas för hennes fötter, kan wandra trygg till himmelen.

11. HERre, wederqwick mig för ditt namns skull; för min själ utur nöden, för din rättfärdighets skull.

12. Och förgör mina fiender* för din godhets skull; och förgör alla dem, som min själ bedröfwa; ty jag är din tjenare.† *Ps. 136: 17, 18. †Ps. 86: 16. Ps. 116: 16.

Denna Psalm, som är den sjunde af Botpsalmerne, är wäl till hufwudinnehållet lika med de föregående, så att den sanna bättringsordningen uti alla är innehållen, men särskilda läror och underwisningar innehållas i alla, och i denna sista hafwa wi isynnerhet den nödwändiga anwisningen, att dagligen bedja om den Helige Andes upplysande och ledsagande nåd, för att lyckligt kunna fullända loppet och winna kronan.

144. Psalm.

Segersång. Orätt, rätt sällhet.

En Psalm Davids. Lofwad ware HERren, min tröst, den mina händer lärer strida och mina fingrar örliga.* *2 Sam. 22: 35. Ps. 18: 3540.

2. Min barmhertighet och min borg, mitt beskärm och min hjelpare, min sköld, på den jag tröstar;* den mitt folk under mig twingar. *Ps. 18: 2, 3.

3. HERre, hwad är menniskan, att du så låter dig wårda om henne?* Och menniskones Son, att du så aktar uppå honom?† *Job 7: 17. Ps. 8: 5. Ebr. 2: 6. †Ps. 39: 12. Ps. 62: 10.

4. Är dock menniskan lika som intet:* hennes tid går bort såsom en skugga.† *Job 8: 9; cap. 14: 2. †Ps. 102: 12.

5. HERre, böj din himmel, och stig här ned; tag uppå bergen att de ryka.* *Ps. 18: 8, [et]c. Ps. 104: 32.

Då Herren uppenbarade sig i eldstoden och molnstoden för Israels folk, så war det såsom ett himmelens nedböjande till jorden, och så är himlen nedböjd till jorden för alla sanna trogna; de hafwa i tron redan på jorden sin umgängelse i himmelen, ty himlen är af Herren sjelf nedböjd till dem, så att de hafwa hufwud och hjerta i himmelen, medan fötterna ännu wandra på jorden. Men då Herren böjer himmelen till att döma werlden, då stjernorna falla och himmelens krafter bäfwa, så förgås äfwen jorden och de ting, som derpå äro, och alla ogudaktige blifwa då dömde med den afgörande domen, såsom Egyptierne, då Herren böjde himmelen öfwer dem, fingo sin dom i Röda hafwet.

6. Låt ljunga, och förströ dem; skjut dina skott och förskräck dem.

Se Es. 66: 15.

7. Sänd din hand af höjden, och förlossa mig; och fräls mig ifrån stora watten,* ifrån de främmande barns† händer. *Ps. 18: 17, 18. †Ps. 18: 45, 46.

8. Hwilkas lära är onyttig, och deras gerningar falska.

(V.&bnsp;7.) Nöd och bedröfwelse liknas ofta wid stora watten, se Ps. 18: 17, 18. De främmande barn äro alla, som icke äro Guds barn och aldrig wilja blifwa det, hwilka Johannes Döparen kallar huggormar och om hwilka Christus säger: I ären af den fadren djefwulen. Joh. 8: 44. För Israels folk woro alla afgudadyrkare de främmandes barn. Då läran är i grunden falsk (v. 8), så äro gerningarne också alltid falska; utan en i hufwudsaken rätt lära är ingen sann tro möjlig, och utan sann tro kunna gerningarne i sin innersta grund icke wara goda, emedan de icke äro werkade af Guds Anda.

9. Gud, jag will sjunga* dig en ny wisa; jag will spela dig på psaltare af tio strängar. *Ps. 18: 50, 51.

En ny wisa är den lofsång, hwarmed en menniska, som funnit nåd hos Gud, kan prisa Herran och säga med Apostelen: mig är barmhertighet wederfaren. Den menniskan, som fått nytt lif af Herran, lärer så känna Gud, som hon aldrig känt Honom förut, hon lefwer med tron i en ny werld, och äfwen det lekamliga lifwet har för henne en ny gestalt och en ny betydelse.

10. Du som gifwer konungen seger; och förlöser din tjenare David ifrån den ondas mordswärd.

David war blott i förebild den Konung, som här menas. Konungen sjelf är Christus och med Honom Hans församling, som i Honom är af Davids stam. Den ondas mordswärd äro antingen onda menniskor eller syndens och werldens makt, som den onde anwänder såsom redskap för att förfölja och motarbeta Christi rike.

11. Förlös mig ock, och hjelp mig ifrån de främmande barns hand; hwilkas lära är onyttig, och deras gerningar falska.

Se v. 8.

12. Att wåra söner måga uppwäxa i deras ungdom såsom plantor; och wåra döttrar såsom beprydde swalar, såsom palats:* *Job 21: 11.

Beprydde swalar, grt.: hörnpelare.