| 470 | Straffpredikan. | Propheten Jeremia. | Cap. 11. |
för ögon är. Jag swarade och sade: Ja, HERre, det ske alltså. *1 Mos. 15: 7; cap. 26: 3; cap. 28: 4.
Med ordet I, v. 2. menas Jeremias och andra trogna propheter i folket. Om det ordet förbannad, v. 3, se 5 Mos. 27: 26. Synden är skiljsmessa ifrån Gud. Den, som utesluter sig sjelf från förbundet med Gud, ådrager sig derigenom friwilligt den förbannelse, som synden medförer. Den, som genom tron är innesluten i förbundet, är frälst och wälsignad; den, som står utom förbundet, är ett wredens barn och är ännu under lagens förbannelse. Gal. 3: 10. Trons förbund med Gud war nödwändigt till frälsningen, såwäl i det Gamla som i det Nya Testamentet, fästan förbundets grundwal då war mindre klart uppenbarad än nu.
6. Och HERren sade till mig: Predika alla dessa orden uti Juda städer, och uppå gatorna i Jerusalem, och säg: Hörer detta förbunds ord, och görer derefter.
7. Ty jag hafwer betygat edra fäder, ifrån den dagen, jag dem utur Egypti land förde, intill denna dag, och betygade städse, och sade: Hörer min röst.
8. Men de hörde intet, och böjde ej heller sina öron härtill, utan hwar och en gick efter sitt onda hjertas tycke; derföre will jag ock öfwer dem gå låta alla detta förbunds ord, det jag dem böd, att de göra skulle, och de dock derefter icke gjort hafwa.
Den, som icke genom tro och lydnad emottager förbundets wälsignelse: har öfwer sig den förbannelse, som förbundsorden förkunna öfwer de otrogna. Se Marc. 16: 16. Joh. 3: 18.
9. HERren sade till mig: Jag wet wäl, huru de i Juda och Jerusalem gadda sig tillhopa.
10. De wända sig till sina förfäders synder, hwilka mina ord ej heller höra wille; utan följde också andra gudar efter, och tjente dem; alltså hafwer Israels hus och Juda hus nu (allestädes) brutit mitt förbund,* det jag med deras fäder gjort hafwer. *Jer. 9: 13.
11. Derföre si, säger HERren: Jag will låta en olycka gå öfwer dem, den de icke undkomma skola; och när de ropa till mig, så will jag icke höra dem.* *Ps. 18: 42. Ords. 1: 28. Es. 1: 15. Jer. 14: 12. Hes. 8: 18. Mich. 3: 4.
Förut hade de låtit Herran genom propheterna ropa förgäfwes, men slutligen ropa de i straffdomen förgäfwes om räddning. Men genom sann bättring och tro kunde hwar och en, som wille, ännu söka och finna nåd till själens frälsning, fastän det war för sent att bedja om frälsning från det timliga straffet öfwer folket.
12. Så låt då Juda städer, och Jerusalems inbyggare gå bort, och ropa till de gudar, åt hwilka de rökt hafwa; men de skola icke hjelpa dem i deras nöd. *5 Mos. 32: 37, 38.
13. Ty så många städer, så många gudar hafwer du, Juda;* och så många gator, som i Jerusalem äro, så många blygdealtare hafwen I uppsatt, till att röka för Baal. *Jer. 2: 28.
Så hafwa hedningarne en stor mängd små afgudar och altaren på alla gator, utom de stora afgudarna i deras tempel. Så har hwarje från Herran affallet folk både otaliga enskilda synder och stora samhällssynder.
14. Så bed nu du icke för detta folk, och haf ingen åkallan eller bön för dem;* ty jag will icke höra dem, när de ropa till mig i sin nöd. *Jer. 7: 16; cap. 14: 11.
Se Jer. 7: 16.
15. Hwad hafwa mina wänner till att skaffa i mitt hus? De bedrifwa all skalkhet, och mena, det heliga köttet skall taga det bort af dem; och när de illa göra, så äro de glade deröfwer.
Om ordet wänner se Matth. 22: 12. Då de obotfärdiga Judarne på den tiden syndade, så trodde de, att det heliga köttet af offren skulle borttaga synden ifrån dem. Så tro många okunniga namnchristna, att de genom gudstjenst, skriftermål och nattwardsgång skola utan bättring få förlåtelse för sina synder! men dermed synda de ännu mera, ja, de blifwa säkra i synden!
16. HERren kallade dig ett grönt, skönt, fruktsamt oljoträd; men nu hafwer Han med ett stort mordskri upptändt en eld deromkring, så att dess qwistar måste förderfwade warda.
Såsom ett träd förtorkar, då ett eld upptändes deromkring, så skulle Judafolket borttorka och förderfwas genom krigets låga.
17. Ty HERren Zebaoth, som dig planterat hafwer, hafwer lofwat dig ondt, för israels hus, och Juda hus ondskas skull, den de bedrifwa, så att de förtörna mig, i det de röka för Baal.
18. HERren hafwer mig det uppenbarat, så att jag det wet; och wiste mig, hwad de hafwa för händer:
19. Nemligen, att de wilja slagta mig, likasom ett armt får: ty jag wisste icke, att de emot mig rådslagit hade, och sagt: Låt oss förderfwa trädet med sin
_474.jpg&oldid=345854){kind=link}