| Baruchs Bok. | Cap. 3, 4. | 103 |
skola; ty alla wåra fäders missgerningar, som för dig syndat hafwa, gå oss till hjertat;
8. Wi som nu i wårt fängelse äro, dit du oss bortdrifwit hafwer, till en försmädelse, till en banna och styggelse* för alla wåra fäders missgerningars skull, som ifrån HErran sin Gud afwikit hafwa. *5 Mos. 28: 37. Bar. 2: 4.
9. Hör, Israel. lifsens bud,* tag grant wara deruppå, och behåll dem wäl. *5 Mos. 30: 19, 20.
10. Huru kommer det till, Israel, att du i hedningars land försmäktas?
11. Att du i främmande land är? Att du orenar dig ibland de döda?* Att du ibland dem räknad är, som i helwetet fara? *4 Mos. 19: 11.
12. Det är saken, att du wishetens brunn* öfwergifwit hafwer. *Jer. 2: 13. Syr. 1: 5.
13. Hade du på Guds wäg blifwit, du hade wäl allestädes i frid bott.* *Es. 1: 19.
14. Så lär nu den rätta wisheten, på det du må förfara, ho den är, som ett långt lif, gods, fröjd och frid gifwer.
15. Hwilken wet hwar hon bor? Hwilken hafwer i hennes kammare warit?
16. Hwar äro hedningarnas förstar, som råda öfwer wilddjuren på jorden?
17. De der spela med himmelens fåglar, de der silfwer och guld församla, der menniskorna sin tröst på sätta, och kunna aldrig mätta deraf warda;
18. Ty de förwärfwa penningar, och lägga sig der winning om, och är dock alltsammans fåfängt;
19. De äro utrotade och uti helwetet farne, och andra äro i deras rum komne.
20. De efterkommande se wäl ljuset,* och bo på jorden, och drabba dock icke på den wägen, der man wishet finner;† *Rom. 1: 20. †Wish. 13: 1.
21. Ty de förakta henne; der till hafwa ock deras barn wille gångit
22. I Canaan hörer man intet af henne; i Theman ser man henne intet.
23. Hagars barn söka wäl efter den jordiska wisheten; desslikes de köpmän af Meran, och de i Theman, hwilka sig kloka tycka låta; men de drabba dock icke på wägen, der man wishet finner.
24. O! Israel, huru härligt är HErrans hus; huru widt och stort är dess bonings rum?
25. Det hafwer ingen ända, och är omäteligen högt.
26. Det woro i förtiden resar,* stora namnkunniga män, och gode krigsmän; *1 Mos. 6: 4.
27. De samma utwalde HErren intet, eller uppenbarade dem förståndets wäg;
28. Och efter de icke hade wisheten, äro de uti sin dårskap förgångne.
29. Hwilken är faren upp i himmelen, och hafwer hemtat henne, och fört henne neder af skyn?* *5 Mos. 30: 12. Rom. 10: 6.
30. Hwilken hafwer öfwer hafwet farit, och funnit henne, och för kosteligt guld hemfört henne?
31. (Summa) Det är ingen, som wägen wet dit, der man wishet finner.
32. Men den all ting wet, Han känner henne, och hafwer genom sitt förstånd funnit henne; den der jorden af ewig tid beredt hafwer, och uppfyllt henne med allahanda djur.
Af ewig tid, det är af werldens begynnelse, eller af en ganska lång tid. Se 1 Mos. 13: 15. 1 Mos. 17: 7.
33. Den der ljuset uppgå låter, och när Han kallar det igen, så måste det lyda Honom.
34. Stjernorna lysa i deras ordning med glädje; *1 Mos. 1: 16.
35. Och när Han kallar dem, så swara de: Här äro wi; och lysa med glädje för Hans skull, som dem skapat hafwer.
36. Detta är wår Gud, och ingen kan wid honom liknas;* *1 Chrön. 17: 20. Es. 46: 9. Jer. 10: 6, 7.
37. Han hafwer wishet funnit, och gifwit henne sinom tjenare Jacob, och Israel, sinom älskeliga.
38. Sedan hafwer hon synts på jorden, och med menniskorna bott.
4. Capitel.
Löfte om förlossning.Denna wisheten är den boken om Guds bud och om lagen den ewig är: alla de henne hålla, de skola lefwa; men de som öfwerträda henne, de måste dö.
2. Wänd dig åter dertill, Jacob, och tag der wid; wandra efter ett sådant ljus, som för dig lyser.
_891.jpg&oldid=347010){kind=link}