| 676 | Josia renar templet. | 2 Konunga-Boken. | Cap. 23. |
och gjorde ett förbund för HERran, att de skulle wandra efter HERran och hålla Hans bud, wittnesbörd och rätter af allt hjerta och af all själ, att de skulle upprätta detta förbunds ord, som skrifne stodo uti denna bok; och allt folket trädde uti förbundet. *2 Kon. 11: 14.
Intill en stod, d. ä. ett slags upphöjd thron i tempelgården, inrättad för konungarne, cap. 11: 14. Konungen försökte nu att åstadkomma ett allmänt och högtidligt återupprättande af det förbund mellan Herran och folket, som blifwit upprättadt i Abraham och sedan genom Mose. De tio budorden, som utgjorde förbundets grundwal, och andra hufwudstycken af lagen, blefwo nu högtidligt upplästa.
4. Och konungen böd öfwerstepresten Hilkia och presterna af det andra skiftet och dörrwaktarena, att de skulle utkasta af HERrans tempel allahanda tyg, som till Baal och lunden* och all himmelens här gjordt war; och de brände det upp utanför Jerusalem i Kidrons dal, och stoftet deraf wardt buret till BethEl. *2 Kon. 21: 7.
Med askan af de förbrända afgudarne wille Josia förorena afgudaplatsen i BethEl, der afguderi blifwit bedrifwet allt sedan Jerobeams tid. Juda konungar hade efter de tio stammarnes bortförande en stor inflytelse öfwer Samariterna, som sedan bebodde landet.
5. Och han afsatte de Camarim, * hwilka Juda konungar stiktat hade, till att röka på höjderna uti Juda städer och omkring Jerusalem; desslikes Baals, solens, månens, planeternas och all himmelens härs rökare.† *Os. 10: 5. Zeph. 1: 4. †2 Kon. 21: 3.
Camarim, d. ä. afgudaprester.
6. Och lät föra lunden * utur HERrans hus utanför Jerusalem i Kidrons bäck; och brände honom upp i Kidrons bäck, och gjorde honom till stoft, och kastade stoftet uppå det meniga folks grifter. *2 Chrön. 34: 4.
Lunden, se cap. 21: 7. Konungen lät kasta den orena askan efter afgudabilden öfwer afgudadyrkares grafwar, för att hos de lefwande wäcka afsky för allt afguderi. Men det war tillika en sinnebildlig handling af djup betydelse. Dermed wisades, att syndares skuld och öfwerträdelse hwila öfwer deras graf och följa dem in i ewigheten. De obotfärdiga dö, och deras synder blifwa på jorden förwandlade såsom en till aska förwandlad afgud, men hwarje synd har uti sig en aska, en oförstörbar del, som icke kan genom någon brand tillintetgöras. Denna aska blandar sig med de obotfärdigas stoft, och följer dem inför domen och ännu längre.
7. Och han bröt bort de roffarehus, som woro wid HERrans hus, der qwinnor uti wäfde tapeter till lunden.
Roffare, se 1 Kon. 14: 24. Rom. 1: 26, 27. Wid afgudafesterna begagnades tält till de syndastyggelser, som då utöfwades.
8. Och han lät församla alla presterna utur Juda städer, och orenade de höjder, der presterna rökte, ifrån Geba allt intill BerSeba; och han bröt bort portaltarena,* som woro uti ingången i Josua stadsfogdens port, hwilka woro på wenstra sidan, der man går till stadsporten. *Jer. 11: 13.
Geba låg i Benjamins stam wid norra gränsen, 2 Sam. 5: 25, och BerSeba i Juda stam wid södra gränsen; således lät Josia rena landet från den ena ändan till den andra.
9. Dock offrade icke höjdernas prester någon tid på HERrans altare i Jerusalem, utan åto af det osyrade brödet ibland sina bröder.
De Leviter, som hade deltagit i afgudatjensten på höjderna, fingo icke offra på Herrans altare, men de fingo åtnjuta underhåll af helgedomens inkomst, såsom de öfriga presterna, 3 Mos. 21: 22.
10. Han orenade ock Tophet uti Hinnoms barns dal, att ingen skulle låta gå sin son eller sin dotter genom eld för Molech;
Tophet war ett ställe i Hinnoms barns dal, söder om Jerusalem, der menniskor offrades åt Moloch. Molochs tempel och afgudabild lät Josia förstöra samt ditföra en hop af orenlighet. Det blef en samlingsplats af allt hwad orent war, som utfördes ifrån staden; och för att uppbränna detta, underhölls der en beständig eld. Genom orenligheten och elden blef denna dal en bild af helwetet.
11. Och tog bort de hästar, hwilka Juda konungar åt solen uppsatt hade i ingången åt HERrans hus till NethanMelechs åminnelse, kamererarens, som i Parvarim war; och solens wagnar brände han upp i eld;
Perserna och Grekerna underhöllo wagnar och präktiga hästar till solens ära, och äfwen detta bruk hade blifwit infördt i Jerusalem. Afgudawagnar af ofantlig storlek, på hwilka afgudabilderna föras, äro ännu i bruk i Indien.
12. Så ock altarena på taket* i Ahas sal, den Juda konungar gjort hade; och de altaren, som Manasse gjort hade uti de twå gårdar åt HERrans hus,† bröt konungen bort, och lopp dädan, och kastade deras stoft i Kidrons bäck. *Jer. 19: 13. Zeph. 1: 5. †2 Kon. 21: 5.
13. Och de höjder, som för Jerusalem woro, på högra sidan wid berget
_686.jpg&oldid=343844){kind=link}