Wikisource

Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/307

Den här sidan har korrekturlästs

så brukades dock något, som liknade wåre Dragoner, lätt folk, som snart war til häst och snart til fot[1]: detta Rytteri war delt i flockar[2] på sidorne af Slaktordningen, der ock wissa fylken eller fläkten gerna stälte sig från sielfva hären afskilde, at låta se sin tapperhet fram för andra[3]. Då en drabning skulle begynnas, giorde hela hären wapnebrak och slog på sine skiöldar[4] med et almänt Härrop och åkallan[5] af Odens namn[6]. Tapperheten wisade sig då så mycket större, som at dö i fält hölls för säkraste wägen til de Sällas boningar i et annat lif[7]; Men om så hände, at någon ej giorde sin skyldighet eller wisade rädhåga, blef den dränkt efter slaget, om han råkades[8], och för en skräckelig skam räknades det, et låta taga från sig wapn, i synnerhet skiölden[9]: En sådan fick aldrig biwista de stora Afguda-offren eller äga witsord på Laga-Ting[10]. Kring lägren giordes wagnborgar af all Trossen, den qvinnor och barn medfölgde[11]. De gamle hade wäl temmelig kunskap i Slaktordnings-konsten; men at wälja, som i wår tid, beqväma walplatser, locka fiendtliga hären til obeqväm ställning, nyttia goda pass, draga ut et fälttåg på tiden, at fienden må förtära sig,

  1. ↑ Tacit. de Germ. c. 6. p. m. 37. cfr. Cæsar. de bell. Gall. L. 1. c. 48.
  2. ↑ Tacit. L. c. p. m. 39.
  3. ↑ Fragm. de præl. Bravall. Tacit. de Germ. c. 6. & 7. it. Ejusd. Hist. L. 4. 16.
  4. ↑ Götr. & Rolf. Sag. c. 24. ap. Loccen. Antiq. Sv. G. L. 3. c. 4. p. 191.
  5. ↑ cfr. Ad. Brem. de Sit. Dan. &c. c. 230.
  6. ↑ At man ropat Oden wid slaktningars begynnelse, kan dömas af ordet Jodut eller Jadut, som ännu i Svenskan betyder et stort och dödsbådande anskri (vid. Jerem. 12. c. 6. v. it. 15. c. 10. v.): det är, liksom namnet Oden, förwändt af det Hebræiska Jodaim (den alting förutseende) v. supr. c. 5. §. 3. in not. De gamle Tyskar hade Afguden Jodut (Oden), säger Olaus Petri in Proœm. Annot. Svet. ap. Loccen. Ant. Sv. G. L. 3. c. 4. Platt-Tyskarne säja ännu: He röpt Jodut: han ropar öfverliudt.
  7. ↑ v. supr. c. 4. §. 23. c. 5. §. 3.
  8. ↑ Tacit. de Germ. c. 12. p. m. 76.
  9. ↑ Tacit. L. c. c. 6. p. 39. cfr. Cie de Fin. 2. 30. de Epamin. it. LL. Sal. Tit. 33. c. 5.
  10. ↑ v. supr. c. 6. §. 11. c. 7. §. 10.
  11. ↑ cfr. Cæsar de bell. Gall. L. 1. c. 55.
Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Sida:Svea_Rikes_historia._Första_delen_1747.djvu/307&oldid=426640”