Eþer (eþ, Sk. aiþr, G.), m. ed. VG.* G.* Sk.* lagha l. olagha e., ÖG.* SM.* VM.* eþ biuþa, fæsta, stava, hofþa, föra, giva, ganga, göra, sværia, fulla, fylla, inbinda, halda, ryva, sea, taka, se Biuþa &c. meþ svornum eþe, i eþe sværia, se Sværia. sighia til eþa, se Sighia. eþum a mote ganga, se Ganga. koma til eþsins, ɔ: till tinget då eden skall gås af vederparten, ÖG.* ME.* standa mæþ eþum, se Standa. vara i eþe, U.* VM.* ræt gæra meþ eþum ælla botum, ÖG.* lösa l. göþa meþ eþe, se Lösa, Göþa. (ok n. gangi) eþ sin æptir l. a ovan, och svärje därefter l. därjämte, VG.* ok a eþ sin, Sk.* þiggia up eþ, se Þiggia. givin e., ed som af vederparten blifvit efterskänkt, )( gangin, U.* vitulös eþer, se Vitulös. værias at eþe, se Væria. brista at eþe, se Brista. falla at eþe, fals han at eþe, se Falla. e. ganger ater l. up, se Ater-, Up ganga. meþ eþum ok orþum, allitt., med ord l. löften som genom eder blifvit bekräftade (jfr. Asker), SM.* ME. Kg. 7: 2. til aiþs ganga, aiþi l. aiþum uppi halda, aiþir lyptas, syma miþ aiþum, G.* bryta konungs eþ, ɔ: den ed som vanligen kallas edsöre, U.*; men då i Chr. Tg. 10: pr. talas om them som konungs edha bryta, menas ej edsöret, ehuru några hss. hafva edsöre, utan den ed som nämnes i nästföregående cap. 9, ty edsöresbrotten hörde etill häradstinget och häradsnämden, Eds. 22–24; och i G. Hist. 6. menas med kunungs aiþir de eder som af tolf nämndemän gåfvos åt konungen i det där nämnda fallet. þæt goþs skal ater gældas . . hvarium æptir sinum eþe, ɔ: åt hvar och en efter som han med ed bekräftar värdet af sitt utkastade gods, Bj.* ens sins l. siælfs sins e., U.* SM.* VM. II. Kp. 12: 3; Bj.* ME.* Chr. B. 9: 3. not. 2; 45: 1. med enom sinom ede, Chr. Tj. 19. ens mans e., U.* Sk.* hans sialfs e. (ok annars mæþ hanum), ÖG.* tvæggia,
