Stockholm, Del 2 (Elers 1800)/Kap 205
| ← Cap. om Norra Broarne. |
|
Cap. om Kyrkor och Kloster. → |
V. CAPITLET.
Om Torgen och Brunnarne på Norre-malm.
§. 1.
Norre-malms torg kallas i älldre Handlingar, Malm-torget. Då Brunkeberg fordom sträckte sig neder till Norreström, har så väl en beqvämligare väg, till och ifrån Staden; som nödigt utrymme, utom Stadsporten; ifrån Stadens första anläggning fordrat, att här vid bergets fot, bereda en slät och någorlunda jämn, fast inskränkt plan; som ehuru icke då ämnad till ett torg; doch sedan den småningom, mer och mer blifvit utvidgad och malmen bebyggd, omsider dertill blifvit inrättad och nyttjad.
På de älldste plan-chartor öfver Stockholm, i medlet af 16 årahundradet, är ännu intet ordenteligt torg utmärckt; utan föreställes platsen derå, såsom irreguliert bebyggd, med några tvärgator ned till strömmen. Vid malmens reglering i Drott. Christinas tid, har torget förmodeligen först blifvit afmätt och i sednare tider ytterligare blifvit reglerat; som här nedanföre, vidare varder förmält.
Att Östra tracten omkring malmtorget, 1634, varit med trähus bebyggd, intages af Kongl. Senatens Protocoll, af d. 31 Decemb. s. å. då resolverat blef, att de som hade tomter, ifrån Svante Baners hus, till malm-torget, skulle på båda sidor om gatan, bygga stenhus, eller upplåta dem androm, som det göra ville. Den sedermera åren 1637—1640, värkstälde gård- och gatu-refning, samt malmens återuppbyggande, efter 1640 års eldsvåda; har förmodeligen gifvit torget ett förnyat skick och utseende.
Till utvidgande af Norra förstadens torg och till handelens förmering och beqvämlighet; skänktes Staden af Dr. Christina, 1647, en Kronones, Öster om förstadens torg, belägen tomt; hållandes i längden, Norr och Söder 100 alnar, ifrån den långa tvär-gatan, ned till Norre ström; men i bredden ifrån torget Öster ut, 70 alnar, både uppe vid gatan, så väl som nedervid strömmen; till en fast och oryggelig egendom, att njuta och behålla, till evärdeliga tider[1].
Vid den år 1775 gjorde grundgräfning, för K. Gustaf Adolphs Ärestod, fants 8 alnar under då varande torgbrynet, en murad spis och eldstad; jämte flere qvarlefvor af pålningar deromkring, hvilket tyckes utvisa, att fordom stranden varit vid detta ställe; äfven som en senare gjord gatuläggning träffades qvarlämnad till 3 alnars djup; liggande under då varande torg-yta, på detta ställe; likaledes vardt vid omläggandet af torgets öfra del, Norr om piedestalen, år 1796, funnen en gatuläggning, emellan 1 à 2 alnar, under då varande torg-högden; hvaraf kan slutas, att detta torg fordom haft en ganska brant sluttning, ifrån Brunkeberg till strömmen; att farvägen ifrån Öster till Väster, gådt fram långs utmed stranden; att allt som trä-broarne emellan Staden och N. malm, för beqvämligare fart, blifvit högre upplagde, vägen ock blifvit påfyld; till dess platsen fådt den jämnare sluttning, den samma nu äger; som ändock gör en docering af 3 alnar ifrån Regerings-gatan till nedom statuën[2].
Torgets utseende i anseende till byggnaderne deromkring, hafver ifrån de älldre tider undergådt många förändringar. I innevarande årahundrade, hafva Torstensonske och det huset midt emot, som Grefve Magnus Julius De la Gardie låtit bygga, utgjordt torgets förnämsta prydnader. (Se härom vidare K. Opera-huset).
Efter de i våra tider, derstädes uppförde palats och byggnader; Opera-husets anläggande, 14 alnar längre fram på torget, till vinnande af en lika distance, ifrån K. Gustaf Adolphs statuë, som till Prinsessans palats, och en mera proportion, emellan torgets längd och bredd; den sneda strandmurens utflyttande, till mera regularité af torget; gamla broens borttagande; nya brons och Qvains anläggning; det gamla Corps de Gardets och flere små byggnaders, såsom Spruthus och Fiskblötarebodars afrödjande, neder vid strömmen 1775, och efter dess upphögning och planerande; torde, efter så Hufvudsakeliga förändringar, hafva dertill bidragit, att detta torg nu kan anses för det första och vackraste i Stockholm; hvartill kommer dess läge vid strömmen och midt emot Norra Façaden af Kongl. Slottet; ej mindre än af den ytterligare prydnad det erhållit, genom den till Gustaf Adolphs äreminne der uppreste statuë equestre. Denna statuë är väl på sitt ställe särskilt beskrefven, med de öfrige i Stockholm varande, Svenska Konungars bildstoder; men derom kan här dock antecknas; att den fördes på en dertill gjord vagn, från gjuthuset, på Rännarebanan d. 11 Maji, till Drottninge-gatan; d. 12 till stora Vattugränden; den 13 öfver Freds-gatan till torget midt för Castenhof, och d. 14 innom skranket. I Konung Gustaf III:s närvaro, uppsattes den följande dagen, d. 15 Maji 1791 på sin polerade granit-fot, under Canoners lossande. Den blef sedan betäckt, till det återstående arbetets fullbordande; hvarefter den, till allmänt åskådande aftäcktes d. 17 Nov. 1796, och saluterades af K. Gustaf Adolph II. som då nyss emottagit Riks-styrelsen: hvarom i det föregående blifvit nämdt.
Drottning Christinas Triumph-port, har stått nedre vid kanten, af Norremalms-torg och ingången af Norre bro. Huru den varit ornerad kan ses i Gr. Dahlbergs verk. Skada var, (säger Cantz. Rådet Berch i sina samlingar), att ett så vackert monument icke varit af sten, att hafva kunnat stå i flera år. Inscriptionerne äro conserverade i Archenholtz memoires de Christine. Den usle ställningen, som Staden lät under namn af äreport bygga år 1744, vid Dr. Lovisa Ulricas intåg, efter Carlbergs dessein; stod på samma ställe och defigurerade torget några år[3].
Enligt K. brefvet d. 23 Sept. 1663, skulle detta torg icke få brukas till rättar-plats; utan skulle Hö-torget, eller något annat tjenligt ställe, dertill vid tillfälle utses och nyttjas. Sedermera är på detta torg förbudit, att någre slags varor, tillverkningar och producter, af Allmogen eller Stadens invånare, måge derstädes till utbjudande eller afsalu, utställas och hållas. (Öfverståth. Ämb. Kundg. d. 10 Aug. 1797).
Ibland de uppträden, som gjöra detta torg märkeligt, bör här med några ord nämnas, att den upproriske Dal-Allmogen, blef derstädes slagen, d. 22 Junii 1743. Sedan alla varningar och föreställningar, att förekomma deras intågande i Hufvud-Staden, varit utan verkan; lät den med spikklubbor, skjutgevär och flere slags vapen utrustade Allmogen, som sig i Staden inträngt, nyssnämde dag slå allarm, och församlade sig på torget, samt bruto den fred, dem tillsagd var, och gåfvo eld, på egne Landsmän; hvarvid R. Rådet Adlerfelt blef dödeligen sårad. Tvänne Canonskott, som lossades på dem och en salva af handgevären, hvarvid några och 80 blefvo blesserade och omkring 50 stupade; betogo dem på en gång allt mod och förvandlade deras pockande fordringar och hot, i böner om Nåd och förskoning. Derom kan vidare underrättelse inhämtas, af den nomine publico, utgifne berättelse om detta upror.
Den högtid, som 1778, af Stockholms Borgerskap gafs åt menigheten, lämnade efter sig en sorgelig och ryslig åminnelse; då der i trängslen många Människo-lif uppoffrades; hvilkas antal uppgafs till 64 personer, (Inr. Tid. 1779, N:o 2).
En Salon var af bräder uppslagen på Norremalms-torg, af 80 alnars längd, framför Castenhof och Leijelske huset, med façaden åt Slottet, hvarå syntes en transparent, som förestälde Stadens glädje öfver Kron-Prinsens födelse, med desse orden: Amor urbis et orbis.
Torget var efter de i Koppar stuckne och utgifne Chartor, innan förenämde reglering skedde, i anseende till K. Gustaf Adolphs statuë; en aflång fyrkant; hållande i längden ungefär 190 och i bredden från strömmen till husen å Norra sidan 120 alnar; utgörandes således omkring 22,800 qvadrat alnar.
Den handel som med Landtmännen här förut varit nyttjad, har i senare tider, till andra torg och platser, blifvit flyttad; äfven som Åkare för anständighetens skull, blifvit härifrån afviste, att med sine kärror och åkedon, hålla på ett mera passande ställe, till deras tjenst som dem ålita.
Hö-torget har 1640 blifvit skildt från Rännare-banan med en mur; der i senare tider eller 1781, å banans Norra eller hela Hö-torgs sidan, innehållande i längden 106 alnar, en byggnad af sten, för Konungens resevagnar blifvit uppförd.
I Norr från torget, löper Holländare-gatan; i Syd Östra hörnet, leder Ox-gatan, till Ox-torget och midt emot i Syd-Väst, är communication med Drottning-gatan. Östra och Västra Rännar-Bans-gatorne, löpa ock fram till torgets Södra sida.
År 1622, då tullen var vid Rännar-banan och staqvetet skulle byggas omkring malmen; var här förmodeligen ännu intet torg; men då uti Dr. Christinas bref af d. 5 Mart. 1640, Magistraten ålades tillse, icke allenast att de tomter, som vid den nya gatans öppnande, genom bysse-skyttar-gården, voro öfverblefne och Magistraten ägde att försälja; utan ock att de gator, som lågo närmast torget, måtte med goda stenhus bebyggas; synes deraf kunna intagas, att detta torg, då varit utmärkt och anlagdt.
Efter Tillaei afmätning är det en liksidig fyrkant af 135 alnars bredd och längd; innehållande således 18,225 qvadrat alnar. För Norremalm är detta det första handels-torg, dit Allmogen, Norr ifrån föra sina varor till salu. Tillförslen af Hö, torde hafva gifvit torget sitt namn.
Någon gång hafva delinqventer derstädes undergådt, ådömt lifs-straff.
Utom i Nord-Västra hörnet, der en gata framdeles skall komma att öppnas, att svara emot den i Nord-Östra hörnet; som ej finnes på Tillaei Charta utmärckt, såsom senare, efter en timad eldsvåda öppnad, till communication med stora Badstufvu-gatan; är torget på trenne sidor omgifvit med stenhus-byggnader, och den Södra, som förr bemält är, med vagnshus af sten. På torget är ett spruthus uppfördt, och Brand-vackten för Norremalm hafver här sitt samlings-ställe och Corps de Garde, uti ett hus på Östra sidan, emot hyra.
Packare-torget är belägit vid Ladugårdslands- eller Packare-torgs-viken, som i älldre tider gådt ända upp till lilla trägårds-gatan, på ena sidan, samt till gamla Ladugårdslands-bron, på den andra, som redan nämdt är: kallades ock Packare-banan, der allt salt Fisk, Strömming, med mera, skulle ompackas. Då här i senare tider ännu var hamn och lastage-plats, var stranden ordenteligen och i en rät linia utpålad och med bro- och hamn-brygga försedd: nu mera är den igänfyld och fylles årligen, att den till skutors och båtars anläggande, är nästan aldeles otillgängelig och obrukbar.
Torget är ifrån Stadens material-bod till stranden, ungefär 120, och emellan husen 110 alnar.
Till detta torg har fordom sjöledes mycken tillförsel skedt, till betydelig förmån för Östra delen af Norremalm. Den från Regerings-gatan hitlöpande gata, heter deraf ännu hamn-gatan och af den fisk som med båtar och sumpar hitfördes och försåldes, har fordom torget äfven blifvit kalladt, Fisk-Torget.
På Norra och Södra sidan, äro här några mindre stenhus; nämde Material-bod på den Västra, med många brädlappar och listverk utsirad; men utan prydnad för torget, och på den Östra, några träbodar och ett plank, bakom hvilket, är en reservoir af allahande osnyggheter; som äfven bidrager till vikens igänfyllande. Uti klagomål deröfver 1743, af Ladugårdslands invånare, att hamnen igänfyldes; anföres då redan, att en vedbåt knapt kunde vid Packar-torget, anlägga.
I anseende till Beurs-byggnaden på Stor-torget, flyttades 1776, straff- och skampålen derifrån, hit till detta torg. Man har om den af Bronze gutne bild, som står öfverst på straff-pålen eller kåken, en berättelse: att en Tysk Borgmästare i Stockholm, som bestyrt om dess förfärdigande i Lybeck, skall hafva låtit modellera den, i likhet med en sin Ämbets-Broder; till hvilken han hade mycken fiendskap; samt att flere af samma Tyske Borgmästares anhörige och descendenter, sedermera för begångne brott, vid samma påle blifvit afstraffade: hvilket såsom ett bevis af vedergällnings-rätten blifvit anmärkt.
Allmogen som inkommer till Staden för att skjutsa, hafver på detta torg, sitt tillhåll eller Hållstuga.
Röda Bodarne, en plan vid Mälarens strand och nya Kungsholms-bro-gatan, är på Tillaei Charta utmärkt, endast som en lastage-plats; men kallas i Stadens utfärdade fastebref, Röda bod-torget; som före 1757 varit större, innan Directeuren Meyer, vid det inköpte Bielkeske husets reparation fådt tillstånd, att uppdraga dess hustomts linia, jämt med Freds-gatu-linien, vid den så kallade Stads-brygghus-lastage-platsen, innehållande på Östra och Västra sidan 14 alnar och på Norra och Södra 75 alnar. (K. brefv. d. 21 Febr. 1760). Den platsen kallades då, den nya last-platsen, till en skillnad, från den gamla, eller Röda bodarnes lastplats, vid nya Kungsholms-bro-gatan. Denna plats blef vid Drottningens intåg 1797 ifrån Drottningholm, nya vägen och öfver Kungs-holms-bron, upphöjd och planerad.
Vid denna lastage-plats hamna ankommande skutor och båtar uppifrån Mälaren, med Hö och andra varor; äfven Fartyg som lägga dit, genom Slussen, med ved och andra förnödenheter, till transportens lättande för dem, som bo på Västra sidan af Norremalm.
Vid detta torg är det fordna Meyerska, nu Målare-Academiens hus, en del af det Grefveliga Bondeska och det Hildebrandske, som ifrån Drottninge-gatan intaga hela bredden af qvarteret, samt Barnförlossningshuset, hvartill inköptes Grefve Lövenhjelms hus, som var af Handlanden Burmeister uppbyggdt, på gamla brygghus-tomten.
Vid början af Freds-gatan, som går från Röda bod-torget till Norremalms-torg, var vid Drottningens intåg d. 31 Oct. 1797 en äreport af Staden uppbyggd. Den var af Romerska ordningen, uti hvars antiqve, å den emot Kungsholmen vände sidan, lästes:
Portae et Pectora Patent.
och på lika ställe emot Staden:
Frederica Dorothea Vilhelmina Sveriges Drottning, Emottagen af Folkets vördnad och kärlek, af alla åldrars välsignelser, och af allmänna glädjen.
Sjelfva porten var decorerad i god smak och förtjente att graveras; äfven till åminnelse af detta högtideliga tillfälle. Dess närmare beskrifning läses i de då utkomne Inrikes-Tidningar. Den nedtogs i början af Decemb. månad samma år.
Jacobs torg litet och oformeligt, har sitt namn af den dervid liggande S. Jacobs Kyrka, som intager torgets ena sida. Här sammanstöta flere gator, såsom från malmtorget, trägårds-gatan, från Blasie-holmen och hamnen vid gamla Arsenalen, medelst en gränd, emellan Arsenals-muren och De la Gardieske, nu mera Opera-huset.
På detta torg hålles en liten marcknad, alla Onsdagar och Lördagar af Stadens Trägårds-Mästare, som hitföra grönsaker.
Ox-torget är en liten trekantig sluttande plats, emellan malm-skillnads- och Regerings-gatorne: kan snarare anses, som en vänd-plats, än ett torg.
Träsk-torget vid Träsk-ränniln, snedt, trångt och irreguliert på alt sätt. Tomten som 1768 blef upplåten, åt Advocat-Fiscalen Risberg, emellan träsk-gatan och lilla qvarngränden, emot tomt-ören 10 d:r S:mt, med villkor, att utlägga densamma, när så behöfdes; var efter Risbergs död, af Arfvingarne försåld, till Packhus-Karlen Holmberg för 1500 R:dr. Öfverståthållaren hemstälte 1789, om icke denna tomt, måtte af Staden inlösas och till Torg utläggas? hvilket bifölls d. 22 Jan. 1790. Den innehöll i längden å Västra sidan 155 ¾ alnar, å den Östra 153 och i bredden åt Norr 23 ½ och i Söder 54 ¼ alnar.
Brunkebergs-torget torde den planen få kallas, som nu efter gamla Brunkeberg årligen afrödjes. Der är redan en Brunn anlagd, och en Gata öppnad till communication med Malmtorgs och Malmskillnadsgatorne. Några vackra Stenhus äro dervid redan uppförde och ett större under byggnad af Kryddkrämaren Bolin, Väster om den lilla än återstående kullen af Brunkeberg.
I Konung Gustaf III:s tid, påtänktes, att här anlägga en Garnizons-Kyrka.
§. 2.
På hvad ställe människor bo, ifrån den största Stad, till det minsta Torp, är tillgången af godt vatten, en lika stor förmån; som en oumgängelig nödvändighet, för mångfalldige behof, och hvaraf äfven hälsa och välmåga i så märkelig måtto beror. I hvad mån vatten i Stockholm, mer eller mindre verka på en förment större mortalitet, än i andra folkrika Städer utrikes; derom är något nämt i inledningen uti Första Delen. Här vill man om dessa vatten och Norre malms allmänna Brunnar, blott meddela några historiska underrättelser.
En inrättning af Baron Reuterholm, med flere i Compagnie, priviligerades på 1750-talet, med uteslutande rättighet, att förse Stockholms Stad med Wårby-Vatten, emot ett lindrigt pris, för hvarje kanna. På Wårby Säteries ägor, 5 fjerdedels mil ifrån Stockholm, vid allmänna vägen till Fittja, dit man ock sjöledes kan komma; är det ställe der i klart språng, det friska och nästan iskalla vattnet, kommer ur en, med höga granar bevuxen sandbacke, och der i Källans aflopps-dike, de mörkgröna alar frögda sig och trifvas. Hela anstalten, är en i backen insatt ränna eller genomborad stock, hvarigenom det klara vattnet löper, till 24 stop och 1 qvarter i minuten. Det håller litet Saltpetter, knapt märkeligt Koksalt och leracktig jord. Äger första rummet af alla de vatten, som nyttjas i Stockholm; och dernäst Norrströms vattnet, som tages på Södra sidan om Kongl. Stallet, vid stilla väder och Syd-ost vind; hållandes Koksalt, föga eller intet Järn[4]. Detta Ström-vatten nyttjas mycket af Norremalms Invånare; hvarföre på bron, ifrån Norrmalms-torg till Helgeands-holmen, voro fyra pumpar, till vattu-uppfordringen ur Strömmen, innan de med sjelfva bron förstördes, i Sept. och Octob. månader 1797. Nya pumpar äro i stället vid Opera-huset och qvain derstädes inrättade.
Brunnen på Norrmalm och Smedgatan, hade ett mindre hälsosamt vatten: och som den samma med sin öfverbyggnad, hindrade ganska mycket passagen, på en förut trång gata, blef den igenkastad; och närmare Brunkeberg, vid den nya gatan som öppnades till Malmskilnads-gatan, eller till ett nytt Torg framdeles, en ny Brunn af 26 alnars djup, upptagen. Den blef genom Öfver-Ståthållaren Modées anbefallte verksamme anstalter, färdig innom andra året, 1795. Den hafver 4 pumpar och en rymlig öfverbyggnad af sten. Vattnets halt obekant; men nyttjas mycket, såsom ibland de bättre, på Norremalm.
Brunnen på Hö-torget, har en pump, under ett trätak. Vattnet håller Saltpetter, Koksalt och helt litet Järn. Classificeras af Professor Bergius, ibland de mindre hälsosamme.
Fabriqves-brunnen belägen på lilla gården, vid Stora Barnhuset, håller Phlogiston, Saltpetter, litet Koksalt, mycket Kalk och helt litet Järn; anses för alldeles odugeligt.
På Ox-torget är ock en brunn med sin hus och pump. Vattnet ibland de mindre Hälsosamme.
Mångfaldige enskildte brunnar finnes i öfrigt på denna malm, nästan allmänt och i synnerhet, der en idkad näring, fordrar ständig tillgång på vatten. Dess halt torde dock icke vara, hvarken pröfvad eller godkänd, som likväl är ett ömt ämne, för en uppmärksam police.
Bland hälso- eller mineral-vatten, anmärckes här: Norremalms Sur-Brunn af Capellanen vid S. Olof, Petter Muhr, på en ytterst i församlingen, vid Surbruns-gatan, upptagen ödeplats, först uppfunnen och efter hans död 1691 af Staden inlöst. Archiatern v. Horn, har varit den första Bruns-Medicus derstädes. Käll-ådren skadades 1767, antingen af bergsprängningen i nästa gård, eller af ett stenkars byggande omkring källan, i stället för den af trä förut varande mera enfalldiga inrättning.
Vattnet berömmes såsom hälso-gifvande och nyttigt i flerehanda sjukdomar. Å Brunns-gården är väl, under de, för längre tid tillbaka planterade trän, en inskränckt promenad; men Brunns-huset och hägnaden deromkring, synes fordra flere förbättringar, för att göra stället mera angenämt; i synnerhet för dem, som jämte hälsan, här tillika söka nöjet.
Sabbatsbergs Hälso-Brunn, är belägen vid Fattighuset derstädes. Stället har sitt namn af Valentin Sabbat, som omkring 1709 var innehafvare af denna egendom.
Hälso-Brunnen blef upptagen 1734 af Apothekaren Joh. Julius Sahlberg. Directionen öfver det här sedan anlagde Stadens Fattighus, har med mycken kostnad satt denna Brunn i godt stånd, och genom en vacker stenhus-byggnad, förskaffat Bruns-Gästerne flere beqvämligheter. Af Collegio Medico är detta vattnet approberat 1768[5].
Non desunt dulces crystallina pocula, fontes,
Non Acidi, invalidis accelerata salus[6].
- ↑ Öpp. Brefv. d. 18 Febr. 1647.
- ↑ Benäget medelt af K. Architect. och Profess. Palmstedt.
- ↑ Berchs handsk. samlingar om Stockholm.
- ↑ Prof. Bergii Afhandl. om Stockholms Brunnar med deras prof. V. Ac. Handl. 1759. XX. Volum.
- ↑ Hülphers tal vid Sätra Surbrunn. Westerås 1770. 4:o.
- ↑ Lithous Encomium. Stockh. 1749. In fol.