[ 55 ]

3.

UNDEROFFICERARE.


Benämningen underofficer var ej vanlig denna tid, enär allt befäl kallades med ett gemensamt namn för “officerare“. Första gången benämningen underofficer möter, är år 1645.[1] Derefter förekommer den flera gånger under denna period, ehuru ganska sparsamt.

Underofficerarne togos till största delen ur de gemenes led. Ofta nog befordrades härtill dugliga karlar bland städernas båtsmän.[2] I början torde de hafva antagits af holmamiralen eller den amiral, hvars regemente de tillhörde, men år 1673 förordnades, att ingen skulle få inskrifvas såsom underofficer, förr än kan blifvit antagen af amiralitetskollegium.[3] Och år 1677 inskränktes antagandet till blott dem, [ 56 ]som förut blifvit examinerade och godkända af amiralen och amiralitetsrådet Hans Hansson Clerck.[4]

Om afsked för underofficer beslöt amiralitetskollegium. En ganska stor del af dem befordrade kollegiet till löjtnanter och underlöjtnanter. Dertill befordrades företrädesvis yngre underofficerare, ehuru flera exempel visa att äfven gamla befordrades. Sålunda utnämndes skepparen Jon Klint till underlöjtnant, “emedan han tjenat i trettiofyra år“.[5]

Fördelningen af underofficerarne på skeppare-, styrmans- och artilleristat var redan vid periodens början fullt stadgad. Uti riksstaterna anvisades lön för följande antal:[6]

År Skepparstat Styrmansstat Artilleristat Summa
Öfverskeppare Medelskeppare Underskeppare Högbåtsmän Öfverstyrmän Medelstyrmän Lärstyrmän Konstaplar Konstapelsmått
1635—1639 48 32 46 30 30 36 30 44 296
1640 40 40 46 30 30 36 40 40 302
1641—1643 52 36 44 33 38 44 33 45 325
1645 72 24 27 ? 32 37 28 81 81
1646—1648 59 30 27 76 29 38 23 44 44 370
1649—1650 30 20 16 60 29 38 23 30 30 276
1651—1653 40 18 20 53 27 23 17 36 46 280
1654 40 15 23 52 28 25 16 24 57 280
1655 38 30 18 58 23 26 20 41 38 292
1656 42 34 20 60 32 28 14 43 54 327
1657 38 28 21 56 30 28 21 37 49 308
1658 38 28 21 77 30 28 21 37 49 329
1659—1660 60 18 20 77 60 18 20 41 61 375
1661—1673 30 30 20 60 20 20 10 30 40 260
1674—1675 30 40 30 60 30 40 50 50 70 400
1677—1678 30 76 40 110 45 56 76 89 182 704
1679 24 59 38 ? 36 41 60 118 156
1680 29 30 20 49 30 30 30 49 75 342

[ 57 ]Skeppare.Skepparstaten bestod af öfverskeppare, underskeppare och från år 1644 äfven af medelskeppare. Till denna stat hörde ock högbåtsmännen, hvilka ansågos såsom underofficerare.[7]

Till skeppare antogos i regel högbåtsmän eller högbåtsmansmått. De användes såsom chefer på strussar och skutor samt på mindre pinasser, bojorter och galejor. Hvarje skepp hade sin ordinarie skeppare, som följde med, när det gick till sjös, och såg efter detsamma, när det var upplagdt. I flotta funnos två skeppare på hvardera af de större skeppen.

Skepparen hade tillsyn öfver tackling, segel, ankaren, båtar, kablar, förtöjningar och dylikt. Högbåtsmannen var skepparens biträde och närmaste man. På hvarje skepp fans vanligen blott en högbåtsman och denne var liksom skepparen fästad vid skeppet, så till sjös som i land.

Styrmän.Styrmansstaten bestod af öfverstyrmän, medelstyrmän och lärstyrmän, omkring trettio af hvardera, dock något färre åren 1661—1676, men de trenne närmast följande åren betydligt flera.

Styrmännen erhöllos från Sveriges kustbefolkning. Till 1644—1645 årens flottor värfvades styrmän i Östersjöns kuststäder.[8] År 1663 förordnades att lärstyrmän ej fingo antagas utan efter godkänd examen samt att äfven befordran till medel- och öfverstyrmän skulle föregås af examen.[9] Dessa föreskrifter upprepades 1677.[10]

Vanligen var en styrman kommenderad på hvarje skepp och två på de större, oberäknadt lärstyrmän. De hade om hand skeppets navigering och skötte skeppsinstrumenten. Sjelfva skulle de hålla sig med kartor, cirklar och andra styrmans instrument.[11]

Styrmännen hade äfven rätt att mot ersättning lotsa handelsfartyg och egde dervid företräde framför lotsmännen.[12]

Deras närmaste förman var från år 1643 ålderstyrmannen, hvartill öfverstyrmannen Johan Månsson då utnämndes.[13] Han erhöll sedan öfverlöjtnants lön[14] och dog 1659. Han efterträddes d. 1 oktober 1662 af fänriken Fredrik Herman Höjer. [ 58 ]Enligt sin fullmagt skulle kan hafva inspektion öfver styrmännen på Skeppsholmen och ingen styrman fick förordnas till sjös, utan att hafva blifvit examinerad och godkänd af Höjer.[15] Derför stäldes han under tilltal, emedan han förordnat en okunnig styrman på skeppet Andromeda (2), hvilket stött på en klippa i Stockholms skären.[16] Höjer erhöll afsked 1668 och efterträddes år 1670 af löjtnant Per Gabrielsson.[17] Denne blef kapten 1674, men fortfor att vara ålderstyrman till dess han omkom på skeppet Kronan (1) d. 1 juni 1676.

Derjemte hade ålderstyrmannen tillsyn öfver flottans kompasser, djuplod och nakterglas på Skeppsholmen. Han skulle ansvara för att kompasserna blefvo “bestrukna“ och timglasen justerade.[18]

År 1677 öfvertogos ålderstyrmannens och jemväl en del af amiralitetskollegiets bestyr med styrmännen af en särskild styrmanschef, hvartill amirallöjtnant Werner von Rosenfelt utnämndes den 26 december.[19] I denna egenskap ålåg honom:
 att antaga skickliga styrmän med amiralitetkollegiets vilja och vetskap;
 att tillse det styrmännen lärdes och exercerades i alla stycken samt hvarje år öfvades i seglation på någon tjenlig farkost;
 att förordna styrmän på kronans sjögående skepp och farkoster;
 att hålla kompasser, glas, lod och lodlinor m. m. i god ordning.[20]

Konstaplar.Artilleristaten utgjordes af konstaplar och konstapelsmått, ibland äfven kallade “arklimästare“. Antalet utgjorde i allmänhet tillhopa omkring åttio, hvilket efter 1673 dock högst betydligt ökades.

På hvarje skepp i flottan skulle i regel vara två konstaplar,[21] men på de största skeppen voro tre och på de små en. De hade om hand skeppens artilleri och fyrverk; närmast under dem stodo bösseskyttarne.

Yngre konstaplar brukade erhålla utrikes permission för utbildning i tjensten.[22]

[ 59 ]Främmande underofficerare.Behöfligt antal dugligt underbefäl kunde ej alltid erhållas inom landet, utan måste anskaffas från främmande land. Liksom förhållandet var med främmande officerare, så erhöllos främmande underofficerare före år 1656 hufvudsakligen från Holland och derefter från England.

Hvardera af åren 1640 och 1641 värfvades sex konstaplar från Holland.[23] År 1644 ökades antalet till fyratio, hvaraf hälften konstaplar och hälften konstapelsmått.[24]

År 1640 uppdrog amiralitetskollegium åt viceamiral Peter Blume att i Stralsund eller Hamburg förhyra tio à tolf styrmän samt 1644 sju eller åtta dylika, som kände det danska farvattnet.[25] I London förhyrdes år 1658 genom envoyén Georg Fleetwood tre skeppare, en högbåtsman, två styrmän, tjuguen konstaplar, och tjuguen konstapelsmått, hvilka hitkommo med amiral G. Ayscue.[26]

  1. A. K. reg. Erik Rynings journal 227 1645.
  2. A. von Stjernman: Ekonom. förf. saml. K. Resol. 293 1647 å städernas besvär.
  3. A. K. prot. 209 1673.
  4. A. K. prot. 82 1677.
  5. A. K. prot. 182 1669.
  6. R. A. riksstater.
  7. A. K. prot. 286 1661.
  8. A. K. reg. 291 1644 och 192 1645. R. R. 264 1645.
  9. A. K. prot. 303 1663.
  10. A. K. prot. 317 1677.
  11. A. K. prot. 197 1677.
  12. A. K. reg. 105 1664, 287 1670 m. fl.
  13. S. K. A. afd. I: 10. Johan Månsson är utgifvaren af Sveriges första sjömärkesbok.
  14. A. K. prot. 93 1655.
  15. A. K. reg. 110 1662.
  16. A. K. prot. 157 1665.
  17. A. K. reg. 287 1670.
  18. A. K. prot. 144 1665, A. K. reg. 287 1670.
  19. R. R.
  20. A. K. reg. 153 1680. K. m:ts instruktion.
  21. A. K. reg. 298 1644.
  22. A. K. reg. 34 och 224 1672; A. K. reg. 44 1673.
  23. A. K. reg. 810 1639, 198 1640 och 1610 1641.
  24. A. K. reg. 261 1644.
  25. A. K. reg. 1911 1640 och 261 1644.
  26. R. R. 109 1658 och R. A. riksstater åren 1659 och 1660.