Svenska flottans historia: åren 1635-1680/kapitel 27
27.
KRONOBY VARF.
Åren 1673—1680.
Kronoby socken i Vasa län af Österbotten ligger vid
Bottenviken ungefär midt emot Umeå. I denna skärgårdssocken
idkades af gammalt båtbyggeri och folket var kändt såsom
skickliga skeppstimmermän.
Omkring en och en half mil sydvest från Gamla Karleby stad ligger Kronoby kyrka vid en vik och i denna holmen Jackholmen. På denna lät amiralitetskollegium bygga skutan Kronelund (L) år 1673 under tillsyn af prosten och kyrkoherden i Kronoby församling Jakob Brennerus.[1] Sedan skutan, till hvilken tackling skickats från Skeppsholmen, i början af september kommit till Stockholm, sändes mästerknekten Erik Andersson Sander till Kronoby med uppdrag att inrätta der ett mindre varf, uppföra en stuga, materialbod och smedja samt bygga till en början två skutor, 90 fot långa.[2] Till skrifvare och redogörare å varfvet utnämndes i oktober 1673 Per Persson Aspe med samma instruktion, som för byggningsskrifvaren å Medelpads varf. I årlig lön skulle han bekomma 50 daler.[3] Och slutligen köptes Jackholmen af prosten Brennerus för tio tunnor salt,[4] hvarefter namnet ändrades till Kronoholmen.[5]
År 1671 byggdes en skuta, som kom till Stockholm i slutet af året.[6] I juli 1675 hade mästerknekten Sander på stapel ett kravelskepp, 107 fot långt och 30 fot bredt,[7] hvilket blef färdigt 1677 och kallades för Kronoholm (3).
Åren 1675 och 1676 voro varfvets verksammaste år. Då hade inspektoren Erik Tawast uppsigten å varfvet,[8] der mästerknekten från Skeppsholmen Lars Frantsson tjenstgjorde såsom byggmästare.[9] På varfvet arbetade dessa år sjutton fast anstälda timmermän från Kronoby socken, en sågare, en mastmakare, en blockmakare, en lådmakare, åtta smeder och omkring etthundra båtsmän af Österbottens kompani, af hvilka hälften hemförlofvades under vintrarne.[10] Anledningen till denna ökade personal var byggandet af ett antal 60 à 66 fot långa bojorter, vanligen kallade “numror“, emedan de i stället för namn erhöllo ordningsnummer. I maj 1675 beslöts att bygga här tolf à tretton dylika fartyg och derför skickades byggmästaren Lars Frantsson hit.[11] Redan i juli samma år sträcktes kölarne till sex bojorter och i augusti till ytterligare fyra.[12] På hösten skickades löjtnant Henrik Markusson Klockare till Kronoby med tacklingen till bojorterna.[13] Sju af dem, N:ris 1—7, blefvo färdiga år 1676.[14] Sedan ytterligare tre bojorter satts på stapel, blefvo sex stycken, N:ris 8—13, färdiga år 1677.[15] År 1676 sträcktes derjemte kölen till ett lastskepp om 70 fot, hvilket löpte af stapeln i augusti, upptacklades året derpå och kom på sommaren 1677 till Stockholm.[16]
Sistnämnda år fortsattes med bojortbyggnaden. N:ris 14, 15 och 16 sattes på stapel och gingo deraf på hösten.[17] Ytterligare en, N:r 17, byggdes år 1678. Löjtnant Henrik Klockare sändes i aug. 1678 till Kronoby med tackling till dessa fyra bojorter, hvilka han skulle föra till Stockholm.[18] Den sista bojorten på Kronoby varf, N:r 18, 65 fot lång, löpte af stapeln i september 1679 och upptacklades på våren 1680.[19]
Härmed afslutades arbetena å varfvet, för att kort derefter ånyo upptagas i Pedersöre. Man hade länge varit betänkt på att nedlägga Kronoby varf. År 1677 hade landshöfdingen i Österbotten Didrik Wrangel underrättats, att varfvet skulle läggas ned.[20] Definitivt beslut i sådant syfte fattade amiralitetskollegium d. 18 aug. 1679.[21]
- ↑ A. K. reg. 3⁄10 1673.
- ↑ A. K. reg. 2⁄10 1673.
- ↑ A. K. reg. 7⁄10 1673.
- ↑ A. K. reg. 16⁄10 1674.
- ↑ A. K. prot. 8⁄4 1678.
- ↑ A. K. reg. 26⁄11 1674.
- ↑ A. K. ank. handl. Aspes bref 12⁄7 1675.
- ↑ A. K. reg. 2⁄4 1675.
- ↑ A. K. reg. 27⁄5 1675 o. 8⁄11 1676.
- ↑ S. K. A. afd. D 11.
- ↑ A. K reg. 27⁄5 1675.
- ↑ A. K. ank. handl. Erik Tawasts bref 27⁄8 1675.
- ↑ A. K. reg. 19⁄10 1675.
- ↑ A. K. reg. 4⁄10 1676.
- ↑ A. K. reg. o. A. K. ank. handl.
- ↑ A. K. reg. 21⁄6 o. 26⁄10 1677.
- ↑ A. K. ank. handl. Aspes bref 9⁄8 1677.
- ↑ A. K. reg. 23⁄8 o. 3⁄9 1678.
- ↑ A. K. reg. 29⁄3 1680.
- ↑ A. K. reg. 8⁄8 1677.
- ↑ A. K. reg.