←  Æ
Samling af Sveriges Gamla LagarBand XIII
av C. J. Schlyter

Ö
Bihang  →


[ 779 ]

Ö.

...

Öghlysa, v. a. (Isl. auglýsa, kungöra, [ 780 ]förkunna) framställa (i ljuset) för andras ögon, framvisa. VG.*

...

Ökn, f. öken, ödemark. ö æller l. ok almænninger, allitt. U.* VM. II. M. 8. pr.

Ökning, f. tillökning. -gar allar varin af laghþar, ↄ: landbon kan ej fordra tillökning af jord för det som fattas (men däremot minskning af den afrad han hade skolat betala), SM.*

Öknöte, n. en af de två dragare som höra till en ök. VG.*

...

Ölbænker, m. bänk, på hvilken man sitter till bords (eg. för att dricka öl). VG.*

[ 781 ]Ölder (dat. pl. öldum), m. (Isl. öldr, gen. -rs, n.) = öl 2. VM.*

Öldrykker (dat. öldyrke för öldrykke), m. (Isl. =) dryckslag. SM.* H. M. 13. fore -ki, inför de i ett dryckslag samlade människorna, U.* SM.*

Öldrykkia, f. = öldrykker. SM. M. 9: pr; ME.* St. B. 22: pr. not. 8. firi -kiu (jfr. Öldrykker), SM. Kk. 15: 3. not. 4; Chr. SVl. 13.

Öleng, se Oling.

Ölfriþer, m. fred vid gästabud (förekommer här i afseende på bröllopp). H.*

Ölgærþ, f. gästabud. ÖG.* ME.* St.* Chr.* gæra ö., n. bröllopp, ÖG.* Jfr. Mungats gærþ.

Ölkonæ, f. krögerska. Sk.* Jfr. Mb. D. Gl. d. o.

Ölqvinnæ, f. = ölkonæ. Sk.*

Ölsala, f. ölförsäljning, krögeri. St.*

Ölstuva, f. hus l. rum där dryckslag l. gästabud hålles. VG.* fori -vu (jfr. Öldrykker), VM.*

...

Öninga, m. pl. = ölænningar. Chr.*

Öpa (opa; ypa, G.; impf. öpte; sup. ypt, G.), v. a. (af op; Isl. æpa) ropa. ÖG.* G.* ö. þry hær op l. niþings op, U.* SM.*

Öpen, se Open.

Öra (oyra, G. pl. örun; öræn, H.), n. öra. VG. II. Þ. 13, 14, 33; ÖG.* U.* SM.* VM. I. M. 17: 3; II. M. 23: 3; 26: 1, 2; H.* Bj.* G.* Sk.*

Öra bot, öris bot, f. böter, som endast utgöra ett l. några öre (men ej en hel mark). U.* SM.* VM. II. M. 18; B. 4: 1; 14: 4; ME.* Chr. B. 7: 1.

Öre (ore; oyri, G. gen. öris, VG. I. K. 15: 1; ÖG. Dr. 21. &c.; U.* SM.* VM.* Sm.; Bj.* Sk.* ME.* St.* jfr. Öra bot, Öres land; acc. öri, öre; dat. acc. oyri, G. pl. örær, örer, öræ, öre), m. 1) en åttondedels mark (vigt). ö. gulls, VG.* öres gul, Sk.* 2) öre, ett mynt, utgörande en åttondedels mark. VG.* ÖG.* U.* SM.* H.* Sm.* Bj.* G.* Sk.* ME.* St.* svensker ö., Chr.* tolf örar, hälften af tre marker, U. Æ. 9: pr; VM.*, tredjedelen af 412 mark, U. M. 23: 4, och tre gånger en half mark, ME. Þg. 35. tolföra, VG.* fulder ö., H.* halver ö., U.* SM.* VM.* H.* Sm.* ME. Egn. 21: pr; B. 32: 1; jfr. Half öre. öre karlgilder, köpgilder, se Karl-, Köpgilder. ö. pænninga (jfr. Pænninger 2, Mark 2, U. Kk. 7: 7. not. 14; 15: 8. n. 36; SM.* VM.* G.* Sk.* St.* halver ö. pænninga, VM.* St.* ö. vaþmala, se Vaþmal. öris bot l. giald, böter &c. af ett öre, ÖG.* Sk.* jfr. Öra bot. öres arf, Sk.* öris mun, Sk.* öris köp, VM. I. B. 32; II. M. 30: 4; Kp. 7: 1. jfr. Köp 2 b. öris flikke, ett köttstycke [ 782 ] [ 783 ] [ 784 ]...

Öxa ol (dat. pl. -olum, ölum), f. en vid yxskaftet fästad skinnrem (jfr. Ol). U.* VM. II. M. 11: 3. Så har d. o. äfven af Ld. blifvit uttydt. Ih. tror att det betyder yxskaft, och härleder dess senare del från ett annat i vårt allmogespråk brukligt ord val l. ol, ett rundt trästycke (t. ex. slagval, handval, l. slagol, handol, de två delarne af en tröskslaga), Isl. vólr, ól, ál,' en tydning som ej kan antagas, då på de anf. ställena talas därom, att bloþ synis undi -lum, hvilket ej kan sägas om yxskaftet.

.... [ 785 ]