Sveriges Gamla Lagar/Band XIII/M
| ← L |
|
N → |
M.
... ...
Manbot, mansbot (pl. -böter; mannæ böter, Sk.* sing. m. -böter, -böte förekommer i VG.), f. mansbot, dråpsbot. VG.* Sk.* fullæ -böter, Sk.* half m., halva -böter, SM.* H.* Sk.* St.* Jfr. Arva-, Ættarbot.
Mander, se Maþer.
Mandomber, m. mandom, duglighet. ME.* Chr. Kg. 11: 2, där fråga är om duglighet till krigstjenst.
Mandrap, n. dråp. VG.* ÖG.* SM.* G.* Sk.* St.* skulder . . utan m. eit, undantagande endast (n. böter för) dråp, VG.*
Mandrapare, m. mandråpare. Sm.* Chr.*
Mandraps mal, n. dråpmål. Sk.*
Manga, v. a. (Isl. =) utmångla. St.* Jfr. Mangare, Utmanga.
Mangare, m. (Isl. mangari) månglare. Se Kötmangare.
Mangarþer, m. mangård, gård där människor bo. H.*, där med m., )( kirkiugarþer, menas prestgården.
...
Manhet, f. manlighet, kraft. VG.*
Manhælgh, se Manhælghþ.
Manhælghi (gen. -ghis; -liæs, H.), n. 1) personlig fred och säkerhet. VG.* U.* -ghis balker, U.* SM.* VM.* H.* ME.* Jfr. Manhælghþ. 2) brott mot denna fred. VG.*
Manhæliæs bot (för manhælghis bot), f. = hælghis bot. VG.*
Manhælghis mal, n. mål som angår brott mot allmänna säkerheten, såsom dråp, sår m. m. ÖG.* U.* H.* m. sum mæþ vaþa göras, mål som angå dråp l. sår som säges vara gjordt af våda, ME.* Jfr. Manhælghþa mal.
Manhælghþ, manhælgh (manheld; mans helgh, G.), f. 1) = manhælghi 1. -ghir manna, VM.* bryta m. a manni, ÖG. Vaþ. ind. 27. m. (mans) skarþas l. ær skærþ (mæþ drapum æller fullum sarum), ÖG. Vaþ. 27: 2; U.* SM.* kan brytas l. bryts nokot i m. þera, SM.* VM.* lysa m., ɔ: kungöra att ens personliga fred och säkerhet blifvit kränkt, VM.* m. lysis ok synæs, ɔ: brottet kungörs och den tillfogade åkomman besigtisas, VM.* m. hans XL marker, ɔ: böter för själfva dråpet, )( morþ hans, ɔ: att liket blifvit gömdt, VM. I. M. 3: 2; jfr. §. 4, där i st. f. m. står drap. böte firi m. hans l. -dena, ɔ: själfva dråpet, )( firi bansmalit, U. Kk. 17: 4; SM. Kk. 18: pr. tiughu marker at m. hans, m. hans fæmtan &c. marker, ɔ: böter för den särskilda fred, som i anseende till slägtskaps- l. äktenskapsförhållandet blifvit kränkt, )( fall hans, ɔ: dråpet för sig själft, utan afseende på den försvårande omständigheten, VM.* læggia m. a frænda sin, m. lysis a han, han ær i m. takin, om träl som hans slägtingar vilja genom lösen sätta i frihet, ÖG.* taka l. döma m. af hanum, n. då slägtingarne förlora l. ej fullfölja sin talan angående trälens lösen, ÖG.* 2) större fred och säkerhet på vissa tider och ställen. m. a standa, halda m., G.*
Manhælghþa mal, n. = manhælghis mal. ÖG.*
Mankyn, n. mankön. vara -ns, ɔ: af mankön, ÖG.* Jfr. Baþir.
... ...
Marka, v. a. (af mark, n. 1; Isl. marka) märka. -ar han a iardu, utmärker honom i jorden, förmodligen genom nedsättande af en så kallad nidstång (Isl. níðstöng), såsom tecken därtill, att den som så märkt den andre varit på stället och utropat honom som niding, U.* En hit hörande mycket upplysande berättelse förekommer i Vatnsdæla-saga, Köpenhamn 1812, cap. 33 (jfr. Fornsögur, Leipzig 1860, s. 54–56), där, sedan Jökull hade blifvit utmanad till envig af Bergr, och Thorsteinn af Finnbogi, Jökull så tilltalar Bergr: ”kom til hólmstefnunnar ef þú hefir helldr manns hug enn merar, enn ef nockrir koma eigi, þá skal þessum reisa ok rista níd med þeim skilmála edr formála at hann skal vera hvers manns nídíngr, ok vera hvergi í samveru gódra manna, hafa goda grein af gridnídíngs nafni” (rättare: geda gremi ok gridnídíngs nafn); då de som hade utmanat, ej infunno sig på utsatt tid och ställe, uppreste de utmanade en stång till deras skam, hvilket så beskrifves i följ. cap. 34: ”þeir .. tóku súlu eina.. Jökull skar karls höfut á súlu endann, ok risti á rúnar med öllum þeim formála sem fyrr var sagdr, sidan drap Jökull mer eina, ok opnudu hana hiá brióstinu, ok færdu a súluna” &c. Likaså berättas i Egil Skalagrimssons saga cap. 60 (ed. Köpenh. 1809 s. 389) huru Egil uppreste en nidstång mot Konung Erik (Blodyxa) och Drottning Gunnhild, med utropande af förbannelser, hvilka äfven ristades med runor på stången; på denna nidstång sattes, likasom på den förutnämnda, ett hästhufvud, hvilket anses som ett trolldomsmedel af Mone, Geschichte des Heidenthums, I. 241. Jfr. Bartholin, Antiqu. Dan. s. 102 o. f. Men trénið, som nämnes i motsats mot tungu nið i Ä. GulL. c. 138 (NGL. I. 57), är icke, såsom vanligen antages, d. s. som niðstöng, ty att skera manne trénið eða rista, som omtalas i Grg. Fs. ed. II. 183, såsom annat än reisa manne niðstöng, är att till någons skymf skära bilder af trä l. rista på en nidstång (såsom i det nyss anförda fallet) l. annat trä, skymfliga ord l. figurer. Med det på anf. st. i U. omtalade märkandet i jorden synes ej kunna menas annat än uppresande af en nidstång; de tre nidingsropen höra däremot till det som i GulL. kallas tungu nið. — Jfr. Af marka, Mærki.
... ...
Matkniver, m. matknif, bordsknif. SM.* Bj.* St.*
... ...
Men (main, m.? G.), n. (Isl. &c. mein) 1) men, skada. G.* 2) hinder. til skada eller m., m. eller hinder, Chr.* Jfr. Mena. 3) fel, falskhet; särskildt: osanning i ed. )( olagh, olaglighet i edgång (likasom osannind )( olagh, och sant )( lagh; jfr. Meneþer), ÖG.* eþer ganger ater firi m., ÖG.* m. sværia, Chr.* han sor ren (för rimmets skull för renan, n. eþ) ok eig m., VG. II. Add. 12: 1. hand skal hændi sælia ella m. firi sværia, det såsom lån emottagna godset skall, då det gått förloradt, ersättas, om ej den som lånt det, vill fria sig med falsk ed att han icke lånt utan legt det (jfr. Hand 2), VM. I. B. 34: pr. jfr. §. 1. iorþ skal iorþ varþa æller m. fore sværia, den som förytrat jorden skall (om klander sker) försvara henne (genom hemul) om han ej nekar att hafva förytrat jorden och bekräftar detta med falsk ed, såsom det i det följ. förklaras: hin skal ater gialdæ æller logh fore sværiæ at han salde ey (jfr. Varþa), Sk.* han vil ey mæþ mene væriæ hanæ (n. iorþenæ), ɔ: med mened, s. st.
...
Menedhare, m. menedare. ÖG.*
Meneþer (mens eþer), m. (af men 3) mened, falsk ed. ÖG.* H.* Sm.* )( aflagha e., se Aflagha.
... ...
Miþal garþer, se Mæþul garþer.
Miþalhaghi, m. mällanhage, inhägnad betesmark som ej är längst borta belägen. H.*
Miþalþriþiunger, m. medeltredingen, medlersta delen af Gotland. G.* Jfr. Þriþiunger.
... ...
Miarþi, se Miærþi.
Miel, n. mjöl. G.*
Mielk mal, n. mjölkningstid. G.*
Mielkmater, m. mjölkmat. G.*
Mielk stulin, adj. mjölkstulen, säges ännu om en ko som gifver föga mjölk, hvilket fel af vidskepelsen tillskrifves trolldom, hvarigenom mjölken blifvit kon frånstulen. G.*
...
Miolk (miælk, H.), f. mjölk. Se Dia, Drikka, Þiggia. Jfr. Mielk mal &c.
Miolka gris, m. mjölkgris. ÖG.*
Mioþer, mioder (miödher; miödh, Sk.), m. (Isl. mjöðr) mjöd. VG.* Bj.* Sk.* St.*
Miælk, se Miolk.
... ...
Moþur kyn, n. möderneslägt. G.*
... ...
Munder (mun, Sk.) m. 1) mun. Bj.* St.* Jfr. Blasa. 2) ett sårs mynning. sar havir tva munna, Sk.* Jfr. Und.
Munder, m. 1) en gåfva, hvilken konungen, då han ville gifta sig, skänkte sin brud. VG. II. G. 1; samma stadgande finnes i I. G. 1, där dock namnet m. ej förekommer. Denna bem. af o. m. erinrar om den äldsta betydelsen af d. o., som var likasom en betalning för qvinna, som af friaren gafs till hennes giftoman, hvarför hon, då ett sådant köp föregått, sades vara mundi keypt (jfr. Thorlacius, anf. st. (se Flat) s. 188, ...
Mungat, n. (Isl. mungát, N. mungaat) 1) öl. G.* mater ok m., allitt. G.* Jfr. Mungats gærþ, Mungats tiþir. 2) dryckslag, gästabud. G.*
... ...
Möllu værk (mollu værk), n. qvarnbyggnad. ÖG.*
... ...
Mæþal, n. (N. medel) 1) det medlersta, medlet. i mælli l. mællum (för mæþli l. mæþlum), se Mællum. Jfr. Mæþul garþer; Miþalhaghi, -þriþiunger, och Mæþal upland, VG. ind. n. pr. 2) i sammansättningar (= Isl. meðal): det som är af medelmåttigt slag, hvarken det bästa l. sämsta. Se Mæþalklæþi, -korn.
Mæþalklæþi, n. pl. kläder af mällansort, hvarken de dyrbaraste l. sämsta man eger. VG.* Mæþal korn, n. säd af ordinär godhet, hvarken af bästa l. sämsta slaget. SM.*
...
Mæþfylghþ, f. = hemfylghþ. U.* VM.*
...
Mæþul garþer (miþal garþr, G.), m. mällangärdsgård; 1) gärdsgård mällan åker och nyodling. )( vreta garþer, VM.* 2) gärdsgård mällan åkrar l. ängar )( tagarþer, G.*; en sådan gärdsgård kallas nu på Gotland millentåun, hvaremot gärdsgård vid väg kallas äuttäun (= uttun), utgärdsgård
... ...
Möþrinis iorþ, f. mödernejord. Sk.*