←  J
Samling af Sveriges Gamla LagarBand XIII
av C. J. Schlyter

K
L  →


[ 337 ]

K.

Kafli, m. (Isl. kefli) kafle, käpp. [ 338 ] [ 339 ]...

Karina, f. (af Lat. carena, sammandr. af quadragena; Isl. kárína) fyratio dagars fasta (ålagd som penitens). -nu (gen. sing. för pl.) millan, mällan fastorna, ɔ: på de tider då han icke fastar, VM.* Jfr. Fasta, f.

... [ 340 ] [ 341 ] [ 342 ]...

Kirkiu byr, m. kyrkby. VG.*

Kirkiu drap, n. dråp som sker i kyrka. VG.*

Kirkiudroten (pl. -tnar, -tna), m. kyrkvärd. VG.* Sm.* Jfr. Kirkiuværiandi, -gömari.

... [ 343 ]ställen talas därom, att man stjäl från en annan i kyrka (l. kyrkegård), hvarvid i U. och H. anmärkes att tjufven bröt gen samu kirkiu.

...

Kirkiu lykil, m. kyrknyckel. SM.*

... [ 344 ]...

Kirkiu þiuver, m. kyrktjuf, den som stjäl från kyrka, l. i kyrka l. kyrkegård från andra. U.* SM.* H. M. ind. 33.

...

Kista (kysta), f. kista. St.* Jfr. Ark.

... [ 345 ] [ 346 ] [ 347 ]...

Klokna oþensdagher, m. onsdagen näst före påsk, så kallad däraf, att kyrkeklockorna då bundos, för att ej mera gifva ljud under dagarne före påsk (jfr. Dymbilvika). VG.*

Klokskaper, m. (Isl. klókskapr) slughet, list. VG.*

... [ 348 ] [ 349 ]...

Kniver (knif, Sk.), m. knif. VG.* ÖG.* VM.* Bj.* G.* Sk.* sitia um knif ok kötstikki mæþ manni, allitt., ɔ: sitta till bords med en annan, äta af samma köttstycke och bruka samma knif, VG.* Jfr. Enæggiaþer; Mat-, Tælghekniver.

...

Kolbrænna, m. (R-t, II. 266, tror d. o. vara f.; jfr. Ormylia) kolbrännare; ett namn som gafs Konung Æmunder [ 350 ](Anund) därför, att han var river i ræfstum sinum at brænna hus manna, VG.* (Jfr. Bihanget.)

... [ 351 ] [ 352 ] [ 353 ]..

Korn, n. 1) säd (i all., växande l. tröskad). VG.* ÖG.* U.* SM.* VM.* H. V. 9, 11: 1; Sm.* Bj.* G.* Sk.* ME.* St.* Chr. Kg. 26: pr; B. 37: 2; Kp. 6: 2; Tg. 27: pr; i ME. Kg. 23: 2; St. Kg. 13: pr; Chr. Kg. 26: pr. menas hafre, och likaså då det talas om att hæstum k. giva, VM.* örtogh korn, se Örtogh. Jfr. Qviki; Trö-, Hæsta-, Mæþal-, Spitals korn. 2) korn. )( rugher, U.* G.* Chr.*

... [ 354 ]...

Krafar vereldi, n. utkräfd mansbot; så kallades på Gotland mansboten i ett visst fall, då den kunde utkräfvas, men hämnd ej egde rum. þet kalla men k. . . þet al kreifia ok ai hemna, G.*

... [ 355 ] [ 356 ] [ 357 ] [ 358 ]Kun, se Kyn.

Kuna, se Kona.

Kunder, adj. (part. pass. af kunna 1) 1) kunnig, känd. þo at kunt se, fastän det har blifvit bekant, Sk.* Jfr. Valinkunder. 2) beslägtad. k. man, Sk.* mæþ frændum sinum ok kunnum mannum, genom pleonasm, Sm.* vir lösum han til kyns ok kundra manna, allitt., ɔ: att han må vara (såsom fri) bland våra slägtingar, ÖG.* mæþ kyni ok kunnum mannum, Sm.* han ær þem sva knæm k., þæn sum knæm ær kunnaster, allitt. ÖG.* þæn niþum ær næster ok kyni kunnaster, allitt. U.* VM.* kunnir (n. mæn) ælla valinkunnir, se Valinkunder. Jfr. Jam-, Okunder. [ 359 ] [ 360 ]...

Kyn (kun, kön), n. 1) slag, art. annæns kyns, annat slags, Sk.* e hvat köns hug &c. Sk. I. 95. not. 25. Jfr Alskuna; Al-, Hværs-, Þæs-. 2) kön. Se Mankyn, Karlköns. 3) slägt, slägtskap. iæmn kynnum, lika nära i slägt, VG.* kyni kunnaster, se Kunder 2. ægha k. viþer man, Sk.* Jfr. Kynni. 4) slägt, slägtingar. gutniskt k., G.* i sino kyne, VM.* til kyns ok kundra manna, mæþ kyni ok kunnum mannum, se Kunder 2. sighia þem k. vara, Sm.* af kyni næfnæ (næfnd), vitæ mæþ tvigiæ mannæ vitni ok tolf næfndum mannum i kyni sinu, &c. Sk.* Jfr. Moþur kyn, Fullkyniaþer.

...

Kusta, Kuster, se Kosta, Koster.

Kval, Kvar, och andra ord som i ÖG. börjas med kv, se under Qv-.

... [ 361 ] [ 362 ] [ 363 ] [ 364 ]...

Kætil, m. kettil. Se Qværn, Kætilhöd.

Kætilhöd (kiættill hödde),? hjälm. ÖG.* Förra delen af d. o., som äfven finnes i JutL. III. 4, betecknar utan tvifvel hjälmens likhet med en kettil, om ej o. kætil eg. betyder ett ting som är gjordt af koppar (likasom Lat. ahenum och Gr. χαλκειον); senare delen kan härledas från AS. hydan (se Hiþi), l. från hovoþ, likasom ett kopparhufvud, l., såsom Ih. (Gl. o. hatt) antager, af hatter, Isl. höttr. I ett testamente af år 1311 (Sv. Dipl. N:r 1791) förekommer kætilhöth, och kettelhud nämnes i Lüneburgs gamla stadsrätt, se Braz. — Jfr. KA. Jydske Lovb. s. 328; Mb. D. Gl. o. kedelhat.

... [ 365 ] [ 366 ]...

Köpfærþ, f. köpfärd, resa i handelsärenden. VG.*

... [ 367 ]Köpstaþs maþer (köpstads-, köpstade man), m. stadsbo. SM.* VM.* Sk.* St.* [ 368 ]Kötstikki, n. köttstycke. Se Kniver.

...