Upproret i Jönköping/20Nov1855
| ← Den 16 November 1855 |
|
Den 23 November 1855 → |
Den 20 November 1855.
Närvarande:
| Borgmästaren Herr Assessorn G. F. Asker, | ||
| Rådmannen | Herr | G. Kahnberg; |
| ” | ” | A. G. Rudling; |
| ” | ” | C. Seipel och |
| ” | ” | A. Elfström. |
Undertecknad förordnades föra protokollet.
Rådhus-Rätten företog åter till handläggning den ransakning, som i protokollet för den 16 dennes under N:o 15 sednast förevarit, angående Arbetskarlarne Carl Gustaf Abrahamsson eller Carlsson och Carl Petersson m. fl. häktade samt på fri fot varande förre Brandvaktskarlen August Berg och Snickaregesällen Johan Magnus Nyström m. fl., alla ställde under åtal af Stadsfiskalen A. F. Strömberg för delaktighet i de under den 25 och 26 nästl. September här i staden förefallne upproriske och våldsamme uppträden; och blefvo härvid, i närvaro af Justitiæ-Kanslers-Embetets ombud, Herr Advokatfiskalen A. Svalander samt Åklagaren, de häktade för Rätten inställde, med undantag af Faktorismeden Lundström, som anmäldes fortfarande vara sjuk; hvarjemte öfrige i målet tilltalade personligen sig infunno.
Åklagaren tillkännagaf, att Hamndrängen Daniel Andersson på förmiddagen den 18 i denna månad uti fängelset aflidit.
Protokollet för den 2:dra dennes upplästes och lemnades utan anmärkning; hvarefter Åklagaren anhöll om vittnesförhör, dels med Fabrikören Andreas Carlsson, Handelsbetjenten Frans Sandvall, Ångbåtsbefälhafvaren Johan Fredrik Rossman, Målaregesällerne Nils Johan Andersson och Erik Johan Andersson, Målarelärlingarne Carl Ljungqvist och Henning Fredriksson jemte Bokbindarelärlingen Carl Asp, samt dels med på begäran af häktade Himmelman inkallade Bleckslagaren Gustaf Wadner, Smeden Anders Magnus Söderström och Målarelärlingen Erik August Petersson; och fingo desse, närvarande samt ojäfvige lemnade och befunne, nu företräda och aflägga vittneseden, om vigten hvaraf de påmindes och på hvilken de vid med dem anställde särskildte förhör berättade:
122:o Fabrikören Carlsson: På morgonen den 26 September iakttog vittnet ej mindre att utanför Handlanden Lindmans hus var skockad en stor, öfver de höga spannmålspriserna knotande folkmassa, ibland hvilken vittnet igenkände häktade Carl Gustaf Abrahamsson eller Carlsson, den der dock efter erhållne uppmaningar lofvade att i stillhet gå hem, än äfven att sagde folkhop vid återtåget åt vester på gatan, i närheten af Assessorn Wickboms hus, omringade vice Häradshöfdingen Frick, med hvilken samtal förehades om det uppjagade priset å potater. Då folkhopen på aftonen åter samlat sig utanför Lindmans hus, der vittnet för att bidraga till ordningens upprätthållande jemväl sig infunnit, hade vittnet fästat uppmärksamheten vid häktade Lönnegren och Gesällen Johan Lundahl, dem vittnet hörde tala om det betryck, som förorsakades af lifsmedlens dyrhet. Vid ett af de anlopp, som, medan folksamling egde rum mellan gränden vid vittnets hus och den vid kyrkan, af massan företogos i vestlig riktning, hade vittnet och Herr Kaptenen Weidenhielm stannat midt på gatan, för att se om hopen gaf rum; och ehuru anloppet skedde med sådan fart, att vittnet ej kunde igenkänna någon af de deri deltagande, hade likväl så stor öppning lemnats, att vittnet kunde bibehålla den af vittnet intagna plats. I sällskap med bemälde Herr Kapiten begaf sig vittnet åt vestra stadsdelen och, efter det vittnet vid förbigåendet af Handlanden Borgs då varande bostad sett åtskillige fönsterrutor derstädes inslagne, vidare åt vester ända till Lazarettet. Sedan Herr Hof-Rätts-Rådet von Sydow här anträffats och underrättelse erhållits, att folkhopen tågat till Häradshöfdingen Fricks egendom, fortsattes vägen dit, derunder vittnet vid genomgående af massan såg flere, som från marken upptogo stenar, men ehuru vittnet fråntog någre af desse de innehafda stenarne, varseblef dock vittnet ej någon, som vittnet kände, hvilket förhållande äfven inträffade med Smeden C. A. Wahlin och Bleckslagaren Wadner, dem vittnet under tiden råkade. Vittnet, som uppehöll sig en stund å gården till ofvanberörde egendom, iakttog, att stenar i mängd kastades mot stora byggningen, så att alla fönstren der inslogos; att häktade Himmelman innan ofoget började stod i närheten af qvarnen, och att en Målaren Thorsells lärling vid namn Jonas, hvilken förekom vittnet upprörd och andfådd, men dock ej företog något våldsamt, befann sig bland den hop, som i närheten af qvarnen kastade stenar. Vittnet, som jemväl träffades af en dylik och vid rörelse af folkhopen, skuffades i en häck, derifrån vittnet upphjelptes af Barkstamparen Lindström hos Fabrikören Malmberg, drog sig undan från hopen till det ställe, hvarest Herr Kapitenen Weidenhielm och Herr Hof-Rätts-Rådet von Sydow intagit plats, samt tog, då vid soldaternes utfall massan trängde på, vägen uppåt trädgården, derifrån vittnet begaf sig till allmänna landsvägen samt vidare ned åt staden. Då vittnet af Handlanden Westring och Fabrikören Malmberg m. fl., som möttes i närheten af Bäckalyckan, erhöll underrättelse att stenar kastades nedanför, åtföljde vittnet bemälde personer åter till Fricks egendom, samt iakttog då att stenkastning egde rum från trädgården, hvarest äfven våldsamheter utöfvades; och ehuru Brefbäraren Lundqvist uppmanade vittnet att gå upp i trädgården, vände vittnet snart åter till staden, samt varseblef, medan vittnet uppehöll sig på torget, en stor mängd manspersoner, beväpnade med störar, under skrik och hurrarop bege sig åt öster. Såsom deltagare i den bildade säkerhetsvakten besökte vittnet härefter Lindmans hus samt återvände, sedan vittnet der åsett verkningarne af våldet, till sitt hem.
123:o Handelsbetjenten Sandvall: Då folkhopen å morgonen ifrågavarande Onsdag efter sine besök hos Häradshöfdingen Rudling och Handlanden Lindman å gatan vid Assessorn Wickboms hus omringade vice Häradshöfdingen Frick, hade vittnet iakttagit att Svarfvaren Andersson, som dock af vittnet snart aflägsnades, fattade uti bemälde Häradshöfdings kläder. Vittnet, som längre fram på förmiddagen i något ärende var vid Kronomagazinet, varseblef der en 50 à 60 personer stark folkhop, deraf en del sprang upp och neder å trappan till berörde magazin, sökande såsom det sades efter Handlanden Goldkuhl, omringa ett lass spannmål, som fördt af en dräng från landet, vittnet i anledning deraf att nämnde Handlandes medhjelpare Fanjunkaren Rosell var närvarande, förmodade tillhöra Goldkuhl. Då hopen, deribland vittnet igenkände häktade Grahn och Johan Andersson, af hvilka den senare förhöll sig ostyrigt och hoppade, lät förstå att den ej skulle tillåta spannmålens uppförande å magazinet, aflägsnade sig vittnet, men upphanns och förbigicks under vägen af hopen, som omgifvande bonden, drog af åt jernbron, der Herr Kapitenen Löwenhielm, åtföljd af Löjtnanterne Ribbing och Löwenadler, möttes och omringades. Efter det vittnet dels förnummit nödrop af Kapitenen Löwenhielm, i hvilkens kläder någre af hopen fattade tag och dels sett Handlanden Ekeroth skynda denne till undsättning, gick vittnet till stället, tog plats bakom Löwenhielm samt hindrade en vid namn Trädgård, som var drucken och tycktes vilja fasthålla Löwenhielm, att fullborda denna sin afsigt. På aftonen samma dag hade vittnet å torget, efter anmodan af någon bekant, som berättade att häktade Lundberg förhöll sig oroligt, vändt sig till Lundberg, som var drucken, med uppmaning att lugna sig och icke på sätt vittnet hört berättas uppvigla folket, Lundberg hade häröfver visat missnöje, i hetsig ton svarat: ”de skola ej sluta förr än de hämnats på spannmålshandlarne” samt derjemte fällt andra hotelser, deri något yttrande om knif äfven förekommit. Kort efter det vittnet skiljt sig från Lundberg, kom en folkmassa och i spetsen för denna en mindre karl, iklädd hatt och mycket lik Lundberg, rusande från öster och upphann vittnet, som gick före på gatan, derunder vittnet af en kortvext person erhöll ett slag i ansigtet. Senare på aftonen varseblef vittnet en folkhop af omkring 200 personer, beväpnade med störar, under skrik och oväsende tåga öfver torget i riktning åt öster; och då något derefter bud kom från Lindmans hus, med anhålian om undsättning, medföljde vittnet den afdelning af säkerhetsvakten, som begaf sig dit, och såg en mängd stenar och stakar ligga qvar på gatan. Sedan vittnet jemte andra undanskaffat dessa vapen, återvände vittnet med en del af sagde vakt till Rådhuset, der folket sades ämna befria de häktade, samt fasttog vid afhörda vittnet Åhls hus en lärgosse hos Skomakaren Fägerholm, den vittnet dock, enär vittnet ej såg honom förehafva något olofligt, på uppmaning af någre K. Hof-Rättens tjenstemän lösgaf.
124:o Ångbåtsbefälhafvaren Rossman: Att redan en längre tid innan ifrågavarande oroligheter utbröto jäsning varit rådande i arbetsklassens sinnen mot dem, som uppköpte spannmål, hade vittnet insett deraf att, då vittnet en ej så kort tid förut uti ångskonerten Småland för Handlanden Goldkuhls räkning från Kronomagazinet inlastade spannmål, hade en kalkbrännare, i hvilken vittnet sedermera igenkännt Svening Nilsson, enligt hvad dels besättningen omtalat och dels vittnet i egen person förnummit, kommit ned till fartyget, frågat efter Goldkuhl, den han sade att något skulle tillfogas, samt förhållit sig sturskt och otidigt ej mindre mot styrman än äfven, sedan vittnet tillkommit, emot honom. På förmiddagen ifrågavarande Onsdag, då vittnets fartyg åter låg vid Kronomagazinet och derifrån intog spannmålslast, hade en stor mängd arbetskarlar, deribland vittnet fästade uppmärksamheten å häktade Carl Gustaf Abrahamsson, Muraren Fredrik Jakobsson, Johannes Hellstrand, ofvanbemälde Svening Nilsson och en person, iklädd blanklädershatt, under hurrarop och oväsende kommit tågande till Kronomagazinet, derutanför en person, som stående vid ett sädeslass, sades heta Rosell, blef af folkhopen omringad. Sedan Carl Gustaf Abrahamsson m. fl. under häftiga åtbörder en stund samtalat med Rosell, i hvilkens mustacher Svening Nilsson en gång fattade, aflägsnade sig Carl Gustaf Abrahamsson i riktning åt tullhuset och ropade ”kom nu”, utan att hans uppmaning hade någon verkan, hvarföre Carl Gustaf Abrahamsson återvände och gaf tecken åt massan genom knäppning med fingrarne, utan att ej heller då åtlydas, men då litet derefter Rosell körde bort med lasset och Carl Gustaf Abrahamsson, i det han svängde mössan, ropade: ”kom nu, ni vet hvem jag är”, följde hela hopen efter, med undantag af 9 à 10 yngre personer, bland hvilka Johannes Hellstrand och Fredrik Jacobsson, hvilka alla gingo ombord på fartyget. Vittnet, som inlät sig med desse i samtal och föreställde dem de sannolika följderna af tilltaget och att det vore bättre återgå till arbete än att vidare befatta sig med folkrörelserna, erhöll af Fredrik Jakobsson till svar: ”vi skulle nog arbeta, men vi få icke.”
125:o Målaregesällen Nils Johan Andersson: Klockan mellan 8 och 9 på aftonen den 26 sistl. September begaf sig vittnet jemte öfrige å Målaren Peterssons verkstad anställde Gesäller och lärlingar till Östra stadsdelen samt uppehöll sig i närheten af kyrkan omkring 10 minuters tid, derunder vittnet såg en stor orolig folkmassa vara samlad något längre fram på gatan. Sedan vittnet, som bland hopen ej kände någon, här träffat Målaregesällen Edling, skiljde vittnet sig från sitt förra sällskap och besökte, åtföljdt af Edling, stora torget, hvarest äfven en sorlande och bullersam folkhop befann sig, samt fortsatte, sedan tilltalade Lundberg anträffats å gatan, vägen vidare åt vester. Anlände till jernbron vände Lundberg om, med förmälan att han skulle gå hem, hvaremot vittnet och Edling mellan 9 och 10 på aftonen begåfvo sig ut åt Dunkehalla. I en å vägen, som leder till vice Häradshöfdingen Fricks egendom, varande backe mötte vittnet häktade Carl Hansson, som likväl, då en folkhop anlände ner ifrån staden, vände om samma väg hvarifrån han kommit. Vittnet, som härefter gick upp på en vid sidan af vägen belägen åker, iakttog, under den tid af en fjerdedels timma vittnet der qvarstannade, dels att folk nere på vägen tågade både från och till ofvannämnde egendom och dels att buller såsom af stenkastning der egde rum. Efter sagde tids förlopp begaf sig vittnet till staden, mötte i grannskapet af teaterhuset ofvanbemälde Carl Hansson och Kopparslagaregesällen Andersson samt medföljde desse ut åt öster, men stannade i gränden vid Herr Underståthållaren Kuylenstiernas hus samt åsåg derifrån fönsterinslagningen hos Lindmans, hvarefter vittnet, då ordningsvakten anlände, omkring kl. ½ 11 begaf sig hem; och tillade vittnet på fråga af Smeden Andersson, att vittnet vid sitt första besök å torget iakttog, att Smeden Wahlin uppmanade Andersson, som hade kragen af sin rock uppslagen, men såvidt vittnet förmärkte icke var iklädd förskinn, att slå ned rockkragen och begifva sig hem, emedan han ej hade ute att göra, samt att Andersson på denna uppmaning svarat, att han hvarken gjort eller ämnade företaga något.
126:o Målaregesällen Erik Johan Andersson: Vid den tid och i det sällskap, förra vittnet omnämnt, hade vittnet, tagande vägen genom gränden vid Direktören Lundströms hus, begifvit sig till östra stadsdelen och stående i närheten af kyrkan, varseblifvit stora hopar af folk något längre åt öster flera gånger rusa fram och tillbaka. Sedan större delen af hopen dragit åt vester, hade vittnet, Målaregesällen Lindeskog samt till vittnen åberopade Henning Fredriksson och Ljungqvist gått åt samma håll samt, anlände till backen vid Bäckalyckan af en mötande folkhop, ibland hvilken häktade Himmelman befann sig, uppmanats att icke gå till vice Häradshöfdingen Fricks egendom, emedan der varande soldater sköto skarpt. Vittnet skiljde sig då från sitt förra sällskap och uppsteg, åtföljdt af Målarelärlingen August Petersson på en invid vägen till sagde egendom belägen åkerlycka, der vittnet, som ej var så nära att någon af våldsverkarne kunde igenkännas, hörde ljud, utmärkande att stenar kastades vid egendomen. Jemte en stor folkmassa, som ej innehade stakar och bland hvilken befunno sig Svarfvaren Andersson, Sadelmakaregesällen Lundqvist, lärlingen Carl hos Målaren Enbom och lärlingen Johan Jonsson hos Målaren Thorsell, återvände vittnet efter en stunds uppehåll på åkerlyckan till staden, der folkhopen skockade sig utanför Rådhuset. Vittnet och August Petersson gingo deremot hemåt, men stannade vid torgbron och förmärkte derifrån att försök gjordes att ur häktet befria dem, som der blifvit insatte.
127:o Målarelärlingen Ljungqvist: Sedan vittnet, som om tilldragelserna å östra gatan ej kunde lemna andra upplysningar än förra vittnet afgifvit, i backen vid Bäckalyckan, hvarest en mötande folkhop yttrade något, som vittnet ej kunde uppfatta, skilt sig från de personer, med hvilka vittnet förut gått i sällskap, hade äfven vittnet begifvit sig upp på förenämnde åker, hört stenar kastas och sett hopar af okände personer tåga både från och till Häradshöfdingen Fricks egendom. Efter något uppehåll på åkern gick vittnet ned åt bränneriet, derutanför då en stor hop folk var samlad, samt fortsatte utan uppehåll färden till den utmed Wettern löpande landsvägen. Vittnet, som snart upphanns af en med stakar beväpnad folkskara, i hvilken vittnet ej såg någon bekant, lät denna gå förbi och följde sedan med ända till Lindmans hus, men aflägsnade sig, innan några våldsamheter der föröfvades.
128:o Lärlingen Henning Fredriksson: Medan vittnet och dess kamrater uppehöllo sig i närheten af kyrkan, hade vittnet dels gjort samma iakttagelser som desse och dels sett Strumpväfvaren Malmgren i en mindre folkhop samtala med Magister Augustinsson om ämnen, dem vittnet ej hörde. Då vittnet jemte gesällen Erik Johan Andersson och de af honom omnämnde gingo ut åt vester, hade en vid jernbron mötande person åtvarnat dem att ej gå till Fricks egendom, emedan sten der kastades, men deremot en annan mycket lång karl, med skägg, som träffades å Vedtorget anmodat dem skynda dit samt fortsatt vägen till staden, under yttrande, att han skulle anskaffa mera folk. Ifrån backen vid Bäckalyckan hade vittnet följt allmänna landsvägen, stannat på höjden ofvanför Häradshöfdingen Fricks egendom, der någre mjölnardrängar uppehöllo sig samt härifrån förmärkt ej mindre att fönstren i stora byggningen utslogos med stenar, än äfven att en från trädgården kommande hop kullkastade en del af det densamma omgifvande stakett. Sedan vittnet af oljudet förstått, att folkhopen dragit ned åt bränneriet, begaf sig vittnet efter samt åsåg, äfven då stående på en något aflägsen höjd, det ofog, som vid bränneriet föröfvades. Åtföljdt af här anträffade Sadelmakare-lärlingen Anders Glader återvände vittnet efter en stunds förlopp åt staden samt besökte, sedan Glader af sin mästare, som möttes å torget, erhållit tillsägelse att gå hem, Lindmans hus, der då endast en och annan sten kastades och hvarest vittnet uppehöll sig ända till dess soldaterne kommo antågande.
129:o Bokbindarelärlingen Asp: I hemvägen från det ställe å förstaden, hvarest vittnet har sin spisning, mötte vittnet på aftonen den 25 September en folkmassa, ibland hvilken häktade Carl Gustaf Abrahamsson befann sig, samt iakttog, att folkhopen en stund under oväsende uppehöll sig utanför det hus, Handlanden Goldkuhl den tiden bebodde. Påföljde dag om aftonen begaf sig vittnet efter erhållen kunskap om ofoget vid qvarnarne, utåt vestra landsvägen till höjden på andra sidan om vice Häradshöfdingen Fricks egendom, derifrån vittnet, efter att hafva åsett en del af våldsamheterna, medföljde en åkande person till Talavid, hvarest vittnet träffade Fabrikören Malmberg och Konrektor Rosengren m. fl. herremän, för hvilka vittnet omtalade hvad vittnet iakttagit. Då i detsamma en folkhop kom tågande ifrån staden och rop hördes med uppmaning till stenkastning, vände vittnet i sällskap med bemälde herremän åter till Fricks egendom och igenkände, då massan under tiden tågade förbi, bland denna Bleckslagarelärlingen Öberg, Smedlärlingen Sven Petersson och Svarfvaren Andersson. Sedan vittnet härpå vikit af från vägan och åter intagit den höjd, som förut blifvit omnämnd, såg vittnet dels att en sträcka af stakettet kring trädgården var nedrifvet, dels att häktade Carl Hansson ryckte i detsamma, och dels hurusom en från trädgården kommande hop, bland hvilken äfven Carl Hansson befann sig, efter att ur det nedrifna stakettet hafva försett sig med spjelar, tågade af åt staden. Under det vid Lindmans gård på natten timade uppträde, hvilket vittnet jemte Färgarelärlingen Wilhelm Rafstedt och Vagnmakaregesällen Lindroth åskådade från trappan till Snickaren Gullbergs midt emot varande hus, hade vittnet sett en lärling hos Guldsmeden Edborg vid namn Carl Clasén kasta en sten mot Lindmans hus, samt derjemte iakttagit att någre Husqvarnaboer, medan oväsendet fortgick, uppehöllo sig i en öster om Gullbergs hus belägen gränd.
130:o Bleckslagaren Wadner: Efter att på aftonen ifrågavarande Onsdag hafva sammanträffat med Smeden C. A. Wahlin och Garfvaregesällen Engdahl, begaf sig vittnet först till vestra stadsdelen och sedan vittnet vid förbigåendet af Handlanden Borgs dåvarande bostad sett en hop folk samlad derutanför och att några fönster i byggningen voro utslagne, vidare åt vester. Då emedlertid ett uppehåll gjordes vid lägenheten Talavid, kom en folkskara förbitågande; och då häktade Himmelman sågs gå bredvid denna, kallade Smeden Wahlin på honom samt bad att han skulle göra vittnet och dess följeslagare sällskap. Begagnande den öfver höjderna ledande genvägen färdades vittnet, Wahlin, Engdahl och Himmelman vidare, hvaremot folkmassan tog den vanliga körvägen. Anlände till Mjölnaren Peterssons ladugård skiljde först Engdahl och sedan Himmelman sig från vittnet och Wahlin, hvilka båda gingo ned åt vice Häradshöfdingen Fricks egendom och måste, då en annan skara kom efter, bege sig ned på sjelfva gården, hvarest stenkastningen snart började; och iakttog vittnet att i den hop, som från hörnet af drängstugan började slå in fönstren, befann sig en lärling hos Gördelmakaren Nordström vid namn Rosell. För att undvika att träffas utaf de åt alla håll haglande stenarne, drogo vittnet och Wahlin sig upp åt berget och afbidade der slutet af uppträdet, hvarefter de återvände å väg till staden, men mötte vid Talavid Garfvaren Kjellberg, Smeden L. P. Wahlin, Målaregesällen Lindeskog och Smeden Andersson. De två förstnämnde af sällskapet, som nu återvände till ofvannämnde egendom, gingo något i förväg, samt efterföljdes af vittnet och de öfrige, dock icke längre än till förut omnämnda lada, hvarest de, efter att hafva vexlat några ord med ett par der mötande karlar, vände om och färdades i sällskap ända till Hallgrens hus på förstaden, derifrån Andersson tog vägen hem till sitt.
131:o Smeden Söderström: Vittnet, hvars bostad är belägen något utom östra tullen, hade på eftermiddagen den 26 September i något ärende till Slagtaren Lindgren besökt staden och, sedan detta blifvit uträttadt, i den folkhop, som genast efter skymningens inbrott samlat sig utanför Lindmans hus, sammanträffat med häktade Himmelman, i hvars sällskap vittnet sedan oafbrutet vistades en half timma, derunder vittnet och Himmelman, gående utmed norra sidan af gatan, hvilken i öfrigt var alldeles uppfylld med folk, begåfvo sig i vestlig riktning ända till kyrkan, hvarest de en längre stund uppehöllo sig; och kunde vittnet, som emedlertid hade tillfälle att iakttaga Himmelmans tillgörande, intyga att denne då förhöll sig stilla och fredligt. Sedan vittnet skilt sig från Himmelman, begaf sig vittnet hemåt, samt hörde, utkommet på landsvägen, oljud och hurrarop inne ifrån staden.
132:o Målarelärlingen Erik August Petersson: Vittnet egde ej kännedom om något, som kunde leda till upplysning i målet.
Berättelserna, upprepade ur protokollet, vidhöllos af vittnena.
Ifrån häktade Carl Magnus Gustafsson ingafs följande skrift:
”Till Vällofliga Rådhus-Rätten i Jönköping!
Som det ju genom afhörda vittnen och min egen bekännelse blifvit tillräckligt styrkt, hvad andel jag haft i uppträdena vid Dunkehalla den 26 sistl. September, så anhålles vördsamt att Vällofliga Rådhus-Rätten täcktes skilja mig vid målet samt afdöma saken, så vidt mig beträffar. Jönköpings Slotts-Häkte den 20 November 1855. Carl Magnus Gustafsson.”
som upplästes, hvarefter tilltalade Himmelman och dennes gesäll Andersson anhöllo att varda från häktet lösgifne; och tillsades parterne taga afträde, medan Rätten öfverlade om följande, för dem åter förekallade, afsagda
Utslag.
Med afseende å hvad, som under ransakningen numera förefalllit, finner Rådhus-Rätten skäligt tillåta Vagnmakaren Himmelman och Vagnmakaregesällen Johan Fredrik Andersson att tills vidare vistas å fri fot; och varder, utan afseende å den från häktade Carl Magnus Gustafsson ingifna skrift, ransakningen utställd till vidare handläggning å nästkommande Fredag, den 23 i denna månad, kl. 10 f. m., då de häktade skola från Länsfängelset upphemtas och för Rätten inställas, samt öfrige i målet tilltalade vid hemtnings-äfventyr sig infinna.
De häktade återfördes till Länsfängelset. Ut supra.
In fidem
C. Forssell.