Upproret i Jönköping/23Nov1855
| ← Den 20 November 1855 |
|
Den 27 November 1855 → |
Den 23 November 1855.
Närvarande:
| Borgmästaren, Herr Assessorn G. F. Asker; | ||
| Rådmannen: | Herr | G. Kahnberg; |
| ” | ” | A. G. Rudling; |
| ” | ” | C. Seipel; och |
| ” | ” | A. Elfström. |
Undertecknad förde protokollet, enligt förordnande.
Då Rådstufvu-Rätten nu åter företog den under N:o 16 i protokollet för den 20 i denna månad antecknade, till denna dag uppskjutna, ransakning med häktade Arbetskarlarne Carl Gustaf Abrahamsson eller Carlsson och Carl Petersson med flere, samt på fri fot varande f. d. Brandvaktskarlen August Berg och åtskillige andra personer, hvilka blifvit af Stadsfiskalen A. F. Strömberg ställda under åtal för delaktighet i upproret här i staden den 25 och 26 sistl. September inställdes de häktade för Rätten och tillstädeskommo alla de på fri fot varande parter; i närvaro af Åklagaren och Justitie-Kanslers-Embetets Ombud, Herr Advokatfiskalen A. Svalander; hvarförutan Furiren Oscar Magnus Rydelius och Guldsmedslärlingen Carl Magnus Clasén, hvilka Åklagaren till i dag inkallat, med ansvarspåstående för delaktighet i ofvanomförmälde uppror, personligen inställde sig.
Åklagaren ingaf angående nedannämnde tilltalade följande prestbevis:
”Frejd- och åldersbetyg för nedanstående personer, tilltalade för delaktighet i våldsbragderna, som härstädes utöfvades den 25 och 26 September år 1855.
| De tilltalades Namn. | Bostad. | Ålder. | Sista Nattvardsgång. |
Frejd. | Anmärkningar. |
| Arbetskarlen Carl Gustaf Abrahamsson eller Carlsson. |
V. F. 54. | 3/6 1824. | 1855; | vanfrejdad; | straffad för 1:a resan stöld. |
| Arbetskarlen Carl Petersson. | T. M. 12. | 25/10 1815. | d:o | oklandrad; | har 3 barn. |
| D:o Johannes Malmberg. | S. M. 34. | 11/1 1820. | d:o | d:o | har 4 söner. |
| D:o Carl Magnus Svensson. | S. M. 35. | 21/2 1820. | d:o | d:o | har 2 döttrar. |
| D:o Johan Larsson. | V. F. 44. | 13/3 1817. | d:o | d:o | har 2 barn. |
| f. d. Tornväktaren Nils Jonsson. | B.-backen. 12. | 24/4 1805. | d:o | d:o | serdeles begifven på fylleri. |
| Arbetskarlen Johan Magnus Andersson. | S. M. 5. | 7/7 1828. | d:o | d:o | barnlös. |
| Stenroddaren Johannes Pettersson. | Minnet. | 13/3 1817. | 1854; | d:o | har 3 barn. |
| Svarfvaren Lars Johan Dahlgren. | Ö. qv. 23. | 19/5 1827. | ? | d:o | har 3 barn. |
| Svarfvaregesällen Anders Peter Andersson. | 12/1 1824. | ? | d:o | har 2 barn. I aldra högsta grad begifven på fylleri och till sinnelag och vandel mera djur än menniska. | |
| Smedlärlingen Johan Fägersten. | V. F. 40. | 19/7 1836. | ? | d:o. | |
| Stensättaren Anders Sjö. | V. F. 34. | 10/5 1824. | ? | d:o | har 2 barn; och i öfrigt lika qvalificerad som Svarfvaregesällen Andersson. |
| Strumpväfvaren Carl Gustaf Malmgren. | Ö. qv. 21. | 25/11 1826. | 1854; | vanfrejdad; | har 1 barn. Straffad för 1:sta resan stöld 1842. |
| Bleckslagerilärlingen Frans Joh. Ödberg. | Ö. qv. 23. | 11/2 1835. | 1855; | oklandrad. | |
| Skräddaregesällen Joh. Peter Lundberg. | K. qv. 37. | 13/4 1830. | ? | d:o | har 1 barn. |
| Carl Gerhard Hansson. | T. M. 5. | 19/8 1830. | ? | vanartad; | undergick enskild skrift för snatteri 20/11 1846; och har ofta varit tilltalad och häktad för slagsmål. |
| Drängen Carl Johan Zetterberg. | T. M. 27. | 3/10 1832. | 1854; | oklandrad; | har varit tillt. för slagsmål. |
| Arbetskarlen Carl Johansson. | Backen 3. | 9/12 1823. | ? | vanfrejdad; | begifven på fylleri. Straffad för 1:sta resan stöld 1853. |
| D:o Pehr Aug. Johansson Berg. | S. M. 31. | 29/12 1827. | oklandrad; | har 1 barn. |
| De tilltalades Namn. | Bostad. | Ålder. | Sista Nattvardsgång. |
Frejd. | Anmärkningar. |
| f.d. Hamndrängen Daniel Andersson. | V. F. 26. | 15/12 1808. | 1855; | välfrejdad; | välbergad; har 2 barn. |
| Vagnmakaren Adolf Fredr. Himmelman. | S. M. 28. | 18/9 1827. | d:o | d:o | har 2 barn. |
| Vagnm. gesällen Johan Fredr. Andersson. | d:o | 16/1 1830. | d:o | d:o. | |
| Skomakaren Abraham Ljungberg. | S. M. 24. | 5/12 1798. | d:o | oklandrad. | |
| Gesällen hos Ljungberg: Peter Herman Dyberg. | d:o | 2/4 1835. | d:o | d:o. | |
| Arbetskarlen Anders Petersson. | V. F. 54. | 4/11 1821. | d:o | d:o | har 3 barn. |
| f. d. Brandvaktskarlen Peter Magnus Grahn. | T. M. Johannislund. | 25/9 1808. | d:o | har inga barn. | |
| Arbetskarlen Lars Danielsson. | Minnet. | 21/8 1822. | d:o | d:o | super; har 2 barn. |
| Snickaregesällen Johan Nyström. | K. qv. 12. | 6/8 1820. | d:o | Hitkom 1854 med ofullständig attest. | |
| Smedlärlingen Jonas Magnus Berg. | S. M. 46. | 20/1 1840. | icke ännu konfirmerad; |
vanartig; | icke bestraffad offentligen; men beträdd med snatteri. |
| Arbetskarlen Carl Magnus Bång. | V. F. 30. | 10/7 1827. | oklandrad; | har 2 barn. | |
| D:o Anders Sjöberg. | Minnet. | 25/10 1816. | d:o | har 4 barn. | |
| D:o Johannes Petersson. | S. M. 24. | 19/9 1821. | d:o | har en 17-årig stjufdotter. | |
| D:o Sven Israelsson. | S. M. 23. | 3/1 1831. | d:o | har 1 barn. | |
| Smedlärlingen Sven Petersson Brun. | V. F. 27. | 10/10 1835. | d:o. | ||
| Smedgesällen Carl Johan Almgren. | V. F. 40. | 3/7 1831. | 1854; | d:o. | |
| Skräddaren Johannes Hellstrand. | Byslätt. | 30/7 1832. | d:o | d:o | har 1 oäkta barn med Pigan Carolina Öst. |
| Lärlingen Carl Abrahamsson. | V. F. 10. | 27/10 1836. | ostadig. | ||
| Muraren Fredrik Jakobsson. | S. M. 25. | 2/10 1832. | d:o | d:o | har 1 oäkta barn med Bleckslagare Petterssons dotter. Försvarslös. |
| Lärlingen Carl August Gustafsson. | T. M. 32. | 30/4 1837. | d:o | oklandrad; | lärer kalla sig Rosell. |
| f. d. Polisbetjenten Peter Wadell. | Ö. qv. 45. | 23/5 1805. | 1855; | välfrejdad. | |
| Skräddaregesällen Johan Lundahl. | V. qv. 22. | 8/1 1826. | ? | oklandrad. |
Jönköping den 5 November 1855.
”Att Fabr. arb. Carl Magnus Gustafsson, som lärer vara häktad i Jönköping, född 1829 18/11, och icke gift, har tillträde till Herrans bord och är välfrejdad medlem af Gustavi Domkyrko-Församling.
Götheborg den 9 Oktober 1855.
Attesteras.
Joh. Ol. Johansson,
v. P. L.”
”N:o 191. Garfvaregesällen Pehr August Andersson, född 5/5 1832 uti Malmbäck, ankom år 1854 ifrån Malmbäck; flyttar nu till Stockholm. Läser innan- och utantill försvarligt; förstår salighetsläran enkelt. Begått den Heliga Nattvarden senast den 7 dennes. Frejd god, och till äktenskap l. v. ledig; haft skyddskoppor. Mantalsskrifningen ännu icke förrättad.
Jönköping den 31 Oktober 1855.
Efter föredragning af ofvanintagne handlingar och sedan Herr Löjtnanten Elfström anmält sig att såsom Regements-fullmäktig öfvervara ransakningen i hvad den rörde tilltalade Furiren Rydelius, hördes bemälte Rydelius och Guldsmedslärlingen Clasén, i hvarandras frånvaro, och uppgåfvo:
62:o Oscar Magnus Rydelius: föddes den 19 Oktober 1836 i äkta säng af föräldrarne Skomakaren Gustaf Magnus Rydelius och hans hustru Maria Håkansdotter, samt vistades hemma i föräldrahuset till år 1853, ehuru han redan år 1850 anställdes såsom Musikant vid Jönköpings Kongl. Regemente. Rydelius, som är ogift, har icke tillförene varit för brott lagförd; hvarförutan Rydelius, som, förnekande all delaktighet uti ifrågavarande oroligheter, i öfrigt uppgaf: att han, Tisdagsaftonen den 25 sistl. September, händelsevis befann sig utanför Bagare Svenssons gård, när Polisbetjeningen sökte fasttaga tilltalade Carlsson i folkhopen, som då var församlad vid Handlanden Lindmans hus. Rydelius hörde de upproriska under samtal sins emellan, den ene för den andre uppgifva, att de dit medfört en bila och en stupstock, men som Rydelius snart aflägsnade sig, kunde han icke närmare redogöra för nämnde tilldragelse eller i öfrigt uppgifva deltagarne deri. Onsdagsaftonen kl. emellan 8 och 9, då Rydelius gick ut, i ändamål att begifva sig till Sångföreningens vanliga öfningar i stadens skolhus, träffade Rydelius i grannskapet deraf Skräddare-gesällerne Lundahl och Jonsson, tillsammans med hvilka, och Musikanten Johan Qvarnström, Rydelius begaf sig till Häradshöfdingen Fricks egendom, hitom hvilken Rydelius stadnade vid korsvägen åt Björneberg. Oroligheterna pågingo under tiden vid Häradshöfdingen Fricks egendom, enligt hvad Rydelius af bullret derifrån förnam, men Rydelius kunde, i anseende till då rådande skymning och afståndet, hvarken se hvad som tilldrog sig eller igenkänna någon af upprorsmännen. Efter en kort stunds förlopp återvände Rydelius hem och var sedermera icke ute den aftonen.
63:o Guldsmedslärlingen Carl Magnus Clasén: föddes den 14 Mars 1837 här i staden af gifta föräldrarne Snickarearbetaren Magnus Clasén och dennes hustru Anna Nilsson, hos hvilka Clasén vistades till dess han, 13 år gammal, kom i lära hos Guldsmeden Wahlström, och arbetade sedermera hos Guldsmeden Hagelin, samt är för närvarande anställd hos Guldsmeden Edborg. Tisdagen den 25 sistl. September var Clasén icke ute, och ej heller Onsdagen, förr än efter slutadt dagsarbete och intagen aftonmåltid. Då gick Clasén kl. omkring 9 i sällskap med sin kamrat, tilltalade Lärlingen Carl Abrahamsson, först till Handlanden Lindmans hus, hvarest en stor folkmassa var församlad. Der förspordes gräl och hurrarop, men Clasén tog icke närmare reda på förhållandet, utan skiljdes snart från kamraten samt aflägsnade sig, före folkhopen, ifrån tumultet och gick ensam åt förstaden, der Clasén besökte sin moder och dröjde hos henne en kort stund, hvarefter Clasén ernade sig hem, men vände åter vid Vindbron, och gick derefter, och sedan han skiljt sig från Badaremästaren Granströms elev, med hvilken han varit i sällskap, ensam till vestra förstaden och vidare, enär Clasén fått höra att oroligheter voro å bane vid Häradshöfdingen Fricks egendom, till den korsväg, som leder till qvarnarne. Sedan Clasén, hvilken icke var närmare Häradshöfdingen Fricks egendom än vid nämnde korsväg, hvarifrån Clasén icke bemärkte annat än en folkmassa, som under buller och oväsende rörde sig fram och tillbaka vid qvarnarne och egendomen, dröjt en stund, vandrade Clasén tillbaka till staden kanalgatan åt östra alléen och förmärkte icke hvad som tilldrog sig på stora gatan. När Clasén sedermera kom att stadna vid Handlanden Malte Lindqvists gård såg han en mängd folk, som uppehöll sig utanför Handlanden Lindmans hus och kastade sten, men igenkände icke någon bland nämnde våldsverkare. Clasén, som uppgaf, att han äfven vid sistberörde tillfälle var utan sällskap, genmälde, på fråga, att han endast för sitt nöje skull företagit ofvanomförmälda ensliga vandringar, och förnekade, att han på något sätt deltagit uti ifrågakomne oordningar. Han anlände hem kl. 11 på aftonen.
För att i dag vittna i saken, hade Åklagaren inkallat nedanantecknade personer, hvilka, ojäfvige lemnade och befunne, på ed och varning särskildt hörde, berättade:
133:o Badaremästaren Otto Fredrik Granström: Tisdagsaftonen den 25 sistl. September, kl. ungefärligen 9, var vittnet närvarande vid uppträdet hos Handlanden Lindman, och såg då flere arbetare, hvilka vittnet likväl icke kunde namngifva, befria tilltalade Stenroddaren Carlsson, när Polisbetjeningen sökte häkta honom, som jemväl sjelf satte sig till motvärn, under förklarande, att han ändå skulle gå hem, men icke ville träda i häkte. Carlsson aflägsnade sig derefter, åtföljd af några andra bland orostiftarne, och massan, hvaribland vittnet föröfrigt icke kunde namngifva flere än tilltalade Malmberg, skingrades omsider, sedan den förut likväl trotsat t. f. Bergmästarens uppmaning till lugn och ordning, samt emedlertid, under hotelser mot Lindman, i högljudda och stormande ordalag tillkännagifvit missnöje med de höga spannmålspriserna. Nästpåföljde dags förmiddag träffade vittnet händelsevis Bleckslagaren Brandt, då det förspordes, att orostiftarne gått till Kronomagasinet, och när vittnet och Brandt ernade sig dit, för att, om möjligt vore, afstyra oordningar, möttes arbetarne, hvilka kommo från Kronomagazinet, och omringade i grannskapet deraf Kopparslagaren Norin, och förebrådde honom i hotande ordalag för det han uppköpte spannmål, hvarvid Carlsson knöt handen för hans ansigte. Sedan vittnet vinkat åt Carlsson samt Norin, hvilken bemötte hela uppträdet med åtlöje, förklarat, att han icke köpte upp mera spannmål än som åtginge för hans hushåll, upphörde Carlsson med sina förolämpningar, men en annan, för vittnet okänd person, som var kort til växten, steg då fram och fortsatte hotelserna, hvarifrån han icke afstod, förr än vittnet jemte Norin och Brandt begåfvo sig till ett i närheten befintligt ångfartyg, der de dröjde till dess Herr Kaptenen Löwenhjelm, förföljd af folkhopen, dit ankom. När vittnet på aftonen samma dag, i sällskap med öfrige patrullerande, gick åt öster, möttes utanför Herr Assessor Wickboms hus upprorsmännen, kommande från samma väderstreck. Denna hop var serdeles våldsam och bröt igenom patrullen, som sökte hejda densamma och återställa ordningen. En mängd gossar trängde sig emellan ordningsmännen, knuffades och förde mycket oväsende, samt voro de mest fridstörande. Ibland den stormande massan erinrade sig vittnet likväl endast tilltalade Svarfvaren Dahlgren, och kunde icke närmare redogöra för tilldragelserna vid sagda uppträde. Sedermera inberättades, då patrullen dragit sig tillbaka och var församlad på Rådstufvan, att våld föröfvades vid Häradshöfdingen Fricks qvarn, hvarföre vittnet, jemte åtskilliga andra ordningsälskande män, begåfvo sig dit, hvarest militär då var församlad. Soldaterne sökte skingra och fördrifva våldsverkarne, men möttes med en häftig stenkastning från de sistnämndas sida, der likväl få voro fullväxta personer, och de flesta syntes vara lärgossar, samt alla för vittnet okända. Snart träffades äfven vittnet af en sten och måste fly. En mängd af dem vittnet dervid träffade, uppmanade vittnet att kasta sten och vara ”med dem”; men vittnet lyckades undkomma och begaf sig hem, hvarefter vittnet varseblef en med störar försedd folkhop, som tågade förbi vittnets hemvist upp åt staden. I öfrigt kunde vittnet icke meddela någon upplysning i saken.
134:o Bokhållaren Gustaf Björkman: Sedan vittnet Onsdagsförmiddagen, den 26 sistl. September, sett en upprorisk folkhop samtala med Handlanden Borg, utanför dennes salubod, och deribland igenkänt endast tilltalade Carlsson och Arbetskarlen Spets, deltog vittnet i ordningsvakten på eftermiddagen, och följde tillika med sin kamrat, Bokhållaren Bernhard Hay, efter den upproriska folkhop, som på aftonen tågade till Häradshöfdingen Fricks egendom. Ungefärligen midt för Slottskyrkan vände 6 eller 7 personer af folkhopen om, och gingo emot vittnet och Hay, hvarvid en af dem, som var klädd i ljus rock och svärtad i ansigtet, till vittnet och dess följeslagare med knuten hand och under hotande åtbörder yttrade: ”det är ej värdt att ni gån dit upp eller söken afstyra: det skall ändock ske, och ni blifven ihjälslagna”. Vittnet och Hay följde likväl med upp på backen vid nämnde egendom, der massan höll sig stilla en kort stund, men sedan någon ropat: framåt march! satte sig i rörelse mot åbyggnaderna, hvarefter tumultet börjades. Vittnet fick sig äfven några slag, då vittnet återvände till staden, för att hemta förstärkning åt ordningsvakten. Dervid besökte vittnet jemväl ångfartyget Jönköping, för att förmå Befälhafvaren derå att lägga längre ut från land, och träffade emellertid numera aflidne Hamndrängen Andersson och omkring 20 eller 30 andra arbetskarlar vid sjön. Andersson yttrade förnöjelse öfver vittnets ankomst, enär vittnet skulle i följd deraf kunna intyga att timmerkarlarne icke deltogo i våldsamheterna hos Häradshöfdingen Frick, tilläggande Andersson på gifven anledning af vittnet, att Andersson visste sig vara misstänkt såsom anstiftare af oroligheterna; och när vittnet derå genmälde att Andersson och hans arbetare bort bidraga till oordningarnes förekommande och afstyrande, förklarade åtskilliga bland arbetarne belåtenhet med våldsamheterna. Vittnet var också närvarande då åtskilliga bland fredsstörarne senare på aftonen i hotande ordalag fordrade att Åklagaren skulle frigifva de häktade upprorsstiftarne, men kunde icke namngifva någon bland dem, som deltogo eller voro närvarande vid ofvanomförmälda uppträden och våldsbragder.
Sedan förestående vittnesmål blifvit aflagdt erkände tilltalade Smedlärlingen Hörnsten, att det var han som midtför Slottskyrkan gick emot vittnet Björkman och Bokhållaren Hay och tilltalat dem på sätt den förre berättat, dock förnekade Hörnsten att flere än han sålunda gått emot vittnet och att han dervid knutit handen.
135:o Bokbindaren Johan Asp kunde icke meddela någon upplysning i saken.
136:o Snickarearbetaren Carl Vigandt: Onsdags aftonen mötte vittnet på torget Vagnmakaren Himmelman och gick tillika med honom uppåt Häradshöfdingen Fricks egendom, hvarifrån de likväl snart återvände; och när vittnet då kom hem träffade vittnet Gesällen Nyström hos sin hustru. På den senares uppmaning gingo vittnet och Nyström till Lindmans gård, för att tillse hvad som derstädes kunde hafva tilldragit sig, samt vidare till Nyströms hemvist, hvarest då porten var stängd, så att Nyström måste klappa på och vänta en stund innan den omsider öppnades och Nyström kom in. Bleckslagaren Wadner och Smeden Wahlin voro tidtals i sällskap med vittnet och Himmelman, när dessa gingo till och ifrån Häradshöfdingen Fricks egendom; och om tilldragelserna derstädes hade vittnet icke något till upplysning i saken tjenande att berätta.
137:o Garfvarelärlingen Sven Ludvig Collin: Vittnet gick ifrågakomne Onsdags afton tillsammans med till vittne åberopade Garfvare-lärlingen Viktor Petersson kl. ½ 9 till Häradshöfdingen Fricks egendom, hvarifrån de likväl snart återvände till Talavid, enär stenar kastades och Viktor Petersson deraf träffades; men sedan begåfvo sig ånyo till grannskapet af nämnde egendom. Då kom en folkmassa, förföljd af soldater, och vittnet och Viktor Petersson kommo in i hopen, hvilken tilltalade Carl Hansson flere gånger ljudeligen uppmanade att stanna. Massan rusade icke desto mindre ända ned till grinden vid Bäckalyckan, hvarifrån den återvände till åbyggnaderna. Tilltalade Garfvarearbetaren Andersson syntes ”deruppe”, men vittnet kunde icke säga huruvida han var ibland de upproriske eller icke. Vittnet Magnus Esbjörnsson, hvilken sedermera kom i vittnets sällskap, äfvensom vittnet och vittnet Viktor Petersson tvungos genom hotelser, att på hemvägen träda in i våldsverkarnes leder, då desse tågade åt staden, samt följde dem fram till torget; hvarefter vittnet drog sig undan i en närbelägen gränd och lyssnade till underhandlingen om de häktades lösgifvande, hvarom orostiftarne vid Rådstufvan framställde påståenden i pockande och hotande ordalag. Sedan vittnet stått en stund i gränden ankommo dit först vittnets kamrat Viktor Petersson och sedermera tilltalade Garfvarearbetaren Andersson, hvilken såvidt vittnet då kunde se, kom från öster, hvarefter de gingo hem kl. 11 på aftonen.
138:o Garfvarelärlingen Carl Wilhelm Viktor Petersson: Vittnet stod jemte sin kamrat förut afhörda vittnet Collin vid jernbron, då folkskaran tågade uppåt Häradshöfdingen Fricks egendom. Bland denna folkskara, som i förbigående uppmande vittnet och dess följeslagare att göra sällskap, igenkände vittnet tilltalade Garfvaren Andersson och en lärling vid namn August hos Garfvaren Lindqvist. Vittnet och Collin följde efter hopen samt stannade vid qvarnarne, men när stenkastningen började drogo de sig något afsides från skådeplatsen för våldsamheterna, hvilket bemärktes af slagtaren Carl Magnusson, vanligen kallad ”Slagtare-Calle”, som i anledning deraf frågade vittnet Petersson om han vore rädd. Då våldsbragderna föröfvades vid lusthuset, märkte vittnet två personer på taket derå. Desse vore Bleckslagarlärlingen Öberg och en annan, som vittnet icke kände. Tilltalade Garfvaregesällen Per August Andersson och Johan Svensson vid Talavid voro också närvarande i folkhopen, som sköflade lusthuset. Johan Svensson plockade blommor, som han fästade i knapphålen på sin rock samt gjorde ett fruktlöst försök att bryta ned stakettet och nyssbemälde Andersson inträngde i lusthuset, hvarifrån husgeråd utkastades, medan Andersson var derinne. I öfrigt berättade vittnet, som upplyste att vittnet och vittnet Collin stundom voro skiljda från hvarandra, medan tumultet vid lusthuset pågick, lika med Collin, med tillägg att vittnet under nämnde uppträde hörde en musikant, som var längre än Rydelius och af smärt vext, yttra till dem, hvilka stodo honom nära i grannskapet af lusthuset, att de såsom icke varande militärer väl kunde gå in i lusthuset och ”förstöra ännu mera”.
139:o Garfvarelärlingen Anders Magnus Esbjörnsson: Sedan vittnet i sällskap med sin kamrat Lärlingen Gottfrid Petersson kl. ½ 9 gått upp till Häradshöfdingen Fricks egendom, men skiljts från Petersson, stod vittnet jemte Musikanten Qvarnström och förut afhörda vittnet Collin i närheten deraf på en hög åkerren och betraktade uppträdet vid qvarnarne, då en skara upproriska, förföljd af soldater, kom flyende ned åt Bäckalyckan och någon, som vittnet icke kände, uppmanade folket att stanna. Efter det i massan ropats ”ned med bränneriet” och vittnet hört förnyade uppmaningar att plocka sten, hotade jemväl några i förbigående att stena vittnet och dess sällskap, så framt de ej med de upproriske gjorde gemensam sak eller som orden föllo ”kommo med och hjelpte till”, hvarföre vittnet, som bland nämnde upprorshop endast igenkände Lärlingen August hos Bagaren Håkansson, aflägsnade sig jemte Collin m. fl. från skådeplatsen och gick till staden, på väg hvartill de, på sätt Collin berättat, tvungos att åtfölja massan till torget, i hvars närhet vittnet uppehöll sig på en trappa, då folkhopen utanför Rådhuset sökte befria de häktade våldsverkare, som förut blifvit gripna och ropade på stormning, när vederbörande vägrade fångarnes lösgifvande. Af den vid sistnämnde tillfälle på torget befintliga folkhop kunde vittnet icke namngifva någon annan än tilltalade Garfvaregesällen Per August Andersson.
140:o Vagnmakaregesällen Lars Johan Lindroth: Ifrågakomne Onsdags afton kl. ½ 9 gick vittnet tillsammans med tilltalade Furiren Rydelius och Skräddaregesällen Lundahl, enär tillernad sångöfning i skolhuset blef, i anseende till oroligheterna, inställd, uppåt Häradshöfdingen Fricks egendom, men ej längre än till vägen vid Bäckalyckan, der vittnet skiljdes från Rydelius, hvilken fortsatte färden närmare skådeplatsen för våldsamheterna. Efter en kort stunds dröjsmål återvände vittnet, utan att hafva varseblifvit hvad som föreföll, derom vittnet alltså icke kunde meddela någon upplysning.
141:o Färgare-lärlingen Wilhelm Rafstedt: Snickarelärlingen Carlsten och vittnet stodo på en kulle i närheten af Häradshöfdingen Fricks åbyggnader, när våldsamheterna derstädes föröfvades, men voro på för långt afstånd derifrån för att kunna igenkänna de personer, som deri deltogo. Till vittnet och hans sällskap ankom under tiden en person från det håll, der åbyggnaderna äro belägna, samt berättade att folket ”slog sönder så mycket dernere”. Vittnet kände icke bemälte person, som dock liknade den ene eller andre af bröderne Petersson bland de närvarande tilltalade, men vittnet trodde att Carlsten, som var bekant med personen och yttrade att det var en smed, skulle derom kunna lemna upplysning. Utanför Guldbergs gård, öster om Handlanden Lindmans hus, stod vittnet och betraktade uppträdet hos Lindman senare på aftonen, efter det vittnet följt den dit antågande folkhopen, hvarvid vittnet iakttog att tilltalade Clasén, under det stenkastningen häftigast pågick, tog upp något ur fickan samt gjorde en svängande rörelse med armen just som han kom midt för Lindmans hus samt försvann derefter i hopen; dock kunde vittnet icke bestämdt intyga att Clasén vid nämnde tillfälle kastade sten; hvarjemte vittnet tillade att vittnet såg Muraren Nils Lundahl på afstånd följa upprorshopen, när den tågade till Lindmans gård, men vid uppträdet derstädes såg vittnet icke bemälte Lundahl bland massan eller i dess grannskap.
Tilltalade Clasén uppgaf i anledning af Rafstedts vittnesmål, att Clasén tagit upp en näsduk ur fickan vid det af Rafstedt omförmälda tillfälle, då Clasén var närvarande bland den utanför Lindmans hus församlade folkmassa.
Sedan vittnesberättelserna blifvit för vittnena upplästa och af dem vidhållna, inlemnade tilltalade Åkerblad en skrift, innehållande dels utveckling af hvad han i anledning af åtalet förut andragit till sitt försvar, dels ock begäran att under ransakningens fortgång få vistas på fri fot, hvilken skrift skulle åtfölja öfrige ransakningshandlingarne och hvad sjelfva saken angår vid målets slutliga pröfning tagas i öfvervägande.
Tilltalade Skräddaregesällen Lundahl företedde också en skrift, hvari han anhöll att för fullföljd af tillernadt ändringssökande i Rådstufvu-Rättens beslut, hvarigenom Lundahl blifvit förklarad skyldig träda i häkte, få i häktet sig tillstäldt utdrag af Rådstufvu-Rättens i målet förde protokoll, i hvad de honom rörde.
Efter föredragning af ofvanberörde skrifter, fingo parterne afträda, medan Rådstufvu-Rätten öfverlade till följande, i deras närvaro offentligen afkunnade
Beslut.
Rådstufvu-Rätten, som för närvarande icke finner skäl att bifalla tilltalade Skomakarearbetaren Gustaf Åkerblads skriftligen framställda begäran att blifva på fri fot ställd, uppskjuter ransakningen till nästkommande Tisdag den 27:de i denna månad, då de häktade skola genom Åklagarens försorg för Rätten inställas och öfrige tilltalade vid förut stadgade äfventyr personligen tillstädeskomma; och bör Åklagaren till nämnde dag vara beredd att förete ytterligare bevisning i saken. Den del af Rådstufvu-Rättens i målet förda protokoll, som tilltalade Skräddaregesällen Lundahl rörer, kommer att, enligt hans begäran, honom i häktet tillställas.
De häktade återfördes till Länsfängelset. Som ofvan.
In fidem
Fr. Öqvist.