Var man må nu väl glädja sig
|
| Översättning av Olaus Petri med i Swenske Songer eller wisor 1536, Göteborgspsalmboken 1650 och 1695 års psalmbok, nr 219. Den tyska originaltexten Nun freut euch, lieben Christen gemein, skrevs av Martin Luther. Inför 1819 års psalmbok (nr 46) bearbetade Olof Forssell 1816 och Samuel Ödmann texten. Verserna 5, 6 och 8 publicerades i Svensk söndagsskolsångbok 1908 som nr 51 under rubriken Jesu lidande. I Lova Herren 1988 1987 ändrades den i v. 7 till som och ho i v. 8 blev vem. På Wikipedia finns en artikel om Var man må nu väl glädja sig.. |
1.
Hwar man må nu wäl glädja sig,
Här är stor frögd på färde;
Ty GUD är oss nu nådelig,
Som woro döden wärde.
Han hafwer allom sagt thet til,
At han barmhertig wara wil:
Hwad står oss nu til tränga?
2.
Jag under djefwulen fången låg,
Kunde mig ej sjelfwer hjelpa:
Min synd mig qwalde natt och dag,
Och wille mig nederstjelpa:
Min synd mig til förtwiflan dref,
Ty synd och döden för mig blef,
Helwitet stod oss öpet.
3.
GUD af sine barmhertighet
Sin ögon til mig wände,
Han kunde ej lida min uselhet:
Hjelp wille han mig sända:
Ändock jag war af synder full,
War han för mig en Fader hull,
Och lät sig om mig wårda.
4.
Han sade til sin enda Son:
Nu är tid til förbarma:
Far nid uti det synda-land,
Och lös de fångar arma
Af theras synd och stora nöd,
Fräls them ifrån then ewiga död
Och låt them med tig lefwa.
5.
Sonen sin Fader lydig war,
Kom til mig här på jorden:
Af ene Jungfru ren och klar
Är han min broder worden;
Sin kärlek wille han mig bete,
Och tog ifrån mig helwites we,
Thet jag var plicktig lida.
6.
Han lät utgjuta sit dyra blod,
Sitt lif månde han ej spara:
Thet led han mig til synda-bot,
Ty må jag trygger wara.
Han är min HErre och Höfwitsman,
Uti hans död min synd förswann:
Så är jag salig worden.
7.
Han for ock up till Fadren igen
Ifrån thenna werlds elände,
Ther wil han wara min Mästar' allen',
Och mig sin Anda sända;
Then i min nöd skal trösta mig,
Och lära mig at känna sig,
Och i all sanning leda.
8.
Thess ware pris i ewighet,
Och låf förutan ände,
Fadrens stora barmhertighet,
Som oss then nåden sände,
Och nederslog i Christi död
Helwitet, synd och dödsens nöd.
Ho kan oss nu fördärfwa?
Olof Forssells bearbetning från 1816 följer här i nutida stavning
redigera1.
Var man må nu väl glädja sig,
här är stor fröjd å färde,
ty nu är Gud oss nådelig,
som voro döden värde.
Han haver allom sagt det till,
att han barmhärtig vara vill.
Vad kan vårt hopp förtränga?
2.
Jag under satan fången låg
och kunde mig ej hjälpa.
Den synd, som rådde i min håg,
i grund mig ville stjälpa.
Min synd mig till förtvivlan drev,
mitt samvets dom orygglig blev,
och helvetet stod öppet.
3.
Men Gud av sin barmhärtighet
sin' ögon till mig vände.
Han såg i nåd min uselhet
och hjälp av höjden sände.
Ändock jag var av synder full,
var han för mig en Fader huld
och lät sig om mig vårda.
4.
Till ende Sonen sade han:
Jag måste mig förbarma.
Far ner uti det syndaland
och lös de fångar arma
av deras synd och stora nöd,
fräls dem ifrån en evig död
och låt dem med dig leva.
5.
Sin Fader Sonen lydig var,
kom till mig här på jorden.
I mänskligheten uppenbar,
är han min broder voden.
Sin kärlek ville han bete
och frälste mig från allt det ve,
som jag förskyllt att lida.
6.
För mig sitt liv, sitt dyra blod
han ville icke spara,
att för den dom mig förestod
jag måtte tryggad vara.
Han blev hos Gud min löftesman,
uti hans död min synd försvann.
Så är jag frälsad vorden.
7.
Han upp till Fadern for igen
från denna världs elände
och i mitt bröst Hugsvalaren,
den helge Ande, sände,
den i min nöd skall trösta mig,
mig stödja på min bättringsstig
och i all sanning leda.
8.
Ty vare pris i evighet
och lov förutan ände
Guds eviga barmhärtighet,
som oss den hjälpen sände
och nederslog i Kristi död
synd, helvete och dödens nöd.
Ho kan oss nu fördärva?