Om döden och dess björn-natur
Ack, döden är en faslig björn:
han kräver livet varje timma.
En tätting och den stolta örn,
de måste samma våld förnimma:
||: allt suckar för naturens lag. :||
Men Bacchus ler — likså gör jag.
Men, till exempel, om så sker,
att jag får stämning utav döden,
min livsrevers förfallen ser
och slut på mina glada öden,
||: så må det hända, som det vill... :||
Men förrn jag dör, så drick mig till!
Sen vill jag ställa an min färd,
att bara björnar ska mig bära,
En björn har till vän och värd,
och bara björnar bo mig nära.
||: Kom björnar, kom i tripp och trav! :||
Och Grimmen för min sorgprestav.
