På kvällskvisten under önskan att han vore kung
Portugal, Spanien,
Stora Britannien,
ack om jag ägde de kronor i kväll
uppå min hjässa,
skull' en prinsessa
vila i famnen liksom en mamsell,
jag och min lilla
somna så stilla —
av mina björnar jag böd då farväl.
Bomber, raketer,
pukor, trumpeter
skulle oss väcka med dån och med knall,
våra drabanter
spela sitt lanter,
dricka vår skål utur krus av kristall.
Jag skull ock dricka:
vivat min flicka!
Sen skull det smälla tills dagen blev all.
Ostron jag väljer,
rhenska buteljer
skulle min drottning och jag tömma ut.
Pudding och russin,
våfflor ett dussin
bleve vår frukost, en kallsup till slut;
skönaste knaster,
hundra piaster
skålpundet kosta skull uti minut.
Skål kamerater,
generalstater,
helige fader i Rom och din ätt!
Slut på min mässa —
farväl prinsessa,
Kronan är borta... hon kom också lätt.
Ände på Psalmen!
Jag går till Malmen,
och på kredit tar en sup och kotlett.
