Capitel 1. Om Konung Sigismundi ankomst.

Utförlig Berättelse om Thet namnkunnoga Stånge-Bro-Slag av Per Schenberg Capitel 1. Om Konung Sigismundi ankomst.

Capitel 2. Om Dalekarlarnas vpresning.  →

Thet Forsta Capitel.

Om Konung Sigismundi ankomst til Swerige med en Polsk Krigs-Här, och hwad fientligheter tå i forstone, när Krigs-härarna kommo tilsammans i Öster-Göthland, förelupo.

SEdan Konung Sigismundus^[1] hade vppå Riksdagen i Warschau år 1598 vti Martii Månad, wunnit Polska Ständernas samtycke, at resa öfwer til Swerige på en behagelig tid, och til then ändan samlat sig en, then tiden, ansenlig Krigs-här vppå hwilket han lita kunde i hendelse, at något fienteligit skulle honom möta; begifwer han sig på resan, och kommer til Marienburg i Preussen, therest han mönstrade sin Krigsmacht. Hans Felt-Marskalk war Jöran Farensbeck: Cavaleriet commenderades af Generalen Hans Vejer, och Fotfolcket af Hildebrand Creutz och Peter Gottberg; Men Ladislaus Beckes war öfwer Heidukarna, eller Lif-wachten. Hela hären räknades til 5000 Man starck, alla friska och frimodiga bussar, som tilförene tient emot Turken i Vngern, och warit med i Nederlendska och Fransöska Kriget. Medan the ännu woro i Marienburg, gingo någre af them, som buro ett fienteligit hierta emot Hertig Carl, omkring på Slottet, och af nyfikenhet vtsågo rummet, som Hertig Carl^[2] skulle blifwa satter vti, när han komme i theras händer, och förthenskul af kitslighet läto skrifwa på weggen thessa Latinska Versar, lika såsom Hertigen allaredan hade suttit therinne:

Carole, quod stultum Regi tranquilla monenti
 Non obedire fuit, carcere disce tuo.

Thet är på Swenska:

Hwad thet är lyda, när man rå’r til friden kära,
Får tu, o Carol, nu i tina bojor lära.

Men Konungens Hof-Mästare Grefwe Nils Brahe, när han hade läsit thessa Versar, lät han Jöran Fahrensbeck och Hildebrand Creutz se them, hwilka tillika med honom sådant vttydde för en stor förmätenhet, och dömde thet wara illa giordt. Läto therföre skrifwa nedanföre igen:

Certæ, quæ struitur, sed avem non ceperis auceps,
 Quod nomen caveæ? Ardelionus opus,

På Swenska:

At bygga Buren vp, förr’n man har foglen fången,
Är just thet samma, som för segren siunga sången.

Ifrå Marienburg togade Konungen närmare til Dantzig; gick doch Staden förbi med Krigs-folcket och lägrade sig en mil nedan före vti Olivæ Kloster, och the byar wid haf-stranden. Låg doch icke lenge stilla, förr än han lät settja alt sitt folck på skeppen, Ryttarna med deras hästar wid Polske hakan, ther Weixeln och Moldau stöta sig tilsammans; Men fot-folcket fördes på båtar til skeppen, som lågo på Dantziger redd. Hela flottan bestod av 90 skep, som woro all frachtad för penningar av Engelendare, Hollendare, och Lübeske. Konungen begaf sig altså til segels then 20 Julii med hela hären vnder Amiralen Herr Sten Baner, med så god wind och framgång, at han then 30:de i samma Månad wid Blekings-sidan vtan för Aweskär,^[3] som nu kallas Christianopel, lät fella ankar, hållandes för orådeligt gå lengre in, til thes han skulle få weta, hwarest Hertig Carl sig vppehölt. När Konungen fick kunskap, at Hertigen war ännu qwar i Stockholm, lät han vpfordra Calmars^[4] Slott af Jöran Claesson Stiernskiöld och Olof Hård, som woro Commendanter ther vti och höllo Hertig Carl slottet och staden til handa. Men efter de gåfwo sådan swar ifrå sig, som icke lydde wel i Konungens öron, löper han andra dagen med hela flottan för Calmare Slott, hotandes Commendanterna med stegel och hiul, samt förlorande af skiöld och hielm och alla Adeliga förmoner för theras barn och efterkommande, om de ei straxt vpgåfwo honom slottet. Gaf ock befallning til Herr Jöran Posse Knutson, Grefwe Gustav Brahe, och Öfwersten Peter Gottberg, at med 300 Soldater settja sig öfwer watnet, och gå vnder Slottet. Förthenskul nödgades Jöran Claesson och Olof Hård begifwa sig vt til Konungen, vpgifwa Slottet, och sielfwa gå i arrest.

Medan thetta så tilgick i Calmar, war ännu hertig Carl qwar i Stockholm, icke wetande, huru tilgångit war med Calmare vpgifwande, fast han fått kunskap om belägringen. Begifwer sig förthenskul then 5 Augusti med en krigsmacht af Norrlenningar, Dal-karlar och Wäsmanlenningar til wägs åt Nyköping,^[5] therest han får weta icke allenast om Calmars vpgift, vtan ock huru then Adelen, som lofwat, at med sin Rust-tiänst gå honom tilhanda, nu fallit til Konungen, tillika med Arwid Drake, som brakt Smålenningarne ther til, och Jöran Posse Nilsson, som drog Wäst-Götarna på Konungens sida.

När Konungens Krigshär merckeligen blef försterckt af thet Swenska til honom stötande krigs-folket, hwilkets Öwerste war Grefwe Gustav Brahe, men Swenska Hof-folket och Adelen commenderade Herr Johan Gyllenstierna, såsom Rytmästare, och Grefwe Abraham Brahe, såsom Fändrich, hwilken ock förde Konungens hufwud-Baner, gaf han Herr Gustav Baner och Hans Veijer befalning, at med thet fremmande Rytteriet, och några Fanor Swenska Hof-män, draga land-wägen och möta sig wid Stegeborg.^[6] Men sielf steg han med Fot-folcket till skeps och seglade frå Calmar then 11 Augusti. När flottan kom vtan för Stegeborgs skären, felade Styremännerna liusa middags-tiden then 16 Augusti om inlopet; så at flottan nödgades vti ett starkt storm-wäder gå tilbaka igen. Men Konungen kom likwäl dagen efter med mycket beswärlighet in vti Baresund.^[7] The andra skeppen förskingrades til större delen, somlige åt Stockholm och Finland, the öfrige åt Curland och tilbaka åt Danzig, at vtaf 90 icke fler än 19 kommo med Konungen i hamn. Til Stegeborg kom Konungen then 22 Augusti, hwarest han blef wel vndfägnader af sin Syster Fröken Anna, som ther bodde.

Nu war Hertig Carl ock kommen til Linköping,^[8] ther han legat några dagar, när han fick wiss kunskap om Konungens ankomst til Stegeborg. Hertigen hade vti sitt läger wid pas 3500 Man til fot och öfwer 2000 til häst, hwilket antal sedan blef förökt ther igenom, at, när Hertigen ryckte vp frå Linköping, och legrade sig 1 mil frå Stegeborg wid Mems^[9] Herregård, tog alt Öst-Göta Krigsfolket, 3 Fäniker Smålenningar, och mästa delen af West-Götarna til fot, tienst vnder Hertigen, hwarmedelst Konungen så blef instengd, at ingen tilförsel kunde ske til honom frå landet. Men til siös lyckades något bättre, i thet, at the förskingrade skeppen dageligen samlade sig til Konungen, så att Amiralen Herr Sten Baner lopp in then 30 Augusti med 24 skep til Stegeborg. Medan thetta så tilgick, skickade Hertigen then 8 Septembr. en Enspennare och 2 Trompetare till Konungen med bref om förlikning; Men alle 3 wordo i torn och häktelse kastade; Straxt therpå begynte Trummorna röras i Konungens lägre, och Generalen Farensbeck fick befallning rycka vt med alt Krigsfolket i marken. Hertigen råkade tå oförwarande, vti then tiocka töknen, på Konungens fulla slacht-ordning, som war vpsteld på engen Wästersöder för Stegeborgs Slott, och henne nästan hela öfwertekte. Hertigen som kom togandes, vtan at hawa något fientligit i sinnet, men wille hafwa samtal med Konungen om frid och förlikning, hade icke med sig alt sit manskap, thes vtan ägde inga fördelar, vtan hade Farensbeck fram för sig, och Generalen Veijer på ryggen. Til wenster war en Enebacke, som war besatt af Heidukar, hwilke först gingo löst på sidan af hertigens slacht-ordning; Men wordo straxt med then force och drift tilbaka drifne, at Hertigen bemächtigade sig Enebacken. Men, när töknen förswan, wardt åter igen et skarpt fechtande om thenna backa, tå Polackarna wunno honom tilbaka, planterade ther sin stycke, och gåfwo så starck eld på Hertigens folk, at the råkade i stor nöd. Thet hade ock änteligen blifwit thet sista med them, om icke Herr Jöran Posse Knutsson med sina böner gått emellan hos Konungen, och förmått så mycket, at hans vndersåtare måtte skonas, helst theras förderf och vndergång, lende Konungen sielfwan till skada och nachdel. Men thetta misshagade så Jöran Farensbeck, at han gick til Konungen, förande på en spets, ( andre skrifwa, på en Runstaf ) en Swensk Soldats hufwud, hwilket hade fallit af första man i slaget. Och när så sker, hålles thet af Polackarna för ett wist Seger-tekn. Farensbecks begäran war altså, at Konungen skulle fullfölja sin lycko och seger emot Hertigen, som med sitt folk emillan bergen ei skulle til en man vndslippa. Men konungen swarade honom, at han icke hade med thenna ena karlen ihiäl slagit alla Swenska; Han skulle giöra som Konungen befalt. Sedan blefwo bägge Krigs-härarna emot hwar andra stående, til thes begiärtes, at hertigen, Konungen till äro och wyrdning, wille först afrycka med sit krigs-folk; Thet han ock giorde, förandes tädan med sig många sårade, och lemnade qwar på platsen någor hundrade döda. Hertigen flyttade sedan sitt lägre på then sidan åt Skenäs,^[10] hwarest för watnet, som war emillan, ingen fientlighet stod at befruchta. Men Konungens folk, sköt äntå vtur Stegeborg med longa bössor öfwer watnet på folk och hästar, som kommo vtur Hertigens lägre at watna wid stranden. Hertigen beswärade sig häröfwer hos Konungen genom sendebud, jemte begäran, at hans folk skulle efter Accordet hålla sig frideligen. Elliest kunde och skulle jemwel han senda sådan skott tilbaka vtur sin grofwa stycke, at ingen skulle wara säker, wilket och hade skedt, om icke Hertigen welat skona Konungens och Fröken Annas egna höga Personer. Han wille vndraga så mycket han kunde, i förmodan, at när then Swenska Skeps-Flottan, som låg wid Åland, och dageligen förwentades, komme, skulle hans fiender få et annat sinne.

Emedlertid wentar Konungen på vndsettning af Finnarna, til hwilkas vpbodande, åtskillige hade til siös rest. Thesse giorde försök, at draga thet siö-folk, som hertigen hade på Swenska Flottan, genom stemplingar, på Konungens sido; Brachte ock en, som war Höfwitsmann på et Hertigens skep, benemd then vnga Velam de Vik, then gamla Velam de Viks Myntemästares son, thertil, at han vtspridde ibland siö-folket, at Hertigen skulle wara aldeles förlåten af sina förnämsta, såsom Axel Lejonhufwud, och Anders Lindersson, hwilka hafwa gått öfwer till Konungen med Hertigens bästa Krigsfolk. Han begynte förthenskul lönligen råda och förmana them, som på Flottan woro hans bästa wenner, at the skulle rädda sig, och sökia Konungens nåd, medan then stod at vndfå. Härmed kommo änteligen Ammiralerne Joachim Scheel och Peter Stolpe vnder wäder, som ock fingo weta, at thenna Velam de Vik skulle hafwa i sina gömmor lönlig bref ifrå Konungen, och flera, som woro på Konungens sido. Förthenskull til att komma i nogare erfarenhet, om thet så skulle sig hafwa, blef Velam de Vik budin til gäst av Peter Stolpe. The begynte blifwa hel lustige, och Peter Stolpe lät gå hårdt på med skålar, och hwar gång någor god skål draks, afklädde han sig något af sin kläder, och kastade vt genom Kajut-dören på öfwerdäcket, hwilken lek alla hans gäster måste efterfölja. Vtan före ransakades kläderna af Peter Stolpes tiänare, och funnos tå sådan bref vti Velam de Viks kläder, som förr äro omtalt. Han blef tå straxt gripen, och måste kortt efter blifwa skuten til döds af några Krigs-knechter wid et träd på landet. Fler sådan försök giordes på hertigens Skepsfolk; men lyckades doch icke, ty the woro Hertigen trogne, och skyndade sig så mycket, som giörligen war, at gå till segels. Woro ock komne til Elfs-Näbben, när Herr Carl Carlsson Gyllenhielm^[11] mötte them med Hertigens befallning, at nyttia winden och vtan försummelse löpa til Stegeborg. Then 19 Septembris kom flottan vti Jungfrusundet i Stegeborgs skär, hwarest hon mötte någor fremmande skep, som af Konungen warit frachtad in i riket, samt et Konungens egit, som kallades hwita Örnen, vppå hwilket en stor och dyrbar Konungens skatt ifrå Stegeborg war vndansend. Thesslikes hade Vice-Cancellarien ifrå Polen, Biskop Peder Tilisky, som fölgt Konung Sigismundus til Swerige, förtrodt en Danziger skeppare, som war i samma följe, sina redapenningar, Biskops-skrud, och dyrbaraste saker, hwar ibland woro några Crucifixer af klart guld, med ädla stenar besatte, altsammans wärderat til 80000 Polska Gyllen. Alla thesse hade ärnat sig til Calmar, at ther afbida Konungens ytterligare befallning, när the mötte then Swenska skeps-flottan. Men the måste tå holla här. Ty hertigens skeps-Capitainer, som woro i synnerhet, Hans Claesson Bielkenstierna, Olof Luth, Isaac Behm, och Lars Åneson, grepo them straxt an, och bemächtigade sig alt, hwad vti them fants. Tå blef ock Konungens Skrifte-Fader Petrus Laterna, en Jesuit, och någre Konungens Musicanter, som, efter the woro iklädde longa kiortlar, ansågos och höllos alla för Jesuiter, i siön kastade, sedan först et stycke bröd them i munnen blef gifwit, med the spe-ord, at the skulle sielfwe, efter the woro Papister, och icke wille äta kött på sina fastedagar, fånga sig fiskar. Och när the wille vphielpa sig, blefwo them henderna afhuggna. När Hertigen ther efter fick här om weta, lät han förmerkia et stort misshag, för en så grym och omennisklig giärning.

När nu then Swenske Skeps-flottan war kommen vp til Stegeborg, och tilstengt all fram- och återfärd, öfwerföll allom en stor räddhoga, så at Konungen gaf hemlig befallning til sin Krigs-här, at i tysthet giöra sig färdig till vpbrott på then wäg, som löper till Söderköping^[12] och ända åt Linköping; samt sedan, om påtrenga skulle, igenom landet till Calmar, som war en fast och säker ort. Men på thet Hertigen icke skulle komma vnder wäder härmed, skickar Konungen Jon Arberg, som på Konungens wägnar begiärte stillestånd til andra dagen, tå någon wenlig förening skulle företagas. Natten ther på följande Klockan 12 emillan then 20 och 21 Septembris, sedan Slottet war satt vti Bengt Jöranssons Gyllenstiernas, Peder Lilias och Eric Jöranssons Ulfsparres hender och wård, rykte Konungen, samt Prinzessan Anna och hennes Hof-Fruntimmer, tillika med fler förnäm och hela hären vti sådan stillhet och tysthet vp ther ifrån, at Hertigen ei förr fick kunskap ther om, än 2 timar efter. Gaf tå straxt någrom til häst och fot befallning, at settia efter Konungen, och tilse hwad wäg han toge. Thet öfrige krigsfolket angrep med all macht Slottet Stegeborg, som inom några timar vpgafs i Hertigens hender. Hwad tå fans Konungen och prinzessan Anna tilhörigt, hwilke alla sina dyrbaresta saker lemnade efter sig, blef efter Hertigens befallning, noga antecknat och i gott förwar lagt; men alt thet öfriga, som bestod i guld och flere dyrbarheter til stor myckenhet, blef krigs-rof. Thes vtan blefwo ock 40 skep, som budo til, at slå sig genom the Swenskas Flotta i qwarstad hollen af Hertigens folk. Konungen kom altså, vtan något widare hinder, til Linköping, vndantagande, at Swen Monsson,^[13] som war Fogde på Kongsbro,^[14] rykte på Hertigens skrifwelse, med några Bönder Konungen i wägen, at vpkasta för honom några broar; Men Swen Monsson råkade ther igenom vti Konungens hender; och hade han intet vndsluppit galgan, om icke Herr Thuro Bielke med sin förbön förmått honom att frelsa. Swen Monsson lät sig thenna farlighet icke bekomma, vtan äntå ther efter gjorde Hertigen goda tiänster, så at han sedermera blef benådat med adelskap, och kallader Eketrä, samt förordnad till Ståthollare i Stockholm. Dagen efter, sedan Stegeborg war intagit, nemligen 22 Septembris rycker Hertigen efter med sin Krigshär åt Linköping.

1. Föddes år 1566. d. 20 Junii på Gripsholms Slott, war Konung Johan III. älsta son af thes första Drottning Catharina Jagellonica, boren Konunga dotter af Polen. Thenna Sigismundus blef först walder af Polska Ständerna til theras Konung år 1587 d. 17 Decemb. tå han war 21 år gammal, efter sin morbroder Stephanus Bathorius, hwar til Konung Johan ganska ogerna samtyckte, men måste emot sin wilja bifalla theras begäran, hälst några höga personer i riket, också drefwo thetta wärcket med alt eftertryck, twert emot Hertig Carls wilja och Ständernas wetenskap. Äfwen ock, när Konung Johan skref sin Son Sigismund til, at han skulle komma sig til mötes i Refwel år 1589, hwilket ock skedde; ärnade Konungen taga sin Son med sig til Swerige. Men bemelte höga personer lade sig så ther emot, at när the sågo inga skäl kunna afhålla Konungarna ifrån ett så efwentyrligit företagande, vphitsade the krigsfolcket i staden, at thet begynte med wåld wilja hindra thetta ärendet. Therföre nödgades Konung Johan låta sig behaga; men merbemelte Personer blefwo sedan satte från sina ämbeten. Doch synes Konung Johan ärnat sin Son Sigismund Polska Cronan, ther af, at när Sigismund i sina vnga år, stod vnder informator, och en gång fölgde sin moder Drottningen (som war Catholisk) til en Jesuitisk messa, ledde hans Hof Mästare, Arnold Grotthusen, en Lifländsk Adelsman, honom therifrån at befria sitt samwet: hwaröfwer dock Konung Johan blef så wred, at han drog vt sitt swärd öfwer Grotthusen och sade til honom på latin: Educes filium meum in spem utriusque regni i. e. Tu skalt vpfostra min Son så, at han kan hafwa förhopning om bägge Konunga-Riken. När Konung Johan år 1592 d. 17 Novembr. dödde, tilföll arfsrättigheten til Cronan Konung Sigismund, i krafft af then arfförening, som vppå Riksdagen i Westeråhs år 1544 d. 13 Jan. vprättades emillan Konung Gustav I. och Ständerna, samt sedermera bekräftades i Stockholm d. 23. Jun. 1559. Hwarvtinnan arfsrättigheten til Sweriges Crono, som vpdrogs Konung Gustavs manliga arfwingar, stältes på sådana fötter, at Sonen, skulle alltid träda efter Fadren til regeringen, och ingen tagas af sido linien til Konung, så länge manlige arfwingar woro at tilgå vti then nederstigande linien. Men skulle then gå vt, ägde tå broder, eller then närmaste manliga arfwinge i sido-linien, rättighet til Cronan. Wore ock ingen manlig arfwinge at tilgå, hemföllo Cronan til ständerna, som tå ägde macht at wälja, hwem the wille af någon inländsk Familia til Konung.
2. War then yngsta af Konung Gustavs Istes 6 söner, född år 1550. d. 4 October. i Stockholm, vtaf Konung Gustavs andra Drottning Margareta, Erich Abrahamsson Lejonhufwuds dotter, Höfdinges öfwer Westergötland. Thenne Carl blef efter Fadrens död Hertig öfwer Södermanland, Närike och Wärmeland, til thes han änteligen sedan Ständerna vpsagt Konung Sigismund Cronan, blef Konung i Swerige 1604. Dödde 1611. och lades i sin graf i Strängnäs år 1612. Emellan Konung Sigismund och thenna Hertig Carl vpkom missförstånd och oenighet för regeringen skull öfwer Swerige, vnder Konungens wistande i Poland, hwilken osämja vnderblåstes af några höga personer i riket, i synnerhet them, som med Sture Familien (vppå hwilken Konung Erich then fiortonde begick thet grufweliga mordet i Upsala) ägde någon slächt och skyld skap. Therföre ock Hertig Carl förebrådde them, at the altid stämplat then Konungsliga Gustavianiska familiens vtödande, genom vphitsande till inbyrdes oenighet. Hwartil begynnelse giordes icke allenast emellan Konung Erich och hans bröder, Hertigarna Johan och Carl, vtan ock emellan thesse senare, til thes ändteligen Konung Johan kom vnder wädret med theras stämplingar, och icke allenast satte them ifrå theras embeten, vtan ock inmante them i häcktelse, hwarvtur dock hertig Carl, efter Konungens död, them halp, och i theras förriga embeten insatte. Men begynte åter snart stifta oenighet emellan Konung Sigismund och Hertigen, hwilken the ei kunde lida i Rådet med sig, vnder Konungens frånwaro. Thet stannade endteligen ei förr än the, efter mycken blods-vtgiutelse sielfwa måste thetta owäsendet med theras egit hufwud vmgälla.
3. Ligger i Blekingen wid 7 mil ifrå Calmar, blef år 1603 giordt til stad af DanaKonung Christian 4de, och nemnd af honom Christianopel. Wardt år 1606 med murar, wallar och grafwar wäl befäst: men år 1610 natten emellan d. 25 och 26 Junii intog Cron-Prinsen Gustav Adolph, å sin Herr Faders befalning, thenna fasta orten med stormande hand, eröfwade the Danskas ther warande krigsrustning, och brände staden, som sedan näpligen kom sig för. Har nu inga stads friheter, vtan är allenast en Köping, och kallas Nopeln.
4. En ibland the äldsta Städer i Göta rike, belägen i Småland och Norre Möre härad, wid Öster Siön, gent öfwer ifrå Öland. Calmarhus, eller Slott, som, medan Skåne med Blekingen låg vnder Danmarck räknades för Gräntsefästning och Göta rikes nöckel, hafwer nästan i alla Danska fägder warit anfächtadt och belägradt, och ofta intaget, såsom vti Historierna förmäles. Om thes förrädeliga vpgift af Christian Some år 1611, och then dryge Calmar Lösen, hade wåra förfäder mycket att säga. Nu är i Calmar Landshöfdinga- och Biskops-säte, Gymnasium, och eljest ansenlig handel.
5. Fordom ett Försteligit residence, nu Landshöfdinga-säte i Södermanland; Men af ålder har ther warit både Stad och ett starkt Cronones Slott, som många belägringar och förstöringar vndergådt. The twenne brödernas, Hertigarnas Eriks och Waldemars ihiälhungrande år 1317 och Kong Carl 9des död den 30 Oct. år 1611 hafwa giordt thetta Slott namnkunnogt. Staden, som äger stapel-frihet och god handel, hafwer haft många swåra öde, hwaribland kommer at räknas then Wådeld, som den 1. Julii år 1665 och then fiendaeld, som 1719 i Julii månad honom med slottet ruinerade.
6. Är belägit i Öster Götland, Hammarkinds Härad och Skällwiks Församling wid en wik, som vpstiger vr Öster siön til Söderkiöping och kallas slättbaken. Har warit en gammal fästning och är mycket bekant i Historierne. Ther fästningen först blifwit anlagd, hafwer förvt warit en Bonde gård, benämnd Stegö. år 1317. och 1318. hafwer ther warit en fästning, som blef intagen af the på Nyköpings Slott ihiälhungrade Furstars wänner, och tå i grund förstörd. Men åter blef hon vprättad, som tyckes, af någon Bonde; kan ske at Biskop Carl warit af then familien, fast han kallas Bååt vti Biskops Chrönikon; men thet är wist, at bemälte Biskop bekom Stegeborg år 1332, såsom en besynnerlig nådegåfwa, men skänckte thet sedan til Biskops sätet i Linköping. Ther efter woro the Catholiske Biskoparna rådande om Stegeborg en tid. Elljest har man vnderrättelse, at Konung Johan then 3die och hans Son hertig Johan bygt thet Palais, som sidst ther warit och Hertig Adolph förmerade och bebodde. Hafwer ock mäst alla tider warit et Cronones slott och fäste, som många gånger vtstådt hårda belägringar, vnder the inrikes oroligheterna, hwar om kan läsas vti Historierna. Men alt sedan Hertig Adolph dödde, hafwer thet stådt wårdlöst, och är nyligen ei allenast nederbrutit vtan ock begärdt at få Cronan fråköpas till en Skattelägenhet.
7. Är ett inlopp åt både Norr- och Söderköping, beläget wid 12 mihl ifrå Landsort nästan Sudwäst. Här är nu ett Tullhus, och en temmeliga farlig infart.
8. Kallad i börjen Liongaköping av lands-ting och handel, som här ifrå Hedenhös blefwet idkande. Ifrå Christendommens forsta tider i norden hafwer här warit Dom- och Biskop säte, såsom thet än är jemwäl ett vrgammalt Höfdinga-residence: Men Slottet är dock icke äldre, än thet bygdes av Biskop Henrico Tidemanni wid slutet af thet 15de seculo til hans och hans efterträdares prächtiga boning. Dom-Kyrkian är bygd vti seculo XII. och the följande. Gymnasium inrättades här af Konung Gustavo Adolpho år 1628. Hwad eljest här kan wara märckwärdigt, är och bliwer anfördt vti Academiska disputationer.
9. Lärer i förstone hetat Möhem, ett vråldrigt adeligit Säteri beläget på en hög backa, vt med slättbaken ei långt ifrå Söderköping i Tåby sochn och Biörkinds härad. Äges nu af Lagmannen i Öster-Göthland Wälborne Herr Daniel Sparrskiöld, som thet ganska prächtigt ombygt och vprättat hafwer.
10. Belägit i Öster-Götland, Östkinds Härad och östra Husby sochn vt med Bråwiken, som löper vp vtur Östersiön til Norköping. Hwilkom thet tilhördt för reduction, är mig obekant. Vti sednare tider hafwer Hertig Adoplh Phals-Grefwen, som residerade på Stegeborg, innehaft och bebodt Skenäs. Efter hans död hafwer thet warit för arrenderat och förpantadt, såsom thet ännu är. År 1719 in Julio afbrändes thetta härliga Palais af then Ryska Galeje-flottan.
11. Konung Carl then IX. naturliga Son af       född i Södermannaland then 4 Martii, år 1574. Om hans långsamma fängelse hos Polackarna, hans travailler, studier, meriter, tiänster orerade i Upsala, M. Esbern, Gothovius O: Goth: (som dog Rector Scholæ Lincop. 1666) Salig Riks-Amiralen Gyllenhielm dödde then 7 Martii, år 1650, tå han nys inträdt på sit 77 år. Hans Fru war Christina Ribbing. Vid. Mess. Theat. p. m. 68.
12. En ibland the äldsta Götha Rikets städer, hwar til är vtu hafwet seglation genom wiken, Slättbaken kallad, förbi Stegeborg. Hafwer fordom warit en stor Handels- och omsider en Stapel-stad; Men then allenast 1 och en fierdedels Mill theri ifrå liggande Norrköpings Vpkomst hafwer förorsakat Söderköpings nu warande Lägerwall. Fordna dagar äro här åtskillige Cröningar och Herra-Mötan eller Riks-Dagar håldne. Kyrkior hafwa tå warit S. Laurentii, som nu är Stads-Kyrkia, S. Trinitatis, S. Dorotheæ, nu Drotens- eller Drotans Kyrkia kallad, och S. Æliani eller Elians Kyrkia, tillika med twenne Kloster och tv Capell. Nu är ther merkwärdig Stads-Kyrkian och Rådhuset, som är wäl stort, och tyckes påminna, at staden bör förhielpas åter i bättre tilstånd.
13. Til Swenswik, adlad then 1 April år 1607, tå han ock blef Ståthållare på Stockholms Slott och thes vnderliggande Län med Söder-Törn. Af Konung Gustav Adolph blef han satt til Ståtthållare på Wiborg, ther han afsomnade in Januar. år 1626. Han war af ringa slächt, men af förnämt sinne och snille. Hans namn och slächt lefwer än i wälsignelse.
14. Hette Biskops-Bro in til thes thet genom Religions-Reformationen kom ifrå Biskops-bordet till Cronan. Här vppehöll sig mycket then fånette Konung Gustavi I. Son, Prinzen, Magnus Gustavson, som ock här dödde then 20 Jun. år 1595. Thet gamla Sten-huset är longo sedan öde, och gården blefwen Öfwerste boställe för Öst-Götha Infanterie, warandes han mycket wäl belägen, ei långt ifrå Wreta Kloster-Kyrkio i Guldbärgs Härad, en Mil ifrå Linköping, ther Mothala-elf inflyter i Roxen.