Carl Gustaf af Leopolds samlade skrifter/Demosthén
← Täflingen |
|
Basilisken eller det goda beviset → |
DEMOSTHÉN, OCH HANS PUBLICUM.
"Tron ej Philippus — han bedrar."
Så hördes Demosthén med vanlig ifver ropa,
På torget i Athén. Men ingen öron har.
Den goda Demosthén, står snart så ensam qvar,
Som en orkan gått fram att hela torget sopa.
Han tystnar. Nästa dag man honom ropa hör:
"En Herre i Athén, en dum och däst Seigneur"...
Hvad han? (skrek folket strax, och strömmade tillhopa)
Säg oss, o Demosthén! hvad den magnaten gör!
"Jo — Hellre än sin tid med Statsbekymmer spilla,
"Han sofver i sitt slott helt stilla,
"Med dubbla koppar-portar för,
"Och låter verlden gå sin gång, väl eller illa. —
"Hvad? han ej bryr sig om Athén?
"Visst ej!" — Blott sofver? — "Djupt!" — Väck honom Demosthén.
"Kan ej; hans slott är stängdt!" Man bör ej modet tappa,
Ej vika för hans dubbla port.
Man bör slå på, så det är gjordt,
Och ända tills han vaknar, klappa.
"Lättsinniga Athén" — här fick Oratorn luft —
"Se der hvad jag också mig föresatt att göra:
"Min röst skall dåna jemt mot kopparn af ditt öra,
"Tills hon, väckt opp en gång, ditt sofvande förnuft."