Den Nya och Fullständiga Kok-Boken/Wälment Råd til en Hushållerska i et rikt och förnämt Kök
| ← Företal |
|
Copior af några utländska Matmödrars Portrait → |
Wälment Råd til en Hushållerska i et rikt och förnämt Kök.
Så framt du är beskedlig, from och dygdig, kära wän, så försmår du icke et ömt råd för din egen lycksalighets befrämjande. Du har et wigtigt Embete at wårda, hwars förwaltning fordrar answar, eftertanke, arbete, waksamhet, och hwars belöning ofta blir et lidande, som skulle kunna göra den klokaste människa willrådig i sina pligter. Om at wara christlig och kunnig Matmoder blifwit på din lott, är du lycklig; akta då den juwelen och war waksam i dit upförande emot henne; en sådan skatt torde du icke så lätt återfå, och tänk hwad samwetsagg, om du igenom eget förwållande mister den. Har du åter träffat motsatsen af denna för en tjenare så owärderliga lycka, så nödgas man beklaga dit öde, men tillika råda dig, at icke tappa modet wid dina skyldigheter; förtro Gud din sak, så blir du likafullt så ärlig, arbetsam och tålig emot den hårda som emot den fromma Matmodern, och får derföre mera pris, mera samwetsfrid än den, som har intet at strida emot. Wisst är du at beklaga, kära wän, när du i din tjenst träffar en aldeles okunnig Matmoder, som fordrar feta stekar, feta saucer och et bakelse-fat på bordet hwart mål, men tillika at smörbyttan skal räcka efter hennes uträkning. Denna fordran är en werkan af hennes owetenhet i hushållswägen; derföre måste du tåla hwad du kan, allenast dit samwete frisäger dig ifrån onödigt slöseri och otrohet. Man får dock hoppas at de obilliga äro få i et christligt land, ty nämnas de allenast här i förbigående. Hälst dessa få wälmenta råd endast hafwa sit afseende på en Hushållerska, i hwilkens händer en Fru nödgas lägga hela sit förtroende, då stånd och wärde förbjuder henne at sjelf tilse sit hus; kära wän! besinna då sjelf huru stort dit answar blir, ja, nästan lika med dem, som äro satte at wårda de wärnlösas rätt. Dit Herrskaps och alla dina medtjenares nöje och trefnad ligger då på dina axlar allena. At winna en Hushållerske-tjenst, synes i allmänhetens ögon et ringa steg til lycka, men det wore önskligt at wigten deraf wore rigtigt känd, och utöfningen i sin rätta helgd, så wisst som Fruntimmer af bättre stånd, hwilkas öden synas blifwa mer och mer hårda, skulle ifrån ungdomen winlägga sig om en wettenskap, som i alla skiften kunde gifwa dem tak öfwer hufwudet, och en säker utkomst. Skulle wäl en Fröken, som utan egen åtgärd wore blottstäld på nödtorftig utkomst, behöfwa blygas at wara et hederligt Herrskaps stolpe i hushålls-wägen?
Nu, min kära wän, til påminnelse om dina skyldigheter, bör du fermt och troget wårda dit Herrskaps sysslor och ombetrodda gods; du bör igenom din vaksamhet och kunniga tilställningar tilföra dem fullkomligt nöje wid deras bord, utan at dermid begå et et syndigt slöseri, som i det fallet blir dig en swår artikel på räkenskapsdagen; du bör med ömhet och försigtighet wårda husets betjening, så at alla bli nögda. (De orättsinte blifwa det aldrig, och dem bör du låta gå sin wäg när tid blir). Besinna sjelf, kära wän, hwad wigtig omsorg du har, och huru högligen du är åstundad af alla som behöfwa dig, när du gör din syssla wäl, är trogen och ödmjuk, och hwilken heder och belöning du då kan wänta. Dina axlar äro befriade från bekymrets tyngd i skaffningswägen; ty bör du deremot lägga hela din omtanke på styrelsen och utdelningen af dit anförtrodda gods. Gudsfruktan är dig oumgängelig: ifrån den källan härflyter wissast de ägta dygderna, då blir du både trogen och skicklig utan skrymtan; då står du på egen botten, då fruktar du hwarken nycker eller orättwisa, då kommer du förr eller senare i dit Herrskaps förtroende, då winner du alla dina medtjenares kärlek och wälwilja, ty du handterar dem ej allenast christligt, utan du föregår dem med goda exempel i fromhet och saktmodighet; de begynna efter hand bortlägga sina grofwa seder, sina swordomar, och täfla om at blifwa sit Herrskap lika så nyttiga och älskade, som du. Måtte hwar förnuftig och skicklig Hushållerska mera täfla med andra om dessa egenskaper, än om de största löner. En sådan blir aldrig olönt, hwarken af Gud eller människor; och det är en sådan Juwel, til hwilken man wändt sig med sina råd; de som äro af motsatsen, taga inga råd förr, än den redlösa timen infaller, när alla råd äro förgäfwes.
Som A är första bokstafwen i Läroboken, så är snygghet och ordentlighet första bokstafwen i köket. Det är lyckligt när en kokerska är kräsmagad, ej allenast för sig, utan ock för alla dem hon lagar maten; då faller af sig sjelf, at hon wid alla göromål iakttager den nödwändiga renligheten, som är så oumgängelig i köket, och hwars öfning är lätt när man wänt sig derwid. Då har hwart och et af redskapen sina wissa rum, då äro alla kokkäril i godt stånd, rena och wäl förtennta, spinnlar med sina wäfredskap bannlyste; damm och alt slags skräp får då det beswäret at dagligen flytta på sopbacken; ned et ord, Köket prålar i snygghet och kan utan blygd emottaga främmande. Du sjelf, beskedliga Kokerska, behöfwer icke springa undan för dem; när du med et rent köksförkläde och hopbundet hår, står wid dina göromål, kan du förrätta din sak utan at hos dem förorsaka någon äckel för den mat du lagar. För alting råder man dig til eftertanke och tidens iakttagande: derigenom lättas ej allenast dit eget beswär, utan du undwiker den förtret som gemenligen är påföljden af försummelser och bortskämd mat. Kom ihog, du beskedliga wän, at du har en dyrbar Guds gåfwa under händer, som igenom din åtgärd, kan blifwa rätt så skadlig som nyttig för lifwet, som kan njutas så wäl med smak och nöje, som med misshag, ondska och skada. Waran hwaraf födan beredes, kan hafwa sin hallt, men igenom en okunnig och wårdslös tillagning, kan den så snart blifwa skadlig som nyttig: tro aldrig, kära wän, at du hjelper saken med kryddor; detta påfund tyckes hafwa sit ursprung ifrån förskämda waror, som behöft förgyllning, sedan Naturens höga smak warit förlorad, antingen igenom okunnighet eller owårdighet. Bjud til med all möjlig forsknning, at behålla denna owärderliga smaken wid hwart ämne, så får du beröm af Herrskapet för wäl lagad mat, och heder och belöning desutom, när de erfara at du likafullt minskat och icke ökat deras kryddbod-räkningar. Kära Kokerska! när du känner och wet, at du har dit Herrskaps nöje eller missnöje i dina händer, tillika med din egen lycka eller olycka, hwilken sednare består i daglig förtret och täta flyttningar, så haf den lofliga egenkärleken, at med oförtruten flit studera på din wetenskap. Kokböcker äro wäl et godt påfunnet medel, at i början hjelpa saken; men en waksam och försigtig handläggning wid arbetet och en noga upmärksamhet wid hwart och et ämnes förhållande under tilredningen, gör mer än alla Kokböcker, som ofta göra en enfaldig Kokerska hufwudyr; hwaraf följer, at maten blir likaså wimmelkantig til smaken, som tilrederskan. Derföre är det en Kokerskas skyldighet, at akta och bewara ämnets wärde, ifrån första stunden det kommer på elden.
Matredningen är icke en så lätt syssla, som mången föreställer sig; den fordrar ej allenast arbete, utan ock et waksamt efterseende. Aktsamhet och wårdande af Guds gåfwor, är en lika stor skyldighet hos en Hushållerska; det minsta förfarande har et stort answar. Bjud til at äfwen i den delen wara en walsignelse i dit Herrskaps hus. På dig beror at göra nytta och gagn med både smått och stort. At af lättja och försummelse låta förskämmas och bortkasta en duglig wara, är det samma som at förströ dit Herrskaps penningar på sophögen, äfwen i fördärfwandet af de inwentarier som Köket tilhöra. Alt sådant kommer en gång på dit samwetes answar. Äfwen om du tror dig utöfwa Christendomspligter emot din nästa, då du oförsedt utströr til fattige de matwaror du fått under dina händer, och menar dig göra Gudi en tjenst dermed, när du utan dit Herrskaps tilstånd, gifwer bort med fulla händer, det som icke hör dig til, och för hwilket du sjelf aldrig arbetat, stöd dig icke wid de tacksamma wälsignelser du återfår; så sant som Gud skapat himmel och jord, blifwa icke alla desse förwandlade i förbannelser, och komma dig at stå hårdt på räkenskapsdagen. Likafullt kan du, kära wän, hafwa et christligt och medlidande hjerta emot din fattiga nästa, och hwem wore så illa sinnad, at han wille råda dig derifrån; men i den ställning du är såsom tjenare, tilkommer dig ej annat, än det du kan utwerka dig lof til af dit Herrskap; tag noga wara på skräden, ben och andra öfwerlefwor, kasta icke för kattor och hundar sådant, som en usling i sin hunger, med heta tacksägelse-tårar til Gud, kan förtära. Detta enda hör dig til under din tjenstetid; men om du wid detta lilla är en trogen skaffare, så kommer nog den tid, då du af eget förråd kan hugswala. Lycklig måtte man skatta dig då, när du får tilfredsställa dina känslor med en så oskattbar nåd, at hugswala din bedröfwade och behöfwande nästa.
War äfwen en så uprigtig och trogen Hushållerska emot husets betjening, som emot Herrskapet sjelfwa; du tjenar då bägge på en gång. Gif hwar och en sin tilbörliga del i rätt tid med ordning, och wårdslösa ej heller den spis dem bestås. Såsom Naturens gåfwa har den gröfsta föda sin egen läckerhet, allenast den igenom warsam tilredning blir bibehållen. Slösa icke så i den ena tiden, at du behöfwer knappa för dem i en annan; den minsta rubbning i deras rättigheter gör buller i huset, oroar Herrskapet och slutligen faller förtreten på dit eget hufwud. Sannerligen om tjenstefolk handterades klokt och försigtigt, skulle de icke äfwen en gång blifwa förnuftiga människor. Och de som ej wilja blifwa det, må til egen skada fritt bannlysas ifrån de bästa Husbönder. Tro icke at man råder dig at leka kamerat ni med dem; nej, behåll dit fat i helgelse, war deras förebedjerska, när det behöfs; men utan at wara högmodig, är det dig lofgifwet at taga din person i akt för all slags sidwördnad, så snart du står i matmoders ställe; och hwad wille du annars uträtta hos detta slags folk. Skulle du göra dig den ena gången dem likställig i gap och flas, huru kunde du en annan gång harmas när de icke lydde dina befallningar. För alting råder man dig i den högste Gudens namn, at wakta dig för bannande och swordomar. Et elakt hjerta och et upretadt sinne utblåser detta giftet hastigt igenom munnen. Men om wi efter den ewiga sanningens utsago, skole ansvara för hwart fåfängt ord som går af wår mun; hwad monne icke då det straffet blifwa swårt, som skal wedergälla alla de gånger, wi med hetsigt nit och andagt anropat sjala-fienden, at han må återtaga det frivilliga rofwet, som kostat et Gudablod, at en gång slita ur hans klor; om icke bättring mellankommer, får wisserligen swärjaren sin önskan. Fåret återtages af ulfwens käftar, men med tusende fördubblade plågor sedan det en gång på så kostbart sätt warit befriad, och ägt så guddomeliga medel at frälsa sig från återfall.
Så wida du är i et rikt och förnämt hus, blir du allena hela betjeningens eftersyn; derföre ligger det magt på, at du sjelf är ostrafflig; du kan då frimodigt predika rena seder för de sjelfswåldige, och straffa de brottslige med myndighet; och om något råd gäller, akta dig för limstången; wän dig icke wid at ställa dig in hos Herrskapet på under-betjeningens bekostnad, afstraffa sjelf deras fel med wänliga ord och förmaningar; men strid aldrig til klagomål förr, än saken är så beskaffad, at han fordrar högre åtgärd. En smilrare är i för nära slägtskap med lögnen, at i sina berättelser kunna undwika henne. Wakta så mycket hos dig står, at du icke oroar dit Herrskap, icke rubbar lugnet i huset, icke låter den ene tjenaren fördöma den andre utan orsak; ransaka sjelf efter sanningen deraf, och undanröj för alting det som kan wacka oenighet bland kamerater.
Således, beskedliga Hushållerska, hafwe wi i största upriktighet och förtroende, talats wid en stund om de medel, som äro en säker borgen både för din lycka samt dit Herrskaps nytta och tilfredsställelse. Emottager du dessa enfaldiga råd, med samma nit som de äro skrifna, til bägges fördel, så kan du swara för din sak både inför Gud och människor.