Gotlands konsthistoria/Lokrume
| ← Heinhem |
|
Fole → |
| På Wikipedia finns en artikel om Lokrume kyrka. |
Lokrume.
Från Heinhem till Lokrume går vesterut i en kärraktig och obehaglig nejd en helt liten och föga befaren genväg, hvilken är nära ¾ mil lång. Sistnämnda kyrka, som är annex till Fole och ligger i en flackländig och bördig trakt, utgöres af skepp och kor med sakristia vid norra sidomuren samt af torn i vester, hvilka alla äro nära fyrkantiga och bestå af huggen och tuktad kalksten.
Skeppet, som håller i inre bredd 30.0 och i längd 36.5 samt i murtjocklek 4.2, har skråkantiga socklar. Två spetsiga korshvalf med en spetsig skiljebåge utgöra skeppets betäckning. Skiljebågen, hvilken är enkel och 1.0 bred samt skarpkantig, uppgår från kragstenar, som intaga midten af södra och norra sidomuren och prydas med flere rundstafvar och hålkälar vexelvis öfver hvarandra.
På södra sidomuren närmare vestra ändan finnes en ingång, hvars yttre omfattning har å hvarje sida två kolonner mellan murhörn och ytterst en fyrkantig pilaster. Grundstenarne äro brant skråkantiga, baserne attiska med yfviga skyddsblad, kapitälerne inåtsvängda och sirade med löfslingor samt kransarne djupt hålkälade. På poster, hvilka äro tjocka och stå på hög tröskel, hvilar ett fyrbladigt dörrfält, som har tre stora rullika knoppar, af hvilka en saknas. Deröfver uppstår från de innersta murhörnen ett likadant fält med tre mångflikiga knoppar. Kolonnerne motsvaras af rundstafviga och murhörnen samt pilastrarne af skarpkantiga bågar, som alla äro lågspetsiga. Ett röste, hvilket uppgår från pilastrarna, är till någon del bortbrutet. Portalen består af slipad kalksten. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig. Snedt öfver ingången märkes ett enkelt fönster med halfrund betäckning.
I öster derom finnes ett spetsbågigt fönster, hvari en midtpost uppbär två spetsbågar och derpå en fyrbladig ros. Begge fönstren ha ut- och invändigt sneda smygar. Norra sidomuren visar yttre spår efter två mycket små rundbetäckta fönster. Triumfbågen, som är ganska bred och hög, har spetsig betäckning och hålkälade dynstenar.
Koret, hvars inre bredd utgör 21.6 och längd 27.6 samt murtjocklek 4.2, har skråkantiga och rundstafviga socklar. I korets hörn stå smärta kolonner med attiska baser och bägarformiga kapitäler samt hålkälade kransar, på hvilka ett korshvalf med rundstafviga korsbågar hvilar. Södra sidomuren nära vestra ändan har en ingång med en kolonn emellan murhörn å hvarje sida. Tjocka poster på hög tröskel uppbära en slät rundbåge med en rullik knopp vid hvarje vederlag. Grundstenarne likna socklarnas skråkanter. Baserne äro attiska med skyddsblad, kapitälerne bägarformiga och bladprydda för kolonnerna men slätta för murhörnen och kransarne hålkälade. På kolonnerna hvilar en rundstafvig, men på murhörnen skarpkantiga rundbågar. Portalen är slipad. Inre omfattningen har sneda smygar och lågrakspetsig betäckning. Å södra sidomuren öster om ingången finnes ett rundbågigt fönster med rätvinklig karm. Altarväggen har äfven ett likadant fönster. Begge fönstren ha ut- och invändigt sneda smygar och lika höga bröstningar. Nära norra sidomurens östra ända ses ett större rakspetsigt väggskåp.
Å norra sidomuren märkes en simpel rundbågig ingång till sakristian, som invändigt sträcker sig i söder och norr 8.5 samt i vester och öster 12.5. Sakristian, hvilken har skråkantiga socklar, betäckes med ett tunnhvalf på vederlag i söder och norr, samt har ett litet snedsmygigt och rakslutet fönster åt öster.
Tornet, som innehåller två afdelningar öfver hvarandra, har skråkantiga socklar, hvilka äro vida högre än den öfriga byggnadens. Första afdelningen, som invändigt håller i söder och norr 29.4 samt i vester och öster 25.0 och är mycket hög, uppbär ett korshvalf med spetsiga rakt uppåtgående kappor. Å midten af vestra sidomuren finnes en ingång, hvilken till yttre omfattningen har å hvarje sida en kolonn emellan murhörn. Grundstenarne äro skråkantiga, baserne attiska med skyddsblad, kapitälerne inåtsvängda och prydda med ett menniskohufvud och bladverk, kransarne hålkälade. På kolonnerna uppstår en rundstafvig och på murhörnen skarpkantiga bågar, som alla äro lågspetsiga. Den båge, hvilken uppbäres af kolonnerna, har å hvarje ända en fyrkantig bas och på midten en knöl eller led, som liknar två attiska baser, hvilka utan plinter äro med nedra torerna vända mot hvarandra. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig. Ett fönster öfver vestra ingången är spetsigt samt till det yttre och inre snedsmygigt. Två poster i detta fönster uppbära två rundbågar, som skära hvarandra, och derpå hvilar en fyrbladig ros. Samma fönster är till nedra hälften igenmuradt. Tornbågen är nära lika bred som afdelningen och har hålkälade och rundstafviga dynstenar.
En raksluten ingång i norra sidan af vestra ingångens inre omfattning inför till en trappa, hvilken uppgår igenom en del af vestra och sedan igenom norra sidomuren till ett galleri, som intager hela bredden af densamma. En midtpelare och motsvarande pilastrar, hvilka alla ha hålkälade kransar, uppbära två lågspetsiga bågar. I hvarje af de två öppningar, som bildas på berörda sätt, står en fyrstafvig midtkolonn med skråkantig has och bägarformigt kapitäl, hvilket motsvarar pelarens och pilastrurnas kransar, och derpå hvila tvenne små lågspetsiga bågar. Å södra sidomuren finnes ett likadant galleri. En raksluten genomgång å norra sidomuren inför till andra afdelningen, som åt öster har en stor spetsig hjelpbåge. En likadan genomgång å vestra sidomuren utför till en trappa, hvilken i densamma nedgår till södra galleriet samt uppgår till och inleder i norra sidomuren. Sedan vidtager en liten stege. Å andra afdelningens hvarje sida ses två gluggar. Tornet uppbär en spira, som öfvergår med en inåtsvängning från fyrkant till åttkant och har derpå en liten lodrät uppsats samt öfverst en låg inåtsvängd spets.
Altarbordet är muradt och har hålkälad skifva af slipad kalksten och på midten af framsidan ett fyrkantigt hål. Altartaflan består af fin sandsten, har 1707 tillkommit och är ett dåligt arbete i sen barockstil.
Ett stort triumfkors med en vanlig omgifvande ring hänger å korets norra sidomur. Christus i naturlig storlek har klufven krona. Fötterne äro hvar för sig fastspikade, hvilket förhållande vittnar om hög ålder. I korsets vinklar inom ringen ses evangelisternes sinnebilder, nemligen öfverst till höger örnen, midt deremot till venster lejonet, nederst till höger menniskan och midt deremot till venster oxen. Öfver dessa sinnebilder märkas å ringen stora dubbelrosor.
En rund dopfunt af fin sandsten står i kyrkan. Foten liknar en tryckt attisk bas med stora skyddsblad. Mellanstycket prydes med fyra djurhufvuden, som bita öfver fyra slingrande ormar. Skålen har skråkantig botten och lodräta sidor. Under botten ses sju rundbågiga fält, af hvilka fyra innehålla evangelisternas sinnebilder med rundglorior och tvenne inrymma tvenne fåglar vända mot hvarandra och ett framter ett latinskt kors och vid dess fot en stående fågel. Å sidorna ses bildverk. Marie bebådelse. Maria besöker Elisabeth. Maria ligger till sängs, Josef sitter vid hennes fötter, barnet ligger i krubban och deröfver stå oxen och åsnan. En engel med rundgloria och tvenne män med spetsiga mössor stå tillsammans. De tre vise männen gå till Herodes, hvarefter de frambära skänker till Maria, som håller barnet på venstra knäet. Christus med korsgloria sitter på regnbågen uti en oval med fordna latinska bokstäfver och välsignar med högra handen. En engel står till höger. Dopfunten är något skadad å den del, som föreställer bebådelsen. Hela höjden utgör 3.4 och skålens yttre tvärmått 2.6.
Enligt en forntida uppgift skall kyrkan blifvit 1287 byggd [1]. Denna uppgift synes oss vara trolig. Vi måste dock taga kyrkans egenheter i närmare skärskådande för att utreda hennes skiljaktiga förhållanden.
Skeppet koret sakristian och tornet, hvilka äro samtidiga, förete äldre öfvergångsstil. Härvid måste dock märkas, att skeppets två takhvalf liksom dess sydöstra fönster framte en utbildad spetsbågsstil. Detta förhållande låter på följande sätt förklara sig. I skeppet har fordom stått en midtkolonn, som uppburit fyra korshvalf, hvarefter kragstenar å båda sidomurarna och öfver triumfbågen ännu qvarsitta. I tornet förvaras en grundsten och en bas, hvilka troligtvis tillhört den midtkolonn, som stått i skeppet. Grundstenen, hvilken är skråkantig, håller 2.2 i hvarje sida. Basen är attisk med skyddsblad, och öfre toren prydes med en fasettstaf. Plinten håller i hvarje sida 2.1. Skeppets sidomurar ha ingalunda varit beräknade på uppbärande af så vidspända takhvalf som de nuvarande, hvadan skiljebågen brustit, så att den måst understödjas med en tjock bjelke under ett groft tvärträ. Man har naturligtvis borttagit de fyra korshvalfven och midtkolonnen för alt ge det hela en rymligare och lättare anordning. Det är påtagligt, att skeppets sydöstra fönster, som röjer ren spetsbågsstil, blifvit vid takhvalfvens ombyggnad förändradt för att få mera belysning. Här bör jemväl anmärkas, att i tornbågen ligga skråkantiga grundstenar, på hvilka en midtpelare eller midtkolonn uppburit tvenne bågar såsom stöd för östra tornmuren.
Enligt en sägen skall tornet varit ungefär 25.0 högre. Denna uppgift är i betraktande af tornets ovanliga omfång mycket sannolik. Tornets nuvarande gluggar, som äro simpelt rundbågiga, ha naturligtvis varit lågspetsiga och tvådelade, och der måste å hvarje sida funnits tva par sådana öfver hvarandra, samt fyra rösten och i hvartdera tre gluggar. Uti kyrkogårdens nordöstra hörn står en utkastare eller takränna af kalksten. Rännan är till en tredjedel fyrkanlig sedan lik en man, hvilken håller henen i kors och omfattar med venstra handen en stång och tager med högra om sin gapande mun. Hela rännan, som är urhålkad i mannens rygg och nacke, håller 5.0 i längd. Å flera kyrkor på Gotland finnas dylika rännor i röstenas vinklar, hvadan den nyssberörda troligtvis tillhört det ifrågavarande tornet, hvars öfversta del blifvit nedbruten. Denna vandalisering kan, såsom de vanställda gluggarne och den högst opassande spiran ådagalägga, icke med skäl sättas längre tillbaka i tiden än högst halftannat sekel.
En port i kyrkogårdens östra sidomur har tunnhvalf och inuti hvarje sida en stor lågrakspetsig sittnich. Yttre liksom inre omfattningen är spetsig något framspringande och rätvinklig med hålkälade kransar. Porten består af huggen och tuktad kalksten.
I Lokrume socken ungefär ¼ mil i nordost från kyrkan af samma namn är gården Lauks belägen å en högländ och skoglös trakt. En myckel smal och föga behaglig väg uppför öfver nakna berghällar och magra marker till denna gård, som förtjenar att besökas af en byggnadsforskare.
Å nämnda gård ligger ett aflångfyrkantigt hus af tuktad kalksten med hörnstycken och dörromfattningar af huggen sådan. Byggnaden, hvilken sträcker sig i söder och norr, är tvenne våningar hög och murarne 5.0 tjocka. Nedra våningen, som fördelas af en ursprunglig tvärmur i tvenne särskildta rum, betäckes med två korshvalf, hvilka ha rundbågiga och rakt uppåtgående kappor. Södra rummet, som invändigt håller i söder och norr 12.4 samt i vester och öster 16.0, har åt söder en liten snedsmygig och raksluten ljusöppning och derunder två fyrkantiga väggskåp. Der finnes äfven å vestra sidomuren liksom å tvärmuren ett litet fyrkantigt väggskåp. Norra rummet, hvars inre sträckning i söder och norr utgör 12.7 samt i vester och öster 16.0, har å norra gafvelmuren en rundbågig nichfördjupning. Å vestra sidomuren märkes en ganska liten raksluten ljusöppning och derunder ett litet fyrkantigt väggskåp. Det södra rummet har liksom det norra från öster en ingång, hvilken är till det yttre rätvinklig och rundbågig, men till det inre snedsmygig och lågrakspetsig.
Öfra våningen betäckes med ett högt och spetsigt tunnhvalf, som uppbär sparrarna. Der märkas på midten af norra gafvelmuren tvenne små fyrkantiga ljusöppningar öfver hvarandra, för öfrigt intet sådant. Ehuru den öfra våningen saknar tvärmur, har den likväl två ingångar åt öster, hvilka stå midt öfver den nedras. Dessa ingångar äro liksom de nyssberörda utvändigt rätvinkliga och rundbågiga, men invändigt snedsmygiga och lågrakspetsiga. Byggnaden, som har temligen höga gafvelrösten i söder och norr, uppbär ett kroppåstak med vattenfall åt vester och öster.
Nära och öster om detta hus står en ehuru fet nästan förtärd furustock, hvilken omgifves med trenne höga och breda trappsteg af huggen kalksten. Ännu qvarsitter i stocken en lång korsarm, och öfver och under densamma finnas gluggar för en korsring. Alltså har det hela varit ett triumfkors, helst märken efter ringen synas i den öfverblifna korsarmen. Stocken håller nederst i omkrets 4.5 och i höjd 30.0. Trappstegen utgöras af hela block, som binda hvarandra.
Egaren af ifrågavarande gård Carl Blomberg fägnade sig öfver den uppmärksamhet, vi fästade vid dessa byggnadsverk. I synnerhet väckte vårt yttrande, att huset och korset voro minst fem hundra år gamla, den fromme odalmannens lifliga förundran.
- ↑ Script. Rer. Dan. T. VIII. P. 313. Anno 1287 Locrumense templum ædificatum.