Gotlands konsthistoria/S. Klemens
| ← Helgeandskyrkan |
|
S. Drotten eller Trefaldighetskyrkan → |
S. Klemens.
Ungefär midt emellan Helgeandskyrkan och S. Olof och
helt nära beggedera ligger en ruin af S. Klemens, som
utgöres af ett treskeppigt långhus och ett fyrkantigt
torn i vester samt ett aflångfyrkantigt kor med rak
altarvägg i öster. Å långhusets södra sidomur märkes
ett vapenhus och å korets södra en större och å dess
norra spår efter en mindre tillbyggnad. Hela kyrkan
är uppförd af huggen och tuktad kalksten. Tornets,
långhusets och korets socklar utgöras af en liten
skråkant och derpå en låg platt med en fin rundstaf. Intet
spår skönjes efter gesimser.
Tornet har tre afdelningar öfver hvarandra. Första afdelningens inre sträckning i söder och norr utgör 27.0 och i vester och öster 27.6. En spetsbågig nich i den södra sidomuren är 17.3 bred, men en sådan i den norra 21.2 bred och hvardera håller 3.0 i djup samt 18.0 i höjd. I första afdelningen märkas betydliga lemningar efter ett korshvalf, hvars slutsten haft ungefär 36.0 höjd öfver golfplanen. På midten af vestra sidomuren, som är 9.0 tjock, finnes en stor ingång och deröfver ett stort rundfönster. Yttre dörromfattningen har å hvarje sida ett murhörn. Socklarne utgöras af en liten skråkant, en låg platt och derpå en fin rundstaf. Kransarne bestå af en rundstaf och en hålkäl. Betäckningen är en skarpkantig rundbåge. Poster å hög tröskel uppbära äfven en sådan. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig. Rundfönstret, hvars yttre omfattning varit tresprångig och hvars inre är rätvinklig och rundbågig, håller 9.5 i tvärmått och har intet spår efter rosverk. Tornbågen, som är lågspetsig samt 19.0 bred och ungefär 30.0 hög, prydes med socklar, hvilka bestå af en platt och en rundstaf, och med kransar, hvilka äro likadana, men ha omvänd ställning. I södra sidomuren vid vestra ändan inleder en liten rundbågig ingång till en trappa, som sträcker sig från söder till norr genom vestra sidomuren och vänder sig sedan åt öster. Trappan betäckes med sträckstenar. Man uppkommer på en indragning af norra sidomuren, från midten hvaraf en rundbågig ingång leder till andra afdelningen. I norra sidoskeppets vestra ända finnes en rundbågig ingång för att derinnanför uppdraga en trappa, som, emedan man anlagt den nyssbeskrifna, aldrig tillkommit.
Andra afdelningen har åt trenne håll 5.0 breda indragningar, hvilka i söder och norr betingas af de stora nicherna derunder och i vester af den ovanligt tjocka sidomuren. Öfver andra afdelningen har ett bjelklag legat. Å densamma afdelningens östra sidomur ses en spetsbågig öppning, som är lika bred med, men vida lägre än tornbågen derunder, och som tillkommit för minskning af östra sidomurens påtryckning. Indragningarne, hvartill en rundbågig genomgång på midten af vestra sidomuren utför, ha således haft gallerier, hvilkas bröstningar, pelare, pilastrar och kolonner samt bågar blifvit bortbrutna. Yttre mursidorna visa starka fördjupningar efter galleriernas luttak.
Tredje afdelningens södra liksom vestra och norra sidomur har å midten två rundbågiga gluggar, som stå mycket nära hvarandra. Å densamma afdelningens östra sidomur märkas spår efter igenmurade gluggar. Tornets omgifningsmurar, hvilka äro ungefär 55.0 höga, ha förmodligen uppburit en ansenlig spira.
Långhusets inre bredd utgör i vester 54.2, i öster 55.6 samt längd 58.9. Fyra pelare i två rader ha med motsvarande kragstenar å omgifningsmurarna uppburit nio korshvalf. Af mellan- och sidoskeppen, som blifvit bildade på sådant sätt har det förra varit något bredare än de sednare, men alla jemnhöga. Pelarne ha helt och hållet blifvit nedbrutna, men kragstenarne å sido- och gafvelmurarna och trenne små sådana i hörnen qvarsitta. Lemningar å sido- och gafvelmurarna visa, att förenings- och skiljebågarne varit ensprångiga och skarpkantiga samt 2.0 breda. Å sidomurarna ses halfrunda kantbågar och sådana märkas öfver torn- och triumfbågen. Sidoskeppen ha såsom smalare både i vester och öster haft spetsiga kantbågar. Alla dessa kantbågar ha hållit ungefär 0.5 i hvarje sida. Kantbågar ha, såsom lemningar visa, jemväl kastat sig öfver förenings- och skiljebågarna. Äfven qvarsitta ej obetydliga lemninger af hvalfsvicklorna. Häraf inses, att pelarnas föreningsbågar och mellanskeppets skiljebågar varit halfrunda, men sidoskeppens skiljebågar spetsiga. Denna anordning har onekligen tillkommit för att minska utåttryckningen af sidoskeppens takhvalf och för att försätta alla slutstenarna i lika höjd med hvarandra.
På midten af södra sidoskeppets vestligaste hvalfafdelning finnes en stor ingång. Yttre omfattningen har å hvarje sida haft två kolonner mellan rätvinkliga murhörn. Grundstenarne äro skråkantiga och baserne attiska med skyddsblad. Kapitälerne äro bägarlika och öfver kolonnerna löfprydda, men öfver murhörnen slätta. Kransarne äro hålkälade. Kolonnerne motsvaras af rundstafviga men murhörnen af skarpkantiga rundbågar. Breda poster på tröskel uppbära en skarpkantig rundbåge. Alla skaften och de två innersta murhörnen äro bortbrutna. Norra sidoskeppet har en motsvarande ingång. Svaga lemningar visa, att yttre omfattningen bestått af ett murhörn å hvarje sida, hvarpå hålkälade kransar uppburit en skarpkantig rundbåge. Der märkas äfven stycken af poster, på hvilka ett rakt dörrfält hvilat. Dessa ingångar, som äro igenmurade, ha invändigt haft sneda smygar med lågrakspetsiga betäckningar.
Å södra liksom norra sidomuren finnes i midten af hvarje hvalfafdelning ett temligen stort och rundbågigt fönster med hög bröstning. Fönstren ha ut- och invändigt sneda smygar med branta platter. Vid östra ändan af det södra sidoskeppets sidomur märkes ett väggskåp med rakspetsig och i det norras östra gafvelmur ett större sådant med lågrakspetsig betäckning.
Vapenhuset, som ligger utanför södra ingången, är fyrkantigt. Inre sträckningen i söder och norr utgör 13.5 och i motsatt riktning 20.0. Betäckningen utgöres af ett korshvalf. Å gafvelmuren i söder finnes en ingång, hvilken är spetsbågig och alldeles ornamentlös. Denne ingång är igenmurad och en ny uppbruten å östra sidomuren. Der märkes en rakspetsig ljusöppning åt söder och en sådan åt vester samt en åt öster. I södra gafvelmuren ses tvenne små sittnicher samt i vestra liksom i östra sidomuren en stor sådan, alla med lågrakspetsiga betäckningar.
Triumfbågen är lika bred och hög som tornbågen och prydes å hvarje insida med två rätvinkliga pilastrar och en grof halfkolonn derpå. Grundstenarne äro skråkantiga, baserne attiska med skyddsblad och kapitälerne bägarlika med hålkälade kransar. Betäckningen, hvilken är lågspetsig, liknar de pilastrar och hvalfkolonner, hvarpå den hvilar. Således framter triumfbågen en ovanlig prydlighet.
Koret, som haft två korshvalf, håller i inre bredd 30.6 och i längd 51.9 samt har påtagligen varit lika högt som långhuset. Af korshvalfven, hvilka saknat kant- och korsbågar samt kragstenar, har det vestra nästan helt och hållet nedrasat, men det östra qvarstår. Skiljebågen, som är skarpkantig och ovanligt bred, hvilar på en kragsten i söder och en i norr, af hvilka hvardera profileras med rundstaf och hålkäl samt åter rundstaf och hålkäl. Koret har på midten af östra hvalfafdelningen ett högt rundbågigt fönster åt söder och ett sådant åt norr samt trenne å altarväggen. Af de trenne sistberörda är det mellersta något högre än de omgifvande. Alla dessa fönster äro ut- och invändigt snedsmygiga. I samma afdelnings södra och norra sidomur finnes ett väggskåp med lågrakspetsig betäckning. Mot midten af altarväggen ses tvenne rakbetäckta väggskåp jemte hvarandra. Å vestra hvalfafdelningens norra sidomur märkas spår efter en raksluten ingång och deröfver efter två breda och rundbågiga öppningar, som alla äro igenmurade.
Norra tillbyggnaden, hvilken legat derutanför, har varit fyrkantig och innehållit två afdelningar öfver hvarandra. Den nyssberörda ingången, som åt tillbyggnaden är snedsmygig och lågrakspetsig, har inledt till den nedra afdelningen, hvilken, betäckt med ett tunnhvalf på vederlag i söder och norr, måhända tjenat till sakristia. Der märkes i södra sidomuren en rätvinklig och lågrakspetsig murfördjupning. Den öfra afdelningen, som genom de berörda muröppningarna stått i förening med koret, har troligtvis inrymt ett altare.
Södra tillbyggnaden midt deremot är äfven fyrkantig, men vida större. Den inre sträckningen i söder och norr utgör 17.6 och i vester och öster 20.6 och höjden är lika med korets. Denna tillbyggnad öppnar sig åt koret med hela sin längd och höjd. Det visar sig, att korets södra sidomur blifvit till en betydlig del af vestra ändan bortbruten och en mycket spetsig båge inslagen, hvilken är skarpkantig och i vester hvilar på en grof kragsten, men i öster på en fin pilaster med hålkälad krans. Samma tillbyggnad, som betäckes af ett spetsigt korshvalf med vågräta kappor, har åt södra sidoskeppet en något smalare och lägre genombrytning, hvilken är ganska spetsig. Å södra sidan finnes en ansenlig ingång. Yttre omfattningens hvarje sida består af en fin rundstaf och hålkäl, vidare ett skråkantigt och derutanför ett rätvinkligt murhörn. Socklarne utgöras liksom kyrkans af skråkant, platt och rundstaf och kransarne af rundstaf och hålkäl. Betäckningen består af likartade rundbågar. Tunna men breda poster ha derinnanför uppburit en rundbåge, som är i behåll. Inre omfattningen har sneda smygar och lågrakspetsig betäckning. Öfver ingången märkas lemningar af ett stort rundfönster, hvari man efter någon utbrytning insatt ett tvådeladt fönster med spetsig betäckning. I detta sednare har en midtpost uppburit två trebladiga spetsbågar och deröfver en fyrbladig ros. Å tillbyggnadens östra sidomur finnes ett helt smalt men ganska högt fönster, som betäckes med en rundbåge och har sneda smygar, af hvilka den yttre är mindre än den inre.
I södra sidomuren af korets vestra hvalfafdelning finnes en rakbetäckt ingång till en trappa, som uppgår längsigenom tillbyggnadens östra sidomur och har åt söder en rund ljusöppning. Denna trappa, hvilken sedan sträckt sig genom södra sidomuren åt vester och uppledt på takhvalfven, är numera nära dess öfra ända igenmurad.
Hela byggnaden framter socklar, hörnstycken, omfattningar och bågar af finhuggen kalksten samt yttre och inre murytor af vältuktad sådan. Alla takhvalf ha bestått af kalkflisor. Tornet, långhuset och koret äro samtidigt uppförda i yngre rundbågs- med lindrig öfvergång till äldre spetsbågsstil. Kyrkan tyckes vara föga yngre än S. Maria. Enär tornets tre sidor omgifvits af rymliga gallerier och deröfver ses gluggar, måste man ärnat detsamma till beskydd mot anfall. Härvid bör dock anmärkas, att ett dylikt torn tvifvelsutan uppstått förrän staden fick sin ringmur ; ty sedan var ett sådant föga gagnelikt såsom försvarsverk.
Vapenhuset, som består af tuktad kalksten, röjer en enkel spetsbågsstil, och det härrör, såsom det tyckes, från den sednare medeltiden. Detta vapenhus, hvilket är det enda på Gotland, har troligtvis blott tjenat till en förplats, hvarföre der finnas flere sittnicher.
Korets norra tillbyggnad har måhända tillkommit på samma gång som kyrkan. Å korets norra sidomur vid dess vestra ända ses de igenmurade bågöppningarne till norra tillbyggnadens öfra afdelning, men der förmärkes intet spår efter något fönster. Tillbyggnaden å korets södra sida är allraminst hundra måhända nära tvåhundra år yngre än kyrkan. Bågöppningen till koret är mycket spetsig. En likadan anordning har bågöppningen till södra sidoskeppet. Deremot finnes ett ganska smalt temligen högt fönster med rundbågig betäckning åt öster. En sådan blandning röjer en sen medeltidsstil. Södra ingångens omfattning är hållen i rundbågsstil och har tvifvelsutan intagit den bortbrutna delen af korets södra sidomur. Det stora rundfönstret öfver ingången består till omfattningen af tegelsten. Detta ställe är det enda, hvarest tegelsten blifvit i kyrkan begagnad, och det vittnar om en sen byggnadstid. Att likväl den stora omfattningen tillkommit under medeltiden, visar det tvådelade fönster, som blifvit deri insatt och som består af kalk- och tegelsten.
Å långhusets vestra gafvelmur vid norra ändan synas lemningar af ett spetsigt röste och derpå en raksluten ingång till takhvalfven, men deremot märkas inga sådana å detsammas östra. Det tyckes dock ej vara osannolikt, att en stor spetsig hjelpbåge öfver triumfbågen uppburit ett högt röste. Vi finna en hjelpbåge öfver tornbågen. Intet spår antyder, att pelarne uppburit några sträckmurar för vattentakets understödjande. Det tyckes fasthellre, som långhuset varit betäckt med ett enda kroppåstak. Detta vattentak måste således haft 63.0 spännvidd. Härvid bör erinras, att Linköpings domkyrka, som håller 105.0 i yttre bredd, och Vadstena klosterkyrka, hvilken är 12.0 bredare, betäckas till mellan- och sidoskepp med kroppåstak utan understödjande sträckmurar och utan afsatser. Korets östra gafvelmur uppbär ett spetsigt röste, som saknar prydnader, men har öfverst en stor glugg, hvilken är ornamentlös. Alltså måste dithörande vattentak varit spetsigt och slutit sig antingen till ett röste af mur- eller träverk å långhusets östra gafvelmur. Vapenhuset har kroppåstak med vattenfall åt vester och öster. Hurudant vattentak norra och södra tillbyggnaden haft, kan numera icke bestämmas. Enär långhusets, korets och tillbyggnadernas omgifningsmurar varit lika höga, så måste vattentaken, ehurudan anordning desamma haft, föga bidragit till det helas yttre anseende.
Kyrkan har troligtvis blifvit vid Lybeckarnes sednare förstöring af Wisby 1525 afbränd. För få årtionden sedan har kol funnits i ruinen; ett förhållande, som vittnar om eldskada. Ehuru denna byggnad varit med synnerlig omsorg uppförd, så har den efter förstörande af vattentaken mycket lidit genom tidens åverkan och ännu mer genom snikenhetens förödelse. Kyrkan är uppfylld med en massa af grus och jord, hvilken under triumfbågen utgör öfver 3.0. Mindre träd och buskar växa på murarna, som till ej obetydlig del bortskymmas af skräpiga småhus.