←  II.
Handbok för Fiskare
av Johann Benjamin Meissner

III.
IV.  →


[ 130 ]

III.
Om åtskilliga slags kräftor, deras natur och egenskaper.

A. Om de wanliga och hos oss bekanta Spis-Kräftor.

Skilnaden mellan Kräftor består uti deras olika storlek och figur, i det en del äro stora, andra medelmåttiga, och andra åter små. Men de medelmåttiga behålla företrädet, emedan de större hafwa et segare kött, och de mindre hafwa litet kött och äro beswärliga at äta.

Kräftornas skapnad är besynnerlig, och kunde man om deras anatomi eller kroppsbyggnad skrifwa ganska widlyftigt. Jag wil blott anmärka följande.

1) At Kräftan icke har twå klor, såsom man wanligen räknar dem, utan sex, af hwilka fyra äro små och de twänne öfriga stora. Derefter har hon fyra fötter.

2) At dess mage ligger wid hufwudet nära ögonen.

3) At dess mage årligen förtäres då hon ymsar; (det är: lägger bort [ 131 ]skalet och får nytt i stället) och at en ny wid samma tid wäxer i stället; och

4) At tillika de i medicinen så berömda stenarna wäxa.

5) At yttre beklädningen på klospitsarne är rödfärgad.

6) At hannen, wid det ställe, hwarest stjerten är fogad intil buken, har liksom et litet skägg, men honan derstädes är helt slät.

Til naturen är kräftan kall och fuktig och derföre något swårsmält; men för en god mage, som smälter wäl, ger den en stark och kraftig näring. Man håller före at Kräftor äro tjenliga för lungsigtiga och dem som plågas af njursten, men at de äro skadeliga för swaga ögon.

B. Om Hummer.

Ordet Hummer kommer af Latinen eller snarare Grekiskan och beteknar de slags Hafskräftor, hwilka til formen aldeles likna de förutnämda Strömkräftor, men i storlek wida öfwergå dem; ty somliga finnas en spann långa, andra twå, til tre, och deröfwer.

De, hwilka föras til oss från Hamburg, fångas uti Westersjön. [ 132 ]Bästa tiden at fånga dem är sommaren och wåren.

Deras kött är långt segare och swårsmältare än Strömkräftors; derföre äter man ej gerna stjerten af Humrar, utan blott magen och köttet i klorna.

C. Om Taskkräftor.

Dessa hafwa fått sit namn af sin runda form. I Holland kallas de Krabbor eller Sjökrabbor. De äro af olika storlek. Men de som stundom föras til oss, äro som en knuten karlnäfwe. Man sänder dem til oss öfwer Hamburg.

Man fångar dem i Westersjön med et slags nät; och bästa tiden för deras fångst är, likasom för andra Kräftor, sommarn och wåren. Deras förnämsta delar äro: 1) Den runda buken, under hwars skal det möraste och smakligaste inneslutes. 2) De twänne stora klorna, hwilkas kött icke heller är segt. 3) Fötterna å båda sidor. På dessa är likwäl icke mycket at få. Stjert hafwa de ej.

Taskkräftornas natur är i det närmaste lik Hummerns. Likwäl hafwa Taskkräftorna långt spädare kött, äro lättsmältare för magen, hwarföre de [ 133 ]ock gifwa bättre och hälsosammare föda än Hummern.

Men hwad de minsta Taskkräftor eller Krabbor angår; så föras de redan kokta från Holland til Hamburg, och utgöra der en ganska wanlig spis. Emedan sådana wanligen icke föras til oss, så måste man förskrifwa dem friskt kokade, om man är lysten derefter.

D. Räkor.

I Hamburg kallas de Garnler och Krabbor, och i Rostock Krawy. Dessa finnas både i Östersjon och Westersjon, och fångas der til stor mängd både sommar och wår. De likna wåra Strömkräftor, men äro helt små och hafwa inga klor, utan endast fötter. Efter deras storlek hafwa de en stark stjert, hwilken är köttfullast. De kringföras äfwen redan kokta, och köpas for lindrigt pris til en allmän rätt. Til sin natur likna de Taskkräftor.

Supbröder äta dem gerna under det de dricka.