Hur ljuvt att tänka uppå dem
| ← Tryggt vi vila på den klippan |
|
Herre Jesus, må vi fröjdas → |
| Femte upplagan |
177
Hur ljuvt att tänka uppå dem,
Som somnat in i frid;
I Herrens egen närhet nu
De vila sig en tid.
2 De voro pilgrimer som vi,
I Jesus sova de.
Ej utan hopp vi sörja nu,
Vi få dem återse.
3 Ty Kristus Jesus förstling blev
Bland de avsomnade;
De uppstå uti livets kraft
Vid hans tillkommelse.
4 Vi vänta på uppståndelsen,
En morgon underlig,
Då Herren kommer uti skyn
Och tager oss till sig.
5 Vi vilja icke dröja kvar
Vid gravens dystra rand.
Vi skåda bortom skyarna
Odödlighetens land.
6 Där har vi våra älskade,
Som skiljts ifrån oss här,
Och snart skall Gud dem föra fram,
Med fröjd vi mötas där.