Jorden rundt på åttio dagar/8
| ← Sjunde kapitlet |
|
Nionde kapitlet → |
Åttonde kapitlet.
Efter några få ögonblick hade Fix hunnit upp
Passepartout på kajen, der han gick och såg sig omkring.
— Nå, min vän, sade Fix, då han var tätt invid Passepartout, är ert pass nu viseradt?
— Jaså, det är ni, monsieur, svarade fransmannen, jo, nu äro vi klara med den saken.
— Och nu tager ni landet i skärskådande?
— Ja, men vi fara så fort, att jag tycker mig resa i drömmen! Således äro vi nu i Suez?
— Ja, i Suez.
— I Egypten då?
— Alldeles så, i Egypten.
— Således i Afrika?
— Just så, i Afrika.
— I Afrika! upprepade Passepartout. Jag kan aldrig få det i mitt hufvud. Föreställ er bara, monsieur, jag trodde aldrig att jag skulle fara längre än till Paris, den ryktbara hufvudstaden; jag fick återse den från klockan sju på morgonen ända till 8,40, mellan Nord-bangården och Lyon-bangården, genom fönsterrutorna på en fiaker och under ett hällande regn. Hvad det var sorgligt! Jag hade så gerna velat gå till Père-Lachaise och circus i Champs-Elysées!
— Ni har således mycket brådtom? frågade polismannen.
— Inte jag, utan min husbonde. Apropos, jag får lof att köpa strumpor och skjortor, vi reste nästan alldeles utan några saker; vi ha bara en nattsäck, det är alltsammans.
— Jag skall visa er till en bazar, der ni kan få köpa allt hvad ni vill ha.
— Monsieur, sade Passepartout, ni är då sjelfva artigheten, det må jag säga.
Begge begåfvo sig på väg. Passepartout pratade allt jemt.
— Men framför allt, jag får icke komma för sent till ångbåten.
— Åh, ni har god tid på er, svarade Fix, klockan är bara ett ännu.
Passepartout drog upp sitt stora ur.
— Ett! Jo, jag tackar jag, klockan fattas åtta minuter i elfva.
— Er klocka går efter, sade Fix.
— Min klocka! En familjklocka, som förskrifver sig från farfars far. Hon klickar inte på fem minuter om året en gång. Det är en riktig kronometer, ska’ jag säga;
— Åh, jag förstår hur det kommer till, sade Fix. Er klocka går efter London-tid, och den är omkring två timmar efter tiden i Suez. Det är af vigt att ni ställer er klocka efter hvarje lands tid.
— Jag skulle vrida fram min klocka, utbrast Passepartout, nej, aldrig!
— Nå, då följer hon icke med solen vidare.
— Så mycket värre för solen, det är han som får orätt då!
Den hederliga gossen stack ned sin klocka i fickan igen med mycken högtidlighet.
Några ögonblick derefter sade Fix till honom:
— Ni har således haft brådtom med att komma från London.
— Det tror jag, det. I onsdags afton kom mr Fogg hem från klubben klockan nio, alldeles mot sin vana, och klockan tio voro vi redan på väg.
— Men hvart skall er husbonde resa då?
— Han gör en resa kring jorden.
— Gör han en resa kring jorden? utbrast Fix.
— Ja, på åttio dagar! Det är ett vad, säger han, men, oss emellan sagdt, så tror jag inte derpå. Det skulle vara alldeles tokigt, vet jag, nej, det är allt någonting annat.
— Ah, kanske han är ett original, er mr Fogg?
— Jag tror det.
— Han är rik?
— Ja, bestämdt, och han har med sig en vacker summa i banknoter, splitter nya. Han spar inte på penningar under vägen. Han har utlofvat en rundlig belöning åt maskinisten på Mongolia, om vi anlända till Bombay och ha inseglat tid.
— Nå, ni känner väl er husbonde sedan lång tid tillbaka?
— Jag! svarade Passepartout, jag kom i hans tjenst samma dag vi afreste.
Man kan lätt föreställa sig den effekt, dessa svar skulle göra på den redan så lifligt intresserade polismannen.
Den påskyndade afresan från London, kort efter det stölden föröfvades, den stora penningesumman han hade med sig, brådskan att komma till långt bort belägna länder, förevändningen af ett excentriskt vad m. m. — all detta stärkte och borde stärka Fix i hans tankar. Han talade ännu mera med fransmannen och erhöll visshet om, att han alldeles icke kände sin husbonde, att denne bodde isolerad i London, att man påstod att han var rik, utan att man hade reda på hvarifrån hans förmögenhet förskref sig, att han var en karl, som man ej kunde komma under fund med o. s. v. Men på samma gång kunde Fix taga för gifvet, att Phileas Fogg ej skulle gå från bord i Suez, utan att han verkligen reste till Bombay.
— Är det långt till Bombay? frågade Passepartout.
— Mycket långt, svarade agenten. Ni får göra ytterligare en tio dagars färd på sjön.
— Och hvar ligger Bombay?
— I Indien.
— I Asien således?
— Naturligtvis.
— Anamma! Det är en annan sak, som oroar mig, det må jag säga, och det är min låga.
— Hvad? Er låga?
— Jaha, min gaslåga, som jag glömde att släcka och som ännu i denna stund brinner för min räkning. Jag har räknat öfver, att efter som jag har två shillings i dygnet i lön, så blir lågan kostsam nog, och ni förstår, att om resan räcker länge...
Förstod Fix denna gasaffär? Det var föga troligt, ty han hörde knappt på den, utan han fattade ett beslut. Fransmannen och han hade nu hunnit fram till bazaren. Fix lät der sin beledsagare göra sina uppköp, han uppmanade honom att icke komma för sent ned till Mongolia, och så gick han med skyndsamma steg till konsularagentens kontor.
Fix hade nu hela affären fullt klar för sig och han blef åter lugn och kall igen.
— Herr konsul, sade han, det finns ej något tvifvel vidare, jag har min man. Han vill passera för en underlig karl, som vill resa jorden rundt på åttio dagar.
— Således en bof och han räknar på att komma tillbaka till London efter att ha satt polisen på båda kontinenterna på jagt efter sig.
— Åh, vi få väl se, vi få väl se.
— Men kanske att ni misstager er ändå? frågade konsuln ännu en gång.
— Nej, jag misstager mig alldeles icke.
— Men hvarför har då tjufven varit så envis med att få sin resa till Suez intygad på passet?
— Hvarför? det vet jag icke, herr konsul, svarade detektiven, men var god och hör på mig.
Han redogjorde nu för de mest framstående punkterna i sitt samtal med den ifrågavarande Foggs betjent.
— Ja, sade konsuln, alla antaganden äro emot den mannen. Nå, hvad ämnar ni göra?
— Slunga in ett telegram till London med enträgen begäran att öfverstyra till mig en arresteringsorder på Bombay, gå ombord på Mongolia, följa efter bofven ända till Indien och der, på engelsk mark, artigt nypa honom, med min ena hand på hans axel och i den andra arresteringsordern.
Dessa ord uttalades fullkomligt lugnt; Fix tog afsked af konsuln och begaf sig till telegrafbyrån. Derifrån skickade han ett telegram till chefen för polisen i London, ett telegram, hvars innehåll man känner.
En fjerdedels timme derefter infann sig Fix, med sin lätta packning i handen och väl försedd med penningar, ombord på Mongolia och ångaren plöjde snart derefter med full fart Röda hafvets vågor.