Jorden runt på 80 dagar/Kapitel 06
| ← Kap 5 |
|
Kap 7 → |
SJÄTTE KAPITLET.
På engelska konsulatet i Suez.
Detektiven ilade med snabba steg till konsulatet.
— Herr konsul, herr konsul! Jag har alla skäl att förmoda, att min tjuv är ombord på Mongolia, sade han halvhögt.
Och så berättade han om sitt möte med Passepartout och deras samtal angående passets påteckning.
— Gott, herr Fix! Det skulle roa mig att få se boven. Men är han den ni tror, torde han väl näppeligen komma hit; som ni vet är det ju alls inte nödvändigt att uppvisa ett pass.
— Det ar en djärv kanalje — han kommer nog. Men jag hoppas ni inte påtecknar det?
— Varför inte? Är passet i sin ordning, har jag intet skäl att vägra.
— Ja, men herr konsul, det är av vikt, att jag kan kvarhålla denne man här, tills jag fått häktningsorder från London. Ni vet ju, vem jag är.
— Ja, jag vet att ni är polisman, men jag vet inte, om den ni misstänker verkligen är tjuven.
— Men, herr konsul…
— Det blir er sak, herr Fix. Jag måste följa lag och förordning.
I detsamma knackade det på dörren, och två män inträdde. Den ene var Passepartout, den andre hans husbonde. Den sistnämnde bad helt kort att få sitt pass påtecknat.
Konsuln tog passet och läste noga igenom det. Fix slukade Fogg med ögonen.
— Är ni herr Fileas Fogg? sporde konsuln.
— Ja.
— Och denne man är er tjänare?
— Ja. Passepartout, fransman.
— Och ni ämnar er till…
— Bombay.
— Ni vet, att ni inte är skyldig att uppvisa ert pass?
— Jag vet det, men jag önskar genom eder påskrift kunna styrka, att jag varit i Suez.
— Gott.
Och konsuln skrev på passet samt satte sitt sigill under namnteckningen. Herr Fogg genomläste det skrivna, tackade avmätt och gick sin väg jämte Passepartout.
— Nå, vad säger ni nu? sporde Fix ivrigt.
— Det ser ut att vara en fullt hederlig karl.
— Det är möjligt, men det är inte därom det är fråga. Säkert är, att denne sävlige herre drag för drag liknar min tjuv.
— Jag vill inte bestrida den saken, men, ser ni, alla signalement är mer eller mindre vilseledande.
— Emellertid ska jag gå på djupet med saken. Tjänaren synes mig vara mera tillgänglig än husbonden, och som fransman är han naturligtvis pratsjuk. Farväl, herr konsul!
Fix försvann och gav sig ut för att söka rätt på Passepartout.
Fogg hade gått från konsulatet ned på kajen. Där hejdade han sin tjänare och gav honom några order samt gick därefter ombord på Mongolia. Nedkommen i sin hytt framtog han sin marschruta och läste:
| »Lämnade London den 2 oktober, kl. 8,45 e. m. | ||
| Ankom till | Paris den 3, 7,20 f. m. | |
| Avreste därifrån samma dag, 8,40 f. m. | ||
| Ankom till | Turin den 4, 6,35 f. m. | |
| » | » | Brindisi den 5, 4,00 e. m. |
| Gick ombord på Mongolia samma dag, 5,00 e. m. | ||
| Ankom till | Suez den 9, 11,00 f. m. | |
| Använda 158½ timmar eller 6½ dagar.» | ||
I sin anteckningsbok hade han linjerat upp flera kolumner med uppgift om den tid, då tåg och ångbåtar enligt tidtabellen skulle avgå samt när de verkligen avgått. På det sättet kunde han beständigt se, om han genom någon tillfällighet hade vunnit eller förlorat tid. Det var med tillfredsställelse som han såg, att han vid sin ankomst till Suez varken vunnit eller förlorat.
Därpå lät han servera sig middag i sin hytt. Det föll honom ej ett ögonblick in att gå ut och bese staden. Han hörde till dessa engelsmän, som låta sina tjänare sköta om den saken.