Jorden runt på 80 dagar/Kapitel 07
| ← Kap 6 |
|
Kap 8 → |
SJUNDE KAPITLET.
Fix tror sig göra upptäckter.
Det dröjde ej länge, förrän Fix fick syn på Passepartout, som gick fram och tillbaka på kajen och betraktade folkvimlet.
— Nå, min vän! Ni fick ert pass påtecknat?
— Åh, är det ni! Ja, tack! Allt är klappat och klart.
— Ni går och ser på folklivet?
— Ja, vi reser ju med sådan fart, att det förefaller mej nästan som en dröm. Tänk, nu är vi i Egypten — i Afrika!
— Ni har således bråttom?
— Inte jag, men min husbonde. Det var sant — jag skulle ju köpa strumpor och skjortor! Vi har rest utan bagage — bara en kappsäck.
— Jag ska visa er en butik, där ni kan få allt vad ni önskar.
— Jag är er synnerligen tacksam. Men framför allt måste jag akta mej att försumma ångbåten.
— Åh, ni har god tid — klockan är bara tolv. Men vart ämnar sig er husbonde?
— Så långt vägen räcker. Han reser jorden runt.
— Jorden runt?
— På åttio dagar, ja. Ett vad, påstår han. Men jag har min egen tro. Det är ju inte sunt förnuft i det där — jag tror det ligger någonting annat under.
— Herr Fogg måste vara en kuriös kurre?
— Det stämmer.
— Är han rik?
— Det tror jag. Han medför också en vacker summa i ovikta sedlar. Och inte ser han på styvrarna. Han har lovat maskinisten på Mongolia en nätt dusör, om vi kommer fram till Bombay före utsatt tid.
— Har ni länge varit bekant med er husbonde?
— Jag! Visst inte — jag inträdde i hans tjänst samma dag vi reste.
Man kan tänka sig, vilket intryck alla dessa upplysningar skulle göra på polisagenten.
De hade anlänt till butiken. Fix lät Passepartout göra sina uppköp och lade honom på hjärtat att ej försumma ångbåten.
Passepartout drog upp sin rova.
— Åh, hon fattas åtta minuter i elva.
— Då går hon för sent!
— Min klocka! En familjeklenod, som härstammar från min farfars fars tid! Den drar sej inte fem minuter på året.
— Jag ska säga er, hur saken förhåller sig. Ert ur går efter Londontid, och den är ett par timmar efter Sueztiden. Ni har kommit längre öster ut och reser motsols. Ni blir allt tvungen att ställa er klocka efter de olika ländernas tid.
— Skulle jag vrida fram min klocka? Aldrig!
— Ja, annars följer den inte med solen.
— Så mycket värre för solen — då är det solen, som går galet.
Och med stolt min stoppade Passepartout ned sitt ur.
Fix skyndade åter bort på konsulatet.
— Det finns inte längre något tvivel — jag har honom.
Och han berättade om sitt samtal med Passepartout.
— Det är en utstuderad spetsbov, som ämnar återvända till London, sedan han lurat polisen, menade konsuln. Men varför lät han påteckna passet här?
— Det begriper jag inte, medgav Fix. Men nu sänder jag telegram till London med begäran om häktningsorder, sedan går jag ombord på Mongolia, följer min bov till Bombay och där, på engelskt område, går jag helt hövligt bort till honom med ordern i hand, lägger handen på hans axel och häktar honom.
Därmed sade han farväl till konsuln, avsände på telegrafstationen det telegram, som vi redan läst, och stod en kvart senare på Mongolias däck med en kappsäck i handen och god reskassa i bröstfickan. Snart ångade båten med full fart fram över Röda havets vågor.