Jorden runt på 80 dagar/Kapitel 16
| ← Kap 15 |
|
Kap 17 → |
SEXTONDE KAPITLET.
Vem fick elefanten?
Det djärva försöket hade krönts med framgång. Passepartout skrattade en hel timme för sig själv åt sin lyckliga idé; översten hade tryckt hans hand, och hans husbonde hade sagt »bra!». Det var ett ovanligt lovord i den mannens mun. Men helt anspråkslöst hade Passepartout svarat, att all äran av räddningen tillkom hans husbonde. Själv hade han bara hittat på det komiska utförandet. Men han skakade av invärtes skratt, när han kom att tänka på, att han, Passepartout, den gamle lindansaren, akrobaten, cirkusgycklaren och sprutförmannen, också en gång i livet spelat en balsamerad raja samt en ung, vacker kvinnas make. Sådana roller bjudas inte var dag ens i Paris!
Den så lyckligt räddade kvinnan hade ingen aning om vad som hänt. Insvept i resfiltar låg hon fortfarande medvetslös i en av korgarna. Översten, som kände till verkningarna av de indiska sömnmedlen, hyste inga farhågor för hennes liv men så mycket mera för hennes framtid. Han sade rent ut till Fogg, att om hon kvarstannade i Indien, skulle hon ofelbart förr eller senare falla i sina fienders händer. Han mindes ett alldeles likartat fall, som nyligen inträffat, och helt visst skulle fru Aoda ej vara i säkerhet förrän hon hunnit utom Indiens gränser.
Fogg tackade för upplysningarna och svarade, att han skulle tänka på saken.
Vid tio-tiden kom Allahabad i sikte. Här tog den avbrutna järnvägsförbindelsen åter vid, och på mindre än ett dygn skulle tåget föra de resande till Kalkutta. Alltså borde Fogg i tid hinna fram och kunna avgå därifrån med ångbåt till Hongkong klockan tolv på middagen dagen därpå.
Fru Aoda inkvarterades i ett rum på stationshuset, och Passepartout fick i uppdrag att anskaffa åtskilliga klädespersedlar, som hon kunde behöva, såsom schalar, pälsverk, klänningar o. s. v. Hans husbonde gav honom obegränsad fullmakt att köpa vad som ansågs behövligt. Hos en gammal judisk klädmäklare lyckades han finna en klänning av skotskt tyg, en vid kappa och en präktig päls av utterskinn. Och så återvände han förtjust till bangården. Vad gjorde det honom, att juden inte velat lämna kläderna billigare än 1,350 kronor? Det var ju inte han själv, som skulle betala dem!
Passepartout hade flera gånger under resan undrat, vad hans husbonde skulle göra med elefanten. Inte kunde han ta den med sig hela jorden runt? Skulle han sälja den! Eller släppa den lös och ledig i skogen? Ja, nog hade den präktige Kioni förtjänt en dylik belöning, ty utan honom skulle säkert allting gått galet. Men hans husbonde kunde väl inte så där kasta bort en sak, som kostat 50,000 kronor! Tänk, om — om herr Fogg skulle slå sig lös och skänka elefanten åt sin trogne tjänare Passepartout? Vad skulle så denne göra med den väldige kolossen? Ja, det tålte allt att tänka på!
Aoda hade kommit till sans igen men kunde naturligtvis ej fatta, var hon var eller varför hon var där. Tåget skulle gå. Föraren fick sin betalning av Fogg, men ej ett öre däröver. Detta väckte Passepartouts undran, ty den behjärtade och kloke parsern hade ovedersägligen vedervågat sitt liv vid pagoden i Pillaji, och skulle bramaprästerna få fatt på honom, kunde det komma surt efter.
Passepartout skulle snart få lösning på denna gåta. Fogg vände sig till föraren.
— Du har varit tjänstvillig och trogen. Din tjänst har jag betalt, men inte din hängivenhet. Vill du ha elefanten, så är han din.
Förarens ögon strålade av glädje.
— Men det är ju en hel förmögenhet ers nåd skänker mig! utropade han.
— Håll till godo! Jag är ändå din gäldenär. Farväl!
— Ta emot den! sade Passepartout oegennyttigt. Det är ett ädelt och troget djur.
Han närmade sig elefanten, smekte honom och gav honom några sockerbitar, och till gengäld för denna vänlighet lyfte elefanten honom sakta högt i luften med sin snabel och satte honom lika varsamt ned på marken igen.
Några ögonblick senare voro Fogg, översten och Passepartout instuvade i en kupé, där fru Aoda redan intagit bekvämaste platsen, och bakom dem låg snart det heliga Allahabad, »Guds egen stad». Belägen å den plats, där vattnet från två heliga floder, Ganges och Jumna, flyter samman, drager denna stad till sig en oräknelig massa pilgrimer, vilka tro sig bliva syndfria och säkra om evig salighet genom ett bad i dessa floder.