Kapten Grants barn/Kapitel 02
| ← Hajen |
|
På Malcolm Castle → |
ANDRA KAPITLET.
De tre dokumenten.
Lord Glenarvan synade noga de tre papperen. Han höll dem mot ljuset och studerade varje spår av den skrift, som de en gång burit. Men förstörelsen var så fullständig, att de få stavelser och ord, som återstodo, icke gåvo honom någon förklaring.
— Så mycket är dock tydligt, sade han, i det han såg upp på de kringstående, att det är tre exemplar av samma dokument, ett skrivet på engelska, ett på tyska och ett på franska.
— Då fullständiga de kanske varandra i någon mån, inföll John Mangles, ty det är ju omöjligt, att havsvattnet utplånat just samma ord på alla tre papperen.
Den engelska skrivelsen breddes ut på bordet och hade följande utseende:
— Det där säger oss just inte mycket, sade majoren besviken.
— Men ändå något, anmärkte lord Glenarvan. Orden sink, aland, that, and och lost äro oskadade, skipp skall tydligen vara skipper, och det är fråga om en herr Gr., troligen kaptenen på ett strandat fartyg. Dessutom ha vi orden monit och ssistance, om vilkas betydelse man icke kan misstaga sig[1].
— Få vi nu se på det nästa, sade lady Helena ivrigt och hjälpte sin man med att försiktigt breda ut det tyska papperet.
Detta var ännu mera skadat än det engelska och hade endast fått behålla några enstaka ord och delar av ord i följande uppställning:
Kapten Mangles, den i sällskapet, vilken var mest hemmastadd i tyska språket, lutade sig över papperet för att försöka tyda skriften.
— För det första, sade han, veta vi nu datum för tilldragelsen. Det är den 7 juni, och om man tillfogar siffrorna 62 på det engelska dokumentet, få vi det fullständigt bestämt till den 7 juni 1862.
— Utmärkt, ropade lady Helena entusiastiskt.
Den unge kaptenen fortsatte:
Stavelsen Glas blir tillsammans med gow på det förra papperet Glasgow. Det handlar tydligen om ett fartyg från hamnen Glasgow.
— Javisst, inföllo flera stämmor.
— Nästa ord zwei betyder två, och atrosen eller matrosen, som det väl skall vara, matroser.
— Således är det fråga om en kapten och två matroser, sade Glenarvan.
— Det tycks så. Men det följande ordet graus är svårare att förstå än de föregående. Kanske ger det tredje dokumentet någon förklaring på det. De sista orden äro däremot klara och tydliga. Bringt ihnen betyder bringa dem, och tillsammans med det engelska assistance blir det bringa dem hjälp.
— Men var finnas då de olyckliga? utbrast lady Helena. Hittills ha vi inte fått den ringaste upplysning om, var olyckshändelsen tilldragit sig.
— Vi få hoppas på det franska dokumentet, sade hennes man. Dess språk förstå vi lyckligtvis allesammans.
Och han vecklade ut det sista papperet, som var det bäst bibehållna och tedde sig sålunda:
Siffror! Här ha vi det! Se, se! utropade lady Helena.
Men hennes man bad henne icke vara så ivrig. Man måste börja från början och sammanställa de ofullständiga orden med varandra.
— Av de första, sade han, ser jag genast, att det är fråga om en tremastare, vars namn genom hopfogningen av det engelska dokumentets stavelse Bri och det franskas ofullständiga ord tannia blir Britannia. Gonie säger mig ännu ingenting, austral[2] veta vi alla vad det betyder.
— Ja, och det ger oss en betydelsefull upplysning, anmärkte John Mangles. Skeppsbrottet har ägt rum på det södra halvklotet.
— Det är just inte så vidare bestämt, inföll majoren.
— Vi fortsätta, sade lord Glenarvan. Abor? Å, det måste ha varit aborder![3] De olyckliga ha kommit i land någonstans. Men var? Contin. Är det till en kontinent de ha kommit? Cruel…[4]
— Cruel! utbrast John Mangles. Men där ha vi ju förklaringen på det tyska graus… Grausam betyder grym.
— Vidare, vidare! sade Glenarvan i en spänning, som blev allt större, allt eftersom meningen i dokumenten uppenbara sig. Indi? Kan det vara till Indien, som dessa arma människor blivit kastade? Vad betyder ongit då? Vänta, naturligtvis longituden. Och här ha vi latituden. Trettiosju grader och elva minuter. Äntligen en bestämd anvisning!
— Men longituden felas i alla fall, invände majoren.
— Man kan väl inte begära allt, svarade Glenarvan. Nu måste vi först sammanfoga de tre dokumenten till ett, på så sätt att de felande uttrycken i det ena fullständigas av innehållet i de andra. Och som det franska exemplaret är det fullständigaste, föreslår jag, att vi begagna oss av dess språk.
Några minuter senare hade man också åstadkommit följande sammanfattning, som i svensk översättning lyder:
7 juni 1862 tremastaren Britannia Glasgow
kantrat gonie sydlig
i land två matroser
kapten Gr. komma i la…
contin pr. grym indi
kastat detta dokument longitud
och 37° 11’ latitud Bringa dem hjälp
förlorade
Detta var, vad man hade att hålla sig till. Och nu började frågorna. Vem var denne kapten Gr.?
John Mangles letade fram en årgång av tidningen “Sjöfartsunderrättelser” för 1862 och fann snart, att ett fartyg med namnet Britannia och utgånget från Glasgow den 30 maj avseglat från Callao i Peru, fört av en kapten Grant.
— Kapten Grant, utbrast lord Glenarvan, den djärve skotten, som hade för avsikt att grunda ett Nya-Skottland någonstädes vid Stilla Oceanens kuster!
De kände alla till denne entusiastiske fosterlandsvän, som, missnöjd med den engelska styrelsen, ville åt sina landsmän upprätta ett nytt, fritt Skottland. Han hade farit ut för att söka upp ett land åt den tilltänkta kolonien och hejdats, efter vad det syntes, av ett sorgligt och ovisst öde.
Men vart hade han farit? Man studerade åter det sammanfattade dokumentet, och den ännu oförklarade orddelen gonie kastade ett plötsligt ljus över saken.
Det betyder naturligtvis Patagonien. Detta land låg ju i de trakter, dit han ämnat sig. Det hörde till det sydliga halvklotet, och det genomskars av den trettiosjunde breddgraden. Allting överensstämde för att bestyrka denna uppfattning, till och med stavelserna contin, som naturligtvis skulle vara kontinent, pr som kunde betyda pris[5] eller prisonniers[6], cruel[7] och indi, som antagligen borde läsas som indiens[8].
Lord Glenarvan skrev ännu en gång om dokumentet och fick det då, med tillägg av vad man gissat sig till, att lyda på följande sätt:
Den 7 juni 1862 kantrade tremastaren Britannia från Glasgow vid kusten av Patagonien i sydliga halvklotet. Två matroser och kapten Grant försökte rädda sig i land, men då de kommo i land på kontinenten, blevo de tagna till fånga av de grymma indianerna. De ha kastat ut dessa dokument på — graders longitud och 37° 11’ latitud. Bringa dem hjälp, eller de äro förlorade.
Gåtan, som först synts dem dunkel, var äntligen löst, och det återstod blott en sak att veta, nämligen longituden.
— Men, sade John Mangles, eftersom vi ha reda på vilket land det är fråga om, skulle jag kunna åtaga mig att med blotta kännedomen om breddgraden fara direkt till stället för skeppsbrottet.
— Och vad är nu att göra? undrade lady Helena.
Lord Glenarvan hade redan tänkt ut det.
— Ni andra fortsätta er färd, sade han. Men jag stiger av i Glasgow och beger mig till London för att avlämna dessa papper i amiralitetet. Man skall säkert icke kunna underlåta att utrusta en expedition för att rädda en så framstående person som kapten Grant.
Några timmar därefter var han också på väg till London. Men för att bringa hopp och tröst åt kapten Grants anhöriga, om denne hade några sådana, lämnade han före sin avresa nedanstående notis till två av landets största tidningar:
Skulle någon önska upplysningar om tremastaren Britannia från Glasgow, kapten Grant, kan han hänvända sig till lord Glenarvan, Malcolm-Castle, Dumbarton, Skottland.