Konung Pharao
| ← Tal af Gudinnan Venus, då hon lemnade Vapen till sin son Æneas |
|
Konung David och Bathseba → |
Kung Pharao satt på en stol utaf trä:
Så hett skiner Solen på Nilvågen ner!
För honom kröp Israels barn på knä,
Och tygade till sig med murbruk och ler.
Kung Pharao var ingen vän af de små:
Så hett skiner Solen på Pharaos skägg!
Lät Israels barn uti arbete gå
Långt opp uti luften och tälja på vägg.
Från början var herdelif barnenas kall:
Så hett skiner Solen på Nilvågen ned!
Den ej hade får, med sig sjelf gick vall:
Kung Pharao lät dem ej lulla i fred.
Som myror de släpade stybbe och strå,
Så hett skiner Solen på Nilvågen ned!
Och hvad som kan hända var värre ändå,
De hade ej brännvin att stärka sig med.
Herr Moses drog svarta byxor uppå.
Så hett skiner Solen på Nilflodens slamm!
Lik mig, då jag till en Professor skall gå,
Han borstade af dem det svåraste damm.
Med Kungen var Moses ej särdeles känd,
Så hett skiner Solen, min sång till behag!
Och fast af vår Herre som talare sänd,
Han kunde ej språka, men det kan jag.
Dock månde för Kungen han dristligen gå,
Så hett skiner Solen på Nilflodens bryn!
Han stammande bjöd honom släppa de små,
Och blandade Ruter för Pharaos syn.
Kung Pharao mellanåt nickade till.
Så hett skiner Solen på öknarnes ljung!
Fördömme Kung Pharao hvilken som vill,
Men hufvu’t var pundigt och kronan var tung.
Kung Pharao ville ej lemna besked.
Så hett skiner Solen på land och på haf!
Herr Moses han blef både grym och vred,
Han hötte och slog med sin trollarestaf.
Herr Moses han sträckte sin staf öfver by,
Så hett skiner Solen på Pharaos skägg!
Och hagel så rundt utur himmelens sky
Slog Pharao midt i planeten som ägg.
Och åter stod Moses vid Nilflodens bryn,
Så hett skiner Solen på böljorna blå!
Med trollstafven höjde han paddor ur dyn,
Och paddorna gingo för thronen att stå.
Som hofmän de kröpo kring Pharaos thron,
Så hett skiner Solen på Pharaos land!
Och Pharao gaf dem af nämnda reson
På iskalla brösten små Riddareband.
När Moses förmärkte att detta ej halp,
Så hett skiner Solen! — han trollstafven tog,
Af pest i Egypten all fänaden stalp.
Den gången dock icke Kung Pharao dog.
Herr Moses gaf Pharao hufvudbry,
Så hett skiner Solen på Pharaos thron!
Han lyfte sin trollstaf mot himmelens sky,
Och kronan blef full med små inhyseshjon.
Gör löss, sade Kungen, J trollkarlar små!
Så hett skiner Solen på Pharaos slott!
Herr Konung, de trollkarlar svarte derpå,
Ni är nog belåten med dem, som ni fått,
Herr Moses han skickade Mordengeln ut.
Så hett skiner Solen på Nilvågen ner!
Bestryken med blod eder förstuguknut,
Sad’ Moses till barnen, så rör han ej er.
När Mordengeln kom till en förstuguknut,
Så hett skiner Soln! — och han blodet fick se,
Han tänkte: här hafver jag varit förut
Och månde sig genast till grannen bege.
Mordengeln sin lia i handen nu tog,
Så hett skiner Solskenet ofvanifrån!
Allt förstfödt, som gräs, han i Mizraim slog
Och topphögg Kung Pharaos förstfödda son.
Men skulle jag sjunga hvad Pharao slet,
Så hett skiner Solen på Pharaos tjäll!
Så finge jag sitta i evighet,
Och dertill jag hafver ej tid i qväll.
Herr Moses han lockade barnen ur sta’n,
Så hett skiner Solen på Pharaos skägg!
Som Mars understundom midt på da’n
Med gullstrålar lockar små barn utom vägg.
Herr Moses han gaf sig med barnen åt skog.
Så hett skiner Solen på böljorna blå!
Vid vägen låg värdshus, vid vägen låg krog;
De sprungo förbi, fast det kostade på.
När Kungen fick tidning om Israels flykt,
Så hett skiner Solen i barnenas fjät!
Han larmade, liksom han varit förryckt.
Sexhundrade vagnar han förspänna lät.
Hej! Pharaos fålar, i skyar af damm,
Så hett skiner Solen på böljorna blå!
Som ljungeldar flögo mot hafsstranden fram,
Ty Pharao tänkte att kyssa de små.
Herr Moses han svängde sin trollarestaf,
Så ömt skiner Månen på himmelens rand!
Då blef det en landsväg tvärtöfver det haf,
Och torrskodde larvade barnen i sand.
Med gnäggande spann for Kung Pharao ned,
God natt kära Måne! — i nyssnämnda haf,
Men landsvägen var ej till Kungsväg nog bred,
Och Pharao fann uti vattnet sin graf.
Kung Pharao omkom med hela sin tropp.
Hans trollkarlar stodo allt uppå ett skär.
De lätt kunnat trolla Kung Pharao opp,
Men icke de ville sig göra besvär.