Koros
← Fylgia |
|
Den evige juden → |
Ur Nya dikter, 1894 |
Svara, giv rätt åt den stoftgrandfödde,
Moira, som dolt dig i mörker och natt,
formade Kaos och länkande Kosmos' gång!
Varföre födas och dö vi,
varföre stappla vi livskvalbrutne
släkt efter släkt invid dödens brant?
Vi göt du giftet av längtan i barmen,
vi har du satt oss omätliga mål,
medan du dock slungar vandrarn i djupet
just vid hans första försökande fjät?
Är du blott slumpens ymnighetshorn,
gjutande evigt en varelseström
syftesmålslöst genom ändlösa rum?
Är du en ondskefull dämon,
skapande väsen för gyckels skull,
väsen att leka med,
väsen att pina,
väsen att döda för ro skull?
Nya dikter av Gustaf Fröding |
---|
Från Värmland
Balen | En litten låt ôm vårn | Bergslagstroll | Blixten | Gamle Skam | Jäntblig | Korperal Storm | Mordet i Vindfallsängen | I valet och kvalet | Tre trallande jäntor | En nyårslåt | Den gamla goda tiden | Säv, säv, susa | I bönhuset | Stadens löjtnant | Skalden Wennerbom |
Bibliska fantasier
Mannen och kvinnan | Vår | Höst | Saul och David | Upp till Salem | Predikaren | En syn | Hosiannah! | Det är fullbordat |
Från när och fjärran
Tronskifte | Don Quixotte | Clown Clopopisky | Förrädarn | Renässans | De gode och de ädle | Idealism och realism | Idealet | Hans högvördighet biskopen i Växjö | Bollspelet vid Trianon | Ur Friederike Brions visor | Sålunda talade Zarathustra | Atlantis | Infruset | Tröst | Fylgia | Koros | Den evige juden |