Höst (Fröding)
| ← Vår |
|
Saul och David → |
| Ur Nya dikter, 1894. Ingår i avsnittet Bibliska fantasier. Denna dikt bör inte förväxlas med Frödings översättning av Nicolaus Lenaus dikt med samma titel Höst. (Efter Nicolaus Lenau.) |
Simson malde på de filistéers kvarn och sade vid sig själv:
Stormarne dåna och haglen de falla
tungt på min hjässa, som eld är min panna,
rött för mina ögon, de blinda, det flammar,
hatet förtär mig, min blod är som galla,
kommer och låter oss heligt förbanna,
heligt förbanna dem,
de filistéers eländiga stammar!
Litet är folket och smätt är dess sinne,
dock är det stort i att pina och stinga
Herrans nazir, som fick kraften förlänad,
Herre, behåll dem din vrede i minne,
slå dem till jorden med Gideons klinga,
slå och förtrampa dem,
slå dem som hagel slår luftens fänad!
Stormar låt dåna och hagel låt falla,
låt mig få dö för min stormvinds vrede,
men giv mig hämnd, ty min strupe förtörstar,
låt mig förgöra dem, förstarna alla,
slå och förkrossa de usle och lede,
giv mig i händerna,
giv i mitt våld filistéernas förstar!
| Nya dikter av Gustaf Fröding |
|---|
| Från Värmland
Balen | En litten låt ôm vårn | Bergslagstroll | Blixten | Gamle Skam | Jäntblig | Korperal Storm | Mordet i Vindfallsängen | I valet och kvalet | Tre trallande jäntor | En nyårslåt | Den gamla goda tiden | Säv, säv, susa | I bönhuset | Stadens löjtnant | Skalden Wennerbom |
| Bibliska fantasier
Mannen och kvinnan | Vår | Höst | Saul och David | Upp till Salem | Predikaren | En syn | Hosiannah! | Det är fullbordat |
| Från när och fjärran
Tronskifte | Don Quixotte | Clown Clopopisky | Förrädarn | Renässans | De gode och de ädle | Idealism och realism | Idealet | Hans högvördighet biskopen i Växjö | Bollspelet vid Trianon | Ur Friederike Brions visor | Sålunda talade Zarathustra | Atlantis | Infruset | Tröst | Fylgia | Koros | Den evige juden |