Kungl. teatrarne under ett halft sekel 1860-1910/Förste Regissörer

←  Kansliet

Kungl. teatrarne under ett halft sekel 1860-1910 personalhistoriska anteckningar av Johannes Svanberg Förste Regissörer

Andre Regissörer. Teatersufflörer. Föreståndare för Scenens byrå  →

Förste Regissörer.

Olof Ulrik Torsslow, styresman för scenen 1 juli 1856—1 juli 1861 (Se Sceniska konstnärer.)

Anton August Bournonville, intendent för scenen 1 okt. 1861— 1 juli 1864.

Född i Köpenhamn den 21 aug. 1805, son af den franskfödde dansören Antoine Bournonville (premierdansör vid Kungl. Teatern i Stockholm 1782—1795 och därefter i Köpenhamn) och dennes maka i andra giftet, Louise Sundberg från Göteborg. Anställdes som balettelev vid Kungl. Teatern i Köpenhamn den 8 juli 1815, dansör 1823, vistades i Paris 1824—1829 och studerade under ledning af Auguste Vestris. Endast 25 år gammal anställdes han, år 1830, som balettmästare vid Kungl. Teatern i Köpenhamn, från hvilken befattning han tog afsked 1849, men var sedermera i egenskap af kompositör och instruktör föreståndare för baletten vid denna scen till den 1 okt. 1861, då han antog ett erbjudande att efter Torsslow blifva »intendent för scenen» vid Kungl. Teatern i Stockholm, där hans verksamhet blef af stor betydelse för den svenska sceniska konsten. Här kvarstod han till sommaren 1864, hvarefter han åter bosatte sig i Köpenhamn, där han ett år senare åter öfvertog balettens ledning vid Kungl. Teatern därstädes. År 1868 blef han äfven sceninstruktör vid denna teater. Före sin anställning vid Kungl. Teatern i Stockholm hade Bournonville uppträdt där som dansör, första gången i juni 1839 och sedermera i maj och juni 1847 samt på sommaren 1858, vid hvilka båda sistnämnda tillfällen han som Bellman i den af honom komponerade balettvaudevillen »Bellman eller Polskan på Gröna Lund» »väckte en ordentlig bifallsstorm i det han genom sin apparition i titelrollen förvillande lik originalet på lutan exekverade en af dennes melodier».

Bournonville var riddare af Dannebrogsorden och Dannebrogsman, blef R. V. O. 1864 och R. N. O. 1875. Han afled i Köpenhamn den 30 nov. 1879. — Gift 1830 med Helena Fredrika Håkansson från Skåne (född 1809, död å Fredensborgs slott den 24 juli 1895).

Georg Efraim Fritz Arlberg, förste regissör vid Kungl. Stora Teatern 1 juli 1861—30 juni 1864; förste regissör för endast sångscenen vid Kungl. Stora Teatern 1 juli 1864—30 juni 1866. (Se Sceniska konstnärer.)

Carl Gustaf Sundberg, förste regissör vid Kungl. Dramatiska Teatern 1 juli 1863—30 juni 1868; intendent vid Kungl. Stora Teatern 1 Juli 1868—30 juni 1871; biträdande förste regissör vid Kungl. Dramatiska Teatern 1 juli 1876—30 juni 1877. (Se Sceniska konstnärer.)

Ludvig Oscar Josephson, förste regissör för talscenen vid Kungl. Stora Teatern 1 sept. 1864—30 juni 1866; ensam förste regissör vid Kungl. Stora Teatern 1 juli 1866—30 juni 1868. (Se Sceniska konstnärer.)

Carl Oscar Wijkander, intendent vid Kungl. Dramatiska Teatern 1 juli 1868—30 juni 1878. (Se Kanslitjänstemän.)

Frans Theodor Hedberg, intendent vid Kungl. Stora Teatern 1 juli 1871—30 juni 1881.

Född i Stockholm den 2 mars 1828. Han hade »en torftig och glädjelös barndom och första ungdom», enligt hvad han själf yttrat i sina lefnadsminnen. Uppfostrad hos fattiga anhöriga måste han efter några års undervisning, först i Jakobs skola och sedan i Tyska lyceum, redan vid 13 års ålder afbryta skolgången för att själf förtjäna sitt uppehälle. Han fick då plats i handel, där han stannade i tre år och var sedan i fem år i perukmakarelära. Men teaterhågen hade tidigt vaknat hos honom, och han bestämde sig för att blifva skådespelare. Han sökte och erhöll anställning sommaren 1849 vid J. P. Roos’ resande teatersällskap, hvilket han tillhörde under ett år och var sedan under ett par år anställd vid Oscar Anderssons sällskap. Efter att hösten 1852 ha blifvit engagerad hos Pierre Deland öfvergick han 1855 till Mindre Teatern, som då stod under Torsslows ledning. »Under denna tid gick det så småningom upp för honom, att hans bestämmelse långt mindre var att omskapa andras bilder och tjäna till språkrör åt andras infall, än att själf dikta gestalter och uppträden för världen innanför rampen, och från 1854 beslöt han att helt ägna sig åt skönlitterärt författarskap», hans förstlingsarbete, enaktsvaudevillen »En herre som går vilse», hvilket stycke upptogs af Deland på Djurgårdsteatern sommaren 1852, gjorde lycka och därmed var målet klart för honom. Hans nästa dramatiska arbete blef en treaktskomedi, »Hin ondes gåfva», som gafs af Torsslow på Mindre Teatern hösten samma år. Sedan följde det ena lustspelet efter det andra: »Min vän löjtnanten», som upptogs å samma scen i januari 1853 och gafs ett stort antal gånger, »När man inte har pengar», likaledes gifvet med mycken framgång, och många andra. Bland hans tidigare, mera uppmärksammade stycken må äfven nämnas »Frun af stånd och frun i ståndet», som gafs på Södra Teatern i början af 1860-talet och gjorde stor lycka.

Under samma tid — i slutet af 1858 — utgaf han sin bekanta bok »Fyra år vid landsortsteatern», hvari han skildrade sina upplefvelser under sitt resande teaterlif, och under första hälften af år 1859 utgaf han tillsammans med Ludvig Norman och Albert Rubenson »Tidning för Theater och Musik», som dock endast utkom under detta halfår.

Hans »skötebarn» var alltjämt teatern, och sin kärlek till »bräderna, som föreställa världen» fick han visa genom praktisk och insiktsfull verksamhet, då han från och med den 1 juli 1862 anställdes som litteratör vid Kungl. Teatern och samtidigt som lärare i deklamation vid elevskolan, hvars föreståndare han var 1868 till 1874. Som litteratör kvarstod han äfven under hela den tid han sedermera var intendent vid Kungl. Stora Teatern. Han lämnade dessa sina befattningar vid af Edholms afgång från direktörsskapet år 1881 och öfvertog då ledningen af Stora Teatern i Göteborg, där han uppehöll en god repertoar, hvarjämte han hade lyckats samla omkring sig ett sällskap bestående af mycket goda förmågor. Redan efter två år, i maj 1883, nödgades han dock sluta med detta teaterföretag på grund af det ogynnsamma ekonomiska resultat som företaget hade lämnat. Han flyttade då tillbaka till Stockholm, där han sedan verkade uteslutande som författare och öfversättare.

Frans Hedberg hade börjat sin skriftställarbana som lustspelsförfattare. Kort innan han blef fästad vid Kungl. Teatern hade han skrifvit ett skådespel med ämne ur vårt lands historia, »Kung Märta», som gafs af Stjernström på Mindre Teatern 1860; för Kungl. Teatern skref han därefter »Dagen gryr» (1863), »Bröllopet på Ulfåsa» (1865), som blef hans största triumf och det mest populära af alla hans dramatiska alster, »Vasaarfvet» (1868) m. fl. fosterländska stycken. Samtidigt författade han äfven en mängd komedier, bland andra »Blommor i drifbänk» (1862), »En odåga» (1867), »Så kallad ungdom» (1868), »Det skadar inte» (1870) och »Majorens döttrar» (1871), alla dessa uppförda å Dramatiska Teatern, samt åtskilliga operatexter: »Hertig Magnus och Sjöjungfrun», »Den förtrollade katten», »Den bergtagna», »Vikingarne» m. fl. Bland hans många bearbetningar för scenen torde »Fregattkaptenen» och »Advokaten Knifving» liksom äfven hans kvicka öfversättning af »Sköna Helena» vara de som vunnit den största populariteten. Som bearbetare och öfversättare för scenen intog han för öfrigt ett mycket framstående rum, och han utvecklade äfven i detta afseende en enastående produktivitet. Hans originalpjäser torde uppgå till ett hundratal och hans öfversättningar till ett par hundra. Äfven som novellförfattare och skald frambragte han mycket af värde. Redan 1866 utgaf han två delar »Dikter», och sedermera offentliggjorde han flera novellserier, såsom »Smått och godt», »Svart på hvitt», »Skärgårdslif och Stockholmsluft», »Från gator och skär», romanen »Arbetarelif» m. m. Hans enkla och manliga framställningskonst gjorde honom till en af sin tids mest populära författare, och äfven i personskildring och konstomdöme visade han sig vara en framstående skriftställare, hvarpå hans två arbeten »Svenska skådespelare» och »Svenska operasångare» äro intressanta bevis.

Frans Hedberg var innehafvare af medaljen »Litteris et artibus», blef riddare af Vasaorden 1867 och ledamot af Kungl. Musikaliska Akademien 1870. Efter endast en veckas sjukdom afled han i Stockholm den 8 juni 1908. — Gift i Stockholm den 31 jan. 1857 med skådespelerskan Amanda Carolina Broman (dotter af skådespelaren Robert Gustaf Broman); hon var i sin ungdom skådespelerska och gaf som sådan goda löften, men lämnade scenen sedan hon ingått äktenskap. Hon afled på sitt sommarställe, Nästede på norra Ljusterön, den 27 juli 1916, 81 år gammal.

Johan Gustaf Fredrikson, biträdande förste regissör vid Kungl. Dramatiska Teatern 1 juli 1876—30 juni 1877, intendent vid Kungl. Dramatiska Teatern 1 juli 1879—30 juni 1884. (Se Sceniska konstnärer.)

Per Anders Johan Willman, intendent vid Kungl. Stora Teatern 1 juli 1881—30 juni 1884. Förste direktör 1 juli 1883—30 juni 1888 och var alltså under första året af sitt direktörskap äfven intendent vid Kungl. Teatrarnes lyriska scen. (Se Sceniska konstnärer.)

Carl Henrik Christiernsson, biträdande regissör vid Kungl. Stora Teatern 1 juli 1881—1 febr. 1882; regissör 1 juli 1882—30 juni 1888. (Se Sceniska konstnärer.)

Johan August Lindberg, regissör vid Kungl. Dramatiska Teatern 1884—1885. (Se Sceniska konstnärer.)

Nils Edvard Personne, tjänstförrättande regissör (ej på ordinarie stat) vid Kungl. Dramatiska Teatern 1885—1888.

Nils Emil Hjertstedt, biträdande regissör (ej på ordinarie stat) vid Kungl. Dramatiska Teatern 1886—1888. (Se Sceniska konstnärer; han var som skådespelare engagerad vid Kungl. Operans talscen spelåret 1891—1892.)

⁎              ⁎
⁎

Carl Henrik Christiernsson, regissör vid Kungl. Operan 1 juli 1888—30 juni 1889. (Se Sceniska konstnärer.)

Ludvig Oscar Josephson, sceninstruktör vid Kungl. Operan 1 juli 1889—30 juni 1894. (Se Sceniska konstnärer.)

Ernst Axel Rundberg, regissör vid Kungl. Operan 1 juli 1894—30 juni 1897. Tjänstledig 24 febr.—30 juni 1897. (Se Sceniska konstnärer.)

Carl Fredrik Lundqvist, tillförordnad regissör vid Kungl. Operan 25 febr.—24 mars 1897. (Se Sceniska konstnärer.)

Johannes Wilhelm Samuel Elmblad, regissör vid Kungl. Operan 26 mars 1897—30 juni 1898. Förste regissör och sceninstruktör vid Kungl. Teatern 1 juli 1898—31 okt. 1902. (Se Sceniska konstnärer.)

Georg Gottfrid Törnquist, förste regissör och sceninstruktör vid Kungl. Teatern. 1 nov. 1902—30 juni 1903. (Se Sceniska konstnärer.)

Johan August Lindberg, förste regissör och sceninstruktör vid Kungl. Teatern 1 juli 1903—30 juni 1906. (Se Sceniska konstnärer.)

Carl August Söderman, tillförordnad förste regissör vid Kungl. Teatern 1 sept. 1906—30 juni 1907. (Se Sceniska konstnärer.)

Harald André, förste regissör och sceninstruktör vid Kungl. Teatern 1 juli 1907—30 juni 1908, ånyo från 1 juli 1910.

Född i Motala den 14 juni 1879. Föräldrar: grosshandlaren John Andersson och Maria Kristina Andersson. Efter aflagd studentexamen år 1897 idkade han filosofiska studier i Uppsala, hvilka sedan fortsattes vid universitetet i Leipzig. Samtidigt ägnade han sig åt ingående studier i musikens historia och teori samt därjämte i pianospel för den berömde pianisten Alfred Reisenauer. Efter tre års vistelse i Leipzig for han till Berlin, där han vid Sternska konservatoriet särskildt utbildade sig för dirigentbanan och samtidigt idkade praktisk musikverksamhet. Efter sex års vistelse i utlandet återvände han år 1906 till Stockholm, där han först blef musikanmälare i Svenska Dagbladet innan han efter en tids specialstudier tillträdde sin befattning som förste regissör vid Kungl, Teatern. Då Albert Ranft år 1908 öfvetog operaverksamheten öfvergick André till redaktionen af Stockholms Dagblad, där han som musikkritiker ådagalade framstående egenskaper. Efter Ranfts åtgång från chefskapet blef han åter fästad vid operainstitutionen som förste regissör, hvilken befattning han ännu (1917) innehar. André har iscensatt bl. a. följande operor: »Salome» (1908), »Thaïs» (1912), »Madonnans juveler» (1913), »Mefistofeles» (vid dess återupptagande i april 1914), »Marouf» (1915), »Manon» (1916), »Trollflöjten» (vid dess återupptagande i januari 1917) och »Parsifal» (första gången den 21 april 1917), alla uppsatta med stor prakt i kostymer och dekorationer. Den 6 juni 1917 utnämndes han till riddare af Vasaorden. — Gift i Stockholm den 17 maj 1908 med fru Gerda Malmqvist.

Emil Alexander Linden, förste regissör och sceninstruktör vid Kungl. Teatern (jämte de båda nästföljande) 1 juli 1908—30 juni 1910. (Se Sceniska konstnärer.)

Carl August Söderman, förste regissör och sceninstruktör vid Kungl. Teatern 1 juli 1908—30 juni 1910. (Se Sceniska konstnärer.)

Olof Wilhelm Peterson—Berger, förste regissör och sceninstruktör vid Kungl. Teatern 1 juli 1908—30 juni 1910.

Född i Ullångers socken i Ångermanland den 27 februari 1867. Föräldrar: förste landtmätaren i Norrbottens län Olof Peterson och Sofia Wilhelmina Berger. Student 1885, elev vid musikkonservatoriet 1886—1889 och tog organistexamen där sistnämda år. Studerade under följande vinter komposition och pianospel i Dresden, återvände våren 1890 och var under två år musiklärare i Umeå. Åren 1892—1894 var han lärare vid Dresdener Musikschule. 1895 bosatte han sig i Stockholm som musiklärare och blef året därpå musikrecensent i Dagens Nyheter, hvilken befattning han sedermera innehaft med undantag af de båda åren då han var regissör vid Kungl. Teatern. Därjämte har Peterson—Berger gjort sig känd som en synnerligen produktiv tonsättare. Han har komponerat romanser och körsånger, pianomusik och orkesterverk. För scenen har han skrifvit festspelet »Sveagaldrar», som uppfördes vid den galaföreställning som gafs den 21 sept. 1897 med anledning af konung Oscar den andres 25-års jubileum, »Ran», uppförd å Kungl. Teatern (första gången den 20 maj 1903), och »Arnljot», likaledes uppförd å Kungl. Teatern (första gången den 13 april 1910), till hvilka operaverk han äfven skrifvit texten.

Jacques Goldberg, förste regissör och sceninstruktör vid Kungl. Teatern 1 juli 1910—28 febr. 1913.

Född den 16 jan. 1861 i Braunschweig, där fadern var öfverkantor i mosaiska församlingen. Efter att hafva genomgått realgymnasium i födelsestaden ägnade han sig först åt musiken, förnämligast violinspel, men tog sedan undervisning i scenisk framställningskonst, debuterade som skådespelare i Landsberg an der Warthe 1882, och var som sådan anställd vid teatrarna i Frankfurt a. d. Oder, Mainz och Leipzig. Ar 1888 blef han öfverregissör i Elberfeld, därefter i samma egenskap vid stadsteatrarna i Koburg, Magdeburg, Prag, Bremen, Stettin (som direktör), Theater des Westens i Berlin, Elberfeld, Metropolitan Opera i New York, Düsseldorf och Colmar i Elsass (som direktör). Från sistnämnda engagement kom han till Stockholm 1910. Då han i februari 1913 afgick från sin befattning som förste regissör vid Kungl. Teatern utnämndes han till riddare af Vasaorden. Har sedermera varit anställd som regissör vid Hamburger Stadttheater. — Gift 1894 i Königsberg med Helene Cohn (dotter af Kungl. preussiska kommerserådet Isidor Cohn).

*    *    *

Carl Wilhelm Emil Hillberg, regissör vid Kungl. Dramatiska Teatern (jämte nästföljande) 1888—1889. (Se sceniska konstnärer.)

Nils Edvard Personne, regissör vid Kungl. Dramatiska Teatern 1 aug. 1888—31 maj 1892. (Se Sceniska konstnärer.)

Nils Emil Hjertstedt, regissör vid Kungl. Dramatiska Teatern 1892—1895. (Se Sceniska konstnärer.)

Carl Henrik Christiernsson, regissör vid Kungl. Dramatiska Teatern 1895—1901. (Se Sceniska konstnärer.)

Emil Grandinson, regissör vid Dramatiska Teatern 1901—1907: vid nya Kungl. Dramatiska Teatern 1907—1911. (Se Kansliet.)

Gustaf Martin Linden, regissör vid nya Kungl. Dramatiska Teatern från 1 juli 1907.

Född i Malmö den 10 nov. 1875. Föräldrar: läderhandlanden Ola Andersson och Augusta Lovisa Andersson. Aflade studentexamen år 1895. Tog lektioner i välläsning för fru Bertha Tammelin åren 1900 och 1901. Samtidigt, eller från januari 1900, var han anställd som skådespelare vid Vasateatern och därefter till våren 1901 vid Svenska Teatern. Spelåren 1901—1904 engagerad vid Svenska Teatern i Helsingfors och 1904—1906 hos Victor Castegren vid Stora Teatern i Göteborg. Spelåret 1906—1907 studerade han regie vid Hofburgteatern i Wien, Lessingteatern i Berlin och Neues Schauspielshaus i Düsseldorff. Blef därefter antagen som förste regissör vid Kungl. Dramatiska Teatern från den 1 juli 1907. Bland de stycken han å denna scen uppsatt må nämnas bl. a. Amengrubers »Samvetets mask», Henning Bergers »Syndafloden», Ossiannilssons »Tigerhuden», Gogols »Revisorn», Melchior Lengyels »Taifun» och Arvid Järnefelts »Titus». Han har dessutom utvecklat en liflig skriftställarverksamhet och har öfversatt ett stort antal pjäser. Gift i Stockholm den 6 maj 1912 med skådespelerskan vid Kungl. Dramatiska Teatern Olga Emma Natalia Raphael.